Visar inlägg med etikett Malung. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malung. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

175 Den signade dag

Psalmbokens koral:
 

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Och så här sjunger Artur Erikson:


Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!) - och så är det alltså Anders Nybergs originalkomposition ;o), se hans kommentar nedan:



Här en dalakoral från Boda:



Här en från Äppelbo:



Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora (finns inte i psalmboken) i några moderna utföranden.



1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ned till oss komma,
den lyser så blid med allt klarare sken,
oss alla till glädje och fromma.
Må Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevara.


2. Den signade dag...


Text: Nordisk dagvisa, handskr. ca 1450, bearb. Johan Olof Wallin 1812 (33 år) och Olov Hartman 1978 (72 år)
Musik: Medeltida nordisk folkmelodi / Köpenhamn 1569, jfr 1697 års koralbok nr 354, alt. koralvariant från Mora, uppt. efter Pers Karin Andersdotter (Finn Karin), Risa, Mora (1834-1912), alt. koralvariant från Malung alt. från Öjebyn, upptecknad efter en inspelning med bröderna Konrad och Axel Björkman, Öjebyn, f. 1900 resp. 1902 i Roknäs, inspeln. gjord av Märta Ramsten, svenskt visarkiv 1975 (kär psalm har många melodier).

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna morgonpsalm har av ålder benämnts "den kristliga dagvisan", vilket fått forskare att spekulera i huruvida det funnits en hednisk dagvisa, kanske med samma melodi rentav, som denna psalm var avsedd att ersätta. Men vi vet inte hur gammal den är - äldsta handskriften är från 1450 ca, från Vadstena kloster, men texten kan givetvis vara betydligt äldre. Eller också inte. Hur som helst har psalmen varit omtyckt, inte minst som julottepsalm (varje julotta sjungs den enligt uppgift fortfarande i Rättviks kyrka), och dess popularitet märks inte minst av det stora antal melodier psalmen förärats genom seklen. Snart sagt varje socken har haft sin egen, i varje fall i Dalarna (se ovan).

Men psalmens tar upp betydligt mer än julevangeliet: dess många strofer täcker både kyrkoåret och människolivet rätt väl - man kunde kalla den en kortkurs i kristen tro (inkl. en del demonologi), liksom t.ex. den nyare julottepsalmen Var hälsad och adventspsalmen Gå Sion. Den innehåller också rätt betagande naturlyrik, och man kan förstå att den, förutom vid julottorna, även gärna sjungits vid morgonbönerna i hemmen. Helt eller delvis.

Här följer den karolinska psalmbokens version av psalmen:

Den signade dag, som wi nu här se
af himmelen till oss nedkomma,
han lyser för oss ju längre och mer,
oss allom till glädje och fromma.
Gud! låt oss ej ske i denna dag
hwarken skam, last, synd eller wåde.

Den signade dag, den signade tid,
wår Herres födelsetimma,
då kom der ett ljus af himmelen ned,
så widt öfwer werlden att skina;
det lyser för oss ewinnerlig´,
nu och förutan all ända.

Gud Fader, Son och den Helige And´,
med all´ sin englars skara,
beware oss i dag och i alla stund
för djefwulens falska snara:
för all den afund han till oss bär,
wårt lif och själ till stor fara.

Det heliga kors, wår Herre sjelf bar,
för wår skuld, icke för sina,
det sätter jag i dag mot djefwulens skar´,
och menar Guds wärdiga pina;
det blodet som uppå korset utrann,
det utplånar synder mina.

Om alla de träd och gräs uti mark
de hade båd´ stämma och tunga;
om foglar och djur de kunde än starkt
med englaröster utsjunga:
förmådde de aldrig tillfyllest Guds Son,
wår Frälsare Jesum lofwa.

En liten fogel han flyger så högt,
och wädret det lyfter hans wingar,
han lofwar sin Gud, är lustig och nöjd,
när han öfwer bergen sig swingar!
Så göra ock strömmar som rinna sin wäg,
långt under de dälder och lundar.

Dagen han är nu aldrig så lång,
wi måste ju aftonen wänta:
lifwet det ändas med dödsens twång,
ho de kan rättslig´ betänka:
wi blifwe utburne och grafwen görs trång,
oss följer ingen annan ände.

Ack, gifwe det Gud, wi hade så tjent
i werldene, oss till råde,
det wi Guds Son så wäl hade känt,
att wi icke miste hans nåde;
när werlden hafwer sin rygg till oss wändt,
att wi få en ewig glädje.

När wi skole till wårt fädernesland,
och skiljas wid detta elände,
befalle wi Gud wår själ uti hand,
till himmelen henne uppsände:
Gud Fader, Son och den Helige And´,
han gifwe wårt mål en god ände!


(1695 års psalmbok nr 354)

I Danmark sjungs "den nordiska dagvisan" till en koral av C E F Weyse från 1826:

200 I denna ljuva sommartid



 

 Jfr även Land Lars Erssons melodi till SvPs622, som i leksandstrakten sjungits just till "I denna ljuva".

Alt. Anders Öhrwalls koral (finns ej i psalmboken):




1. I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.


4. När jag hör trastens klara sång...


Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Geh aus, mein Herz, und suche Freud", sv. övers. Joachim von Duben d.ä. 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. dalakoral från Malung (känd via Anders Nyberg), alt. mel. av Anders Öhrwall,

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Detta är tillsammans med Den blomstertid och En vänlig grönska vår mest kända och sjungna sommarpsalm, vars två första strofer fortfarande (2011) ofta sjungs vid skolavslutningar o dyl. Den är 40 år äldre än Den blomstertid, och översattes till svenska för nästan 300 år sedan, men slog inte riktigt igenom i vårt land förrän den genommusikaliske ärkebiskop Nathan Söderblom vid 50 års ålder gav den en lika melodisk som lättsjungen koral.

I Tyskland sjungs den lika glatt på en helt annan melodi, med repris på strofens slutrad:





Psalmen trycktes första gången på svenska år 1725 i samlingen Uthwalde Andelige Sånger, och i något bearbetad form i Angeldorffs svenska översättning av Johann Arndts En Sann Christendom 1855, som avslutning på Fjärde bokens kapitel 3, som handlar om Guds verk den tredje skapelsedagen. Angeldorffs psalmtext bearbetades ytterligare för 1911 års Förslag till reviderad psalmbok.

Psalmens första del är storslagen naturlyrik, en sommarskildring utan sin like i våra psalmböcker (jfr dock Psaltaren 104). Dess andra del vänder blickarna mot himmelen och dess härlighet, inte för att förta sommarbilderna dess glans, utan för att fråga sej hur skönt det inte ska vara hemma hos Gud när det är så vackert "redan här". Jämför betraktelsesättet med Wallins retoriska fråga i psalmen Var är den vän:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!


Eller Josephsons fråga i psalmen O vad världen nu är skön:

Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!


Och den avslutande delen av Gerhardts långa sommarpsalm - i originalet hela 15 strofer! - är en bön om att redan här få växa till i tro, hopp och kärlek, och att sedan få grönska och blomma hos Gud för evigt.

Paul Gerhardt:

Nathan Söderblom:
Nathan Söderblom

305 Var är den Vän











B-melodi ("O Jesus kär"):


1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.

4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

6. O ljusets, fridens, salighetens källa,
när skall för mig din rena våg uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.

7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka
hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
som sig förbarmar.

8. Snart till den strand, där böljor sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du sväva,
till herdens famn likt rädda lammet ila
och där få vila.


Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

- en förkortad och lätt bearb. version finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 457
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Crüger 1640 (42 år)


Alt. koral från Malung (OBS finns ej i psalmboken!):

 

För att alls förstå denna skenbart udda psalm, bör läsaren vara förtrogen med den bok i Gamla Testementet som bär namnet Sångernas sång eller Höga Visan. Särskilt i början av kapitel 3 eller i kapitel 5 vers 6 talas om hur kvinnan söker "sin vän" med samma iver som psalmförfattaren ovan. Det är oförblommerad erotik - och samtidigt (tolkningarna utesluter alls inte varandra) en bild av den troende själens längtan efter Frälsaren, själens vän och brudgum.

De fem första stroferna av psalmen är betagande naturlyrik och psalmen skulle ha kunnat stå bland sommarpsalmerna.

Johan Olof Wallin:

Johann Crüger:


Alice Tegnér: