79 Gud är mitt ibland oss

Koralförspel:

Alt. koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken, men sjungs oftare i Tyskland m.fl. länder): 

1. Gud är mitt ibland oss.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Allt i oss må tiga
och åt Gud sin andakt viga...

Text ("Gott ist gegenwärtig"): Gerhard Tersteegen 1728 (31 år), Maria Arosenius 1931 (62 år), Natanael Beskow 1934 (69 år), Torsten Fogelqvist 1936 (56 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Jfr versionen i finlandssvenska psalmboken 1986!

Musik: Frankfurt am Main 1718, alt. Joachim Neander 1680 ("Wunderbarer König") 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här] 

Detta är nog den mest kända och spridda av bandvävaren (f.d. köpmannen) och mystikern Tersteegens 111 psalmer. Konstslöjdaren m.m. Maria Arosenius introducerade hans psalmer i Sverige genom att 1931 ge ut ett häfte med 25 psalmer (samt 18 tänkespråk) av T. som hon översatt till svenska. Av dessa psalmer togs ovanstående in i 1937 års psalmbok, efter viss finputsning av Beskow och Fogelqvist.

Det är en mycket högstämd psalm, med mycket av stämningen från Jesaja 6. Dess första verser ganska ofta använts som inledningspsalm vid gudstjänster på söndagar som inte har det sprittande jublets karaktär, utan är mer stillsamma och meditativa och/eller allvarsmättade. Den skulle dock kunna karaktäriseras som både bönepsalm och stillsam lovsång. I varje fall vänder den sej direkt till Gud i tillbedjan mer än många s.k. "ståpsalmer" gör.

G Tersteegen:

269 Sorgen och glädjen

Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen

de vandrar tillsamman,
medgång och motgång

här tätt följes åt.
Skyar med solsken...

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år) "Sorrig og glaede de vandre til hobe", sv. övers. Oskar Wågman 1913 (64 år), Gustav Thorsell 1934 (47 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

(För den äldre, för-hallqvistska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 701)
Musik: Svensk folkmelodi, alt. dansk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En helt allmänmänsklig erfarenhet av den jordiska lyckans växlingar (jfr den s.k. barnabönen Gud som haver med dess "Lyckan kommer, lyckan går") kombineras här med det kristna himmelska perspektivet. Varje vers i psalmen avslutas - liksom förhoppningsvis våra enskilda liv? - i den himmelska världen, som ensam "är av salighet full".

Psalmen ingår i andra delen av Kingos sångsamling Aandeligt Sjungekor (tr. 1681). Den kan alltså mycket väl vara skriven tidigare än 1681 (dock inte tidigare än 1674, då samlingens första del trycktes). Därmed är den något yngre än den samtide diktarens Lasse Lucidors såväl till innehåll som till form mycket närbesläktade visa Skulle jag sörja, då vore jag tokot (som ofta i Sverige sjungits till samma melodi!).

På svenska har den vad jag vet inte funnits före 1900-talet (rätta mej gärna!). Den version vi nu har är resultatet av flera översättares samfällda ansträngningar (se ovan), men upphovsrätten tillfaller just nu (2011) helt Britt G Hallqvists ättlingar (övriga medverkande har nämligen varit döda i över 70 år).

Den gamla svenska folkmelodin (i liknande form känd från bl.a. Pilgrimsharpan 1862) är starkt förknippad med psalmen här i vårt land - men i Danmark och Norge sjungs psalmen till helt andra tongångar.

Thomas Kingo:

275 Led, milda ljus

1. Led, milda ljus,

i dunkel, dimfylld värld.
Led du mig fram.
Mörk natten är,

långt från mitt hem min färd...

Text: John Henry Newman den 16 juni 1833 (32 år) "Lead, kindly light", sv. övers. Berndt David Assarson 1922 (30 år) och Hjalmar Alner 1936 (58 år), bearb. Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), ngt bearb.

[Alternativ översättning, se Stora Nätpsalmboken 835].
Musik: Charles Henry Purday 1860 (61 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Denna psalm skrevs dråpligt nog ombord på en lastbåt, i Bonifaciossundet mellan Korsika och Sardinien. Newman, hans betjänt och en av hans goda vänner var på väg hem till England via Marseille, efter en lång studieresa i medelhavsländerna.

Oscar Lövgren berättar:

"När de båda vännerna vistades i det inre av Cicilien [sic!], blev N. offer för en mycket allvarlig febersjukdom. Hans tjänare fruktade, att han skulle dö, och bad att få veta hans sista önskan. N. efterkom tjänarens önskan men tillade samtidigt med eftertryck: 'Jag skall inte dö, ty jag har inte syndat mot ljuset.' När han senare tillfrågades, vad han menade med sitt tal om ljuset, svarade han att han inte ens för sig själv kunnat klargöra den saken. I slutet av maj lämnade de båda vännerna de inre delarna av Cicilien och begav sig till Palermo. N:s tankar var ständigt sysselsatta med den uppgift som väntade honom i England. Först efter tre veckors väntan på båtlägenhet kunde de gå ombord på en lastbåt, destinerad till Marseille. Men en hel vecka fick de i Bonifaciussundet ligga overksamma på grund av stiltje. Under hela resan hem sysslade N. med att skriva vers och under den prövande väntan i Bonifaciusssundet diktade han 16.6.1833 angivna hymn, som får ses mot bakgrunden av hans erfarenhet under resan och hans själsliga belägenhet." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 447)

Psalmen kom i tryck under 1834 och översattes 1893 till svenska av Erik Nyström och Carl Boberg. En annan översättning utfördes 1922 av Berndt David Assarson och ytterligare en 1936 av Hjalmar Alner. De båda sistnämnda sammanfördes och bearbetades 1937 av Torsten Fogelqvist, innan psalmen s.å. kom in i psalmboken.

I Sverige har psalmen vanligen sjungits till melodin av C H Purday, men den ansågs för simpel för att komma med i 1939 års koralbok, där man istället hade en melodi från 1937 av Oskar Lindberg. Men nu är ordningen återställd!

H Newman: