232 Frälsare, du som äger läkedomen

1. Frälsare, du som äger läkedomen
för alla sår jag fick på stridens dag...

Text: Kirsten Aagard Hansen 1877 (27 år), Britt G Hallqvist 1968 (54 år), jfr Min Jesus, du som läkedomen äger
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Melodin i "folkton" av Oskar Lindberg komponerades ursprungligen till psalmen Tänk när en gång det töcken har försvunnit. Den är rent metriskt mycket välfunnen till ovanstående text, men jag vet inte om psalmen blivit så vidare sjungen. Kanske har den blivit mer läst och bedd. Texten är ju en innerlig Jesus-bön, som både hänvisar till och liknar den blinde tiggaren Bartimeus´ bön i Markusevangeliet 10:46-47.

Det är intressant att jämföra tonen i denna psalm med Kirsten Hansens andra psalm i den ekumeniska psalmboksdelen, Hur ljuvligt det är att möta. Den psalmen skrevs några år tidigare och ger uttryck för glädjen i den kristna gemenskapen. Jämfört med den tycks ovanstående psalm dyster och individualistisk. Men det behöver inte vara så; det finns en vila i att både som individ och som sjungande församling ge uttryck för en "tro trots allt" - ett fasthållande vid Jesus mitt i prövningen som påminner inte så lite om den kananeiska kvinnans attityd (se Matteusevangeliet 15:22ff).


O Lindberg:

301 Hur ljuvligt det är att möta

1. Hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara
när ensam man vandrar hem...

Text: Kirsten D Aagard Hansen december 1871 (21 år), 1873, sv. övers. Jakob Byström 1898 (41 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 829 "Så ljuvligt det är att möta"
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år) "Når solen ganger til hvile"

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm om den kristna gemenskapen skrevs under intryck av väckelsen i norska Vikedal 1871, när den unga Kirstens far var kyrkoherde där. Efter viss bearbetning trycktes psalmen, som ursprungligen hade sju strofer, i Bibelbudet i Stavanger 1873. Den översattes av Jakob Byström och trycktes i Kalendern Betlehem 1899 (tr. 1898). Även andra översättningar till svenska finns, bl.a. en av Oscar Lövgren. Men Catharina Broomé utgick från Byströms översättning när hon skapade psalmbokens version 1984.

Psalmen har många anknytningspunkter till Bibeln; själv kommer jag främst att tänka på Efesierbrevet 4:3-5 och 1 Korintierbrevet 12:27. Psalmen är något av församlingsgemenskapens "Höga Visa" i vår psalmbok - i en tid då gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan minskar katastrofalt och församlingar slås samman så att gudstjänstfirande blir ännu sällsyntare än förut. Det är som om Hebréerbrevet 10:25 återklingade i Kirsten Hansens text: "Låt oss inte överge våra sammankomster..." - fast mer som en lovsång än som en förmaning. "Det finns inga ord för glädjen / som Andens gemenskap ger."

“Hur många gånger har jag inte varit med i den stora sjungande skaran som vandrat till och från dessa möten. Vacker och upplyftande ljöd sången i den stilla luften.” Så skriver Kirsten Dorothea Aagaard Hansen om gudstjänstgemenskapen före och efter mötena i sin ungdoms Vikedal. (Återgivet efter Valborg Lindgärde i Ordets kraft - Nordic Women's Literature )

Melodin är av Sophie Dedekam och psalmen som helhet är alltså skapad av två unga damer i 20-årsåldern. En för våra psalmer inte helt vanlig bakgrund!

S Dedekam: