45 Jesus för världen givit sitt liv

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år).

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.

John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.

Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.

Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.

Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.

Lina Sandell: 

135 Se, vi går upp till Jerusalem

1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.

Text: Paul Nilsson 1898 (32 år)

Musik: Nordisk folkmelodi, dansk version 1627, jfr 1697 års koralbok nr 312

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Denna numera klassiska fastlagspsalm gavs första gången ut i samlingen Återljud från Tämplet (2:a saml. 1898) och hade då 14 strofer. Den bearbetades och förkortades för Psalmer och Sånger till Högmässotexter 1905 och sedan ännu en gång i Edvard Evers´ psalmboksförslag 1906. Psalmens därigenom ökade pregnans har säkert bidragit starkt till att den under 1900-talet sjungits så flitigt - och i många kyrkor närmast blivit obligatorisk inledningspsalm på Fastlagssöndagen.

Anslaget, som upprepas i varje strof, bygger på Jesusorden i Markusevangeliet 10:33:

"Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bli överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna". Den sjungande församlingen tänks nu följa med på färden "i andanom" - vi går med honom och hans lärjungar för att beskåda det som sker.

Men i andra strofen blir det allvarligare; det handlar inte längre bara om att "skåda" utan om att "med Herren vaka" och "den smärtfyllda kalken smaka". Vem vill fortfarande gå med?

I tredje strofen bevaras det personliga perspektivet, men nu handlar det om att Jesus, Guds Lamm, "offras för dina synder och mina". Evangelium för syndare.

Och därför får vi gå upp även till det himmelska Jerusalem, "till staden, den evigt klara." I den sista strofen återklingar även Jesu bön i Johannesevangeliet 17:24: "Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har givit mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse."

Melodin är en nordisk folkmelodi enligt en dansk version från 1627, som även förekommer i svensk handskrift från Västerås 1676 och slutligen trycktes i 1697 års koralbok. Den har påståtts gå tillbaka på samma melodi (1697 års koralbok nr 312, På dig o Herre käre, jfr Stora Nätpsalmboken nr 800) som den kända Till Österland vill jag fara, men nog tycker åtminstone jag att olikheterna är rätt stora.

P Nilsson: 

137 Den kärlek du till världen bar

1. Den kärlek du till världen bar
ett evigt kors dig gav.
Din kärleks smärta bar du än
ut ur din öppna grav.

2. Men korset, där ditt liv förbrann...

Text: George Robson ca 1900 (52 år) "O Christ, Thy love to all the world", övers. Siri Dahlquist 1924 (35 år)

Musik: William Tans´ur 1734 (34 år)

Lyssna till psalmsång (psalmens första hälft) från Östra Ryd.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är lite ovanlig genom att den betonar Kristi fortsatta lidande för vår och världens skull ("din kärleks smärta bar du än / ut ur din öppna grav"), precis som den svenska psalmen Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta. Samtidigt betonar den att Jesus "vann oss livet med sin död" och i den bemärkelsen redan har fullbordat sin frälsnings- och försonings gärning.

Hela psalmen är formad som ett tilltal till Kristus, i början mer som tillbedjan, mot slutet som konkret bön om att få vandra med honom: "Giv oss din kärleks eld och lär / oss korsets väg att gå" och "O du som vann på korsets stam / vinn oss på nytt var dag").

Liksom föregående psalm ("Du går, Guds Lamm, du rena") tycks denna psalm mer känd och sjungen i Sverige än i sitt ursprungsland. Troligen mycket tack vare den vackra översättningen av Siri Dahlquist, som infördes i Metodistkyrkans tidning Svenska Sändebudet den 6 juli 1922.

Melodin av William Tans´ur publicerades första gången i A Compleat Melody (1724).

William Tans´ur:

136 Du går, Guds Lamm, du milda

1. Du går, Guds Lamm, du rena,
oskyldiga och milda,
att oss med Gud förena
som förr från Gud var skilda.
Ditt hjärta bär vår sveda,
att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesus!

2. Du såg de hårda banden,
de fasansfulla öden.
Bedrövad var dig anden,
bedrövad intill döden.
Ditt eget kval du kände,
men tyngre vårt elände.
Pris vare dig, o Jesus!

3. Att kunna oss välsigna
du låter dig förbanna.
De tyngda skuldror digna,
blod droppar från din panna.
Den kalk, som vreden rågar,
du ensam tömma vågar.
Pris vare dig, o Jesus!

4. Fast änglars legioner
din bön kan nederkalla,
fast över himlatroner
ditt ord förmår befalla,
du villig bojan tager
och tålig bördran drager.
Pris vare dig, o Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat,
min synd mig nu förlåter.
Befriat och försonat
mitt hjärta lever åter.
Mitt hjärta jag dig giver
och din för evigt bliver.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år) "Sieh, Gotteslamm, wir fallen", sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Du går, Guds Lamm, du rena", ngt bearb. 1986. (Jfr Olov Hartmans nya översättning "Guds Lamm, dig hälsar skaran", SvPs1986 nr 351)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Wallins på många sätt förtjänstfulla översättning från 1816 lever i det stora hela kvar än i dag, men några rader i första strofen har flyttats om och något litet bearbetats. Andra strofen har bearbetats också innehållsligt. Wallin översatte: "men rörd av vårt elände, / du kvalen snart ej kände." För att inte de kval Jesus faktiskt kände skulle bagatelliseras, ändrades raderna 1986 till: "ditt eget kval du kände, / men tyngre vårt elände."

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - och Olov Hartman gjorde därför en nyöversättning som också finns i psalmboken: Guds Lamm, dig hälsar skaran. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

138 Jesus, du mitt liv, min hälsa

1. Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd...

Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år) "Jesu, meines Lebens Leben", sv. övers. Erik Larsson Norenius 1675 (40 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)

Musik: Svensk 1676

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

En åtminstone tidigare mycket använd passionspsalm - förr ofta använd i samband med Långfredagens läsning av Femte akten - är denna, som utgavs i Homburgs Geistliche Lieder 1659. Redan 16 år senare var den översatt till svenska och tryckt i Norenius´ Gudfruchtigheetz öfning uti Christelige Sånger. Efter ytterligare 20 år stod den i psalmboken (se texten nedan).

Den ursprungligen åtta strofer långa psalmen är genomgående uppbyggd av motsatser: allt det förfärliga som Jesus får utstå ställs i motsats till den välsignelse det medför för den som tror på honom. Varje vers avslutas med en tacksägelse, och hela sista versen är en enda lovsång (har också angetss som "ståvers"). Jan Arvid Hellström ändrade slutraderna från "Herre Jesu, innerlig" till "Jesus, du som dog för mig" - vilket tillförde psalmen mycket både formellt och innehållsligt.

Att psalmens längd halverades var dock både på gott och ont - sannolikt har dess användbarhet ökat, men knappast dess användning. Det fanns något i själva längden och de många retoriska upprepningarna som understödde en djupgående meditation över Kristi lidande.

Melodin räknas som svensk, eftersom den aldrig hittats i några utländska källor. Den finns i handskrift redan från 1676 (i Västerås läroverksbibliotek) och trycktes i 1697 års koralbok. Men kompositören är okänd. I Tyskland används en koral från Darmstadt 1687, alt. en koral av Wessnitzer (samma som till Glad jag städse vill bekänna), som ger psalmen en gladare prägel. Men den svenska mollmelodin passar bra i passionstiden, utan att lägga sordin på lovsången i sista strofen.

Här följer Erik Norenius´ översättning i den karolinska psalmboken av år 1695 (nr 152):

JEsu/ tu mitt lijf/ min hälsa/
JEsu tu äst för migh död:
Tu tigh vthgafst migh at frälsa/
I then diupste siäla-nödh:
Intet skal nu migh förderfwa/
Vtan lifwet skal jagh ärfwa.
Prijs och ähra ware tigh/
Herre JEsu/ innerlig!

Tu/ o JEsu! måst vthstånda
Hårda ord/ spott/ håhn och spee/
Smälek/ hugg och mycken wånda/
Band och boijor/ ångst och wee/
Migh eländig at förlossa/
Diefwuls kädior sönderkrossa/
Prijs och ähra,,,

Tu lätst såra tigh och pina/
Och handtera jämmerlig:
Til at hela fåren mina/
Och i roo försättia migh.
Ach! tu för min wälfärd sanna/
Sielf haar låtit tigh förbanna.
Prijs och ähra...

Swåra hafwer man tigh hädat/

Törnekrönter tu ock blef/
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra ...

Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra...

Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat och then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwäljas.
Prijs och ähra...

Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra...

Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.

140 Du bar ditt kors, o Jesu mild

1. Du bar ditt kors, o Jesu mild,

då dödens väg du trädde,

till frälsning för den värld som vild

och full av hat dig hädde.

O kärleks höjd!

Du blöder böjd

för dem som dig förfölja.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock

med världens skulder mina.

Och bland de otacksammas flock

som du vill nämna dina

är också jag,

fast dag från dag

din kärlek mig besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,

som alla himlar prisa,

din makt, som icke gränser vet,

du lade av, att visa,

det intet finns,

som icke vinns

av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig,

o Segerhjälte, vinna

och uppå korsets helga stig

till himlamålet hinna.

Då är min själ

förvarad väl

och lever i din kärlek.

Text: Erik Gustaf Geijer 1818 (35 år), tr. 1819

Musik: Darmstadt 1600-t.

Detta är utan tvekan Geijers mest kända och sjungna psalm, med de bevingade orden om att "intet finns / som icke vinns / av kärleken som lider". Men den ingår inte i Geijers stora "psalmbukett" från oktober 1812, då han skrev till sin fästmö: "I morgon lämnar jag 16 psalmer, alla originaler, på trycket. De äro författade på 14 dagar, är det ej flitigt?"

Den är istället den sista kända psalm han skrev, om man inte räknar Första aftonen i det nya hemmet. Den kom till just före psalmboksutgivningen 1819, då han sedan något år tillbaka innehade den professur i historia vid Uppsala universitet som han blev trogen nästan fram till sin död. Och psalmens skenbara enkelhet kan inte dölja att det denna gång rör sej om verkligt inspirerad psalmkonst.

Upprepningen av inledningsorden "Du bar ditt kors" (Joh. 19:17) bidrar till att inprägla hela psalmen i minnet, och den har tidigare hört till de "stampsalmer" som konfirmander förväntades lära sej utantill. Det är kanske väl att "pluggtvånget" upphört, men det vore skada om psalmen fördenskull försvann ur den gemensamma, levande sångskatten.

Geijer kunde annars vara nog så "fritänkande" beträffande både Treenigheten och försoningen, men i denna psalm bekänner han att Jesus "bar med världens skulder mina." Och ö.h.t. hör Geijers psalmer intressant nog till de "rättrognaste" i 1819 års psalmbok, till de som likt Franzéns psalmer fick få eller inga anmärkningar förr irrlärighet av nyläsare och gammal-lutheraner.

E G Geijer:

139 Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
inför mitt sinne står.
Där utstod Jesus för vår skull
en kamp så tung och svår...

Text: Edward Payson Hammond 1866 (35 år) "My Jesus, I would ne´er forget", sv. övers. Carl Boberg 1895 (36 år), Karin Hartman 1984 (71 år)

Musik: Asa Hull 1866 (38 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".

Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var deras vanliga "utflyktsplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).

Det finns flera svenska översättningar av psalmen, men Karin Hartman valde att utgå ifrån Carl Bobergs översättning (som i sin tur utgick från en norsk översättning, Hin time i Getsemane) men också från själva det hammondska originalet. Det är en typisk "refrängsång", där halva texten är en upprepning av omkvädet: "Jag glömmer ej Getsemane, / där Jesu kamp jag sett. / I nattens bön hans vilja blev / med Faderns vilja ett."

P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.

Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.

Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.

 

141 Han på korset, han allena

  

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden...

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr psalm 74 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 289, alt koraler svensk 1697 "Säll är den som sina händer" eller Johann Balthasar Königs i finlandssvenska psalmboken.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Runebergs psalmer och inte minst den här har bedömts mycket olika - en del har uppfattat dem som "tillverkade" av en nationalskald som tvangs "göra psalmbok"; andra har uppfattat dem som äkta uttryck för en under psalmboksarbetets gång alltmer levande tro. Själv menade han sej ha vunnit i andligt djup genom psalmskrivandet, och det finns ingen anledning att misstro honom.

Ibland har man beträffande just denna psalm retat sej på att Jesus både i början, mitten och slutet av psalmen kallas "Han på korset" (det var ju även rövare korsfästa vid samma tillfälle). Man har önskat ett förtydligande och psalmen har ibland fått anslaget och avslutningen: "Jesus Kristus, han allena." Men nu är psalmen både i Finland och Sverige återförd till sin mer diskreta men ändå fullt begripliga lydelse.

Andra strofen skulle kunna beskrivas som en vederläggning av Jesus-orden "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Jo, säger Runeberg, det har den som likt dej, Jesus, ger sitt liv även för sina fiender! För dem "som i hat mot honom strider"! Fast Jesus kallade ju t.o.m. förrädaren Judas "min vän", så hans ord om kärlek kanske ska tydas så här: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för den han älskar." "Så älskade Gud världen..."

I övrigt har dock psalmen bearbetats något olika i Finland resp. Sverige, och i Finland används en melodi av Johann Balthasar König som inte används hos oss. Vi har istället två andra melodier att välja på.

Runeberg i 50-årsåldern:

Schein i 40-årsåldern:

Crüger:

142 Skåda, skåda nu här alla

1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är.
Klaga högt, låt tårar falla.
All vår syndaskuld han bär...

Text: Johann Qvirsfeld 1682 (40 år) "Schauet, schauet doch ihr Sünder", sv. övers. Andreas Petri Amnelius 1690 (52 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Frans Michael Franzén 1814 (42 år), Jan Arvid Hellström 1980 (39 år)

Musik: Thomas Ihre 1697 (39 år)

[Av upphovsrättskäl kan hela psalmtexten inte återges här än]

Detta är ännu ett exempel på en tysk psalm som blivit känd och välanvänd i Sverige men inte i sitt ursprungsland. Psalmen är också ett gott exempel på hur förändrad en psalm kan bli - och i vissa fall förbättrad - genom många bearbetares sammanlagda arbete. I sin första svenska version (1695 års psalmbok nr 156) gick psalmen så här:

Skåder, skåder nu här alle,
hur det går med Jesus kär!
Gråter, klager med högt skalle,
alle I, som stån här när!
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Hand och fot är genombårad,
själ och sinnen matt´ och svag´,
hufwud är af törne såradt
och mång´ annor hårda slag.
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Bitter ättika med galla
gifs att dricka i hans törst.
Med stort spe de ropte alla:
Se, om Elias kommer först!
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Sist han i sin nöd utsänder
öfwerljutt ett böneskri:
Fader! jag i dina händer
nu min själ befaller fri.
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Ack, ho är, som icke ryser
och för bröstet slår sig nu?
Solen sjelf ej mera lyser,
bergen brista midt i tu.
Ty slätt ingen plåga här
wara kan, som Jesu är.

Som synes var psalmen då mest fokuserad på det unikt ohyggliga i Jesu lidande till kropp och själ när "all vår syndaskuld han bär" (men jag kan nu faktiskt sakna den målande tredje strofen om folkets hån). Det är Christopher Dahl som infört de uppbyggliga slutrader som nu står i psalmboken: "Såsom Jesu kärlek var / aldrig någons varit har." Även Frans Michael Franzén gjorde väsentliga förändringar i texten, medan Jan Arvid Hellström mest "finputsade" i respekt för en väl insjungen passonspsalm.

Melodin ansågs länge vara av okänd hand, men lektor Emil Liedgren i Västerås uppmärksammade att professor Harald Wallerius, som utgav 1697 års koralbok, i marginalen av sitt exemplar antecknat "Professor Ihre Melodien" just vid denna psalm. Så alltsedan 1986 anges lundaprofessorn, sedermera universitetsrektorn och linköpingsdomprosten Thomas Ihre vara den originella koralens upphovsman.

145 När världens Frälsare jag ser

1. När världens Frälsare jag ser
på korset där sitt liv han gav...

Text: Isaac Watts 1707 (33 år) "When I survey the wondrous cross", sv. övers. Anders Frostenson 1935, 1976 (29, 70 år)

Musik: England 1783

Den här psalmen är en av Watts´ mest kända och från början en nattvardshymn, publicerad i Hymns and spiritual songs 1707. Den har i över 100 år funnits på svenska, men då mest i frikyrkliga sångböcker. Där har funnits två versioner: "Då jag beskådar korsets stam", en översättning av Emanuel Booth-Hellberg, och "När jag det dyra korset ser", en översättning av Anna Ölander år 1900.

Psalmen uttrycker till stor del den troendes gensvar på det Jesus gjort för oss: ånger och blygsel över mycket som varit ens lust och stolthet och en bön om frihet från det som ännu kan skilja oss från honom. Men även själva Jesus´ fullbordade frälsningsgärning (det som också kallats "det saliga bytet") uttrycks starkt och evangeliskt i strofen om Jesus´ blod: "Det är min död som du har dött, / det är ditt liv du åt mig ger."

Frank Buchman, Oxfordgrupprörelsens ledare, har berättat att hans livs vändpunkt skedde medan denna hymn sjöngs i ett engelskt lantkapell, efter att evangelisten Jessie Penn-Lewis talat inträngande om Kristi kors.

Psalmen var även den kristna hymn som den hinduiske frihetskämpen Mahatma Gandhi mest uppskattade och som han ofta mediterade över när engelsmännen höll honom i fängelse. (Källa: Den evangeliska missionen 6-7 1922 s, 139).

Anders Frostenson översatte psalmen redan 1935, men den togs inte in i 1937 års psalmbok. Och när en ny psalmbok blev aktuell ett knappt halvsekel senare kändes språket redan så föråldrat att han gjorde en till stora delar ny version, mindre bunden till de tidigare mycket stränga helrimskraven.

Isaac Watts:

144 O huvud blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 "O Haupt voll Blut und Wunden" efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löwen före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. V. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)

Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), jfr versionen i Haeffners koralbok 1820 nr 395 eller Jonas Brogrens i Soundcloud!

Denna text är egentligen hämtad från den sista delen av Arnulfs stora diktverk eller hymncykel Salve mundi salutari, där han i sju separata avdelningar i tur och ordning besjunger Frälsarens sargade fötter, knän, händer, sida, bröst, hjärta och huvud.

Författaren var länge okänd, och man antog ofta att det var Bernhard av Clairvaux. Men i början av 1900-talet återfanns diktverket i Bryssel i en handskrift från 1320 - och där stod det helt tydligt att en annan cisterciensermunk, abboten Arnulf av Löwen, var dess upphovsman.

Betoningen av Frälsarens plågor och sargade kropp är typisk för den senare delen av medeltiden (liksom för herrnhutismen flera hundra år senare). När Paul Gerhardt år 1653 översatte Arnulf av Löwens text (publicerad i Praxis pietatis melica) lade han dock betoningen mer på förundrad tacksamhet. Och det är Gerhardts version som legat till grund för flera olika översättningar till svenska, bl.a. av Erik Larsson Norenius (redan på 1600-talet), Samuel Ödmann, Carl Axel Torén och Emanuel Linderholm.

Den nu aktuella psalmtexten bygger främst på C A Toréns och Linderholms version (inledningsstrofen något bearbetad), men fjärde strofen är hämtad ur Ödmanns text.

Hans Leo Hasslers melodi är skriven till en vanlig kärleksvisa: "Mein G´mut ist mir verwirret, das macht ein Jungfrau zart" ("Mitt sinne är förvirrat utav en jungfru fin"). Den utgavs av Hassler 1601 i hans vishäfte Lustgarten Neuer Teutcher Gesäng. Och nog utgör den ett ganska dråpligt exempel på hur svårt det är att med säkerhet avgöra budskap och stämning i en sång genom blotta melodin.

Samtidigt kan man ju säga att även Arnulf av Löwens / Paul Gerhardts text är en innerlig kärlekssång, se särskilt vers 4. Och i J S Bachs sättning - som används i bl.a. Matteuspassionen - blir koralen verkligen något alldeles extra: både vånda och ömhet kommer till gripande uttryck i den på en gång kraftfulla och veka mollmelodin.

P Gerhardt:

H L Hassler:

*143 Guds rena Lamm, oskyldig

*Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus.

Text: Nikolaus Decius 1522/23, efter "Agnus Dei" (O Guds Lamm) "O Lamm Gottes unschuldig", övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år)

Musik: Nikolaus Decius 1522/23, efter en Agnus Dei-melodi från 1200-talet / Erfurt 1542

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 618)

Denna psalm har på sina håll sjungits som allmän lovsång under fastan (nu kanske Hartmans För att du inte tog det gudomliga delvis övertagit den rollen). Men egentligen är den en nattvardspsalm, en folklig Agnus Dei, och den har - inte minst i frikyrkliga sammanhang! - inte så sällan, just som tanken från början var, sjungits istället för den medeltida versionen. Psalmen har tidigare (under 15- och 1600-talen) liksom den äldre förlagan ofta sjungits "trefaldigt" med ett avslutande "Förbarma dig (över oss), o Jesu" och först efter tredje omsjungningen: "Giv oss din (eviga) frid, o Jesu!"

I Sverige övergick man dock från 1695 till att sjunga endast en strof, medan man i Tyskland istället bearbetade de övriga stroferna så att de blev mer olika varandra och på så vis mindre enformiga att sjunga.

Melodin trycktes i Erfurt 1542, Elisabeth von Brandenburgs Christliche Kirchen Ordnung, men bygger på en äldre Agnus Dei-melodi. Elisabeth von Brandenburg (se porträtt nedan) skrev bl.a. med tanke på den Kristliga kyrkoordning hon så verksamt befordrat: "Zuvörderst ist mir Jesus Christ / Allzeit gewest das höchste Gut. / Durch seinen Geist gab mir der Mut, / Dass ich mich christlich hab ermannt/ Und pflanzt sein Wort in dieses Land." (Se även här).

267 Bed för mig, Herre kär

1. Bed för mig, Herre kär.
Se till mig ner.
Modfälld och trött jag är...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1980 (74 år)
Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år), alt. Lowell Mason, se nedan (OBS! anges ej i psalmboken för denna psalm):


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller Lindberg-noter publiceras här än]

Denna innerliga bön om förbön skrevs med utgångspunkt i Romarbrevet 8:34, Hebréerbrevet 7:25, 9:24, samt Lukasevangeliet 22:31-32 (v. 3: "såsom för Petrus du / bad i hans nöd").

Psalmen hör till de Frostenson-psalmer som fanns med redan i 1937 års psalmbok och som författaren själv sedan bearbetade inför 1986 års psalmbok (så blev han också nära 100 år gammal!). Språket har förts närmare nutidssvenskan, men samtidigt försvann en del klangliga skönhetsvärden i t.ex. andra strofen:

Bed att min tro ej släcks,

bed att mitt högmod stäcks,

bed att min kärlek väcks...

Fast det är klart: hur många vet idag vad man gör när man "stäcker" något? (I o f s ett fint gammalt s.k. arvord). En synonymordbok på nätet ger följande ersättningsord: stoppa, hejda, stävja, hindra, hämma, lamslå, gäcka, omintetgöra - fast de rimmar förstås inte lika bra på "släcks" och "väcks".

Psalmen har nog inte blivit så sjungen som den förtjänar, ens under Stilla veckan, då den verkligen skulle sitta som gjuten. Oskar Lindbergs mollmelodi är visserligen mycket fin, men har inte givit texten någon "skjuts". Jag tror faktiskt att psalmen, som ju finns med i den ekumeniska psalmboksdelen, skulle vinna på att prövas med Lowell Masons mer insjunga melodi (se ovan), i varje fall tills folk har upptäckt texten.

Och psalmen borde absolut sjungas vid någon passionsandakt per år (i den mån sådana fortfarande förekommer). Samt vid enskild andakt när livet bokstavligen känns för djävligt, d.v.s. när vi upplever att "detta är mörkrets stund", eller, som Frostenson tidigare sjöng, att "nu råder mörkrets makt" (utifrån samma bibelord i Lukasevangeliet 22:53).

Vi behöver be både vår Frälsare och varandra om förbön; varje idé om att klara alla prövningar själva är utslag av andligt högmod. 

A Frostenson:


O Lindberg:

282 Bar du min börda

1. Bar du min börda,

led du min nöd,
gick du för mig i

den bittraste död...

Text: Johan Gustafsson 1934 (45 år)

Musik: Lelia Morris 1898 (36 år) "Nearer, still nearer"

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Detta är en psalm där varje vers slutar med en retorisk fråga, en fråga där svaret liksom inte behöver ges. T.ex. tredje strofens fråga "skulle jag då ej bekänna ditt namn?" och fjärde strofens "Herre, till vem skall jag gå utom dig?" (jfr Petrus´ fråga i Johannesevangeliet 6:68).

Missionsföreståndare Johan Gustafsson (som "bara" var missionssekreterare när han skrev sången) har berättat att hans sånger brukade växa fram på samma sätt som en predikan: utifrån ett tema, kanske en versrad, och ofta i anslutning till någon melodi som han tyckt om, i det här fallet en av Lelia Morris (skriven till hennes egen sångtext "Nearer, still nearer"). Ofta lite grann på beställning, dessutom, till någon planerad sångsamling; i det här fallet Evangeliska sånger II (1934).

Psalmen står under rubriken "Efterföljd - helgelse", men kunde också ha stått under rubriken "Fastan". Den är mycket lämplig att sjunga under t.ex. passionstidens gudstjänster och andakter, men även under resten av året, så klart - inte minst under nattvardsgångar som en stilla lovsång.

Lelia Morris:

351 Guds Lamm, dig hälsar skaran

1. Guds Lamm, dig hälsar skaran
av dem du återlöste.
Vi skådar segerfanan
du återtog från döden...

Text: Christoph Christian Sturm 1780 (40 år), Olov Hartman 1978 (72 år) - jfr den äldre översättningen nr 136: Du går, Guds Lamm, du rena
Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - än i Wallins översättning (se nr 136) och Olov Hartman gjorde därför den nyöversättning som vi har framför oss här. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

438 Du som i alltets mitt har ställt

1. Du som i alltets mitt har ställt
det kors där du ger ut dig själv...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: Svensk 1697
(Krucifixet är från S:t Laurentii kyrka, Söderköping)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]


En ofta sjungen Fastlags- eller Askonsdagspsalm - där man nu firar fastans ingång på Askonsdag - är denna lite mollstämda men ändå hoppfulla bönesång. Gud sägs ha givit oss fastetiden "till läkedom och ljus och liv" och vi ber: "Bered ett rum, en rymd för dig / i vår församling och vårt liv." T.o.m. påsken omnämns i sista strofen med en bön om att Kristi påsk också ska bli vår påsk.

Melodin från 1697 års koralbok - här återrytmiserad i ursprunglig tretakt - användes i 1939 års koralbok till ett par psalmer: Vi tacka dig, o Jesu god samt Den rätt på dig, o Jesu, tror. Men den passar alldeles utmärkt även till denna betydligt nyare psalm. "Koral-recycling" liksom!

440 Min själ, du måste nu glömma

1. Min själ, du måste nu glömma
all världenes lusta snöd
och intet annat berömma
än Frälsarens kors och död...

Text: Haqvin Spegel 1684-85 (40 år), Emil Liedgren 1936 (57 år)
Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psalm hade ursprungligen inte mindre än 33 verser! Den togs i sin helhet med i Jesper Svedbergs psalmbok av år 1694, men hörde till dem som ströks i den slutgiltiga karolinska psalmboken (1695), kanske p.g.a. sin längd?. Emil Liedgren plockade dock upp den, och genom hans förkortning och bearbetning blev psalmen åter aktuell för en psalmbok, nämligen 1937 års. I föreliggande psalmbok är Liedgrens version bevarad, så när som att den tidigare tredje strofen nu har strukits:

I världen hjärtat omsider
förhärdat mister sin tro.
Med fruktan och knot jag lider
det kors, som här kväljer min ro.
Men Herre, du skrev ju i sten din lag,
så värdes i mig ock skriva
din vilja, ditt hårda behag!

Stroferna 3-6 fungerar bra som självständig psalm eller högläst bön inför passionsandakter eller -predikningar: "Blott du mig, Jesus, kan lära / vad intet förnuft förstår: / att oskuld får straffet bära, / där brottslingen strafflös går, / att Gud sin helighet lämnat till hån, / då ogärningsmän han friar / men fäller sin enfödde Son." Personligen tycker jag att om psalmen ska ingå även i framtida psalmböcker, vilket jag gärna ser, så bör den förkortas till just dessa fyra bönestrofer.

Den vackra folkmelodin är upptecknad på Kolmården och trycktes i Rickard Dybecks "Svenska folkmelodier", då till texten "Som liljorna på marken fin". Jag vet inte hur den dikten fortsätter, men den tycks mej som en stor kontrast till Spegels fastepsalm!

H Spegel:

439 Det går ett tyst och tåligt lamm

 

1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år) "Ein Lämmlein geht und trägt die Schuld", sv. övers. Carl David af Wirsén 1889 (47 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525, jfr Haeffners koralbok nr 242!

Psalmbokens längsta psalm, som genom sin blotta tyngd och längd åskådliggör "den tunga färden", alltså den färd som Jesus, Guds Lamm, måste gå fram till korset. Det är sällan man sjunger den i hela sin längd, men vid välbesökta nattvardsgudstjänster i fastetid liksom vid passionsandakter där den kan sjungas växelvis med textläsningarna går det alldeles utmärkt.

Innehållsligt/tematiskt bygger psalmen framför allt på Johannesevangeliet 1:29 ("Se Guds Lamm!") och Jesaja 53:4-7 (om lammet som är tyst inför dem som klipper det).

Psalmen trycktes första gången 1647 i Crügers Praxis pietatis melica. Till svenska överfördes den av Carl Davis af Wirsén för Förslag till reviderad psalmbok (1889). Vi har den nu i den form som Johan Alfred Eklund gav den i Psalm och sång (1910) och Förslag till psalmbok (1917). 

Melodin är enligt Oscar Lövgren möjligen komponerad av en viss M. Greiter. Den är hur som helst tidigast känd genom Strassburger Kirchenamt (1525). Se Lövgren, Oscar: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, spalt 231.

P Gerhardt:

444 Mycket folk kring Jesus var

1. Mycket folk kring Jesus var.
Hela dan de stannat kvar.
Stora gåvor, himmelsk makt
Gud i Jesu händer lagt.

2. Många tusen - skaffa fram...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1973 (67 år)
Musik: Bo Ramviken 1958 (34 år)

En tvättäkta "kyrkovisa" med både text och melodi från 1958. En kyrkovisa av på många sätt klassisk typ - den karolinska psalmboken hade åtskilliga "Psalmer över söndagsevangelier", men Wallin tog bort flera av dessa i den "berättande genren". Och just den här texten har åtskilligt gemensamt med de medeltida balladerna (jfr t.ex. Staffansvisan!) med rätt många verser men ett omkväde som alla kunde stämma in i. Här är det "Stora gåvor, himmelsk makt / Gud i Jesu händer lagt."

Språket är barn- men även vuxenvänligt - konkretionen är stor: "Många tusen - skaffa fram / bröd åt alla, den som kan!" Eller den sköna formuleringen: "Det finns plats för allihop. / Himlen tak och marken bord." Och Ramvikens melodi är helt kongenial.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Alt. koral J.F. Lagergrén 1871 
(OBS föreslås i psalmboken ej till denna psalm men finns där till andra texter):

443 Dig vi lovsjunger, ärar

1. Dig vi lovsjunger, ärar,
Jesus de fattigas konung.
Hosianna vi nu
sjunger som barnen en gång...

Text: Anders Frostenson 1975 (69 år), efter en latinsk text av Theodulf av Orleans (ca 750-821)
Musik: Carl-Bertil Agnestig 1975 (51 år)

Det här är egentligen en mycket gammal palmsöndagspsalm, jfr Dej vare pris och ära, som också bygger på Theodulfs 800-talsoriginal. Men Anders Frostenson har givit den en touch av vår egen tid och anknyter i både början och slutet till barnen och de fattiga, dem som ingen räknat med. Texten är mycket pregnant och präglas av utelämnade "och". Exempelvis "dig vi lovsjunger, ärar" (själva anslaget!), "älskad, välsignad som du", "lägger man kläder, strör palmer", "träden, stenarna sjunger", "går mot lidandet, döden", "mot uppståndelsen, ljuset".

Melodin av Carl-Bertil Agnestig hör till psalmbokens bästa nyförvärv - den är helt enkelt genial och bidrar till feststämningen! Att några ansett den svårsjungen måste bero på ren ovana - det är bara att tralla och spela upp så märker ni vilken skön låt det är!  

På åtskilliga håll inleds palmsöndagsgudstjänsten med just denna psalm - och då gärna utomhus, där man formerar sej till en procession som sjungande går in i kyrkan. Några har försökt lansera psalmen till första advent, då ju temat är likartat, men advent har ju sina sånger som man vill hinna sjunga då, och personligen finner jag det lyckat att Palmsöndagen har sin egen särpräglade om än lilla psalmrepertoar.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

C-B Agnestig: