Visar inlägg med etikett Wessnitzer Wolfgang. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Wessnitzer Wolfgang. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

69 Glad jag städse vill bekänna




1. Glad jag städse vill bekänna:
jag är döpt i Jesu namn!
Ingen tillflykt är som denna,
öppen står min Faders famn.
Ringa jordens skatter väga
mot det ena, att få äga,
klädd i dopets helga skrud,
nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma:
jag är döpt i Jesu namn.
Fadern all min skuld vill glömma,
föra till den trygga hamn
där mitt hjärta rening vinner
och min själ hugsvalan finner.
Mig i Jesu dyra blod
skänkes frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn.
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista,
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn.
Fader, tag mig i din famn.

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år) "Lasset mich voll Freuden sprechen", Johan Alfred Eklund 1910 (47 år), 1914 och 1917. Jfr den lätt bearbetade versionen i Stora Nätpsalmboken nr 182 "Glad jag ständigt vill bekänna".
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år) - lyssna även till koralen på Dopguiden!

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Här har vi en rejäl doppsalm, som alltsedan 1986 dråpligt nog står både i den lutherska kyrkans psalmbok och i baptisternas Psalmer och sånger och i pingstvännernas Segertoner. Underliga äro Herrens vägar.

Satsen "Jag är döpt i Jesu namn!" (orig. "Ich bin ein getaufter Christ!") upprepas från början i varje strofs andra rad, som en lösen eller ett glädjerop. Men i fjärde och sista strofen kommer utropet istället i näst sista raden, och bildar psalmens avslutning tillsammans med bönen: "Fader, tag mig i din famn!"

Psalmen trycktes första gången i samlingen Evangelischer Nachklang, das ist, Neue geistreiche Gesange uber die ordentlichen Sonn- und Festtags-Evangelia aufs ganze Jahr 1718 och översattes till svenska 1910 av Johan Alfred Eklund, som dock bearbetade den ganska mycket i psalmboksförslagen 1914 resp. 1917.

E Neumeister:

torsdag 18 februari 2010

494 Morgonrodnaden skall väcka




 

1. Morgonrodnaden skall väcka
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans...


Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år), se även Stora Nätpsalmboken nr 396
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna i flera avseenden strålande morgonpsalm publicerades första gången i Wallin "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814. Den samlingen var Wallin själv inte riktigt nöjd med, eftersom den pressats in i karolinska psalmbokens (1695 års) disposition och nummerföljd, så att en gammal psalm måste uteslutas för att en ny skulle kunna tas in (på samma plats).

Men denna morgonpsalm präglas på inget vis av missnöje, utan andas glädje och tacksamhet rakt igenom. Visserligen är det inte som i Psaltaren författaren som vill väcka morgonrodnaden (jfr Psalt. 108:2, som inspirerat anslaget också till en annan Wallin-psalm!), utan han nöjer sej ödmjukt med att bli väckt av den. Men en klart morgonpigg stämning går igenom psalmen, som väl gör sej bäst tidiga morgnar, utom på vintern då den kanske t.o.m. skulle kunna sjungas i högmässan - t.ex. på Kyndelsmässodagen!

Frostenson har här gjort en försiktig men fin bearbetning, även av de omstridda orden om att solen brinner lika härlig nu som vid världens skapelse, vilket somliga ifrågasatt.

J O Wallin:

onsdag 17 februari 2010

504 Nu i tysta skuggan fången





1. Nu i tysta skuggan fången,
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...


Text: Erik Lindschöld 1688 (54 år), Augustin Mannerheim 1981 (66 år), jfr Jag i tysta skuggors timmar
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]


En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".

Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383). 

Erik Lindschöld: