Visar inlägg med etikett Text 1840-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Text 1840-talet. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

60 En Fader oss förenar




1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.


Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Igennem nat og traengsel", Edvard Evers 1902 (49 år).
Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år), alt. Ludvig Mathias Lindeman (v. 1 får då avslutas:  "ett liv i Jesus Krist" och v 2: "i Herrens paradis").


Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). [Fel: den finns om än med annan melodi och på annat versmått och börjar Igennem nat og traengsel, anm. 11/4 2016]. Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kunde psalmen mycket väl ha placerats under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

129 Och det hände vid den tiden





1. Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider...



Text: Eva Norberg 1971 (56 år) efter Lukas 2 och Cecil F Alexander 1848 (30 år) "Once in Royal David´s City"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är liksom föregående (Vid Betlehem en vinternatt) en "återberättelse", ett referat, av julevangeliet - här har översättaren Eva Norberg t.o.m. tagit själva inledningsorden från evangelisten Lukas. Och liksom föregående psalm ger den en mjuk övergång till de egentliga trettondagspsalmerna genom att slutstroferna talar om "stjärnan som står klar i öster" och om "löftets stjärna" som även vi får följa. Jag tycker nog att Norbergs text i detta fall är klart bättre än det engelska originalet.

Eva Norberg har själv sagt att den berättande texten passar bra att använda medan man "dukar fram" de olika figurerna i julkrubban: barnet, Maria och Josef, herdarna och till sist de vise männen på väg fram från Österns länder.

Rent formellt är den svenska texten intressant genom att författaren som regel tydligt strävar efter rena helrim, men här accepterar hon emellanåt även assonanser: tiden/rider, vaktar/sakta och - djärvast av allesammans - universum/husrum! Det fungerar: texten känns genomtänkt och orden klingar utmärkt väl tillsammans.

Melodin av Gauntlett är arrangerad av A H Mann, i många år organist vid King´s college, där julsångsgudstjänsten på julaftonen inleds med denna psalm. En gossopran sjunger strof 1 utanför gudstjänstrummet, och övriga psalmen sjungs under processionen.

Cecil F Alexander:

Henry J Gauntlett:

160 Guds Ande kom från himlen ned




1. Guds Ande kom från himlen ner.
Halleluja, halleluja!
Hans under runt omkring oss sker.
Halleluja, halleluja!

2. Han kom som himlens sändebud...





Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1984 (43 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 355!
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det passar bra att vi nu har en pingstpsalm av Grundtvig (eller t.o.m. två, se nr 643), eftersom han ofta beskrivits som pingstens store besjungare. Inte för att Grundtvig med sina 1500 psalmer (de flesta liksom denna skrivna i mycket mogen ålder) på något sätt försummade julens och påskens budskap, men för att få som han förmått att lyfta fram också den tredje av kyrkoårets stora högtider, den som kallats "kyrkans födelsedag".

Denna psalmtext är verkligen smittande glad och trots de tio stroferna inte över hövan lång eller svår (egentligen bara 20 textrader med 40 hallelujan utströdda däremellan). Inledningsraden är skriven i dåtid, men mycket snart är psalmen helt inriktad på pingstens under i nuet, på Andens verk hos oss i dag. Typiskt grundtvigskt men även äktlutherskt är också att författaren lyfter fram ordet, "Jesu röst", och sakramenten, "dopets ström", "nådens bord".

Den lika glada svenska melodin (som inte används i Danmark) är komponerad av Johan Alfred Ahlström, som bl.a. 1875-1890 var organist i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm och även arrangerat många Bellmanvisor.

Psalmen har med annan melodi redan tidigare funnits på svenska, i Metodistkyrkans psalmbok ("När pingstens dag begynte gry"), men det är i Jan Arvid Hellströms version den funnit vägen till nästan alla svenska samfund.

N F S Grundtvig:

J A Ahlström:

189 Bliv kvar hos mig



1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.


Text: Henry Francis Lyte 4/9 1847 (54 år) "Abide with me", sv. övers. Oscar Mannström 1920 (45 år)
Musik: William Henry Monk 1861 (38 år)



Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.

Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.

Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.

En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).


H F Lyte i yngre dagar:

W H Monk på äldre dagar:


198 Likt vårdagssol i morgonglöd

File:Spring daffs' in Broad Hinton - geograph.org.uk - 525349.jpg


1. Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3. Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.


Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. Emil Hartmann (i Dansk Salmebog), se nedan:



En påskpsalm lika mycket som en vårpsalm. (Grundtvig skriver ofta både och). Denna trycktes 1846 och skrevs troligen också någon gång däromkring. Eklunds översättning trycktes 1909 i Från kyrkosångens tider. Varför psalmen 1937 och även 1986 hamnade bland vårpsalmerna istället för bland påskpsalmerna förstår jag inte riktigt. Men om vi nu ibland har rätt mycket vårstämning i påskpsalmerna ska vi förstås också kunna ha mycket påskstämning i våra vårpsalmer!

En uppmuntringspsalm under själens och kyrkans vintertider är den hur som helst, och kan alltså med fördel sjungas redan under vårvintern (jfr "vinterpsalmen" De blomster som i marken bor!). Grundtvig har bl.a. genom denna psalm - och hela sin psalmdiktning f.ö. - inspirerat författaren Christian Braw till dennes "enmanspsalmbok" Vårvintersång (Artos 1993).

Grundtvig:

Söderblom:

205 Vila i din väntan



1. Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan
Herren hör och ser...



Text: Per Harling 1980 (32 år) efter J Friedrich Räder 1845, 1848 (33 år) "Harre meine Seele"
Musik: Otto Olsson 1921 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Denna meditationspsalm ansluter sej väl till de närmast föregående årstidspsalmerna. Cirkeln sluter sej och det blir åter vår. (Även som just vår- eller vårvinterpsalm är denna alldeles förträfflig, om än den låter sej sjungas året om!). Bildspråket om kornet, vars "hopp är stort", påminner om det i närmast föregående psalm.

I likhet med exempelvis "Välsigna, Herre, alla dem" kan upplevelsen av denna psalm störas om man känner till föregångaren som psalmen skulle ersätta. Anna Ölanders översättning Vänta efter Herren är mer originaltrogen och förträfflig i egen rätt. Men det hindrar inte att också Harlings "friare" version är mycket fin, med sin årstidsanknytning och sitt modernare språk.

Otto Olssons melodi till denna psalm är nog hans mest sjungna och välkända. Den har absolut bidragit till att psalmen, både i dess tidigare och dess nuvarande version, blivit föreslagen i många olika sammanhang. En annan orsak är psalmens allmängiltighet och pregnans; man sjunger igenom den på halvannan minut.

Per Harling:


... i övrigt med föredrag och musik-workshops, skrivande och diverse projektuppdrag nationellt och internationellt. E-post: per.harling@mailbox.swipnet.se












Otto Olsson:
Fil:Otto Olsson.jpg

251 Var jag går




1. Var jag går i skogar, berg och dalar
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mig talar,
talar stundom varning, stundom tröst.

//: Han, min Herde, gick för mig i döden,
men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi på färden kan behöva...

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), Ragnar Holte 1986 (59 år), v.3 herrnhutisk svensk förf. 1806
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868 (dansk?)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]



En ofta återkommande önskesång på "psalmtoppen" är denna, som egentligen består av två sånger, dels en äldre från 1806 ("När på Tomas Segerfursten tänker", v. 3f.), dels en yngre av Carl Olof Rosenius (v. 1-2). Rosenius tog alltså en äldre, herrnhutisk sång om aposteln Tomas och hans trosbekännelse "Min Herre och min Gud". Den tilldiktade han "framifrån" s.a.s. och skapade ett helt nytt anslag, där första raden innehåller ett visst mått av naturlyrik. Åtminstone en viss del av psalmens popularitet i Sverige kan säkert tillskrivas de "skogar, berg och dalar" som västerbottenssonen Rosenius målar upp som bakgrund till vandringen med "den osynlige vännen".

Just "vän" är ett centralt ord för Rosenius i fråga om relationen med Herren - jfr med vad Jesus säger i Johannesevangeliet 15:15! Se också t.ex. sången Med Gud och hans vänskap. I vers 2 återges Jesusorden i Johannes 16:16ff. ("En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni ska se mig igen").

Denna sång publicerades första gången i tidningen Pietisten nr 6 1847, men blev inte spridd och känd just som sång förrän genom Ahnfelts sånger 1868, då den föregivet danska melodin också trycktes. Oscar Lövgren skriver dock: "En undersökning som gjorts i Danmark angående denna sak har inte givit belägg för melodins danska ursprung."

Den senare delen av roseniussången ("När på Tomas Segerfursten tänker") har förmodligen - om än inte helt säkert - skrivit av den herrnhutiske skattekommissarien Anders Dahlström (1739-1825), som var medredaktör för Samling Af Äldre och Nyare Andeliga Sånger och Werser (1 uppl. 1795, 2 uppl. 1806) och enligt uppgift författade eller översatte de flesta sångerna i båda upplagorna. I andra upplagan förekommer sången om Tomas.

För 1937 års psalmbok gjorde professor Emanuel Linderholm en radikal bearbetning av Rosenius´/Dahlströms psalm - det var nästan bara själva anslaget som behölls. Men då många "rosenianer" vädjade om att psalmen hellre borde utgå än tas med i detta skick, dröjde det till 1986 innan den kom med i psalmboken, då i ovanstående betydligt lindrigare - originaltrognare! - bearbetning och förkortning av professor Ragnar Holte.

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 573 resp. 149).



Caravaggios klentrogne Tomas inspekterar Jesus´ sår:


C O Rosenius:

Så här löd Linderholms refuserade version:

"Var jag går, i skogar, berg och dalar,
följer mig en vän, jag hör hans röst!"
Fast osynlig till min själ han talar,
än till varning, än till mod och tröst.
Det är han som vandrade på jorden,
såsom jag i frestelse och nöd,
och, av alla övergiven vorden,
måste ensam gå till korsets död.

Var jag går i denna mörka världen,
ser jag före mig hans ljusa spår.
Vart jag än i livet ställer färden,
plötsligt inför hans gestalt jag står.
Och när i hans anlete jag blickar,
trött av livets bitterhet och strid,
snart jag åter mig i striden skickar,
stärkt utav hans Andes höga frid.

Var jag går, skall han mig ännu följa,
han, min ende vän i tunga år.
Om han än en tid sig skulle dölja,
snart han åter stilla med mig går.
Om till sist jag segnar ner och dignar
under livets börda, dock jag vet:
han är när mig, han mig än välsignar
in i dödens dunkla hemlighet.

Var jag går en gång i himlens rike,
först och sist jag honom söka skall.
Bland de saliga är ej hans like,
där de stå inför Guds fotapall.
Vad jag lidit för hans skull i tiden
skall jag snarligt glömma vid hans röst,
när han hälsar mig hos Gud med friden
och min själ tillsäger sitt: Var tröst.


271 Närmare, Gud, till dig




1. Närmare, Gud, till dig,

närmare dig!
Om det än blir ett kors
som lyfter mig,
sjunger jag innerlig:
närmare, Gud, till dig,
närmare, Gud, till dig,
närmare dig!

2. Döljer för pilgrim trött
solen sitt sken,
blir än min huvudgärd
hårdaste sten,
skall jag dock drömma mig
närmare, Gud till dig...

3. Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege, rest
upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
närmare, Gud, till dig...

4. Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mig
närmare, Gud, till dig...

5. Sist, när jag ställa får
uppåt min färd
och jag har bakom mig
jordlivets värld,
viskar det än i mig:
närmare, Gud, till dig...

Text: Sarah Flower Adams 1841 (36 år) "Nearer, my God, to Thee", sv. övers. Emanuel Linderholm 1912 (40 år, Titanic-året), ngt bearb 1986.
Musik: Lowell Mason 1856 (64 år), från början skriven i 6/8-takt enligt körsången nedan:




Sarah Adams var i samtiden känd som författare till ballader och dramatiska dikter. Hennes dramatiserande begåvning syns även i denna psalm, som i vers 2-4 tydligt anknyter till patriarken Jakobs upplevelse vid Betel, där han enligt 1 Moseboken 28:10ff sov med huvudet lutat mot en sten och drömde att han såg en stege som änglar gick upp och ner på. När han vaknade utbrast han: "Herren är förvisso på denna plats, och jag visste det inte!" Så reste han upp sin hårda "kudde" till en minnesstod och kallade platsen Betel=Guds hus.

File:El sueño de Jacob, by José de Ribera, from Prado in Google Earth.jpg

Efter Titanics undergång spreds uppgiften att denna psalm skulle ha varit den sista fartygsorkestern spelade - att den skulle ha hörts ända tills fartyget sjönk. Andra har dementerat uppgiften (folk hade väl annat för sej än att lyssna på fartygsorkestern hela tiden!), men den har i vart fall gjort att psalmen alltfort förknippas med Titanic-olyckan. Och uppgiften torde definitivt ha föranlett att Emanuel Linderholm översatte den till svenska just 1912 (annars fanns den faktiskt på svenska redan tidigare); den utgavs också detta år i ett separattryck där den angavs vara "Titanics dödshymn". Många har både dessförinnan och därefter önskat den till sin begravning, men den är även väl värd att sjungas "mitt i livet". Här på nederländska:



Sarah Adams:

Lowell Mason:

320 Tänk när en gång



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):


Alt. koral från Finland (OBS finns ej i svenska psalmboken!):



1. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit,
som över detta livet breder sig,
när evighetens sköna dag upprunnit
och himmelskt solljus flödar på min stig...



Text: Wilhelm Andreas Wexels 1841 (44 år), tr. 1845, "Taenk, naar engang den Taage er forsvunden", sv. övers. Elin Silén 1920 (45 år), bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år)
(Alternativ övers. se Stora Nätpsalmboken)
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år).


Alt. "You raise me up" (se och lyssna nedan)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs ursprungligen i prästfrun Frederikke Delphins poesialbum! Hon var syster till Wilhelm Andreas och hade nyligen blivit änka efter sin make. Texten är en tröstepsalm till systern, men också till hela den kristna kyrkan. Psalmen hann inte komma med i Wexels´ psalmboksförslag Christelige Salmer 1840, men däremot i Religiöse Digte 1845.

Norrmannen Egil Elseth har uppmärksammat, att Wexels-psalmen inspirerats av melodin och strukturen i den samtida svenske författaren Carl Wilhelm Böttigers dikt I avskedets stund. Varje strof i Böttigers dikt börjar "Tänk någon gång". Men den melodin (vilken den nu var) ersattes åtminstone i Sverige med en nykomponerad av Oscar Ahnfelt, sedan Carl Olof Rosenius redan 1848 översatt sången till svenska ("Tänk när en gång den dimma är försvunnen"). Och den melodin är nu med också i koralboken, efter att man 1939 försökt ersätta den med en Oskar Lindberg-koral (som nu används till två andra psalmer: Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga och Frälsare, du som äger läkedomen).

W A Wexels:












O Ahnfelt:


onsdag 17 februari 2010

572 Ängsliga hjärta



Alt. koralversion:



1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap,
ännu han lever, densamme han var.

2. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
städse dig leder - är detta ej nog?

3. O vilka under helgonen äro:
leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.

4. Vandra i trone, se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

5. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har!
Även den timma
tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.


Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)


C O Rosenius:
 

O Ahnfelt:


måndag 15 februari 2010

622 Att ta farväl på riktigt sätt





1. Att ta farväl på riktigt sätt
från solens ljus, är aldrig lätt
för människan att lära...



Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1845 (62 år), Sven Christer Swahn 1979 (46 år)
Musik: Land Lars Ersson (1827-1912) ur Dala-Harpan tr. 1914, alt. tysk koral, alt. Lars Nannestad Boisen (1803-75)

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än]

N F S Grundtvig:



söndag 14 februari 2010

643 I al sin glans nu stråler solen




1. I al sin glans nu stråler solen,
livslyset over nådestolen,
nu kom vor pinseliljetid,
nu har vi sommer skaer og blid,
nu spår oss mer end engleröst
i Jesu namn en gylden höst.

2. I sommernattens korte svale
slår höjt fredskovens nattergale,
så alt, hvad Herren kalder sitt,
må slumre södt og vågne blidt,
må drömme södt om Paradis
og vågne til vor Herres pris.

3. Det ånder himmelsk over stövet,

det vifter hjemlig gennem lövet,
det lufter liflig under sky
fra Paradis, opladt på ny,
og yndig risler ved vor fod
i engen baek af livets flod.

4. Det volder alt den Ånd, som daler,
det virker alt den Ånd, som taler
ej af sig selv, men - os till tröst
af kaerlighed med sandheds röst -
i Ordets navn, som her blev köd
og for til Himmels hvid og röd.

5. Opvågner, alle dybe toner,
til pris for menneskets forsoner!
Forsamles, alle tungemål
i takkesangens offerskål!
Istemmer over Herrens bord
nu menighedens fulde kor!

6. I Jesu navn da tungen glöder
hos hedninger så vel som jöder;
i Jesus-navnets offerskål
hensmelter alle modersmål;
i Jesu navn udbryder da
det evige halleluja.

7. Vor Gud og Fader uden lige!
Da blomstrer rosen i dit rige,
som sole vi går op og ned
i din enbårnes herlighed;
thi du for hjertet, vi gav dig,
gav os med ham dit Himmerig.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år).
För svensk övers. se Stora Nätpsalmboken.
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)




N F S Grundtvig:

H Rung: