193 Gud som haver barnen kär

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

Text: Gammal svensk bön för barn tryckt 1780

Musik: Ivar Widéen 1912 (41 år), alt. "Blinka lilla stjärna där", alt. Peter Magnussons version i dansbandsstil.

När hovpredikanten och sedermera västeråsbiskopen Gustaf Murray i samarbete med Samfundet Pro Fide et Christianismo redigerade och utgav sin Barnabok (1780) lagom till kronprins Gustav Adolfs 2-årsdag (den tillägnades kronprinsen, jfr Victorias bönbok 1979, men delades även ut i 2000 ex i Stockholms skolor), så fanns den här förmodligen ännu äldre barnabönen med. I varje fall de fyra första raderna i denna form:

Gud som haver barnen kär,

se till mig som liten är.

Vart min värld och lycka vänder,

det står allt uti Guds händer.

I en ABC-bok fem år senare trycktes bönen med dessa rader ändrade:

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds händer.

I början av 1800-talet gjorde Carl Jonas Love Almqvist en liten utvidgning av versen och satte också melodi till den. I hans version slutar texten så här (de två första raderna har varit oförändrade genom århundradena):

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds hand.

Hur jag fiker, vart jag länder

står min lycka i Guds hand.

Almqvist-tilldiktningen slog dock inte igenom. Senare under 1800-talet fick bönen istället några mer tvetydiga avslutningsrader, som blev vida spridda och fortfarande lever kvar i muntlig tradition:

Lyckan kommer, lyckan går,

den Gud älskar lyckan får.

Men eftersom slutraden vållade så mycket bryderi, ändrades den i psalmbokstillägget 1921 ("Nya Psalmer") och alla senare sång- och psalmböcker till den tryggt entydiga varianten:

Du förbliver, Fader vår.

(Ibland har dessa slutord också använts som inledningsord till gamla versionen av Herrens bön, och då har övergången alltså blivit: "Du förbliver, Fader vår som är i himmelen" o.s.v.).

Siri Dahlquist tilldiktade den korta psalmen, men hennes fem extrastrofer separerades sedermera från denna och blev 1937 en särskild psalm: "Gode Fader, i din vård", numera borta.

Margareta Melin har presenterat en alternativ version (som även kan sjungas som en andra vers):

Gud som ser och älskar så
se till mig och alla små.
Vart jag mig i världen vänder
är mitt liv i dina händer.
Du min trygghet alla dar
du är evigt hos mig kvar.

Som melodi har ofta använts den till Blinka lilla stjärna där, vilket egentligen inte är så dumt, eftersom denna melodi liksom barnabönen är känd fr.o.m. 1700-talet. Men domkyrkoorganisten Ivar Widéens är också lättsjungen och passar bra till den gamla texten. Peter Magnussons dansbandsversion ovan är inte heller att förakta. Sjung för barnen och sjung med barnen!

Men eftersom denna psalm tillhör det fåtal som stora delar av svenska folket frivilligt lärt sej utantill - liksom ett par verser av Den blomstertid, första versen av Tryggare kan och möjligen Härlig är jorden - och eftersom vår Frälsare sagt att "den som inte tar emot Guds rike som ett barn, den kommer aldrig dit in", har man med fördel kunnat sjunga psalmen även vid t.ex. korum i det militära. Vilket jag gjorde 1990 tillsammans med regementspastorn i Boden. Visserligen var det nog några ynglingar som hellre velat be som min mor när hon var i 7-årsåldern: "se till mej som snart stor är". Men inför vår Herre är vi alla små(-länningar).

I Finland sjungs psalmen på den här melodin (och med ett par verser till):

Här en annan melodi (samt sista strofen av Siri Dahlquists tilldiktning):

512 Det ringer till vila

"Aftonringningen" av Millet:

Klocktornet i Järvsö kyrka, vid vars invigning psalmen skrevs:

1. Det ringer till vila och veckan går ut.
Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådenes gåvor i nödenes tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
som bliver då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen hon längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dig och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge, så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du
mot mig var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud,
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.

Text: Johan Olof Wallin 1838 (59 år), "Järvsöpsalmen"
Musik: Ivar Widéen 1916 (45 år)

Om psalmens tillkomsthistoria kan man läsa på Järvsö församlings hemsida. Här ska bara konstateras att när denna wallinpsalm efter nära 100 år kom in i psalmboken (1937 års), så ströks andra versen - den om svetten (jfr 1 Moseboken 3!). Strofen kom dock 1986 till slut in i psalmboken.

Jag vet inte precis om psalmen sjungs så mycket idag. Helgsmålsfirandet verkar på avskrivning, utom i radio (där den så gott som aldrig sjungs). Men åtminstone i Järvsö hålls psalmen levande, och jag har även utanför Hälsingland varit med om att sjunga den i mindre sammanhang. Såväl i Byske i Västerbotten som i Karlstad i Värmland!

J O Wallin: