9 Min själ skall lova Herran

Lite jazzig version:

Den vanliga versionen:

1. Min själ skall lova Herran,
min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran...

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1982 (68 år)

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca) (Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009).

[Av upphovsrättsliga skäl kan texten inte publiceras här än]

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning, men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin (som dock ofta spelats för långsamt för att komma till sin rätt; tänk helst 6/8). Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

113 Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text: v. 1-2 Mainz 1585 ("Es ist ein Ros entsprungen"), v. 2 bearb. Michael Praetorius 1609 (38 år), v. 3-4 hos Fridrich Layriz 1844 (36 år), övers. Thekla Knös 1867 (52 år), ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599, arr. Michael Praetorius

Denna psalm trycktes för första gången 1599 i Köln i Alte Catholische Kirchen-Gesänge. Den har då hela 23 strofer, och utgår ifrån både Jesaja 11 och Lukas 1-2 ; hela julevangeliet alltifrån bebådelsen återberättas. Eftersom den redan då kallades "gammal kyrkosång" (1605: "gammalkatolsk") kan den mycket väl ha medeltida ursprung.

Melodin presenterades alltså tillsammans med texten 1599, men 10 år senare publicerade Praetorius i sin Musae Sioniae en körsättning som blivit mycket omtyckt och som gjort att han ibland tillskrivits även själva melodin (som alltså dock är äldre). Han hade också bearbetat strof 2 så att psalmen blev accepterad även bland s. k. protestanter.

I originalet är det jungfru Maria som är rosenbusken som bär fram blomman Kristus. Thekla Knös, som 1851 som första kvinna fått Svenska Akademins stora pris för ett versepos om Ragnar Lodbrok, följde Praetorius´ version som gör psalmen mer kristocentrisk genom att redan från början låta Kristus vara också själva "skottet" (jfr Upp. 22:16). De strofer hon tog med från den tyske hymnologen Layriz´ version är ju också tydligt evangeliska. Samtidigt låter Knös - också det i god luthersk anda - Maria finnas kvar som "jungfrun rena".

År 1943 kom det även en nationalsocialistisk version av psalmen, som varken betonade Maria eller Jesus, utan folkgemenskapen. Den sjungs dock knappast längre. Se vidare tyska Wikipedias artikel.

T Knös:

M Praetorius:

336 Gud trefaldig, stå oss bi

*Gud trefaldig, stå oss bi
och låt oss ej fördärvas.
Gör vår själ från synden fri.
Låt himlen av oss ärvas.
Styrk oss, att vi med din kraft...

Text: 1400-talet, Martin Luther 1524 (41 år) "Gott der Vater wohn uns bei", övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Lars Lindman 1980 (69 år).
För en alternativ textversion, se Stora Nätpsalmboken nr 51. 

Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524, jfr 1697 års koralbok nr 189, jfr även J S Bachs version (BWV 748)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Detta är en klassisk Luther-psalm utifrån medeltida förebilder, bl.a. följande mariabön som återfinns i en skolordning från 1480:

Sankta Maria, steh uns bei,
so wir sollen sterben.
Mach uns aller Sünden frei
und lass uns nicht verderben.
Vor dem Teufel uns bewahr,
reine Maid Maria,
hilf uns an der Engel Schar,
so singen wir Halleluja.
Alla Propheten, die stehn uns bei u.s.w. 
(återgiven efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 399)

Luthers version, som bestod av tre liklydande strofer, där dock personerna i treenigheten apostroferades i tur och ordning ("Gott der Vater", "Jesus Christus", "Helig Geist"), trycktes tillsammans med melodin 1524 i Johann Walters Chorgesangbuch. En svensk översättning, "Herre Gudh Fader stat oss bij!", trycktes 43 år senare i "Then Swenska Psalmeboken" (1567) och infördes även i 1695 års psalmbok.

För 1816 års psalmboksförslag bearbetade Johan Olof Wallin psalmen, men behöll då formen med en strof för varje gudomsperson ("Gud vår Fader statt oss bi", "Jesus Christus statt oss bi", "Helge Ande, statt oss bi"). Men när 1819 års psalmbok kom ut, hade han dragit samman psalmen till en enda vers med anslaget "Gud trefaldig, statt oss bi".

Psalmen rekommenderades och användes länge som stående inslag i konfirmationsgudstjänster - vilket jag själv varit med om så sent som på 1980-talet! Men trots att den bearbetades språkligt och togs med även i 1986 års psalmbok har dess användning drastiskt sjunkit, och jag vet inte om någon präst under 2000-talet ens kommit på idén att använda den vid någon konfirmation, eller för den delen någon annan gång. (Kommentera gärna saken nedan!).

M Luther:

432 Prisad högt av herdars skara

1. Prisad högt av herdars skara
och av änglaröster klara...

Text: Latinsk julsång 1400-talet "Quem pastores laudavere", Britt G Hallqvist 1957 (43 år)
Musik: Medeltida julvisa

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

I 1937 års psalmbok förekom denna julmelodi till nattvardspsalmen "Jesus Kristus är vår hälsa", som sedan 1986 återfått sin ursprungliga melodi (men nog också blivit betydligt mindre sjungen än tidigare). I Sionstoner 1935 fanns julmelodin i modifierad form till Dillners julpsalm "Herren av himlen är kommen till jorden". Och i 1986 års psalmbok används den likaledes till en jultext, i nära anslutning till den ursprungliga latinska texten diktad av Britt G Hallqvist.

Det är alltså en klassisk medeltida julpsalm eller julvisa vi möter här - men i Sverige svårt trängd av de mer insjungna julpsalmerna och de många engelska carols som också kom in i psalmboken 1986. Frågan är faktiskt om inte Dillners "Herren av himlen" (som i något bearbetad form fanns i psalmbokens EFS-tillägg ända fram till 2003) fortfarande är mer älskad och sjungen till jul, i många hem åtminstone.

Men visst är även Hallqvists text väl värd att sjungas till jul. Inte minst för melodins skull.

460 Ditt lidande har nått sitt slut

(Pietá av Michelangelo)

1. Ditt lidande har nått sitt slut.
O Jesus, du har kämpat ut
för oss den svåra striden.
Ej förr än frid åt oss du vann,
du ville njuta friden.

2. Så vila, gode Herde, nu.
Du förr ej fristad haft, där du
ditt huvud luta kunnat.
Det tjäll du ej bland mänskor fann
dig hårda klippan unnat.

3. Du stilla grav, du sälla bo,
min Jesus helgat har din ro.
När dödens afton skymmer,
som han jag somna skall förnöjd
från möda och bekymmer.

4. Du tunga sömn, du långa natt,
min Jesus målet för dig satt!
När livets morgon flammar,
som han jag träda skall med fröjd
ut ur min vilokammar´.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: 1400-talet/Zürich o 1552

Liksom föregående psalmer har denna haft små utsikter att nå "psalmtoppen". Den har i princip bara sjungits en dag om året, på långfredagens afton, och i motsats till samme författares julottepsalm kan denna psalm inte påräkna någon större församling på "sin stora dag"; det är nog bara strödda psalmsångare i den mån det i socknen alls längre förekommer någon gudstjänst på temat Jesu begravning.

Men psalmen är, som så ofta hos Wallin, en skön förening av form och innehåll. Observera att de skenbart orimmade fjärderaderna faktiskt rimmar - med varandra! (Fjärderaden i v. 1 med den i v. 2 resp. v. 3 med v. 4!). Stilen är lakonisk och psalmen kort, passande nog närapå i s.k. stenstil. Namnet Jesus betonas tidigt i andra raden i tre av fyra strofer, och där så ej sker anknyts till epitetet den gode Herden (som enligt Jesus själv ger sitt liv för fåren, se Johannesevangeliet kapitel 10).

Liksom Jesper Svedbergs psalm om Jesu begravning, Så är fullkomnat, Jesus kär, börjar också denna psalm med att tilltala den döde (om än nu enligt kristen tro åter levande) Frälsaren - men i v. 3 tilltalas graven och i v. 4 rent av själva döden, så det är nog även i de två första verserna snarare en retorisk form, en s.k. invokation, än en bön (som det dock faktiskt är fråga om i Svedberg-psalmens fall).

J O Wallin: