163 På lidande byggd är Guds kyrka

1. På lidande byggd är Guds kyrka.
Den står, hur än tiderna skiftar.
De offrades blod är dess styrka...

Text: Lars Thunberg 1983 (55 år) efter Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) "O Gud, för de trogna martyrer"
Musik: Medeltida/Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" är ett citat som tillskrivs Tertullianus. Något av samma inställning uttrycks i denna psalm (se särskilt stroferna 1 och 3). Psalmen är en moderniserad variant av Samuel Gabrielssons ganska arkaiserande martyrpsalm från 1929.

I likhet med denna tilltalas martyrerna i flera strofer - något som kan uppfattas som en rent retorisk finess (jfr strofen "O Maria, lär mig dina sånger", psalm 481:3) eller som ett verkligt tilltal till de som gått före; i så fall blir rader som "vi sjunger ert lov under färden" kanske lite dubiösa ur luthersk synvinkel (ungefär som "Sjung vår Herres Moders lov" som det från början hette i omkvädet till psalm 480). Men som sagt, denna knepighet fanns redan i 1937 års psalmbok.

I övrigt finns knappast några kontroversiella inslag - att minnas och högtidlighålla martyrernas liv efter det 1900-tal som "skapade" flest martyrer av alla sekler hittills ställer nog de flesta kristna upp på. Förhoppningsvis inte bara på den helige Stefanus´ dag.

Thunbergs omarbetade version innehåller ett moment som tidigare saknades i just den här psalmen: de två sista stroferna har blivit en förbön för "de tysta martyrerna" (en skenbar paradox: "de tysta vittnena"!), vare sej man nu uppfattar att det gäller redan avlivade trosvittnen eller de som just nu, ofta under tortyr, sitter fängslade för sin tros skull.

Det man möjligen saknar från den tidigare versionen är dess anknytning till Jesusorden om att bekänna honom:

Ty den som vill smäleken bära
och Kristus för mänskor bekänner
skall han ock bekänna i ära
en gång inför Gud och hans vänner.

(SvPs1937 nr 150:6)

192 Nu sjunker bullret

1. Nu sjunker bullret

och stressen släpper,
din änglavakt våra mödor bär...

Text: Lars Thunberg 1973 (45 år)

Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När dåvarande universitetslektorn vid Århus universitet Lars Thunberg skrev sin kvällsdikt såg den först lite annorlunda ut. En del rader stuvades om och somliga ströks när den gjordes till "psalm", men den förlorade inte sin originalitet och aktualitet (ord som "buller" och stress" känns ju lika originella i en kvällspsalm som i en morgonpsalm, jfr Det ljusnar sakta).

Kanske är det den gamla folkmelodin som - tillsammans med textens fräschhet och pregnans - gjort denna psalm till en av de mest omtyckta och använda i 1986 års psalmbok. Man får kanske passa sej lite grann för att föreslå den som avslutning på en mera ljudlig kvällskonsert i kyrkan (det kan missuppfattas!), men annars är användningsområdet nära nog oändligt efter klockan 18 året runt. Första strofen är en klassisk kvällsbön med "änglavakt" och "nattens vila". Andra strofen är en bön om att orätten och våldet ska hejdas och att Kyrkan ska förbli vakande också när natten faller.

I finlandssvenska psalmboken från 1986 har tilldiktats ytterligare en strof (ej av Thunberg), som jag tar mej friheten att citera här:

Och vaka, Kristus, med oss i natten,

ditt ord är ljuset, det lyser klart,

//: och tvivlets skuggor för det skall vika,

din morgon gryr över världen snart ://

425 Tidens mått har fyllts till randen

1. Tidens mått har fyllts till randen.
Fikonträdets dräkt är ny.
Snabb går skuggan över landen,
himmelrikets sky.

2. Vända upp mot himlens tecken...


Text: Lars Thunberg 1968 (40 år)
Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Detta är en mycket vacker "andra advents-psalm", som fått en kongenial melodi men ändå ytterst sällan blir sjungen. Vår andra Lars Thunberg-psalm, "Nu sjunker bullret", har fått en betydligt vidsträcktare användning. Och jag tror inte att det är melodins förtjänst (även denna är mycket vacker!), utan det är helt enkelt så att vi hellre sjunger om dagens slut än om tidens slut.

Jesus talade mycket om sin återkomst, så mycket att t.ex. Albert Schweitzer såg detta som själva huvudmotivet i hans förkunnelse. Det kan man väl knappast säga förkunnelsen i svensk kristenhet på 2000-talet? Men den här psalmen presenterar biblisk/kristen eskatologi, framför allt som den uttrycks i första årgångens evangelium på 2 sönd. i advent, på ett mycket lyckligt sätt med flera pregnanta formuleringar, t.ex. "Konungen som skyn skall bära /  redan bland oss går".