256 Var inte rädd

1. Var inte rädd.
Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går...

Text: Ylva Eggehorn 1972 (22 år)
Musik: Lars Moberg 1974 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Ylva Eggehorn har berättat hur denna psalm kom till när hon bodde på Sigtunastiftelsen tillsammans med resterna av en polsk-judisk flyktingfamilj, far och dotter. Mamman hade dött under andra världskriget och en son hade nyligen tagit sitt liv. Vid måltiderna samtalade Ylva med pappan och flickan, som levde med många svåra "varför?"

Sista kvällen innan de skulle skiljas åt satt Ylva Eggehorn på sitt rum och bad Gud om att på något sätt kunna bli till hjälp för dem. Så fick hon texten till "Var inte rädd", skrev ner den på en gång och ändrade inget sedan. "Det hemliga tecknet" syftar på det märkliga ordet i berättelsen om Kain: att Gud satte ett skyddstecken på honom (1 Moseboken 4:15). Och det hemliga namnet är...

Sigtunastiftelsen:

Efter tsunamikatastrofen i Thailand och omgivande länder 2004 fick psalmen en mycket speciell ställning, bl.a. sjöngs den vid var och en av de många minnesceremonier som 2005-06 hölls inför varje "hemsändning" av identifierade svenska kroppar. Den återges nu också på engelska ("Dont be afraid...") på den "informationssten" som finns invid den egentliga minnessten som placerades ut den 9 januari 2006 av finska och svenska myndigheter. (Källa: Svenska ambassaden i Bangkok).

Sandstrand i Khao Lak, Thailand:

Begripliga anmärkningar har riktats mot psalmens tal om "en mörklagd hamn" i v. 3 och 4. Det himmelska målet är väl inte mörklagt? Nej, men man kan fatta det så att en mörkläggningsgardin just nu liksom skymmer målets strålande ljus för våra ögon. I varje fall är uttrycket en allusion på många flyktingars upplevelser under världskriget (och f.ö. än i dag), då man stävat i bräckliga farkoster över mörka vatten mot hamnar man ännu inte såg.

Y Eggehorn:

264 Mitt i en värld av mörker

1. Mitt i en värld av mörker
jag hör att någon går
och öppnar blindas ögon...

Text: Ylva Eggehorn 1970 (20 år)

Musik: Lars Moberg 1974 (41 år), 1976

Det finns ett kapitel i evangelierna som jag personligen tycker väldigt mycket om, och det är Johannesevangeliet 9 - det är fyllt av liv och dramatik, av diskussion och handling. Inte minst roligt är det att läsa hur "den blindfödde mannen" vågar slänga käft med fariséerna, och bl.a. säga de ord som blivit refrängen i Eggehorns psalm ovan: "Det vet jag, att jag som var blind nu kan se." (Joh. 9:25) Läs gärna hela kapitlet!

En annan blind man, Bartimeus eller Bartimaios, upplevde hur andra försökte tysta honom när han ropade på Jesus. (Läs berättelsen i Markus 10). Och även hans erfarenhet återges i denna psalm (där Ylva Eggehorn f.ö. ännu 1970 rimmar "tig" på "mig"), ja, han kan rent av sägas vara berättaren, även om det ju är meningen att även fysiskt seende ska kunna identifiera sej med honom och sjunga psalmen av hjärtans lust. (Den blindfödde i Johannesevangeliet botades genom en "deg" som Jesus la på hans ögon, så det är inte riktigt detsamma...)

Men psalmen har sällan föreslagits, knappt ens på de söndagar då evangelietexterna skulle ge anledning till det. Det är lite svårt att förstå, för texten inkl. refräng är inte svår, och trots den blandade taktarten är melodin det inte heller. (På sex strofer hinner man dessutom lära sej den, även om man, som i videon ovan, sjunger två verser i taget innan man sjunger refrängen).

Kanske anses texten för enkel och återgivande? Utan sublima tankar, utan andligt djup? Men läs och begrunda då femte strofen: "Jag ser, jag ser vad ingen utav de lärda ser, / att i en värld av mörker har Herren stigit ner." Nog vore den värd att få sjunga både nu och då?

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Alt. verser 2-4 utifrån berättelsen i Joh 9:

2. Av spott och jord och lera

han gjorde som en deg

och la på mina ögon,

jag blundade och teg.

Förr var jag blind...

3. Han sa jag skulle tvätta

mej ren i Siloam.

Det var en bit att vandra,

men klart jag tog mej fram.

Förr var jag blind...

4. I dammens klara vatten

allt mörker sköljdes bort.

Jag såg hur solen lyste

och gjorde vägen kort.

Förr var jag blind...

Ylva Eggehorn:

463 Gråt inte mer, Maria

1. Gråt inte mer, Maria.

Mästaren finns inte här.

Här där du står och gråter...

Text: Ylva Eggehorn 1970 (20 år)
Musik: Daniel Helldén 1972 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Inte många påskdagar har nr 463 stått på Svenska kyrkans nummertavlor. Inte många annandagar heller. Men det har säkert rätt ofta hänt att psalmboksbläddrare tyst stannat till vid den dråpliga texten, där Jesus kallas "trädens och fåglarnas man". Den vårliga konkretionen förblir stark: "här i gräset står han."

Hela psalmen är ett retoriskt tilltal (inte en bön) till Maria Magdalena, hon som oförhappandes fick möta den uppståndne Jesus i örtagården (hon trodde att han var trädgårdsmästaren). Första versens "gråt inte mer, Maria" följs i sista versen upp av "vågar du skratta, Maria, fastän du står vid en grav?". Ja, uppmaningen förstärks: "Ropa det ut över staden: Jesus lever idag." Och plötsligt är det en uppmaning inte bara till Maria utan till oss själva och hela Kristi kyrka.

Psalmen hade troligen behövt tas upp på någon solosångarrepertoar för att göras riktigt känd och sjungen. Troligen skulle den medryckande texten också behövt en mer medryckande melodi.

Ylva Eggehorn:

Alternativ melodi: