184 Jesus kär, var mig när

1. Jesus kär,
var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär,
var mig när.

2. Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och
i sorgen lika,
håll du mig
tätt vid dig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 400!

Musik: Tysk 1800-talet, alt. Henry Weman 1937 (40 år)

Denna sång trycktes tillsammans med flera andra älskade sandellsånger, bl.a. Jesus för världen, för första gången i 11:e upplagan Stockholms Söndagsskolförenings sångbok år 1888. Annars skrev ju Lina Sandell de flesta av sina sånger i ganska unga år, på 1850- och 1860-talen, men hon upplevde något av en "andra blomstringsperiod" som författare i slutet av 1880-talet, då ofta med inriktning på just sånger för barn och ungdom.

Psalmen är en enkel bönesång, som flera generationer har lärt sej utantill. Sången hör f.ö. till det fåtal som fanns med i nästan alla samfunds sångböcker redan före 1986. Men den räknas inte längre till den självklara "barnpsalmsrepertoaren" och inte heller sjungs den lika ofta av de vuxna. Att "mig" och "dig" i v. 2 så tydligt rimmar på "stig" har kanske bidragit till att sången upplevs lite ålderdomlig. Men annars känns den fortfarande innerlig och lika användbar morgon som kväll, eller "Under dagen" som rubriken i psalmboken nu lyder. I både gryning och skymning, i både glädje och sorg vill vi vara nära Jesus.

När sången första gången kom med i psalmboken, 1937, berövades den först sin väl insjungna melodi och fick istället (i 1939 års koralbok) en koral av domkyrkoorganisten i Uppsala, Henry Weman. Men folk fortsatte även inom Svenska kyrkans kretsar att gladeligen sjunga den melodi som nu äntligen fått hemortsrätt också i psalmboken. Jag tror faktiskt aldrig att jag en enda gång hört Wemans melodi sjungas, fast den egentligen inte heller är så dum, särskilt inte framförd i 4-stämmig kör.

Lina Sandell: 

183 Som sådden förnimmer Guds välbehag

1. Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag...

Text: Bengt Engelbrekt Nyström 1936 (49 år)

Musik: Svensk 1697, se nr 225 i 1697 års koralbok, bearb. för 1939 års koralbok

En psalm av en matematiklärare vid Högre allmänna läroverket på Södermalm i Stockholm. Fast av läroverksmiljön och matematiken syns inte mycket i psalmen, som ju utgår från en naturliknelse och även i övrigt är ganska jord- och kroppsnära. Orden om "den bördas tyngd som gör ryggen rak" har flitigt citerats, och psalmen har ö.h.t. gott om pregnanta uttryck, t.ex. bönen: "Lär mig att minnas att denna jord / och icke blott himlen är din." Psalmen har genom åren kommit till ganska flitig användning, helst som även melodin (ett fynd från 1697 års koralbok, där den om än i ganska annorlunda form återfinns till texten O Herre Gudh tin helga Budh) är mycket spänstig och lättsjungen. Även i den enskilda andakten, och särskilt i samband med helgsmål ("den kommer så stilla, din vilodag", v. 2) är den mycket passande.

Psalmens avslutningsord, bönen "mät mig, o Gud, med din mildhets mått / en gång på uppståndelsens dag" har dock inte utan skäl kritiserats skarpt, eftersom den kan leda tankarna till något slags fusk med mått och vikt som inte höves vår Herre och "hans stränghets lag". Evangelium och rättfärdiggörelsen genom tro handlar ju inte om att Gud prutar lite på sin lag så att vi lättare ska kunna slinka igenom, utan om att vi av ren nåd, men samtidigt på helt lagliga grunder, kan frikännas genom tron på Jesus, som enligt Första Johannesbrevet 2:2 "är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra, utan hela världens". Något särskilt "Guds mildhets mått", skilt från "hans stränghets lag", finns alltså egentligen inte, och det har föreslagits alternativslut som t.ex. "men låt mig få skörda vad Kristus sått / en gång på uppståndelsens dag." Inte förrän 2029 är det dock tillåtet att göra sådana förändringar i texten.

Om psalmens tillkomst berättar Oscar Lövgren följande: (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 469):

På en konferens i Sigtuna hösten 1935 hade N. sammanträffat med E. Liedgren, som då var verksam i kommittén för psalmbokens revision. Denne hade intresserat honom för en psalm med tack för arbetet på jorden. Liedgren hade i Församlingsbladet 9.5.1935 uppmärksammat N:s Vardagspsalm Mitt liv rinner bort som var fattig dag (nu införd bland läsepsalmerna i psalmboken [1937 års psalmbok, skr. anm.]). Det gav honom förhoppning om att N. skulle kunna ge mera på detta område. Fram till julen tänkte N. på denna uppgift och beslöt att under nyårs- och trettondagshelgen, då han åter vistades i Sigtuna, göra ett försök. Psalmen borde skrivas med egen rytmik och inte till en redan brukad koralmelodi. Själva upptakten gav fortsättningen och bar diktaren fram genom de tre verserna. Det var lördagskväll och andra versen kom att färgas av detta förhållande.

290 Herre, din dag var också lik

1. Herre, din dag var också lik
en vanlig arbetsdag.
Fast himlens härlighet var din...

Text: Charles Wesley 1739 (32 år), sv. övers. Arne Widegård 1979 (63 år)
Musik: Bates G Burt 1941 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är en verkligt vardagsnära psalm av Wesley, där andra strofen börjar: "Du som var timmermannens son / och kan min dag förstå..."

En härlig morgonpsalm är det också - som dock närmast förutsätter en levande morgonböns- och husandaktstradition för att någonsin komma till sin fulla rätt. Vid vissa morgonmässor och kyrkliga personalmöten kan det dock hända att den faktiskt sjungs som det var tänkt. Många som använder psalmboken vid sin egen enskilda andakt har nog också upptäckt den och bett igenom den.

För uttrycket "timmermannens son", se t.ex. Markusevangeliet 13:55. Nu menar vissa att det vore dålig teologi att acceptera den benämningen på Jesus ("Guds och Marias son" är vanligare). Men Josef tog ju faktiskt till sej Jesus som sin son (liksom Maria som sin hustru). Och då var ju Jesus det också - i juridisk/social mening, om än inte i biologisk.

Att det är en svensk metodistpastor som översatt den engelske metodistens psalm är f.ö. ytterst passande.

Charles Wesley:

Bates G Burt:

352 En vanlig dag när inget särskilt händer

Alt finsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

1. En vanlig dag när inget särskilt händer,
kan ge mig det som jag behöver mest...

Text: Anders Frostenson 1970, 1984 (64 år)
Musik: C Hubert H Parry 1904 (56 år), alt. Erkki Melartin, alt. "You raise me up"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Inget ont om C H H Parry, men hans melodi har verkligen inte gett Frostensons fina text något lyft - snarare är den ett sänke som bidragit till att psalmen aldrig slagit igenom. Att sjunga texten till "You raise me up"-melodin ger däremot en verklig aha-upplevelse: vilken underbar psalm! Men den går också utmärkt att läsa (högt eller tyst) som dikt vid gudstjänster och församlingsaftnar - eller hemmavid.

"En vanlig dag går Gud omkring på gatan" - så rakt beskriver Frostenson hur Jesus mötte och möter människor. Exemplen från evangelierna ger typiskt frostensonsk konkretion åt psalmen ("en vanlig dag gick synderskan till brunnen"), och utgör ett gott stöd för "bibelminnet". Annars är det ju ofta mest julens och påskens händelser som hamnar i fokus, men här har vi en bra psalm för "mellansöndagarna".

Slutorden "genom mig till andra ska du nå" är ett angeläget sändningsord från Frälsaren till oss som sjunger.

C H H Parry:

499 Genom gatans trängsel

1. Genom gatans trängsel
bar du själv ditt kors.
Kom och var oss nära...

Text: Anders Frostenson 1965 (59 år), 1981
Musik: Friedrich Filitz 1847 (43 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En mycket originell bönepsalm, om än sällan sjungen - kunde gärna användas mer, särskilt i fastan. Melodin är verkligen inte svår.

Frostenson försökte flitigt vidga "psalmmiljöerna"; både han och t.ex. Nils Bolander tyckte att 1937 års psalmbok trots den kraftiga urbaniseringen förblivit alltför "lantlig" med Sörgårdsidyller mer än asfaltdjungler. Kanske städernas och industriorternas folk ändå hellre sjunger de mer naturidylliska psalmerna (inte heller dansken Åstrups psalm "Det ljusnar sakta igenom dimma och skorstensrök" har ju blivit särskilt sjungen, ens här i skorstensrika Iggesund). Men provar man denna psalm ska man finna att orden griper tag.

Det är ju inte bara en psalm för stadens folk, utan också en psalm under arbetsdagen. "Afton och morgon och middag" är ju de tre klassiska bönetiderna, men vi har alltid haft långt fler afton- och morgonpsalmer än "psalmer under dagen". Och det är klart, det är svårare att komma till ro under en lunchrast. Men man behöver inte sjunga en psalm som denna - om man lär sej den utantill kan man be den långsamt och innerligt på bara ett par minuter.

Har man dock i något sammanhang mitt i staden en middagsandakt - i riksdagshuset eller i ett kloster t.ex. - är denna psalm en helt underbar psalm att sjunga tillsammans. Prova!

Mitt i stadens brådska,
i min arbetstid,
jag ditt ord behöver
och din starka frid.

498 Ett, Jesus, än påminner jag

1. Ett, Jesus, än påminner jag:
led du min vandring dag för dag...

Text: Johan Possieth 1709 (42 år), lätt bearb. K-G Hildebrand 1983 (72 år). Alternativ bearbetning av inledningsraderna, se "Ett enda, Jesus, önskar jag" i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), alt. A.H. 1991 (21 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, som väl knappast hör till psalmtoppen, är en rest av en 13-strofig psalm, där begynnelsebokstäverna bildar namnet Iohan Possieth (ett s.k. akrostikon). Därav har man dragit den rimliga slutsatsen att sedermera kyrkoherden i Riddarholmen och bromma, Johan Possieth, är psalmens författare, men eftersom Elle Andersdatters författarskap till psalm 325 (som är antytt på samma sätt) regelmässigt brukar betvivlas, borde man väl sätta ett frågetecken även efter detta författarnamn?

Vare därmed hur det vill - Possieth var verkligen en produktiv författare som bl.a. efterlämnade över 2000 skrivna predikningar och mängder av olika dikter. Den här versen är gott ett exempel på att även en klassiskt luthersk-ortodox prästman - som ogillade pietismen - kunde skriva innerliga Jesus-psalmer. (Ibland låter det ju nästan som om pietisterna hade monopol på hjärtats tro).

Psalmen passar bra att sjungas som både afton- och morgonbön. Kanske särskilt vid fjäll- eller pilgrimsvandringar? Nicolais koral är ju känd och gärna sjungen, men jag djärvdes ändå i 20-årsåldern (vid en cykeltur mellan Ludvika och Smedjebacken) komponera en alternativmelodi.

Ph Nicolai: