170 Den stora, vita skaran där

Alt. dansk koral I (OBS! finns ej i svenska psalmboken):


1. Den stora, vita skaran där,
lik tusen berg som snöskrud bär,
med skog omkring
och palmers ring,
säg vilka dessa är...

Text: Hans Adolph Brorson tr. posthumt 1765 ("Den store, hvide Flok vi se"), sv. övers. Anders Frostenson 1983 (77 år)

Musik: Norsk folkmelodi från Heddal, alt. koral dansk melodi

När dansken Brorson skrev om "tusend Bjerge fuld af Sne" såg han enligt en uppgift molnbankarna över Västerhavet framför sej. Han sägs i vart fall aldrig ha varit i Norge eller Alperna och sett några fjäll i verkligheten. Men med en så stark diktarkraft som Brorsons spelar det kanske ingen roll. Hans både språkligt och innehållsligt sprudlande psalm målar i varje fall upp himmelens härlighet i de mest betagande bilder, med utgångspunkt i bibelns skildringar i Uppenbarelseboken 7.

Psalmen publicerades efter Brorsons död i samlingen "Svane-sang" (1765). Den översattes första gången till svenska av Emanuel Linderholm 1909 ("Hvem är den stora hvita här") och bearbetades ytterligare flera gånger av både honom och Edvard Evers innan den slutligen togs in i 1937 års psalmbok ("Den stora, vita här vi se"). Men Anders Frostenson utgick helt från originalet i sin nyöversättning, i enkom gjord för 1986 års psalmbok. Han har i mångt och mycket återställt Brorsons friska stil, och nu får vi återigen "slå palme-takt" eller, med Frostensons ordval, "slå takt med palmers blad."

Denna Danmarks främsta allhelgonapsalm sjungs i Sverige liksom i Norge främst på en norsk folkmelodi från Heddal som Edvard Grieg tecknade ned och arrangerade. I Danmark däremot är det tre andra melodier som gäller. Psalmen har i Sverige även sjungits på Otto Olssons melodi till förklaringsdagspalmen Vår blick mot helga berget går. Men ursprungligen sägs den ha blivit skriven till en studentmarsch(!).

Heddals stavkyrka (Nordens största):

Hans Adolph Brorson:

Edvard Grieg:

299 Ur djupet av mitt hjärta

 

1. Ur djupet av mitt hjärta
min längtan till dig går,
Jerusalem,
Guds stad, mitt hem...

Text: Hans Adolph Brorson 1764 (70 år) "O Helligånd, mit hjerte", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 841!
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1859

(OBS! Noterna är återgivna enligt Ahnfelts sånger, ej enligt koralbokens omotiverat utjämnade version - i Youtubeklippet - som dock går utmärkt att sjunga parallellt)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När denna Brorsonpsalm (en av hans sista, tr. 1765 i Doct. Hans Adolph Brorsons Svanesang, "Svanesangen") introducerades i Sverige via Ahnfelts sånger, var det i en betydligt utvidgad 10 versers version av Clara Ahnfelt ("I djupet av mitt hjärta"). När psalmen till slut kom in i psalmboken var det i en halverad variant av Clara Ahnfelts version. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en direktöversättning av de tre strofer av psalmen som även finns i Den danske salmebog 2003. Högst begripligt och på många sätt motiverat.

Samtidigt var ju Clara Ahnfelts strof "Jo, du mig visar vägen" ett bra svar på frågan i andra strofen - kopplingen till den tredje känns nu, liksom i den danska versionen, lite otydlig. (Jfr Clara Ahnfelt-delen av psalmen som jag ställt samman i Nät-Sionstoner med anslaget Se målet härligt lyser!). Och Frostensons/Ahnfelts apostrofering av "Jerusalem" i första strofen saknar motsvarighet i originalet, där Brorson faktiskt åkallar den Helige Ande.

Psalmen är en ganska originell "pilgrimsvandrarsång" med sitt genomgående sjöfararperspektiv (med "roder och ankare"). Men på 1850-talet med dess begynnande våg av utvandringar till Amerika torde den ha känts högaktuell, och bilden av "överfart", med livet som en sjöresa, är än i dag mycket verkningsfull.

Fast ur 1986 års psalmbok vet jag mej bara ha sjungit psalmen vid ett enda tillfälle: vid en kvällsmässa på Mellansels folkhögskola våren 2009. (Ur Sionstoner med dess Clara Ahnfelt-version desto fler gånger).

Melodin är ett kapitel för sej. Den jämnades ut i 1939 års koralbok (som så många andra melodier från 1800-talet) men restaurerades tyvärr inte 1987. Danska psalmboken - som också nyttjar Ahnfelts sånger-melodin - har visserligen behållit dess rörliga, närmast gungande karaktär även i andra och sista raderna (jfr noter ovan), men även där gjort vissa "redaktionella ändringar" (det första "Besset" har t.ex. ändrats till ett Ess). Så vi har både i Danmark och Sverige samma melodi till psalmen, men har på ömse sidor om Sundet ändrat den på varsitt vis. Jag anbefaller en återgång till 1859 års version ovan - vad var det för fel på den?

Brorson:

619 Jag går mot döden var jag går

 

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):

1. Jag går mot döden var jag går,
och snart skall den mig hinna.
Jag ej en dag, en timme får
där jag kan trygghet finna...

Text: Hans Adolph Brorson 1734 (40 år) "Jeg går i fare hvor jeg går", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år), 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 846
Musik: Gotha 1726, urspr. i dur, omformad till moll i sv. trad., jfr nr 452 i Haeffners koralbok 1820.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Amerikanskt melodival:


Norska koralbokens melodi:


Alt. melodi till en annan översättning av psalmen:


H A Brorson

642 Op, al den ting, som Gud har gjort

1. Op, al den ting, som Gud har gjort,
hans herlighed at prise!
Det mindste, han har skabt, er stort
och kan hans magt bevise.

2. Gik alle konger frem på rad
i deres magt og vaelde,
de maegted ej det mindste blad
att saette paa en naelde.

3. Det mindste graes jeg undrer på...


Text: Hans Adolph Brorson 1734 (36 år). Svensk översättning, se Stora Nätpsalmboken nr 70.
Musik: Tjeckisk 1576 / Michael Praetorius 1610 (39 år)

Psalmen publicerades i Nogle Psalmer om Troens Grund (1734) och hör alltså till Brorsons tidigaste psalmer. Den översattes på 1800-talet till svenska av prästen Johan Michael Lindblad och trycktes 1848 i hans Andeliga Sånger. I sin danska språkdräkt ingår den i 1986 års psalmbok som nummer 642, under rubriken "Psalmer på andra nordiska språk".

Till "Troens Grund" hör alltså enligt Brorson även trosbekännelsens s.k. första artikel, den om Gud Fader och skapelsen. Psalmen är en livlig lovsång till Skaparen, även om den inte mer än på något enstaka ställe vänder sej direkt till honom. Den kan också ses som en sommarpsalm.

Det finns en anekdot om att kung Kristian VI ska ha utnämnt Brorson till biskop i Ribe, då han fick veta att Brorson författat just psalmen Op, al den ting.

H A Brorson:

M Praetorius: