22 Dig skall min själ sitt offer bära

Alt. mel. av Johann Sebastian Bach (OBS! finns ej med i 1986 års psalmbok):

1. Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du varelse och liv har givit...

Text: Arvid August Afzelius 1814 (29 år), bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Fria Psalmboken.

Musik: Hamburg 1690, alt. Johann Sebastian Bach 1725 (40 år), "Dir, dir Jehova will ich singen" (BWV 452, hör den sjungas här)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm trycktes första gången i Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger 1814. Liksom många av de nya psalmerna i 1819 års psalmbok behandlade den "Försynen" och Guds makt i lovsångens form. Gud tilltalas samtidigt som hans verk i skapelsen omtalas med tacksamhet och förtröstan. "På glädjens eller sorgens stig / till slut du för oss hem till dig." (Jfr Lina Sandells "Vad han tar och vad han giver / samme Fader han dock bliver").

Förstahandsmelodin utgavs i Musicalisches Hand-Buch der Geistlichen Melodien (Hamburg 1690) utan angivande av kompositör. En Bach-koral till en liknande lovsångstext kan vara värd att pröva som alternativ.

A A Afzelius på äldre dar:

35 Din spira, Jesus, sträckes ut

Koralvariant i tretakt:  


1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär.
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år), jfr 1697 års koralbok nr 219

Psalmen om Kristi kungarike blev först publicerad i Prof-Psalmer från 1812 (publicerad tillsammans med Johan Olof Wallin) och därefter intagen i 1819 års psalmbok. Den är enligt uppgift av de endast tio svenska psalmer som redan före 1986 års psalmbok fanns med i samtliga svenska kristna samfunds psalmböcker (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990).

Andra strofen - som ofta citerats - slutade ursprungligen: "Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, / i sorgens hus, på plågans bädd / din tröst allena gäller." Men de flesta tyckte nog att psalmkommitténs bearbetning av strofen gjorde den redan folkkära texten ännu bättre.

F M Franzén:

34 Vänligt över jorden glänser

MESSIAS

1. Vänligt över jorden glänser
strålen av ett himmelskt hopp.
Stilla inom tidens gränser
evighetens sol går opp,
ack, så stilla att mitt öga
hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå.

2. Ej av världens vise kändes
den oändligt vises råd.
Kristus kom, och dagen tändes
full av sanning och av nåd...

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr versionen i Fria Psalmboken.

Musik: Troligen svensk, känd sedan 1675 (Rappe-handskriften)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm trycktes under rubriken Messias i Stockholms-Posten 4.9.1818. Den har i vår tid påståtts vara "platoniserande" (vad man nu menat med det i detta sammanhang) och ett uttryck för antik solkult (Göran Hägg), ja, ett skäl till att dra författarens kristna tro i tvivelsmål.

Men anslaget bygger faktiskt på Sakarias´ lovsång i Lukasevangeliet, där det står om den annalkande Frälsaren: Han skall komma ned till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg. (Luk. 1:78f.) Och i Psaltaren 84:12 står det: "Herren Gud är sol och sköld." I Uppenbarelseboken 21:23 (KB 1917) står det om den himmelska staden, den som Wallin ber att vår jord ska få bli en förgård till: "Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Herrens härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet."

Så har psalmen också varit älskad även bland väckelsens folk och i de flesta av Sveriges kristna samfund. Britt G Hallqvists bearbetning från 1979 är mycket varsam och har inte fördärvat vare sej innehållet eller ordmusiken.

Melodin är troligen svensk (finns i 1697 års koralbok) och påminner i inledningen mycket om melodin till en annan wallinpsalm, nämligen Han lever, o min ande känn (som dock har upptakt). Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon 1964 sp. 736) och Wikipedia (28.4.2011) finns den redan i den s.k. Rappe-handskriften från 1675, och är i så fall flera decennier äldre än vad som brukat uppges i våra psalmböcker.

J O Wallin:

55 Vi lovar dig, o store Gud

*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord,
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd.
Till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Allt folk skall samlas i dess famn
och böja knä i Jesu namn
och lova Gud
med kristna tungors ljud.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*4. Allt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång,
där kerubim

besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.

Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år)
Musik: Melodi till Sanctus-trop 1300-talet / 1529, 
Alt. koral från Malung, upptecknad efter jordbrukaren och kyrkvärden Lars Lindberg, Östra Fors, Malung (1891-1981) av Backa Erik Eriksson 1946.

I företalet till Psalmer 1811 skriver Wallin att han vid "mognare erfarenhet" ogillar "en stor del" av sina tidigare psalmer, men han hoppas kunna "göra dem bättre, då tid och omständigheter sådant medgiva." Den mest sjungna av Wallins psalmer från detta år (1811) är ovanstående psalm, som egentligen var avsedd att ersätta Dig vare lov och pris, o Krist - men även den psalmen har blivit kvar, ända in i 1986 års psalmbok! Så nu har vi två psalmer på samma ståtliga melodi och med ungefär samma "refräng", om man nu kan kalla det 3-faldiga Helig något så vanvördigt.

Även denna psalm skulle egentligen kunna stå under rubriken Lovsång och tillbedjan - den är ju precis som sin föregångare en av våra ståtligaste lovpsalmer. Men genom att stroferna 2 och 3 så pass tydligt talar om kyrkan är även den aktuella rubriksättningen fullt förståelig.

Man kan dock fundera vad som menas med "allt folk" i stroferna 3 och 4, om det betyder "en skara av alla folk" som Uppenbarelseboken talar om, eller om det är något slags kombination av universalism/imperialism som kommer till uttryck. Förmodligen det förra, men en viss oklarhet består. (Att "skall" i v. 3 uttrycker en målsättning i enlighet med missionsbefallningens "Gå ut och gör alla folk till lärjungar" är ju också möjligt). För en något förkortad version av psalmen, där uttrycket "allt folk" har bytts ut mot "ditt folk", se Stora Nätpsalmboken.

J O Wallin:

63 Dig, ljusens Fader, vare pris

(Texten är SvPs 176 Din klara sol - men koralen densamma som till den här psalmen)


1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!

3. Väl har naturens rike prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.

4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.

5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.

6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.

7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.

8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.

9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.

12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.

13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.

14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Tysk 1710

Detta är en av de ganska få psalmer som i exakt samma skick funnits i tre psalmböcker på raken: 1819 års, 1937 års och 1986 års. (Om man bortser från stavningen, förstås). En annan är Wallins julottepsalm Var hälsad, sköna morgonstund. Som skald och talare stod Wallin mycket högt, det erkände alla, men den bibliskt/kristna substansen ifrågasattes av många.

Precis som julottepsalmen är dock denna av de flesta troende kristna i vårt land fullt accepterad, trots att den knappast gör rättvisa åt den lutherska dikotomin lag-evangelium utan snarast sammanställer "upplysningen genom lagen" med "upplysningen genom evangelium" till en "upplysning genom ordet". En ljuskälla som Wallin ställer i motsats till vad man kunde kalla "upplysningen genom naturen", vilken enligt Wallin bara kan ge en aning om Guds storhet, men inte om hans kärlek och mening med våra liv: "Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann, och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann." Kanske är det strofer som denna som väckt anklang också hos senare tiders psalmbokskommittéer?

Och även om t.ex. den förste stockholmsbiskopen Manfred Björkquist betydligt starkare än Wallin betonade den förkrossande aspekten av Guds lag ("vi ha inte bävat på Sinai, därför ha vi ej på Tabor att göra"), kan han såtillvida instämma i Wallins sammanförande av "Sinai" och "Tabor" som han på tal om Luthers fruktansvärda själskamp utbrister: "Lycklige Luther, som dock hade en vredgad Gud, som dock hade en Gud"! (Ur Björkquist: En bok om dödens mening, svensk ungdom tillägnad, Uppsala 1918, s. 24-25). Både Björkquist och Wallin finner det meningsfullare att brottas med en aldrig så sträng Gud än att "försvinna som ett stoft i en mörk, oändlig rymd", en rad som nog uttrycker rätt mycket av vår tids existensiella ångest.

Sinai berg:

Tabor:

Det är dock ett faktum att de makalöst storslagna åtta första verserna ofta skurits bort i låg- och frikyrkliga sångsamlingar. Avslutningen om tron och helgelsen, och särskilt slutstrofen, är ju också betydligt mer kristocentrisk.

Samtidigt kan man begrunda det faktum att psalmen som helhet är disponerad så, att församlingen i de åtta första verserna talar till den himmelske Fadern, men i de därpå följande fyra till sej själv ("O människa, det är dig sagt / vad Gud av dig begär"). De två avslutande verserna är så en bön och lovprisning till Sonen/Kristus.

Och psalmen har huvudärendet att prisa Gud för hans ord, vilket ju inte syns lika bra om man bara använder den senare delen av psalmen. I 1819 års psalmbok har den rubriken "Nådens medel: Ordet" och har överskriften "Jak. 1:17" - där det står att läsa: Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. (Cit. från Jakobs brev enligt 1917 års översättning).

Johan Olof Wallin:

70 O Jesus, än de dina

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dig se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Dock vill du här på jorden

bland oss ock stiga ner.

För oss ett offer vorden,

dig själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Dig, Jesus, än vi höra

i dessa dyra ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dig höra till.

6. Dig vilja vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du när oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år), ngt bearb. 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 192

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569

Da Vincis målning Nattvarden:

När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".

Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.

Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.

Alternativ norsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

F M Franzén:

77 Hör hur tempelsången stiger

1. Hör hur tempelsången stiger
andaktsfull mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger,
hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar
och av hoppet sig hugsvalar.

2. O min själ, du skall dig svinga
till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga
bland de frälstas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud
gå i förväg hem till Gud,
medan du än, följd av sorgen,
irrar utom fadersborgen.

3. Dagar komma, dagar flykta,

håll dig vid Guds ord och säg:

det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg.

Hav din lust i detta ord,

som av ålder på vår jord

mänskors tröst och frid beredde

och till himmelen dem ledde.

4. Kristne, medan vi här vandra,

låtom oss på fädrens vis

fromma bedja med varandra,

glada sjunga Herrens pris.

Barnens liksom fädrens ljud

stige upp till samme Gud

att hans godhet nederkalla

över oss och över alla.

*5. Herre, signe du och råde

och bevare du oss väl.

Herre, ditt ansikt' i nåde

lyse alltid för vår själ.

Herre Gud, dig till oss vänd

och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande,

dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-4) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 5) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

Sista strofen, en omdiktning av den aronitiska välsignelsen, är den äldsta delen av psalmen. Jesper Svedbergs vers avslutade 1695 års psalmbok, liksom 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, liksom många generationers skoldagar, men har nu fått en mer anonym placering.

Av Wallins tilldiktade strofer (1819 började psalmen "Du som fromma hjärtan vårdar") har främst de två sista vunnit burskap ("Dagar komma, dagar flykta" med sin allusion på Psalt. 119:105 och "Kristne, medan vi här vandra" med sin generationsbild). I många sångböcker var det alltså de tre sista stroferna som verkligen togs med, jfr Stora Nätpsalmbokens version, medan man i psalmboken hade sju som sällan sjöngs rakt igenom.

Man får kanske betrakta versionen här i 1986 års psalmbok som en kompromiss: fem strofer anses överkomligt, och den förut tredje strofens anslag har ändrats från "Men när tempelsången stiger" till "Hör, hur tempelsången stiger", hedrats med förstaplatsen och därmed fått ge namn åt hela psalmen.

J Svedberg:

J O Wallin:

J Schop:

103 Bereden väg för Herran

 

Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

Vår mest "obligatoriska" adventspsalm, åtminstone de första stroferna. Psalmen utgavs, precis som flera andra av Franzéns bästa psalmer, i häftet Prof-Psalmer 1812, som han utgav tillsammans med Johan Olof Wallin. Efter Litteratur-Tidningens kritik av den första versionen gav Franzén sin adventspsalm en delvis ny form i Stockholms-Posten 10.6.1817. Innan dess hade omkvädet presensform, precis som övriga delen av verserna.

Britt G Hallqvist försökte på 1980-talet återinföra presensformerna i omkvädet, samtidigt som hon föreslog att psalmen skulle börja: "Bered en väg för Herren! Berg, sänk er, djup, stå opp!" Men det blev ett fasligt liv, och psalmen fick stå som den står.

Den sista strofen av psalmen ströks 1986 eftersom dess inledning inte ansågs stämma med de faktiska förhållandena:

Jerusalem är öde,

dess tempel fallit ner,

dess präster äro döde,

dess spira är ej mer,

men Kristi rike varar

och sig alltmer förklarar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

Melodin förekommer 1694 i Riddarholmskyrkans handskrivna koralbok. Men omkvädet ansluter sej till en handskrift från senare delen av 1700-talet, bevarad i Ovikens kyrka i Jämtland.

F M Franzén:

106 Jerusalem, höj upp din röst

Alt. koralvariant:



1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Ett salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb.

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

Detta är en av de wallinpsalmer som så gott som oförändrade tagits in i tre psalmböcker på raken. "Jerusalem, häv upp din röst" har 1986 blivit "Jerusalem, höj upp din röst." Annars ingen ändring. Däremot förkortade Wallin den själv ganska rejält - från åtta till fyra strofer - innan han tog in den i 1819 års psalmbok. Denna åtgärd har, tillsammans med Luthers glada julmelodi, definitivt bidragit till att den blivit så pass sjungen som den blivit, ofta som adventsgudstjänstens gradualpsalm (då står man ju redan när evangeliet ska läsas!) eller som eldande avslutningspsalm strax före postludiet.

Psalmens inledning bygger på Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem: Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han."

Johan Olof Wallin:

Martin Luther:

114 Stilla natt

1. Stilla natt,

heliga natt,

allt är frid,

stjärnan blid

skiner på barnet i stallets strå

och de vakande fromma två.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

2. Stora stund,

heliga stund!

Änglars här

slår sin rund

kring de vakande herdars hjord,

rymden ljuder av glädjens ord:

Kristus till jorden är kommen,

eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt,

heliga natt!

Mörkret flyr,

dagen gryr.

Räddningstimman för världen slår,

nu begynner vårt jubelår.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

Text: Joseph Mohr 1816 (24 år) "Stille Nacht", Oscar Mannström 1915 (40 år), Edvard Evers 1917 (64 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år)

Musik: Franz Gruber 1818 (31 år), 1838

En av Franz Grubers handskrifter med arrangemang av musiken:

Inte nog med att detta är en av världens mest sjungna julpsalmer - även dess tillkomsthistoria är legendarisk. Men förmodligen just legend-aktig; det är till stora delar svårt att veta vad som är fakta. Huruvida det var just råttornas fel att orgeln i Oberndorf var tyst julen 1818 (om den nu var tyst), ska vi t.ex. låta vara osagt - och kom det, som det sagts, en orgelbyggare ända från Zillertal för att reparera den var det i varje fall knappast bara fråga om en trasig luftbälg.

Hursomhelst hade prästen Joseph Mohr en julsångstext och en idé om att låta gitarren få ersätta orgeln. Organisten i Oberndorf, Frans Xavier Gruber, berättade själv 1854, alltså 36 år senare, följande - och det är nog den enda del av psalmens historia som vi torde kunna vara ganska säkra på:

Det var den 24 december 1818, som den dåvarande hjälpprästen herr Joseph Mohr vid den nyupprättade församlingen vid S:t Nicolaikyrkan i Oberndorf (nära Arnsdorf) överräckte en dikt till kyrkans organist, Franz Gruber (som vid tillfället också var skollärare i Arnsdorf), med begäran att han skulle sätta en passande melodi till dikten för två solostämmor, kör och gitarrackompanjemang. Denne uppfyllde redan samma afton den musikaliske prästens bestämda önskan och gav honom den enkla komposition som under julnatten sjöngs med mycket bifall.

Enligt Grubers redogörelse var det inte kantorn utan prästen som spelade gitarr till sången - Mohr sjöng dessutom tenorstämman medan Gruber tog basen. Enligt en vida spridd uppgift (som inte härrör från Gruber) skulle orgelreparatören från Zillertal (om det nu fanns någon) ha blivit mycket förtjust i sången och fått en avskrift med sej hem när han var klar med orgeln. Sången skulle enligt denna version ha blivit ännu mer populär i Zillertal än i Oberndorf, och därför en längre tid uppgivits vara "folkvisa från Zillertal" eller "från Tyrolen" - vilket tydligen är sant - tills Frans Gruber upplyste om det rätta förhållandet.

Men det är annars svårt att avgöra vad som är folklore - en del betvivlar t.o.m. att det var något särskilt fel med orgeln; en gitarrlåt kan man ju vilja ha ändå. Jag har t.o.m. sett antagandet att den gitarrintresserade liturgiförenklaren Mohr avsiktligt skulle ha saboterat orgeln, men då är vi definitivt inne på spekulationer!

Det vill synas som om åtminstone själva texten i huvudsak skrivits redan ett par år tidigare än julaftonen 1818 - år 1995 hittades nämligen en handskrift av sången där Mohr själv daterat texten till 1816. Men åtminstone musiken är enligt Gruber en julaftons verk. (Och Mohr kan ju faktiskt ha mints och/eller skrivit fel årtal...). Att vi av någon anledning sjunger refrängens inledning en ters högre än Gruber tänkte sej må väl vara hänt.

Idag kan man se "Stilla natt-muséet" i Stilla-natt-staden", gå med i "Stilla natt-sällskapet" m.m. Psalmen har översatts till mer än 44 språk, och spelade en viktig roll i "julefreden" 1914, som en av de julsånger soldaterna på bägge sidor kunde bäst utantill.

Läs vidare professor Synnöve Clasons understreckare i Svenska Dagbladet 24 december 2002: "Stilla natt en psalm för vår tid"

Joseph Mohrs handskrift från 1820-talet:

Sentida porträtt av Joseph Mohr:

Franz Gruber:

Torsten Fogelqvist som skapade den slutgiltiga svenska versionen:

*119 Var hälsad, sköna morgonstund

Ursprungligare koralvariant:


Folklig koralvariant från Gammalsvenskby:

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lyssna till koralen i en alldeles unik version för 20-tonerspositiv!

Julottepsalmen framför alla andra i svensk tradition. Den måste ha skrivits senast inför julen 1818, eftersom den s.k. 1819 års psalmbok (där psalmen trycktes för första gången) godkändes av psalmbokskommittén redan den 27 december 1818 (Tredjedag jul).

Psalmen innefattar, precis som adventspsalmen Gå Sion, hela kyrkoåret, hela evangeliet om man så vill. En kortfattad kurs i kristen tro, om än ganska lång som "ståpsalm" betraktad (bara Franzéns påskpsalm är längre). Psalmen arbetades in som inledande julottepsalm under 1800-talet, och dess ställning var oomstridd under 1900-talet: varje "riktig" julotta inleddes med den, utom möjligen i vissa dalasocknar där man fortfarande hållit på den tidigare dominerande julottepsalmen Den signade dag.

Men lagom till 200-årsjubiléet har både julottorna den skrevs för och själva psalmen blivit mer ifrågasatta. Varför ska man upp i svinottan när man kan fira julnattsgudstjänst istället? Och kan man inte sjunga någon lättsammare julsång istället för den här massiva som folk (inkl. konfirmander) inte längre kan? Vad betyder förresten "villade" och "elända?"

Ändå är psalmen fortfarande en strålande möjlighet att komma bort från den rena julkrubbesentimentaliteten vid jul. Det finns en social dimension i andra strofen och en korsförkunnelse i den tredje som gör att "nådens sol" i den fjärde lyser starkare än i många andra julsånger - om man verkligen trots viss yrvakenhet följer med i och tar till sej texten.

Melodin, som kallats "koralernas drottning", och som alltså under många år i Sverige fungerat som "julmorgonsfanfar", skrevs av Philipp Nicolai till texten Wie schön leuchtet der Morgenstern, sv. övers. Du morgonstjärna mild och ren (jfr även den andra Wallin-psalm som inspirerats av Nicolais psalm, nämligen Så skön går morgonstjärnan fram, liksom Hedborn-psalmen Nu segrar alla trognas hopp).

Johan Olof Wallin:

Philipp Nicolai:

120 Se natten flyr för dagens fröjd

1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
det bud till markens herdar bär
att född den gode Herden är.

2. I stillhet bland oss vandrar han...

Text: Samuel Johan Hedborn (?), Johan Olof Wallin 1813 (34 år) "Si, natten flyr", Anders Frostenson 1979 (73 år).

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än].

Det är lite oklart huruvida det är Wallin eller Hedborn som är den egentlige författaren till denna julpsalm. Så ni får titta på bägges porträtt här nedanför! I varje fall gjorde Wallin den slutliga överarbetningen för Prof-Psalmer 1813, som Frans Michael Franzén och Wallin utgav tillsammans. Frostensons bearbetning är ovanligt diskret (för att vara Frostenson!), just här med närmast Britt G Hallqvistsk ambition att bevara de wallinska helrimmen.

Förutom julevangeliet i Lukas 2 återklingar här även Luthers förklaring till andra trosartikeln: "Jag tror att Jesus Kristus ... förlossat, förvärvat och vunnit mej, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån dödens och djävulens våld, icke med guld eller silver, utan med sitt oskyldiga lidande och sin död..."

Psalmen är full av bibelallusioner. Fjärde strofen behandlar Jesus liknelse om senapskornet ("hans kyrka, i sitt frö så späd, / skall växa till ett skuggrikt träd"´) och sjätte strofen börjar med Jesus´ eget ord i Matteus 24:35: "Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall aldrig förgås". Sjunde versen börjar likadant som Jesaja 60 ("Stå upp, var ljus").

Julottorna avslutades tidigare ofta med denna psalm, idag oftare med Dagen är kommen. Men frånsett första strofen passar psalmen faktiskt utmärkt väl året om (den talar ju t.o.m. om "sommarregnets ljuva fall" i vers 5) som allmän Kristus-psalm - det gäller bara att hitta igen den även då...

Samuel Johan Hedborn:

Johan Olof Wallin:

Martin Luther: 

127 O du saliga

1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text: V. 1 Johannes Daniel Falk, 1816 (48 år), v. 2-3 J C Heinrich Holzschuher 1829 (31 år) , övers. 1859.

Musik: Italiensk 1700-talet, utgiven av Johann Gottfried Herder i Volkslieder 1778-79/Tubingen 1807

Hör Eva Lind sjunga den tyska originaltexten "O du fröhliche, o du selige"

Denna psalm hörde till samfundens "10-i-topp", d.v.s. de 10 psalmer som redan för 1986 års psalmbok fanns i alla svenska kristna samfunds sångböcker. Den har sitt ursprung i en italiensk mariavisa, "O sanctissima, o piissima" (O du heliga, o du fromma"), som den tyske författaren och filosofen Johann Gottfried Herder hade med sej hem till Tyskland efter sin stora italienska resa på 1770-talet och som han lät trycka i sina Volkslieder ("Folkvisor) 1778-79.

Nästan 40 år senare gjorde barnhemsföreståndaren Johannes Daniel Falk en helt ny sång till denna melodi, men anslaget påminner ju en del om mariavisan. Falks sång bestod av tre strofer, en för julen, en för påsken och en för pingsten ("O du fröhliche, o du selige Weihnachtzeit", "Osterzeit" resp. "Pfingstenzeit"). Pedagogiskt och fint, närmast med tanke på barnhemmets söndagsskola. Denna "högtidssång" trycktes 1819 i Falks Auserlesene Werke.

Heinrich Holzschuher tyckte mycket om denna sång men fann den alltför kortfattad, så han byggde ut den till tre strofer om julen, tre om påsken och tre om pingsten och tryckte sin version i Harfenklänge - eine freundliche Liedergabe für Geist und Gemut 1829. (Det här med upphovsrätt var det ju inte så noga med på den tiden).

Och se: julstroferna väckte bred anklang i Europa och översattes av okänd person till svenska för Tillägg till Andeliga sånger, tryckt i Örebro 1856. Texten har bearbetats något därefter, särskilt v. 3 (1867 och 1917), men ovanstående version har nu tagits in i två psalmböcker i rad och är väl insjungen. (Se vidare Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964).

(Enda problemet med musiken är var man ska förlägga melismerna i inledningsraderna samt sista versens sista rad - där har det förekommit en del olika varianter genom åren).

Johann Gottfried (von) Herder:

132 Nu segrar alla trognas hopp

Alt. koralversion: 

1. Nu segrar alla trognas hopp:

vid änglars lovsång rinner opp

en salig morgonstjärna.

Den stannar över Herrens hus,

och folken skola i dess ljus

församla sig så gärna.

Stort ljus,

klart ljus

nedergjutes,

natten slutes,

dagen börjas,

att kring hela världen spörjas.

2. I nåd och sanning bland oss bor

den dolde Guden, mild och stor,

en Frälsare för alla.

Vi skåda nu hans härlighet

som ende Sonens härlighet

och till hans fötter falla.

Hav tröst,

mitt bröst!

Gläds att Ordet

kött är vordet,

Gud förklarad

och hans kärlek uppenbarad!

*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris

som öppnat dig det paradis

vars port din synd tillslutit!

O gläds att Gud förbarmar sig

och huld förnya vill med dig

förbundet som du brutit.

Ära

vare

Gud i höjden!

Friden, fröjden,

helig vilje

sig från jorden aldrig skilje!

Text (=SvPs1986 nr 132): Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år).

Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år)  

Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

Samuel Johan Hedborn:

Philipp Nicolai:

133 Himlen är så härligt blå

Lång version:

Kortare version: 



1. Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på.

Många tusen stjärnor blinkar,

och de säger, när de vinkar:

Kom till oss och hälsa på,

kom till oss och hälsa på!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810 (27 år), 1853 (70 år) "Dejlig er den himmel blå", sv. övers. Swen Christer Swahn 1978 (45 år)
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1840 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Detta är en av Grundtvigs allra tidigaste psalmer, vars tidigaste version skrevs under hans stora själskris i december 1810 och trycktes 1815. Den hade ursprungligen hela 19 verser, men den psalm vi idag har i den svenska psalmboken - liksom i den danska - utgår från en förkortning som Grundtvig själv gjorde på äldre dagar. Men jämför gärna de två versionerna! (Sven Christer Swahn översatte även den längre versionen, men vad jag vet publicerades den aldrig annat än som del av Statens Offentliga Utredningar inför utgivningen av 1986 års psalmbok).

Psalmens berättande karaktär var inte något nytt - under reformationstiden och fram till 1695 års psalmbok fanns det gott om rimmade evangelieparafraser, ett slags kyrkmålningar på vers. Men det psalmideal som rådde under Grundtvigs ungdom, och som hos oss fått sitt tydligaste uttryck i 1819 års wallinska psalmbok, var betydligt stramare och mer abstrakt orienterat. Liksom Grundtvigs yngre samtida, Hans Christian Andersen med sina Eventyr, legitimerade han i början sin levande konkretion genom att uttryckligen dedicera sitt verk till barnen, men när han på 1830-talet åter tog upp psalmskrivandet på allvar skrev han lika barnsligt friskt för de vuxna.

Översättningen av Sven Christer Swahn återger i vår tid Grundtvigs friska stil bättre än den äldre översättning av Severin Cavallin som fanns i 1937 års psalmbok ("Härlig är Guds himmel blå"). Att, som Swahn får det till, "vi kan följa samma stjärna" som de vise männen är dock inte Grundtvigs mening. Däremot säger han att vi också har en stjärna att följa: den stjärnan som även enligt Swahns version är Guds eget ord.

Noteras bör att Grundtvig inte talar om något stall, utan om "hytten" - enligt Matteus går de vise männen in i "huset, där barnet var". Och Josef vore väl också skräp till karl om han inte efter den första nattens nödbostad lyckats ordna en ordentligare lägenhet åt mor och barn. Ö.h.t. finns det i äldre psalmböcker (före nuvarande) inga sammankopplingar mellan stallet/krubban och Österns vise, medan det i nuvarande psalmbok finns mängder. Är det under påverkan från våra julkrubbor, där de vise männen - vars antal inte anges i bibeln - ju långt ifrån alltid placeras "på väg" utan som redan framme vid barnet i krubban? Jfr vad prosten Anders Brogren skriver i sin uppsats Augustus, Quirinius, skattskrivningen och stjärnan. Jämför även artikeln i SPT 5/07: Mysteriet med den försvunna skattskrivningen och andra mysterier (bl.a. "Mysteriet med det försvunna stallet").

Beträffande melodin har många kompositörer känt sej kallade att tonsätta denna psalm. Men den som verkligen lyckades träffa den i god mening barnsliga tonen var med kompositören A P Berggreens ord "en gammel Mand, der ellers aldrig har givet sig af med Komposition", en tulltjänsteman och f.d. kapten i danska armen (född i norska Sogn). Kul, eller hur?

F.ö. är Grundtvig (och bl.a. denna psalm) känd även från TV-serien Pakten från 2009.

Grundtvig i yngre år: 

131 Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, profet och Kung.
Du hans stjärna skådar.
Stäm upp i helig fröjd din röst...

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", bearb. Britt G Hallqvist 1980 (66 år)

(För en bearbetning i närmare anslutning till originalet, se Stora Nätpsalmboken 261)

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Britt G Hallqvists bearbetning från 1980 blev dock inte helt lyckad, särskilt inte jämfört med vad denna utomordentligt skickliga språkbehandlare eljest presterat i restaureringsväg. I formellt avseende försvagades Wallins suveränt klangfulla rimflätning i slutet av varje strof. Och beträffande själva innehållet - som naturligtvis är det viktigaste - upplevdes många att sista strofen plötsligt innehöll universalistisk förkunnelse ("alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron") istället för som tidigare en bön om allas frälsning ("alla knän må böjas vid Jesu nådefulla röst"). Aposteln skriver visserligen att alla knän till slut skall böjas eller åtminstone att detta är Guds intention med Jesus´ upphöjelse (Fil. 2:10f), men inte uttryckligen att det ska ske redan i nådens tid - eller frivilligt och med glädje.

Johan Olof Wallin: