69 Glad jag städse vill bekänna

1. Glad jag städse vill bekänna:

jag är döpt i Jesu namn!

Ingen tillflykt är som denna,

öppen står min Faders famn.

Ringa jordens skatter väga

mot det ena, att få äga,

klädd i dopets helga skrud,

nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma:

jag är döpt i Jesu namn.

Fadern all min skuld vill glömma,

föra till den trygga hamn

där mitt hjärta rening vinner

och min själ hugsvalan finner.

Mig i Jesu dyra blod

skänkes frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:

jag är döpt i Jesu namn.

Honom vill jag trogen vara,

vill ej ryckas ur hans famn.

Han från synden ren mig tvagit

och mig till sin egen tagit.

Honom jag, som han mig bjöd,

följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista,

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn.

Fader, tag mig i din famn.

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år) "Lasset mich voll Freuden sprechen", Johan Alfred Eklund 1910 (47 år), 1914 och 1917. Jfr den lätt bearbetade versionen i Stora Nätpsalmboken nr 182 "Glad jag ständigt vill bekänna".

Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år) - lyssna även till koralen på Dopguiden!

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Här har vi en rejäl doppsalm, som alltsedan 1986 dråpligt nog står både i den lutherska kyrkans psalmbok och i baptisternas Psalmer och sånger och i pingstvännernas Segertoner. Underliga äro Herrens vägar.

Satsen "Jag är döpt i Jesu namn!" (orig. "Ich bin ein getaufter Christ!") upprepas från början i varje strofs andra rad, som en lösen eller ett glädjerop. Men i fjärde och sista strofen kommer utropet istället i näst sista raden, och bildar psalmens avslutning tillsammans med bönen: "Fader, tag mig i din famn!"

Psalmen trycktes första gången i samlingen Evangelischer Nachklang, das ist, Neue geistreiche Gesange uber die ordentlichen Sonn- und Festtags-Evangelia aufs ganze Jahr 1718 och översattes till svenska 1910 av Johan Alfred Eklund, som dock bearbetade den ganska mycket i psalmboksförslagen 1914 resp. 1917.

E Neumeister:

68 Jag tror på Gud som med sitt ord

1. Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder...

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år). Övers. Eva Norberg 1979 (64 år)

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jag har ännu inte lyckats hitta förlagan till denna psalm, som kanske bara är några utryckta strofer ur en mycket längre text, Se gärna titellistan på Kingos hemsida och tipsa mej om du hittar psalmen!

Men det är intressant att de två doppsalmer som finns i psalmbokens ekumeniska del båda är skrivna av ivriga "lutheraner", Thomas Kingo resp. Erdmann Neumeister. Och man ska komma ihåg att dopet är mycket viktigt för både baptister och lutheraner och de allra flesta kristna, om än ur något olika perspektiv, medan uppfattningen att dopet är av underordnad betydelse och både kan has och mistas stöds av betydligt färre samfund.

Just Kingos doppsalm är egentligen, åtminstone i Eva Norbergs tolkning, dopkandidatens egen trosbekännelse och bön inför dopet, men precis som beträffande många vigselpsalmer inbjuds församlingen att stämma in i bönen. (Det lär ju f.ö. inte finnas något samfund som döper så många vuxna svenskar som Svenska kyrkan gör).

Th Kingo:

236 Guds källa har vatten tillfyllest

1. Guds källa har vatten tillfyllest,
en gåva av strömmande liv,
den äger vad alla behöver...

Text: Bo Setterlind 1977-78 (55 år)

Musik: Tysk folkmelodi

Denna psalm kom till "på beställning". Det var hösten 1977 som en psalmkonferens på Skokloster tänktes resultera i nya s.k. förrättningspsalmer, alltså psalmer för dop, konfirmationer, begravningar och vigslar. Och Bo Setterlind började då skriva på denna psalm som han tänkte sej som en doppsalm. Året därefter blev den färdig.

Men den placerades inte bland doppsalmerna som författaren trott - utan under rubriken "Skuld och förlåtelse". OK - i en vers står det ju t.ex. att "Guds källa oss renar från synden". Och kanske den bredare rubriceringen hjälpt till att öka användningen, för psalmen har verkligen blivit mycket sjungen i många olika slags gudstjänster. Men lite synd är det kanske, med tanke på författarens intention, att den nu så sällan används vid just dop - av vare sej barn eller vuxna.

Första raden är ordagrant hämtad från Psaltaren 65:10. Dessutom har Jesus-orden i Johannesevangeliet 7:37f. inspirerat författaren. Vattensymboliken är ö.h.t. vanlig i Bibeln - ibland får vattnet stå för fördärvsmakterna, ibland för Guds livgivande och renande Ande. Dopet framställs i bibeln som en realisering av båda aspekterna: en begravning, en undergång (för den "gamla människan") - och en uppståndelse och en nyfödelse genom den helige Ande.

När Setterlind rent konkret skriver om dopet i denna psalm är det lite snällt om "den frid som i dopet oss skänkes". Men också i följande strof har han, som sagt, dopet i åtanke: "Guds källa oss renar från synden, / dess vatten uppståndelse ger."

I Psalmer och Sånger hade man dock sedan tidigare ändrat Ida Björkmans originella anslag "Den ropandes källa i Lehi" (jfr Domarboken 15:19) till just "Guds källa har vatten tillfyllest", vilket fått till följd att man i många frikyrkor nu har två psalmer med samma inledningsrad. Ida Björkman borde få tillbaka sitt anslag, nu när Bo Setterlind tagit det andra!

Att Setterlind konsekvent rimmar "mig" med "liv", "frid" och "tid" borde rimligen få oss som sjunger att inse att "mig" ska uttalas just "mig" i Setterlinds psalmer. Men det brukar vi högaktningsfullt strunta i. Stavningen "mig" känns ju inte uttalsmässigt signifikant, eftersom ordet inte stavas "mej" i de psalmer där det uppenbarligen ska uttalas "mej". Vilket jag tycker är dumt - här borde 1986 års psalmbok ha gått före. T.ex. Margareta Melin, som betonat att man i hennes psalmer inte ska uttala "mig" som det stavas, kunde ju lätt ha visat det med stavningen. (Det var svårare för Setterlind).

Bo Setterlind:

380 Fader, du som livet tänder

 

1. Fader, du som livet tänder,
tag i dina goda händer
detta späda mänskoliv.
Kristen tro, som allting vinner

och det ljusa målet hinner,

åt ditt barn till gåva giv.

2. Detta barnet skall som andra

genom sorg och glädje vandra;

ingen vet sin morgondag.

Barndoms lek och ungdoms drömmar,

mandoms liv, som mäktigt strömmar,

i din hägnad nådigt tag.

3. Ut det måste i den vida

värld, där starka makter strida.

Strid dess strid och var dess ro.

Låt det kämpa till din ära,

segerrikt sin fana bära:

kristet namn och kristen tro.

4. Namnet, som vi barnet giva,

värdes i din livsbok skriva,

Fader, du all världens liv.

Mot allt ont som vill förstöra,

fläcka, skada och förgöra,

dess försvar på färden giv.

5. Dunkla äro mänskors öden,

livet ryms i dem, och döden,

släkte följer släktes spår.

Ej vi frukta, ej vi famla;

du oss leder, du vill samla

i din famn oss, Fader vår.

Text: Natanael Beskow 1919 (54 år)
Musik: Henry Weman 1937 (40 år)

Detta är ännu en doppsalm som i ärlighetens namn knappast sjungs längre. Dessutom kan den bara sjungas som bön för småpojkar (jfr "mandoms liv som mäktigt strömmar) - Elsa och Natanael hade inga flickor - och den handlar knappast särskilt om det kristna dopet (skulle lika gärna kunna sjungas vid s.k. "barnvälsignelse"). Inte någon speciellt lyckad psalm - men den har ett sympatiskt hela-livet-perspektiv på dopet och innehåller förvisso några vackra rader.

Kanske var det ett misstag av Beskows barn att vägra godkänna Britt G Hallqvists varsamma bearbetningsförslag. Det var naturligtvis av pietet mot fadern, men psalmen hade nog blivit något mera använd i Hallqvists version (där bl.a. "mandoms liv" ersatts med ett könsneutralare uttryck). Fast knappast populär för det. Domkyrkoorganisten Wemans melodi är stilig men knappast medryckande.

N Beskow:

379 Du som var den minstes vän

1. Du som var den minstes vän
och lät barnen till dig träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.

2. Gode Herde, i din hjord
du de svaga lamm ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksrik du åt dem gömmer.
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.

3. Jesus, i din vård vi ge
våra barn, vårt glädjeämne.
Gud, din gåva äro de,
dig vi dem tillbaka lämne.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej från dig bli dragna.

