78 O Jesus Krist, dig till oss vänd

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

2. Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

3. Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

Text: v. 1-3 Wilhelm II av Sachsen-Weimar(?) 1648 ("Herr Jesu Christ, dich zu uns wend"), v. 4 Gotha 1651, Johannes Gezelius d.y. 1695 (48 år), Per Olof Nisser 1983 (52 år), publ. med tillstånd.

Musik: Gochsheim 1628 / Redwitz 1628 / Görlitz 1648 - 

*Hör Johann Sebastians Bachs "Trio Super" (BWV 655) över denna koral 

Denna psalm fanns inte med i Jesper Svedbergs psalmbok från 1694, men hörde till de åtta nya som "psalmbokskommissionen" införde i 1695 års psalmbok (annars rensade man mest ut psalmer från den svedbergska editionen som hade 482 nummer, medan den slutliga psalmboken endast hade 413). "Tjänlig att sjunga då prästen går på predikstolen", skrev kommissionen om psalmen, som alltså är en typisk s.k. "predikstolspsalm".

Psalmen trycktes första gången i Lutherisch Hand-Büchlein av Johann Niedling 1648 (då utan fjärde strofen). Den har tillskrivits hertig Wilhelm II av Sachsen-Weimar (1598-1662) men Oscar Lövgren anser att den tanken "synes sakna stöd". Så vi får lämna frågan om författarskapet öppen.

Att åbobiskopen Johannes Gezelius d.y. skapade den svenska versionen står dock helt klart, liksom att Per Olof Nisser givit den dess nuvarande språkdräkt, nu när den enkla men omtyckta psalmen för fjärde gången i rad tas in i en ny svensk psalmbok.

Koralen har återförts till en mer rytmisk ursprungsversion, som också är den vanliga i Tyskland.

Så här lät psalmen i 1695 års psalmbok:

Herre Jesu Christ! dig till oss wänd,
din Helga And´ du till oss sänd:
med nåd och kraft du oss reger´,
och oss på lifsens wäg sjelf för!

Låt öppnas mun till ditt namns pris,
styre hjertan wår din Ande wis.
Öka wår tro, upplys wår själ,
ditt helga ord att lära wäl.

Till dess wi sjunge med Guds här:
helig, helig wår Herre är,
och skåde hans ansigte klar
i himla höjd bland englaskar´.

Ära ske Fadren och hans Son,
den Helge And´ i samma thron!
Den heliga Treenighet
ware stor pris i ewighet!

Och så här lät den 1819-1986:

O Jesus Krist, dig till oss vänd, 
din Helge Ande till oss sänd, 
vår andakt höj, vår suckan hör 
och oss på livets väg själv för. 

Upplåt vår mun till ditt namns pris, 
på oss din nådes kraft bevis. 
Förök vår tro, upplys vår själ 
ditt helga ord att lära väl, 

till dess vi sjunga med Guds här: 
Gud helig, helig, helig är, 
och saligt skåda ljusens Far 
bland änglaskaror uppenbar. 

Ära ske Fadern och hans Son, 
den helge And' i samma tron! 
Den heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet.

Johannes Gezelius d.y.:

186 Nu vilar folk och länder

A-melodi:
 

B-melodi (utjämnad form):


1. Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit...

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun ruhen alle Wälder", sv. övers. Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Nu vilar hela jorden", bearb. och nyövers. Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år) "Innsbruck, ich muss dich lassen", jfr 1697 års koralbok nr 375 och 1820 års koralbok nr 433

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Oscar Lövgren skriver (i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 231) att Gerhardts psalm är "vår bildrikaste och kanske mest berömda aftonpsalm." Det senare äger nog inte längre sin riktighet, men det förra stämmer nog, dels p.g.a. psalmens längd (hela nio verser) och dels p.g.a. att nästan varje vers innehåller en natur- eller kroppsbeskrivning följd av en andlig, bildlig tillämpning.

Psalmens längd har dock gjort att den i vår "bråttomtid" sällan sjungs (även om tiden det tar att sjunga den bara är en bråkdel av den tid det tar att följa en dokusåpa eller "Morden i Midsomer"). Mest berömd är den väl för att anslaget påståtts strida mot jordens klotformighet, varför också Britt G Hallvist i sin slutliga version av psalmen undvek påståendet att "alla skogar" eller "hela jorden" vilar. I hennes tidigare, mer originaltrogna, översättning började psalmen dock så här:

Nu vilar alla skogar,
djur, mänskor, fält och plogar,
all världen slumrar in.
Men du, min själ, skall börja
din andakt, du skall spörja
vad som behagar Skaparn din.

Man måste väl dock säga att versionen i 1986 års psalmbok känns mer lättflytande. Det har dock inte hjälpt upp psalmens popularitet nämnvärt. Man måste väl erkänna att den, som så många psalmer från den tid då psalmboken inte användes bara i kyrkan, verkar mer skriven för den enskilda kvällsandakten än för offentliga sammankomster ("Till sömn jag mig bereder, / tar av mig skor och kläder"), men jag har en känsla av att den inte heller i det privata sammanhanget längre har någon stark ställning. De fyra sista stroferna passar dock utmärkt väl att sjunga som avslutning på t.ex. kvällsmässor, och så trött är man nog sällan att man inte skulle orka be dem hemma inför sänggåendet ("när mina tankar domnar / och alla sinnen somnar").

Paul Gerhardt:

Heinrich Isaac:

Ett av Isaacs notmanuskript:

194 Giv, o Jesus, fröjd och lycka

1. Giv, o Jesus, fröjd och lycka,
ett nytt år går åter in...

Text: Johann Rist 1642 (35 år) "Hilf, Herr Jesu, lass gelingen", sv. övers. och omformn. Petrus Brask 1690 (40 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]

Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.

Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!

Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.

Johann Rist:

Johann Schop:

240 Uti din nåd

1. Uti din nåd, o Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik.

Text: Basilius Förtsch 1609 "Herr Jesu Christ, in deine Hand", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Strassburg 1545

(För dalakoral från Lima och Transtrand, se Stora Nätpsalmboken nr 617: I dina händer, Fader blid).

En enkel och i Sverige mycket sjungen bönepsalm är denna, som från början vände sej till Jesus ("Herr Jesu Christ, in deine Hand"), men som i Håkan Magnusson Ausius´ version istället knyter an till Jesus´ egen överlåtelsebön på korset: "Fader, i dina händer överlämnar (befaller) jag min ande", det sista av hans s.k. "sju ord på korset" (Lukasevangeliet 23:46). Även denna psalm passar bra i dödsberedelsen, men lika gärna vid sänggåendet, uppstigandet eller det gemensamma andakts- och gudstjänstfirandet.

Psalmen är ett slags "tvillingpsalm" till Se, Jesus är ett tröstrikt namn - psalmerna har samma melodi och författare ("föräldrar"), och de är lika gamla och lika långa. Båda har också funnits med i alla de fyra officiella rikspsalmböcker som Svenska kyrkan har givit ut (1695, 1819, 1937, 1986), ovanstående psalm dessutom i ganska oförändrat skick.

241 Bort med tanken, sorgsna hjärta

1. Bort med tanken, sorgsna hjärta,
att av Gud du utstött är.
Skulden fyller dig med smärta,
men för honom är du kär.
Är du full med synd och skuld...

Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år) "Weg, mein Herz, mit den Gedanken", sv. övers. Petrus Brask 1690 (41 år) "Bort, mit hierta medh the tanckar", bearb. Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm, som är en av Paul Gerhardts mest älskade, bygger framför allt på "det förlorades kapitel" i Bibeln, Lukasevangeliets femtonde kapitel som handlar om det förlorade fåret, den förlorade silverpenningen och den förlorade sonen. (Jfr sången Alla ni som er anfäktar av svenske poeten Johan Runius, f. 1679).

Sången är ursprungligen mycket lång, 12 verser, av vilka de flesta, först 11 (1695-1819) och sedan 9 (1819-1986) länge fanns kvar i våra psalmböcker. Allra först hade Petrus Brask introducerat den i sin samling Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1689). Och nog väckte psalmens glada tonfall församlingens sånglust, men i praktiken sjöngs nog den långa psalmen ytterst sällan i sin helhet. Och i låg- och frikyrkliga sångböcker förkortades den undantagslöst på olika sätt.

Hymnologen och blivande växjöbiskopen Jan Arvid Hellström förkortade och bearbetade den ganska rejält inför 1986 års psalmbok; även anslaget ändrades något. ("Hjärta/smärta-rimmet" ansågs trots allt att föredra framför det otympliga "tankar/ankar-rimmet" som fanns förut). Psalmen har nu ett enklare och folkligare tilltal, som bättre överensstämmer med originalet och hur den första svenska översättningen uppfattades. Den sjungande sjunger för sitt eget hjärta, men givetvis också för andras. Det är själavård av bästa evangeliska märke. Läs gärna det tyska originalet som är enastående hjärtligt och uppfriskande!

P Gerhardt:

441 Jesus, djupa såren dina

 

Koralen i något friare tolkning:
       

1. Jesus, djupa såren dina,
dina kval, din bittra död,
som för min skull du fick lida,
ger mig tröst i all min nöd...

Text: Johann Heermann 1644 (59 år), Erik Norenius 1675 (40 år), Anders Frostenson 1983 (77 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 285) trycktes denna psalm år 1644 i tredje upplagan av "Devoti musica Cordis" och är inspirerad av en meditation från medeltiden, där det står: "Herre Jesus Kristus, dina heliga sår är min tillflykt i alla anfäktelser. Om någon ond tanke faller mej in, tar jag min tillflykt till Jesu sår. Om satasn lägger försåt för mej, flyr jag till min Herres innerliga barmhärtighet, och han måste då vika ifrån mig." 

Den svenska översättningen publicerades 1675 i samlingen "Gudfruchtighetens öfning vthi Gudeliga Songer om Jesu lidande."

Melodin är ursprungligen en fransk folkmelodi, som trycktes 1551 i "Psaumes octante trois de David."

J Heermann:

439 Det går ett tyst och tåligt lamm

 

1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år) "Ein Lämmlein geht und trägt die Schuld", sv. övers. Carl David af Wirsén 1889 (47 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525, jfr Haeffners koralbok nr 242!

Psalmbokens längsta psalm, som genom sin blotta tyngd och längd åskådliggör "den tunga färden", alltså den färd som Jesus, Guds Lamm, måste gå fram till korset. Det är sällan man sjunger den i hela sin längd, men vid välbesökta nattvardsgudstjänster i fastetid liksom vid passionsandakter där den kan sjungas växelvis med textläsningarna går det alldeles utmärkt.

Innehållsligt/tematiskt bygger psalmen framför allt på Johannesevangeliet 1:29 ("Se Guds Lamm!") och Jesaja 53:4-7 (om lammet som är tyst inför dem som klipper det).

Psalmen trycktes första gången 1647 i Crügers Praxis pietatis melica. Till svenska överfördes den av Carl Davis af Wirsén för Förslag till reviderad psalmbok (1889). Vi har den nu i den form som Johan Alfred Eklund gav den i Psalm och sång (1910) och Förslag till psalmbok (1917). 

Melodin är enligt Oscar Lövgren möjligen komponerad av en viss M. Greiter. Den är hur som helst tidigast känd genom Strassburger Kirchenamt (1525). Se Lövgren, Oscar: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, spalt 231.

P Gerhardt:

575 Min själ, låt Gud i allt få råda

Preludium:


Koral:


1. Min själ, låt Gud i allt få råda,
han vet ditt väl, han känner dig.
Han är din hjälp i all din våda,
på orons dag är han din frid...

Text: Georg Neumark 1641 (20 år), Olov Hartman 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 593
Musik: G. Neumark 1641, jfr J.S. Bachs koralförspel BWV 642, alt. 1697 års koralbok nr 288

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

G Neumark: