83 Som klaraste vattuflöden

1. Som klaraste vattuflöden
ur öknarnas hårda sten,
som örter och gräs ur mullen
och blom ur den kala gren...

Text: Karl-Gustaf Hildebrand Annandag Pingst 1936 (25 år)

Musik: Gustaf Aulén 1936 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken resten av texten eller noterna publiceras här än]

Denna psalms författare är tillsammans med Anders Frostenson den ende som lämnat nyskrivna bidrag till både 1937 års psalmbok OCH 1986 års psalmbok! Just den här psalmen skrev han till sitt eget bröllop 22.6.1936 (midsommar). Den föddes under en promenad med fästmön Majstina Rydh på Annandag Pingst, dagen efter deras första lysningsdag. Och den sändes till vigselförrättaren, strängnäsbiskopen Gustaf Aulén, som inspirerat till psalmen och nu också tonsatte den. Den är skriven på en något oregelbunden meter och påminner därigenom om åtskilliga psalmer i den karolinska psalmboken men också många folkvisor.

Vad Aulén efterfrågat och Hildebrand skapade var en psalm som talade i brudparets namn och inte bara i församlingens. Men inte förrän i 1986 års psalmbok publicerades texten i originalskick. I 1937 års psalmbok var hela första strofen struken, och även i övrigt hade beskäftiga ändringar vidtagits före publiceringen, vilket väckte en del misstankar om prydhet. Nu är ordningen återställd - i varje fall tills nästa psalmbokskommitté finner det kränkande att jämföra kvinnans sköte med "hård sten" eller "kal gren". Eller att beteckna människokroppar som "ringa". Det är inte lätt, det här med psalmtexter.

85 Som mannen och kvinnan

1. Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång...

Text: Jan Arvid Hellström 1970 (29 år)

Musik: Karl-Olof Robertson 1975 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

I yngre dagar var Jan-Arvid Hellström (som slutade sina dagar som biskop i Växjö) en flitig sång- och visförfattare. Han skrev inte denna sång till sitt eget bröllop (han hade 1970 redan hunnit vara gift i flera år och fått tre barn). Men han skapade en vigselpsalm som i likhet med Hildebrands Som klaraste vattuflöden var ett försök att tolka brudparets egna känslor.

Men psalmen är så mycket mer, och den är lika mycket den kristna församlingens sång ("Vi ber att du tar i din tjänst vår gemenskap") och en hemmets sång med varma tankar till de hemlösa (även singlar har ju vanligtvis ett hem). Enligt min mening kan psalmen därför sjungas som inledningspsalm till vilken gudstjänst som helst! Den riskerar annars att komma bort, eftersom få brudpar känner till den sedan tidigare.

Karl-Olof Robertsons valsmelodi har f.ö. den roliga egenskapen att den andra halvan harmonierar med den första. Man kan alltså lätt göra ett tvåstämmigt sångarrangemang som bygger på detta, alternativt sjunga kanon (men då blir texten grötigare).

J A Hellström:

84 Vi lyfter våra hjärtan

v 


1. Vi lyfter våra hjärtan
till dig, o Fader vår,
i tacksamhet och lovsång
och bön för dessa två...

Text: Edward Ashurst Welch 1908 (48 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år)

[Av upphovsrättsskäl får resten av texten inte publiceras här]

En jublande, kort vigselpsalm som passar bra som avslutning på en vigsel. Den är över 100 år gammal, men uppfattas som ganska fräsch eftersom den inte funnits i Sverige så länge. Melodin är 400 år, men håller än. Ö.h.t. är vigslar inga bra tillfällen att lära in nya melodier vid...

410 Gud skapade av jord

1. Gud skapade av jord
två mänskor för varann
som avbild av sig själv,
till kvinna och till man...

Text: Hoob Oosterhuis 1968 (35 år), övers. Åke Löfgren 1979 (45 år)
Musik: John D Edwards 1840 (36 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Huub Oosterhuis må vara kontroversiell som romersk-katolsk präst och politiskt radikal, men hans brinnande intresse för liturgi och hymnskrivande har varit i högsta grad konstruktivt - mer än 700 psalmer har han skrivit, och hans texter har mestadels tonsatts av samtida kompositörer. Just den här äktenskapspsalmen däremot är skriven till en betydligt äldre koral av John Edwards.

Det är f.ö. anmärkningsvärt apropå dagens äktenskapsdebatt att det är just äktenskapspsalmerna från 1900-talet som konsekvent talar om "kvinna och man"; det är i de äldre psalmerna från 1800-talet man möter det könsneutrala uttrycket "dessa två". Det blir intressant att se hur kommande psalmbokskommittéer hanterar detta faktum.

Psalmen är inte alls svårsjungen, men har sällan blivit föreslagen vid vigslar, där man ju brukar ta "det säkra före det osäkra". Den har aldrig stått på någon psalmlapp jag fått av någon präst när jag genom åren vikarierat som kantor. Men jag har i alla fall varit med om att sjunga den en gång - vid ett bröllop i Nederluleå kyrka på 1990-talet.

Huub Oosterhuis på äldre dagar:

411 Gud har omsorg om vårt släkte

Alternativ melodi, "Det finns djup i Herrens godhet" (SvPs 285) OBS! Denna melodi anges ej till nedanstående text i 1986 års psalmbok, men anses av många vara mycket passande till denna vigselpsalm, mera insjungen som den är (och kanske även aningens mera lättsjungen?).


1. Gud har omsorg om vårt släkte,
han har sett vår ensamhet.
Han har skapat man och kvinna...

Text: Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Egil Hovland 1984 (60 år), alt. förslag här ovan: Tysk/Paderborn ("Det finns djup i Herrens godhet")

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna fina vigelpsalm har jag under mina kantorsvikariat aldrig varit med om att ett brudpar önskat, ens med hjälp av prästen. Däremot har jag själv valt den, inte på mitt eget bröllop men vid en vigsel där brudparet överlät åt mej att välja psalmer. Kanske man skulle ha använt den insjungna "Det finns djup i Herrens godhet"-melodin istället för Hovlands fina men föga originella? Kanske hade man behövt en populär insjungning på skiva för att psalmen skulle "slå igenom"?

Britt G Hallqvists text är ännu ett exempel på att de moderna bröllopspsalmerna i psalmboken är uttalat heteronormativa ("man och kvinna"), medan de äldre (från 1800-talet) använder det könsneutrala uttrycket "dessa två".

Psalmens avslutning ("mod och lust att tända ljus") har anklagats för att vara pryd ("tända ljus - bah!"), men det hade knappast varit möjligt att vara så mycket mer rakt på sak i en psalm. Eller vad tror du? Hade det varit bättre om det stått "mod och lust till kärleksbus"? :o)

E Hovland: