46 Låt mig få höra om Jesus

1. Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord,
sången som änglar i natten
sjöngo för herdar en gång:
Ära ske Gud i det höga,
frihet från bojornas tvång!
Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

2. Säg mig det åter och åter
hur på vår jord han gick kring
frestad, föraktad och ringa,
ägande själv ingenting.
Synderna mina dem bar han,
smärtorna tog han på sig,
redo att hela och hjälpa,
redo att uppoffra sig.
Låt mig få höra om Jesus...

3. Låt mig få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mig graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mig som han dog,
det var för mig som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mig få höra om Jesus...

Text: Fanny Crosby-van Alstyne 1880 (60 år), "Tell me the story of Jesus", Karl Larsson 1904 (36 år), ngt bearb.

Musik: John R Sweney 1880 (43 år)

Den här psalmen är en riktig rekapitulation av evangelierna, alltifrån start (jul) till mål (påsk). Den är också ett bra exempel på den typ av "refrängsånger" som blev vanliga på 1800-talet. Genom att en del av sångerna upprepades för varje strof, kunde även mindre sångvana och textförtrogna sjunga under åtminstone en del av sången. I det här fallet består refrängen dessutom av första strofens fyra första rader, som alltså upprepas hela fyra gånger.

Sången översattes 1904 av frälsningsofficeren Karl Larsson, och har i ungefär samma form tagits in i de flesta av vårt lands andliga sångböcker. Men rader som "Kärlek, o viska det åter" har bytts ut mot "O, vilket under av kärlek!" och "skriv på mitt hjärta" har blivit "skriv i mitt hjärta." Nå, det påverkar inte det gedigna innehållet, som alltså är en sammanfattning av hela evangeliet och ofta används i församlingarnas barn- och ungdomsarbete. Den finns även med i Nya Barnpsalmboken (Libris).

F Crosby:

52 Herre, se vi väntar alla

1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Text: v. 1-2 Eric Bergquist 1904 (51 år), v. 3 Elias Hane 1910 (42 år)

Musik: Tysk (?), Paderborn 1765

Ibland har en psalm en mycket invecklad tillkomsthistoria. Den här psalmen tillkom från början som en fri översättning av John Newtons hymn Saviour, visit Thy plantation/Jesus, se till din plantering. med en refräng från Frälsningsarmén ("Gjut din Ande"). Sen gjorde Eric Bergquist (sign. "Onkel Eric" eller bara "Eric") om sin egen översättning till en ren pingstpsalm, kanske inspirerad av refrängen.

Inspirerad av Bergquists sång diktade Elias Hane sedan ytterligare några verser - man gjorde ofta så förr i världen - och publicerade alltsammans i sin sångsamling Grundtoner. I Svenska psalmboken fick vi så 1986, efter att sången kortats något, två verser av Bergquist och en av Hane. Så kan det gå.

Oavsett tillkomsthistoria är psalmen en ivrig pingstbön, en bön om den helige Andes gåva och gåvor. En bön om att Andens kraft ska visa sej nu i vår egen tid.

Melodin från Paderborn är numera väl insjungen, framför allt till psalmen Det finns djup i Herrens godhet, som också den råkat få tre strofer med vidhängande refräng...

60 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Igennem nat og traengsel", Edvard Evers 1902 (49 år).

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år), alt. Ludvig Mathias Lindeman (v. 1 får då avslutas:  "ett liv i Jesus Krist" och v 2: "i Herrens paradis").

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). [Fel: den finns om än med annan melodi och på annat versmått och börjar Igennem nat og traengsel, anm. 11/4 2016]. Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kunde psalmen mycket väl ha placerats under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

65 Omkring ditt ord, o Jesus

 

1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord.
Förklara nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dig möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Den djupa, rika kärlek
som bor i dig
låt över varje hjärta
få gjuta sig.

Text: Anna Ölander 1900 (39 år), bearb.

Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år)

Utan tvekan Anna Ölanders mest kända och sjungna psalm, tillsammans med Jacob Timotheus Jacobssons Helige Fader, kom och var oss nära och Lina Sandells Herre, samla oss nu alla låg- och frikyrklighetens mest använda "predikstolspsalm". Den skulle alltså lika gärna kunna stå under rubriken "Helg och gudstjänst" som (som nu) under rubriken "Ordet". Men den passar också hemma vid gemensam husandakt.

Den trycktes första gången i KFUM:s sångsamling Uppåt (1900) och är en innerlig bön, som mjukt beledsagas av Silchers långt tidigare komponerade melodi. En bön om att Jesus ännu en gång av nåd ska förbarma sej över bedjaren själv och alla gudstjänstdeltagare, oavsett hur länge de varit troende, och leda dem fram till livets källa, livets bröd, livets ord ("du ser i varje hjärta dess djupa nöd").

Men psalmen kan också ses som en mer specifikt väckelsebetonad bön om att "något fridlöst hjärta", alltså någon som ännu inte mött Jesus eller överlämnat sej åt honom, för första gången ska få "se och smaka" (jfr Psalt. 34:8) hur ljuv han är. "De ogudaktiga har ingen frid", säger ju profeten Jesaja (Jes. 57:21). Formuleringen skulle dock absolut även kunna syfta på en kristen i särskild anfäktelse och frestelse. Eller i allmän oro och stress, när Guds frid känns långt borta, ungefär som när Jesus efter sin uppståndelse kom till sina rädda och oroliga lärjungar och sa: "Frid åt er alla." (Joh. 20:21).

Sista strofen handlar om att, oavsett utgångsläge i övrigt, tillsammans få bli ledda in i Guds ord, få syn på Guds nåd och överströmmas av Guds kärlek. Och medan församlingen ber detta, går prästen/pastorn/predikanten upp i predikstolen...

F Silcher:

84 Vi lyfter våra hjärtan

v 


1. Vi lyfter våra hjärtan
till dig, o Fader vår,
i tacksamhet och lovsång
och bön för dessa två...

Text: Edward Ashurst Welch 1908 (48 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år)

[Av upphovsrättsskäl får resten av texten inte publiceras här]

En jublande, kort vigselpsalm som passar bra som avslutning på en vigsel. Den är över 100 år gammal, men uppfattas som ganska fräsch eftersom den inte funnits i Sverige så länge. Melodin är 400 år, men håller än. Ö.h.t. är vigslar inga bra tillfällen att lära in nya melodier vid...

110 Han kommer i sin kyrka

1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herrens år.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Text: Paul Nilsson 1899 (33 år)

Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540

[Paul Nilsson har i år 2017 varit död i 66 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Det finns adventspsalmer som mest tar fasta på Jesus´ intåg i Jerusalem mot slutet av hans offentliga verksamhet. Och så finns det de som likt denna psalm (särskilt vers 2) tar fasta på att det är "kyrkans nyårsdag" och på bibelordet om "ett nådens år från Herren", som Jesus yttrade (eg. citerade) som ett slags programförklaring alldeles i början av sin offentliga verksamhet!

Som det står i Lukas 4: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Psalmen skrevs 1899 och framfördes som avslutning på en predikan över Luk. 4. Men den trycktes först 1905 i författarens samling Psalmer och sånger till Högmässotexter.

117 När Jesusbarnet låg en gång

 
1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

Denna julpsalm tillkom, precis som O du som ser, o du som vet, under det läsår som göteborgslärarinnan Oterdahl tagit tjänstledigt och vistades i Uppsala för att "leva studentliv utan att vara student". En kollega hade önskat en julpsalm för barn, och Oterdahl ställde upp.

Det lite ovanliga med psalmen är att författaren både anlägger barn- och julkrubbeperspektivet ("alla barnen tänker då / på barnet där i stallets strå)", och samtidigt så starkt betonar vår Frälsares vuxenblivande. Kanske ingen annan psalm i psalmboken så tydligt refererar till Lukasevangeliet 2:52 "Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor."

När hymnologen Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) tycker sej skönja påverkan från Luther-psalmen Från himlens höjd jag bringar bud, är det nog han själv som låter sej påverkas av den gemensamma melodin. Några särskilda likheter utöver själva jultemat och barnvänligheten kan jag nämligen inte se.

J Oterdahl:

M Luther:

137 Den kärlek du till världen bar

1. Den kärlek du till världen bar
ett evigt kors dig gav.
Din kärleks smärta bar du än
ut ur din öppna grav.

2. Men korset, där ditt liv förbrann...

Text: George Robson ca 1900 (52 år) "O Christ, Thy love to all the world", övers. Siri Dahlquist 1924 (35 år)

Musik: William Tans´ur 1734 (34 år)

Lyssna till psalmsång (psalmens första hälft) från Östra Ryd.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är lite ovanlig genom att den betonar Kristi fortsatta lidande för vår och världens skull ("din kärleks smärta bar du än / ut ur din öppna grav"), precis som den svenska psalmen Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta. Samtidigt betonar den att Jesus "vann oss livet med sin död" och i den bemärkelsen redan har fullbordat sin frälsnings- och försonings gärning.

Hela psalmen är formad som ett tilltal till Kristus, i början mer som tillbedjan, mot slutet som konkret bön om att få vandra med honom: "Giv oss din kärleks eld och lär / oss korsets väg att gå" och "O du som vann på korsets stam / vinn oss på nytt var dag").

Liksom föregående psalm ("Du går, Guds Lamm, du rena") tycks denna psalm mer känd och sjungen i Sverige än i sitt ursprungsland. Troligen mycket tack vare den vackra översättningen av Siri Dahlquist, som infördes i Metodistkyrkans tidning Svenska Sändebudet den 6 juli 1922.

Melodin av William Tans´ur publicerades första gången i A Compleat Melody (1724).

William Tans´ur:

165 Vår blick mot helga berget går

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bo.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris!

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

E Evers:

O Olsson:

168 Kom inför Herren med tacksamhet

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Text: Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665 

Så här berättar Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) om psalmens tillkomst:

"Hösten 1907 hade diktaren gått i skördestämning på Gudhems vallar och kom några dagar senare upp till Stockholm. När han på sin vandring genom staden kom till Hötorget, stod den poetiska synen klar för honom. I flera dagar hade han haft en föraning om att en psalm ville födas, och nu kunde han nynna psalmens melodi och ge den en textlig form."

Ja, visst är även Hötorgets torghandel (ovan avbildad 30 resp. 100 år senare) en god inspirationskälla till en jublande tacksägelsepsalm?

Samma år (1907) trycktes den i Nilssons Tilläggsförslag till 1819 års psalmbok med anslaget "Nu är det tid att vi samlas båd´ gamla och unga". Men innan psalmen året därpå trycktes i Nilssons fullständiga psalmboksförslag hade den omarbetats avsevärt (det är väl därför 1908 oftast anges som psalmens ursprungsår). Ytterligare något bearbetades den 1986.

P Nilsson: 

198 Likt vårdagssol i morgonglöd

1. Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3. Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1846 (63 år) "Som Forårssolen morgenröd", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)

Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. Emil Hartmann (i Dansk Salmebog), se nedan:

En påskpsalm lika mycket som en vårpsalm. (Grundtvig skriver ofta både och). Denna trycktes 1846 och skrevs troligen också någon gång däromkring. Eklunds översättning trycktes 1909 i Från kyrkosångens tider. Varför psalmen 1937 och även 1986 hamnade bland vårpsalmerna istället för bland påskpsalmerna förstår jag inte riktigt. Men om vi nu ibland har rätt mycket vårstämning i påskpsalmerna ska vi förstås också kunna ha mycket påskstämning i våra vårpsalmer!

En uppmuntringspsalm under själens och kyrkans vintertider är den hur som helst, och kan alltså med fördel sjungas redan under vårvintern (jfr "vinterpsalmen" De blomster som i marken bor!). Grundtvig har bl.a. genom denna psalm - och hela sin psalmdiktning f.ö. - inspirerat författaren Christian Braw till dennes "enmanspsalmbok" Vårvintersång (Artos 1993).

Grundtvig:

Söderblom:

212 Långt bortom rymder vida

1. Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar,
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

2. Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

3. Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) - sign. "Aster"
Musik: Julius Dahlöf 1906 (35 år)

Denna psalm om bönen trycktes första gången i tidningen Barnavännen den 26/9 1895. Melodin av Julius Dahlöf utgavs första gången i Andrew L Skoogs samling Octava (1906).

Psalmen har sjungits mycket och gärna inom frikyrkligheten, inte minst sista strofen "Ringaste barn som beder / lever oändligt tryggt". Den högtidliga, klassiskt koralklingande melodin har också gjort sej utmärkt i körsättning.

John Ronnås skriver: "Psalmen är en märklig förening av innerlighet och närhet i både text och musik och ett rumsligt oändlighetsperspektiv. Himmelen där Gud finns ligger långt bortom stjärnorna, som ligger på miljoner ljusårs avstånd från jorden. [...] Samtidigt finns den innerliga tryggheten där. [...] Det är något av en trons paradox, denna barnsliga förtröstan på en Gud som är oändligt långt borta." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 156)

En som är förtrogen med den gamla svenska högmässans inledningsord associerar lätt till dem: "Herren är i sitt heliga tempel. Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Låt oss därför med förtröstan gå fram till hans nådetron..."

253 O giv oss, Herre, av den tro

1. O giv oss, Herre, av den tro

som sorgerna betvingar,
som lyfter oss till ljus och ro
på starka örnevingar,
som talar mäktigt till envar
och bär oss under färden,
som härlig tröst i tvivlen har
och övervinner världen.

2. O giv oss, Herre, av det hopp
som missmod icke hinner,
som skådar utur tårar opp
och därför styrka vinner,
som ej, hur stjärnlös natten står,
till ängslig bävan bliver,
men drömmer om det jubelår
som evig sällhet giver.

3. O giv oss, Herre, kärlek ock,
som aldrig vänder åter,
som, fastän ständigt gäckad, dock
sig ej förtröttas låter,
den glöd som icke släckes ut
av stora vattuflöden,
den makt som ej vet gräns och slut,
men segrar över döden.

Text: Ida Granqvist 1902 (29 år)

Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)

"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken." Så skriver aposteln Paulus allra sist i 1 Korintierbrevet 13, i kapitlet som kallats "kärlekens lov". Samma treklang anslår han i Kolosserbrevet 1:4-5. Och om tro, hopp och kärlek skriver även sydafrikamissionären Ida Granqvist, sign. "Adi".

I första strofen, den om tron, återklingar orden i 1 Johannesbrevet 4:5: "Detta är den seger som övervinner världen: vår tro." I sista strofen, den om kärleken som är starkare än döden, återklingar orden i Höga Visan 8:6f.

Psalmen trycktes första gången redan i Missionstidning utgiven av Svenska kyrkan nr 6 1902; ändå kom den inte med i Nya Psalmer 1921. Men 16 år senare kom den in i psalmboken och har åtminstone under 1900-talet varit flitigt sjungen och uppskattad.

Ida "Adi" Granqvist:

283 Med Jesus fram i de bästa åren

1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dig Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga,
som söka lyckan i Kristi vård,
bland män som jubla och barn som sjunga
sitt hosianna i tempelgård!
Men bytes äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!

Text: Johan Alfred Eklund påsken 1909 (46 år)

(en lätt bearbetad version utan plurala verbformer finns som nr 737 i Stora Nöätpsalmboken)
Musik: Otto Nordlund 1937 (49 år)
 

Den här psalmen halkade in i den ekumeniska psalmboksdelen på "ett bananskal", när en annan psalm i sista rundan lyftes ut och det blev en plats ledig. Men visst är den värd att sjungas av alla kristna i vårt land - en underbar exposé över Jesus liv, alltifrån besöket i templet vid 12 års ålder till lidandet, döden och uppståndelsen några årtionden senare. Se även Birgitta Sarelins fina kommentar!

"Med Jesus fram" är den s.k. ungkyrkorörelsens uppbyggligaste psalm, skriven påsken 1909 inför det planerade "studentkorståget" och uppläst av författaren vid "Huskvarnamötet" samma år. Den trycktes också 1909 i Eklunds samling Från kyrkosångens tider. Men den klämmiga melodin av pianisten och domkyrkoorganisten i Karlstad Otto Nordlund fick psalmen inte förrän nästan tre decennier senare, vilket väl gjorde att den mer chauvinistiska Fädernas kyrka (också skriven av Eklund 1909) istället blev ungkyrkorörelsens kampsång nr 1.

312 Städse på Sion jag tänker

1. Städse på Sion jag tänker,
härliga, himmelska land!
Glashavet gnistrar och blänker,
sätter mitt hjärta i brand.
Bortom det glittrande ljuset...

Text: Thomas Ball Barratt 1903 (41 år) "Her fra mit Zion jeg skuer", sv. övers. Richard Edhelberg 1910 (35 år)
Musik: Charlotte Alington Barnard ca 1864 (34 år) "Take back the heart that you gavest", jfr "Give of your best to the Master".

Oscar Lövgren berättar: "Sången skrevs på våren 1904 [sic!]. Bakgrunden till den var hans tolvåriga dotter Sussies sjukdom och död.Vid denna tid bodde B. med sin familj högt uppe vid Grefsen. De kunde där se ut över hela Oslo [jfr bilden ovan från Holmenkollen, skr. anm.]. Uppenbarelsebokens framtidssyner, den bedårande utsikten över staden, åsynen av den älskade dotterns sjukdom och död har på ett säreget sätt samverkat vid sångens tillblivelse. Helt plötsligt stod den poetiska synen klar för diktaren."

Vid den här tiden var den blivande "norske pingstledaren" Barratt i 40-årsåldern och metodistpastor i Oslo sedan nästan 20 år tillbaka. Sången är alltså skriven före hans s.k. andedop i Los Angeles 1906 och pingstväckelsens genombrott i Norge vid årsskiftet 1906-07. Men under hela sin pastorstid, ja, ända sedan 18-årsåldern då han höll sin första predikan, hade han både skrivit, översatt och tonsatt en mängd sånger, och samlingen Evangeliske Sanger utkom redan 1887.

Den svenska översättningen av denna psalm utfördes av Richard Edhelberg och trycktes första gången i Svenska Tribunen 16/2 1910.

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 38f).

T B Barratt:

C Alington Barnard:

375 Upp, Sion, att prisa

1. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och hörsamhet visa
hans heliga bud!
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sett,
han har oss benådat
och salighet gett.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår,
som blomstret försvinner.
Guds ord dock består
och evigt förbliver.
Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så bliva vi trygga,
och själen får ro.
Vårt hjärta sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighets skrud,
den Kristus förvärvat.
Halleluja!

3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och död.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar
att bo i den stad,
där Kristus är konung.
Halleluja!

4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt,
som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land,
det himmelska Kanaan.
Halleluja!

Text: Svante Alin 1906 (54 år) "Framfaren är natten", något bearb. 1986
Musik: Dansk omkring 1528

Denna psalm för Reformationsdagen trycktes 1906 i Edvard Evers´ "Tillägg till 1819 års psalmbok" med hänvisning till den kraftfulla påskmelodin för "Vad ljus över griften". Den blev snabbt mycket och gärna sjungen.

Men för 1986 års psalmbok ansågs första strofen, med dess mörka teckning av medeltiden och romerska kyrkan, med allusion på Jesajas julprofetia om folket som vandrar i mörkret (Jesaja 9), vara mindre passande, varför den helt enkelt ströks och ersattes med sista (!) strofen: "Upp, Sion, att prisa". En mycket originell lösning, måste man säga, även om man undrar vad Svante Alin skulle ha tyckt.

Det reformatoriska budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron ljuder dock fortfarande klart och rent varje gång psalmen sjungs. (Borde den inte vara obligatorisk på söndagen Sexagesima, Guds ords söndag, som ju sedan 1983 också ska firas som Reformationsdagen?).

S Alin:

401 Så skön en väg ej finns på jord

1. Så skön en väg ej finns på jord,
som den vi fått att vandra
till samme Herres hus och bord...

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909 (48 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 328, en sämre bearbetning än Hallqvists, men eftersom jag gjort den själv får jag lägga ut den!
Musik: David Wikander 1938 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än].

En sång om gudstjänstens glädje. Den påminner om Psaltaren 122 m.fl. psalmer och skulle kunna kallas en nutida "vallfartspsalm". Den skrevs ju också före bilismens och t.o.m. cyklismens genombrott, när man faktiskt ofta bokstavligen vandrade till kyrkan, ibland veritabla pilgrimsvandringar på flera timmar i ganska stora grupper. Den får, liksom "Fädernas kyrka", räknas till ungkyrkorörelsens portalpsalmer, men fick inte förrän efter nästan 30 år den idag självklara melodin av David Wikander (jfr Mozarts nedan).

Liksom i Bibeln blandas stoltheten över "templet" och gudstjänstlivet med ödmjukhet och bön ("En nåd det är" och "Fast din församling bristfull är"). Psalmen är såtillvida inte bara en psalm om gudstjänsten utan även om kyrkan och dess uppdrag i stort. En av de finaste nyförvärven i "Nya Psalmer" från 1921, förtjänstfullt bearbetad av Britt G Hallqvist 60 år senare (en av hennes bästa och stiltrognaste bearbetningar).

Här en koral av John Morén som publicerades till psalmen i ett tidigare koralboksförslag:

415 I makt utan like

1. I makt utan like
är Herren, vår Gud.
All skapelsens rike
förkunnar hans bud.
Se, stjärnorna tänder
för honom sin brand,
och blomstren uppsänder
sitt lov i all land.
Så människovärlden
skall komma en gång
och blanda sitt jubel
med änglarnas sång
kring Människosonen.
Halleluja!

2. Kring jorden skall höras
att Herren är Gud,
till trälarna föras
förlossningens bud.
Bland folken skall talas
Guds härliga råd,
all världen hugsvalas
av frälsningens nåd.
Se, då är fullbordat
vad Herren har sagt,
och honom ske ära
och lov och makt
i evighet. Amen.
Halleluja!

Text: Paul Nilsson 1905-1906 (40 år), ngt bearb.
Musik: Dansk omkring 1528

Liksom föregående psalm är denna nu bara hälften så lång som den var från början. Den trycktes första gången i häftet Psalmer och sånger till Högmässotexter 1905 och hade då anslaget "Allsvåldig, allsmäktig är Herren vår Gud". Men innan den kom in i Edvard Evers´ psalmboksförslag 1906 hade den omarbetats ganska väsentligt. Och 1986 togs alltså två strofer bort (de mellersta).

Psalmen präglas av tron på ett världsomgripande genombrott för missionen - och en av de uteslutna stroferna handlade om hur även judarna skulle komma till tro på Jesus som Messias. Det var kanske lite känsligt - en annan psalm, som uteslutande handlade om judemission, uteslöts helt 1986 - men å andra sidan blev psalmen en aning rumphuggen - eller berövad själva torson - och har inte heller i sin kortare form blivit mycket sjungen. Uppfattas den i sin kristliga optimism som på något sätt imperialistisk?

Texten är skriven till samma melodi som Vad ljus över griften, och det vilar onekligen något av påskens segerglädje även över denna psalm. Liksom i påskpsalmen avslutas varje strof med ett Halleluja!

  

P Nilsson: 

416 För hela världen vida

1. För hela världen vida
vi beder dig, vår Gud:
Låt ljuset snart sig sprida
kring jorden, på ditt bud...

Text: Henrik Florus Ringius 1907 (60 år) "För hednavärlden vida", bearb. Jan Arvid Hellström 1980 (39 år)
Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Under 1800-talet bildades ju åtskilliga missionsorganisationer - även Svenska kyrkan startade en egen mission, den som för några år sedan slogs samman med Lutherhjälpen till något som kallas "Svenska kyrkans internationella arbete", "Act Alliance" eller dylikt. Missionstanken är inte längre särskilt framträdande vare sej till namnet eller gagnet, vilket djupt skulle ha bedrövat Henrik Fl. Ringius, som tillsammans med Peter Fjellstedt nog får sägas tillhöra de mest drivande missionsvännerna bland 1800-talets prästerskap. 

I 1937 års psalmbok hade Ringius faktiskt två missionspsalmer, både "Lyssna, Sion, klagan ljuder" och "För hednavärlden vida". Det är den sistnämnda som bearbetats av Jan Arvid Hellström och nu ingår även i 1986 års psalmbok med anslaget "För hela världen vida". Medan den förstnämnda psalmen var en uppfordrande psalm riktad till församlingen ("Sion") är det här fråga om en bönepsalm riktad till församlingens Herre ("vår Gud"). Sista strofen utstrålar glädje och visshet om bönesvar ("du vill det, kärleksrike").

H Fl Ringius:

429 Herdar som på fälten vaktat

1. Herdar som på fälten vaktat,
säg oss vad ni hört och sett...


Refr: //: Gloria in exelcis Deo ://

Text: George Ratcliffe Woodward (1848-1934) "Shephards in the field abiding", publ. i "The Cowley Carol book" 1919, sv. övers. Anders Frostenson 1984 (78 år), jfr Herdar som höll vakt på fälten!

Musik: Fransk eller flamländsk

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Den här psalmen och In dulci jubilo är de enda exemplen i vår nuvarande psalmbok på "makaroniska", alltså svenska och latin blandat. I den karolinska psalmboken av år 1695 var exemplen på detta betydligt fler. Den svenska reformationen led alltså inte av latinfobi, även om en bärande tanke var att liturgi och psalmer skulle sjungas på folkspråket. (En psalm slutade t.o.m. "att jag med fröjd må sjunga / mitt consummatum est"). Det var 1819 som alla latinrester obönhörligen sopades bort, ungefär som man föregående århundrade börjat kalka över en mängd medeltida takmålningar.

Eller förresten: Några rester av medeltidslatinet blev kvar in i vår tid - t.ex. har ju mässmomentet när prästen sjunger (eller läser) änglarnas ord "Ära vare Gud i höjden" faktiskt fortsatt kallas "Gloria", liksom "Helig" och "O Guds Lamm" strax före nattvardsfirandet benämnts "Sanctus" resp. "Agnus Dei", t.o.m. i det rationalistiska Sverige.

Och just änglaorden (eller änglasången, fast det står inte att änglarna sjöng!) om ära åt Gud i höjden utgör denna psalms refräng, som genom ett långt utdraget "o" (eller snarare "å") i Gloria och genom reprisering utgör en stor del av psalmen, som i övrigt består av en dialog mellan församlingen och herdarna. Vi vill veta vad som hände den där natten på Betlehems ängar, och herdarna berättar villigt. (Fjärde strofen i det engelska originalet, där församlingen återkommer och artigt tackar herdarna för berättelsen, uteslöts dock av den svenske översättaren).