446 Dig, min Jesus, nu jag skådar

1. Dig, min Jesus, nu jag skådar,
när emot den stad du går,
som förödelsen snart når,
och du säger under tårar:
"O att du i dag fick se
vad som fred åt dig kan ge!"

2. Glädjen sig till alla sprider...

Text: Okänd svensk författare 1765, Christopher Dahl 1793 (35 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

Den här psalmen hade 1819-1986 anslaget "Vilken kärlek oss bevisad!" För 1986 års psalmbok förkortades och bearbetades den ganska kraftigt (och lycksamt!) av Anders Frostenson. Flera vändningar verkar helt nyskrivna, t.ex. "I vår vardag låt oss där / visa andra vem du är."

Det är en psalm för Stilla veckan (Jesus gråter över Jerusalem, rider in i Jerusalem och instiftar nattvarden) men också för meditationer under hela året. Heinrich Alberts vackra koral i moll passar som hand i handske till texten, och psalmen blir som en ouvertyr till nästa psalm i psalmboken, Jesus, lär mig alltid tänka, också den med Alberts melodi.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Chr. Dahl:

534 Allt är redo! Lyssna alla

Alt. melodi:



1. Allt är redo! Lyssna alla!
Gnom mörker, natt och nöd
ljuder rösten som vill kalla
oss ur fångenskap och död...

Text: Okänd svensk förf. 1767, Christopher Dahl 1807 (51 år), Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Genève 1551, alt. Leif Thiberg (hör ovan).

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En kraftfull och tidigare ofta sjungen väckelsepsalm, skriven av okänd författare och publicerad i Then Swenska Prof-Psalmboken 1767 med anslaget "Allt är redo, vreden stillad". Nuvarande psalmboks version av Jan Arvid Hellström är lyckad, men så här löd psalmen i Christopher Dahls version (i "Psalmer" från 1807) som var den som gällde från 1819 till 1986:

Allt är redo, fallna släkte, 
Hör den röst, som kallar dig 
Och ur dödens mörka häkte 
För dig fram på livets stig! 
Nu är salighetens dag: 
Känn din Faders hjärtelag; 
Bäva att den nåd förskjuta, 
Som ännu dig bjuds att njuta!

Gud sin kärlek dig förklarat, 
Mänska, redan vid ditt fall; 
I sitt ord han uppenbarat, 
Hur ännu du räddas skall: 
Han ännu dig tar emot, 
Om i redlig syndabot 
Du för honom faller neder 
Och i tron om tillgift beder. 
 
Ack, om du ditt hjärta sluter 
För den röst, som kallar dig, 
Om du än den hand förskjuter, 
Som ifrån fördärvets stig 
Dig så gärna leda vill, 
Vet, att en gång slutes till 
Nådens dörr, dit Gud dig åter 
Aldrig, aldrig kallas låter. 
 
Men om du av ånger slagen 
Har din vanmakt känna lärt, 
Gläds, till hörsamhet för lagen 
Jesus har dig kraft beskärt. 
Hör hans evangelium: 
Kom till bordet, här är rum; 
Här hans kärlek dig skall nära, 
Att din tro må frukter bära. 

Gud, min Frälsare, jag beder: 
Må ditt ord ledsaga mig, 
Att mig världen ej förleder 
Till ett återfall från dig. 
Din lekamen och ditt blod 
Mig förläne kraft och mod 
Till att segra i all fara, 
Att jag din må evigt vara. 

Chr. Dahl:

547 Vart flyr jag för Gud

PUBLIKANENS SKRIFTERMÅL

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och vänder mot jorden jag blickarna ner:
se där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O du som mig skapat, min Frälsare bliv,
mig led och mig styrk med din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv.
Din tröst låt med tårarna blandas.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.


Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Frans Michael Franzén 1814 (42 år), ngt bearb.
- alt. bearb. se Stora Nätpsalmboken nr 536

Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

En psalm utifrån Jesus´ berättelse om farisén och publikanen (tullindrivaren), där den senare utbrister: "Gud, var nådig mot mig syndare" (äldre form: Gud, var mig syndare nådig). En mycket allvarsmättad botstämning präglar psalmens tre första strofer, men de två sista uttrycker mer av hopp och förtröstan.

Ursprungligen hade psalmen rubriken "Publikanens skriftermål" och började "Ur djupen, ur syndenes grundlösa dy". Psalmen hade då 16 strofer, av vilka nummer 5, 7, 10, 15 och 16 bearbetades av Christopher Dahl och Frans Michael Franzén till den psalm vi har idag. I finlandssvenska psalmboken behölls fjärde (15:e) strofens anknytning till Psaltaren 51: "O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv / och tag ej ifrån mig din Ande".

Melodin är den "nordiska" folkmelodi som används till nästan alla psalmer med detta versmått i psalmboken. Den användes ursprungligen till Svedbergs psalm om de fåvitska jungfrurna ("Med himlen det blir som för tio jungfrur") som dock i 1986 års psalmbok försetts med en dalakoral. Även denna psalm kan förstås sjungas till dalamelodin.

O Kolmodin:

595 Förgäves all vår omsorg är

1. Förgäves all vår omsorg är
och allt vad vi bedriver,
om inte Gud är med oss där,
om han ej framgång giver...

Text: Christopher Dahl 1807 (49 år) efter Psalt. 127, Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]