4. Låt oss vandra med dem så,
att vi himlen med dem ärva,
ej med ont dem föregå,
ej en barnasjäl fördärva,
att de änglar dem ledsaga
ej hos dig må oss anklaga.

5. Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer i ditt rike,
som ej barnsligt hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Giv att dig som barn vi alla
älska, lyda och åkalla.

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), Olle Nivenius 1986 (72 år)
Musik: Johann Rudolph Ahle 1664 (39 år) "Liebster Jesu, wir sind hier"

[Jag bedömer verkshöjden i bearbetningen som mycket låg, fullt jämförbar med de många textbearbetningar som enbart markerats med asterisk och där upphovsrätt inte hävdas; därför publicerar jag texten trots att Olle Nivenius varit död endast ett drygt decennium. Tredje och femte strofen är helt orörda, och i övriga strofer har bara något enstaka uttryck per strof bytts ut. Invändningar mot publiceringen mottas gärna på andreas.holmberg[at]skutan.eu]

Denna innehållsrika och rannsakande doppsalm har sjunkit betydligt i användning sedan 1986 års psalmbok kom ut och den ännu ansågs angelägen att bevara, liksom de flesta av just Franzéns psalmer som länge varit särskilt omtyckta. 

Sven Danell berättar i sin bok Guldstrand (1 uppl. 1952, 5 uppl. 2004) hur han försökte använda stroferna 3-5 vid en konfirmation i Nuckö socken, nordvästra Estland, eftersom även fullväxta ungdomar där kunde kallas "barn". Men kantorn började sjunga från första versen med dess: "Jesu, du välsignar än / de oskyldiga och späda". Danell skämdes men ingen tog visst illa upp.

F M Franzén:

378 Gud, hos dig är livets källa

1. Gud, hos dig är livets källa,
allt du bär med allmaktsord.
Nytt du låter livet välla
över samma gamla jord...

Text: Emil Liedgren 1911 (32 år)
Musik: Troligen svensk 1694/95

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

382 Vi tackar dig, vår Skapare

1. Vi tackar dig, vår Skapare,
för livet som du ger...

Text: Pamela-Rae Yeager-Maloney 1968 (23 år), Eva Norberg 1979 (64 år)
Musik: Jeremiah Clarke (1674-1707)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En tacksägelsepsalm och en bönepsalm vid dop av små barn, skriven av en ung kvinna som jag inte närmare känner till (uppges vara författare från USA), men kanske vid hennes eget barns dop eller vid någon närståendes. 

Psalmen är trinitariskt uppbyggd och ber i första strofen om Skaparens/Faderns välsignelse, hänvisar i andra strofen till Jesus uppmaning "Låt barnen komma hit till mig" och ber i tredje strofen att den helige Ande ska följa barnet genom livet. Eftersom "vi vet att livet kan bli svårt, / att människan är svag".

I Svenska psalmboken talas i psalmens slutrad om "dopets öppna famn", medan det i frikyrkliga "Psalmer och Sånger" (där den har nummer 655) talas om "nådens öppna famn" - där är psalmen tänkt att användas vid s.k. "barnvälsignelse" och står under rubriken "Glädje - tacksamhet".

J Clarke:

381 Gud har en famn

 

1. Gud har en famn, en stor, stor famn,
och där han sluter in...

Text: Sam Perman 1957 (65 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år) - lyssna till psalmen på Dopguiden.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Denna doppsalm för barn skrevs mot slutet av Salomon (Sam) Permans långa tid som domprost i Lule under 40- och 50-talen. Den blev allmänt känd genom Kyrkovisor 1960, alltså något år efter författarens död, och då till tonsättaren Lars Edlunds glada valstaktsmelodi.

Psalmen är en tydligt barnanpassad doppsalm, bl.a. med många upprepningar av ordet "stor" - "en stor, stor famn", "en stor, stor bok", "en himmel stor, ja, stor", "din kärlek, Gud, är stor, ja, stor".

Kan inte låta bli att föra vidare en anekdot som rör Sam Perman (som f.ö. vigde samman min frus morföräldrar). Vid sin pensionering efterträddes han som domprost i Luleå av sedermera biskopen Stig Hellsten. Då var det någon som sa: "Tidigare hade vi i Luleå stift en domprost per man (Perman). Nu har vi helst en (Hellsten)".

383 Med vår glädje över livets under

1. Med vår glädje över livets under
och ett nyfött barn i våra händer
kommer vi till dig som gav oss livet...

Text: Svein Ellingsen 1971 (42 år) "Fylt av glede over livets under", sv. övers. Britt G Hallqvist 1977 (63 år)
Musik: Egil Hovland 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Författaren Svein Ellingsen har sagt: »Det at vi får bære et hjelpeløst barn inn i kirken, der det er ventet, er et sterkt vitnesbyrd om hva det kristne evangelium vil si oss: Det finnes et sted i verden hvor vi blir tatt imot, uansett hvor svake vi er, uansett prestasjoner og posisjoner. På en sterk og talende måte forkynner barnedåpen at vårt menneskeverd ikke har sin grunn i hva vi har eller hva vi gjør, men i hva vi er: skapt av Gud, elsket av Gud, oppsøkt av Gud.»

Psalmen är orimmad och även i övrigt skenbart (fast bara skenbart!) konstlös, skriven för att även mindre bibliskt bevandrade föräldrar och anhöriga ska kunna stämma in i tacksägelsen och bönen.

Andra radens "nyfött barn" har senare ofta ändrats till "litet barn" p.g.a. den stigande dopåldern där det nuförtiden ofta är halvårsgamla barn som förs till dopet. Däremot är psalmen knappast använd vid dop av konfirmander och äldre, trots att de tre sista stroferna (fr.o.m. "Genom dig, ditt verk, din kärleks vilja / har vi fötts på nytt till liv i Kristus") mycket väl skulle gå att sjunga både vid sådana tillfällen och exempelvis vid gudstjänstens avslutning på Första söndagen efter Trefaldighet (Andra söndagen efter Pingst) som handlar just om dopet.


Här ovan får vi höra doppsalmen med Hovlands fina melodi sjungas på sydsamiska!

Svein Ellingsen:

Egil Hovland:

384 Ett liv ur dina händer

1. Ett liv ur dina händer,
en gåva av din nåd,
ett tecken på din kärlek...

Text och musik: Tore Littmarck 1978 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Trots att den orimmade texten är tämligen okomplicerad har den - som så många andra doppsalmer - haft svårt i konkurrensen med "Tryggare kan ingen vara", "Gud som haver" och "Det gungar så fint". Den är skriven för dop av små barn, men med ett tydligt perspektiv av växande och vuxenblivande, med en önskan att barnet i medveten ålder ska tänka "I dopet blev jag din" och säga sitt medvetna "Ja" till Gud.

Som så många andra av Tore Littmarcks sånger och psalmer är denna doppsalm tonsatt av författaren. Men inte i hans vanliga visstil utan i ganska traditionell koralstil, om man bortser från att sluttonen inte landar i grundtonen C utan på tersen (E).

386 Upp ur vilda, djupa vatten

1. Upp ur vilda, djupa vatten
lyfte Skaparn liv och land.
Markens djur och himlens fåglar,
man och kvinna skapte han...

Text: Fred Kaan 1968 (39 år), Britt G Hallqvist 1977 (63 år)
Musik: Darmstadt 1698/Bamberg 1732

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

En modern doppsalm till en riktigt gammal (men fin) koral har vi här. Här vävs dopet samman med hela skapelseteologin och med vattnets betydelse i bibeln som både ett skräckinjagande element, en symbol för kaosmakterna ("upp ur vilda, djupa vatten") och som ett livgivande flöde ("alla våra källor har vi i vår Herre, i hans ord").

Till psalmens förtjänster hör att den binder samman generationerna och dopåldrarna ("Liksom barn vi står här alla / som har döpts i Jesu namn"). Men omkvädets "livets vatten i en dopfunt" har i frikyrkornas Psalmer och Sånger (där psalmen togs in i tillägget 2003) ändrats till "livets vatten, dopets vatten" - vilket ju inkluderar även dop i t.ex. sjöar och dopgravar.

I psalmen talas om dopet som "ett tecken på en kärlek utan mått", som ett vittnesbörd "om att Gud är här". Vidare påminns om hur Kristus gått före oss i döden och uppståndelsen. Däremot.står det föga om dopets direkt sakramentala funktion enligt evangelisk-katolsk teologi.

Så är ju psalmen också av reformert ursprung. Någon större evangelisk-luthersk nydiktning av doppsalmer har vi inte sett i vår tid, där dopet, precis som konfirmationen, tenderar att omdefinieras rätt rejält även på nominellt lutherskt håll.

Fred Kaan: