1. Fader, du som livet tänder,
tag i dina goda händer
detta späda mänskoliv.
Kristen tro, som allting vinner
och det ljusa målet hinner,
åt ditt barn till gåva giv.
2. Detta barnet skall som andra
genom sorg och glädje vandra;
ingen vet sin morgondag.
Barndoms lek och ungdoms drömmar,
mandoms liv, som mäktigt strömmar,
i din hägnad nådigt tag.
3. Ut det måste i den vida
värld, där starka makter strida.
Strid dess strid och var dess ro.
Låt det kämpa till din ära,
segerrikt sin fana bära:
kristet namn och kristen tro.
4. Namnet, som vi barnet giva,
värdes i din livsbok skriva,
Fader, du all världens liv.
Mot allt ont som vill förstöra,
fläcka, skada och förgöra,
dess försvar på färden giv.
5. Dunkla äro mänskors öden,
livet ryms i dem, och döden,
släkte följer släktes spår.
Ej vi frukta, ej vi famla;
du oss leder, du vill samla
i din famn oss, Fader vår.
Text: Natanael Beskow 1919 (54 år)
Musik: Henry Weman 1937 (40 år)
Detta är ännu en doppsalm som i ärlighetens namn knappast sjungs längre. Dessutom kan den bara sjungas som bön för småpojkar (jfr "mandoms liv som mäktigt strömmar) - Elsa och Natanael hade inga flickor - och den handlar knappast särskilt om det kristna dopet (skulle lika gärna kunna sjungas vid s.k. "barnvälsignelse"). Inte någon speciellt lyckad psalm - men den har ett sympatiskt hela-livet-perspektiv på dopet och innehåller förvisso några vackra rader.
Kanske var det ett misstag av Beskows barn att vägra godkänna Britt G Hallqvists varsamma bearbetningsförslag. Det var naturligtvis av pietet mot fadern, men psalmen hade nog blivit något mera använd i Hallqvists version (där bl.a. "mandoms liv" ersatts med ett könsneutralare uttryck). Fast knappast populär för det. Domkyrkoorganisten Wemans melodi är stilig men knappast medryckande.
N Beskow:
