401 Så skön en väg ej finns på jord

1. Så skön en väg ej finns på jord,
som den vi fått att vandra
till samme Herres hus och bord...

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909 (48 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 328, en sämre bearbetning än Hallqvists, men eftersom jag gjort den själv får jag lägga ut den!
Musik: David Wikander 1938 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än].

En sång om gudstjänstens glädje. Den påminner om Psaltaren 122 m.fl. psalmer och skulle kunna kallas en nutida "vallfartspsalm". Den skrevs ju också före bilismens och t.o.m. cyklismens genombrott, när man faktiskt ofta bokstavligen vandrade till kyrkan, ibland veritabla pilgrimsvandringar på flera timmar i ganska stora grupper. Den får, liksom "Fädernas kyrka", räknas till ungkyrkorörelsens portalpsalmer, men fick inte förrän efter nästan 30 år den idag självklara melodin av David Wikander (jfr Mozarts nedan).

Liksom i Bibeln blandas stoltheten över "templet" och gudstjänstlivet med ödmjukhet och bön ("En nåd det är" och "Fast din församling bristfull är"). Psalmen är såtillvida inte bara en psalm om gudstjänsten utan även om kyrkan och dess uppdrag i stort. En av de finaste nyförvärven i "Nya Psalmer" från 1921, förtjänstfullt bearbetad av Britt G Hallqvist 60 år senare (en av hennes bästa och stiltrognaste bearbetningar).

Här en koral av John Morén som publicerades till psalmen i ett tidigare koralboksförslag:

417 Låt nya tankar tolka Kristi bud

1. Låt nya tankar tolka Kristi bud
och nya själar flamma av hans brand...

Text: Siri Dahlquist 1923 (34 år)
Musik: David Wikander 1937 (53 år), alt. Alfred Morton Smith 1941, se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 443, där även hela texten kan läsas!

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Den här psalmen skrevs efter att Siri Dahlquist 1922 hört Sadhu Sundar Singh från Indien tolka kristen tro. Den hör till de nyaste och originellaste missions- och bönepsalmerna i 1937 års psalmbok, och den bevarades obearbetad i 1986 års psalmbok.

Wikanders melodi är väl inte den mest medryckande, och kanske har också det radikala tankeinnehållet ibland känts främmande, varför psalmen lite oförtjänt tycks ha hamnat på "psalmbotten". Den hör dock till de poetiskt starkaste numren i psalmboken, och den skulle nog vinna på att kraftfullt deklameras av en enda person hellre än att osäkert sjungas av en tveksam församling.

Se vidare S Dahlquist: Livets sånger (Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag), s 106, där hon skriver: "Den lilla dikten kom till mig en dag vid Missionsgårdens grind; den hade som bakgrund Sundar Singhs Sverigebesök 1922. I hans gestalt och i hans liknelser kom kristendomens budskap emot oss liksom förnyat. Var han ett förebud om nya tider i Kristi kyrka, med nya tankar och tolkningar, med ljus över evangeliet från nya håll? 

Låt nya tankar tolka Kristi bud

och nya själar flamma av hans brand.

Låt nya stämmor prisa Kristi Gud

på nya tungomål, i nya land.

(Se även Recensionen av Dahlquist-biografin och genmälet, där första strofen av denna psalm anförs som exempel på radikal missionsteologi!)

S Dahlquist:

570 Fördolde Gud, som tronar i det höga

1. Fördolde Gud, som tronar i det höga,
du helige, ej har ett mänskoöga
dig skådat än i härlighetens skrud.
I otillgängligt ljus du bor och bliver,
och när din vilja du tillkännagiver,
föraktar världen dina bud.
Fördolde Gud.

2. Fördolda råd, i vilket Gud oss leder!
Vad än som sker, vårt bästa han bereder
och goda gåvor ger ur sitt förråd.
I urtids dagar Fadern på oss tänkte,
och till en Frälsare sin Son han skänkte,
som kom med sanning och med nåd.
Fördolda råd.

3. Fördolda tröst, som all vår nöd betvingar,
när nådens ord oss ljus och ledning bringar
och ger sin frid åt ett förkrossat bröst.
Det tröstar mig när jag min skuld begråter,
det gör mig viss att du, o Gud, förlåter.
Hur ljuv är ej för mig din röst!
Fördolda tröst.

4. Fördolda liv, som av Guds Ande födes
och inte dör, när annat allt förödes.
Det livet även mig, o Herre, giv.
Du ädla liv, dig äger Jesu vänner,
de Faderns barn som världen inte känner.
Kom till mig in, hos mig förbliv.
Fördolda liv.

5. Fördolda skatt, du pärla enda rena.
Från tidig morgon och till kvällen sena
jag söker dig som gör mitt hjärta glatt.
I dig en evig rikedom jag vinner,
som skall bestå när världens glans försvinner.
Du skingras ej i dödens natt.
Fördolda skatt.

6. Fördolda tid, jag bidar dig i hoppet,
då alla trogna som fullbordat loppet
får skåda Jesus efter slutad strid.
När för du mig min Frälsare till möte,
när når min själ sin vila i hans sköte
och smakar evighetens frid?
Fördolda tid.


Text: Johann Eusebius Schmidt 1714 (44 år) "Verborg'ner Gott, du wohnst in einem Lichte", sv. övers. Carl J E Hasselberg 1927 (69 år)
Musik: David Wikander 1937 (53 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

"Det var julen 1937, den sista julen far levde. Han satt med oss i salen och sjöng med sin djupa basstämma sin psalm som han just fått med i 1937 års psalmbok. Det var psalmen 352, 'Fördolde Gud, som tronar i det höga'.

- Det är en svårsjungen melodi, sa han, det är egendomligt att de tog just den psalmen, jag skickade in flera andra på förslag." (Naima Hasselberg i boken "Min far var präst", EFS-förlaget 1965, sid. 81).