118 Fröjdas, vart sinne

1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, huru ljusen

brinna i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära åt Herren Gud!

Vitt över jorden

ljuder de orden,

änglarnas glädjebud.

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), v. 4 bearb. 1986 (alternativ bearb., se Stora Nätpsalmboken).

Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år)

Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:

Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ack, bliv hos mig!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och evinnerlig!

Och nuvarande slutstrof löd från början:

Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära ske Jehova!

Ljude de orden

vitt över jorden,

amen, halleluja!

Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.

Nils Frykman:

196 Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text: Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!).

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884. Gustav Burman har skapat ett modernare alternativ:

Lina Sandell:

279 Lev för Jesus, intet annat

A-melodi:



Alt. koral (B-melodi):

1. Lev för Jesus, intet annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Giv dig helt, ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

3. Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå!
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.


Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år) - en något längre bearbetning av sången finns i Stora Nätpsalmboken nr 754.

Musik: Theodor Söderberg 1877 (32 år), alt. Herrnhaag 1740/Berlin 1786

Denna sång skrevs ursprungligen som en födelsedagshälsning till en ung släkting, och hade från början bra många fler verser. Sången trycktes första gången i Stadsmissionären den 29 november 1873. Melodin av Theodor Söderberg publicerades första gången i Sånger till Lammets lof 1877.

I den längre versionen syns tydligt hur Lina Sandell arbetar med effektfulla upprepningar av uppmaningarna "Lev för Jesus" och "Giv dig helt". Sången är verkligen uppfordrande och har tidigare ofta använts vid konfirmationer. Lina Sandell var verkligen själv ett föredöme i kristen tro och hängivenhet, så hon hade ju moralisk rätt att göra denna appell - även om den nog kan få fler än födelsedagsbarnet att undra vad vi har gett oss in på när vi blev kristna. Men det lite kravfyllda mildras av sista versens konstaterande: "vet att ingen / än förlorat däruppå." Och, naturligtvis, av slutraderna om den glädjefyllda himlaron.

Första strofens ord om "hjärtats första kärlek" alluderar på orden till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken 2:4: "Men det har jag emot dig, att du har övergivit din första kärlek."

Lina Sandell: