113 Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text: v. 1-2 Mainz 1585 ("Es ist ein Ros entsprungen"), v. 2 bearb. Michael Praetorius 1609 (38 år), v. 3-4 hos Fridrich Layriz 1844 (36 år), övers. Thekla Knös 1867 (52 år), ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599, arr. Michael Praetorius

Denna psalm trycktes för första gången 1599 i Köln i Alte Catholische Kirchen-Gesänge. Den har då hela 23 strofer, och utgår ifrån både Jesaja 11 och Lukas 1-2 ; hela julevangeliet alltifrån bebådelsen återberättas. Eftersom den redan då kallades "gammal kyrkosång" (1605: "gammalkatolsk") kan den mycket väl ha medeltida ursprung.

Melodin presenterades alltså tillsammans med texten 1599, men 10 år senare publicerade Praetorius i sin Musae Sioniae en körsättning som blivit mycket omtyckt och som gjort att han ibland tillskrivits även själva melodin (som alltså dock är äldre). Han hade också bearbetat strof 2 så att psalmen blev accepterad även bland s. k. protestanter.

I originalet är det jungfru Maria som är rosenbusken som bär fram blomman Kristus. Thekla Knös, som 1851 som första kvinna fått Svenska Akademins stora pris för ett versepos om Ragnar Lodbrok, följde Praetorius´ version som gör psalmen mer kristocentrisk genom att redan från början låta Kristus vara också själva "skottet" (jfr Upp. 22:16). De strofer hon tog med från den tyske hymnologen Layriz´ version är ju också tydligt evangeliska. Samtidigt låter Knös - också det i god luthersk anda - Maria finnas kvar som "jungfrun rena".

År 1943 kom det även en nationalsocialistisk version av psalmen, som varken betonade Maria eller Jesus, utan folkgemenskapen. Den sjungs dock knappast längre. Se vidare tyska Wikipedias artikel.

T Knös:

M Praetorius:

434 Lagd på strå i ett stall

1. Lagd på strå i ett stall
sover tyst han som skall
frälsning ge världen all.
Glädje stor bebådas...

Text: Medeltida skolsång, "Personent hodie" ur Piae Cantiones 1582, Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Tysk 1360

Berättelsen om Piae Cantiones är helt underbar - hur en stor del av medeltidens sångskatt bevarades långt uppe i Europas nordöstra hörn, i Finland och Åbo (som dåförtiden i och för sej hörde till Sverige, om vi rikssvenskar skulle vilja dela glädjen och stoltheten lite!). Och till de intressantaste nyförvärven i 1986 års psalmbok hör inte bara åtskilliga engelska carols, utan också flera av just dessa medeltida skolsånger som bevarats av sjungande djäknar i vårt östra broderland och sedermera fått en präktig "renässans" över hela Europa. (Särskilt sedan de trycktes i England 1910).

"Lagd på strå" är en av dessa medeltidssånger. Den infördes i fri tolkning av Anders Frostenson redan i Kyrkovisor 1960, men har kanske oftare sjungits av kyrkokörer än församlingar (rätta mej om jag har fel!). Tyvärr gör Frostenson som så många nuförtiden att han skickar de vise männen till stallet och krubban. Det är vanligt nu (de snidade julkrubbornas fel?), men ingen enda sådan koppling förekom i vår psalmbok före 1986, på den tiden man fortfarande läste bibeln och såg att stjärnan stannade över "huset". F.ö. hade Maria knappast tolererat någon längre tids vistelse i nödlösningen stallet, och de vise männen kom av allt att döma fram något år efter barnets födelse).

Dessa anmärkningar till trots: "Lagd på strå" är en fin julpsalm med härligt medeltidssound.

Försättsbladet till Piae Cantiones 1582:

433 In dulci jubilo

1. In dulci jubilo
vi sjunger nu i tro.
All vår hjärtans glädje
är in praecepio
och lyser såsom solen
matris in gremio.
Alpha es et O,
Alpha es et O.

2. O Jesu parvule,
låt mig din nåd få se.
Trösta du mitt sinne,
o puer optime.
Låt mig din godhet finna,
o princeps gloriae.
Trahe me post te,
trahe me post te.

3. O Patris caritas,
o nati lenitas!
Om vi än fördärvats
per nostra crimina
har han åt oss förvärvat
coelorum gaudia.
Eja vor´ vi där,
eja vor´ vi där

4. Ubi sunt gaudia
uti den helga stad
himlens änglar sjunga
nova cantica
och alla klockor ringa
in regis curia.
Eja, vor´ vi där,
eja, vor´ vi där!

Text: Latinsk-tysk blandsång 1300-talet, övers. 1582, ngt bearb. 1986
Musik: 1300-talet / Wittenberg 1533

Hör Johann Sebastian Bachs version.

Det astronomiska 1400-talsuret i Lunds domkyrka, som spelar In dulci jubilo kl. 12 och 15 varje dag (söndagar kl. 13 och 15):

Så här skriver psalmforskaren, teol. dr. Oscar Lövgren om denna märkliga psalm:

"In dulci jubilo är en s.k. 'makaronisk' sång. Beteckningen har använts på det slags dikter - ofta skämtdikter - som skrivits på ett blandspråk av latin och författarens eget modersmål. Här gäller det en julvisa skriven så att en del rader är på latin, en del på tyska: In dulci jubilo nun singet und seid froh. Den anses härstamma från 1300-talet. Den svenska översättningen av de tidigare tyska delarna av texten tillkom 1582: In dulci jubilo sjunger på jorden bo! Melodin finns i en handskrift från början av 1400-talet, men torde vara lika gammal som texten." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 486).

I den wallinska psalmboken försvann In dulci jubilo (trettondedagspsalmen Stå upp, o Sion skrevs till samma melodi och var väl avsedd som en ersättning), men psalmen återkom i 1937 års psalmbok och är fortfarande kvar, möjligen för att stanna (?). Dock bifogades 1986 en översättning helt på svenska, men utan rim och meter och ej avsedd att sjungas: Med vacker jubelsång.

501 Den ljusa dag framgången är

1. Den ljusa dag framgången är
och natten kring oss fallit.
Kom, Jesus Krist, vår Herre kär...

Text: Hans Christensen Sthen o 1589 (45 år), Anders Frostenson 1976
Musik: Dansk folkvisa / 1693 - jfr den utjämnade formen i Haeffners koralbok 1820, nr 438! 


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna aftonpsalm av malmöprästen Hans Christensen Sthen har en underbart vacker folkmelodi. Och Sthen skrev ofta sina psalmer till kända danska folkmelodier, för att de skulle vara lätta att sjunga in. År 1589 trycktes hans psalmer i samlingen "En liten Vandrebog", och där återfinns även denna.

Refrängen "Glädje oss Gud i himmelrik" blev i Wallins översättning "Bliv oss när, o Herre Jesu". Nu är den återställd i Frostensons version, men som en direkt bön: "Gud, ge oss glädjen i ditt rike."


Efter att ha verkat som rektor och präst i Helsingör ca 18 år blev Sthen vid 39 års ålder kyrkoherde i Malmö, där han stannade kvar till sin död 1610. I både ont rykte och gott rykte. Men han gick i pension 1607.

Sthens emblem:

515 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

1. Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår.
Vi börjar nu på nytt ett år.
Det gamla gick till ända.
Så lägger vi med tro och hopp
det nya året och dess lopp
i dina goda händer...

Text: Okänd tysk författare 1582 "Das alte Jahr ist nun dahin", Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Vår tid är ganska flyktig här", Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), "koralernas drottning".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jesper Svedberg bearbetade denna nyårspsalm ur C Stoltzhagius´ Geistliche Lieder (1582). Psalmen har nu fem långa strofer och sjungs väl mera sällan, i sin helhet åtminstone. Men Hildebrands bearbetning från 1989 är skickligt gjord och de kända böneraderna "O Gud, ditt ord och sakrament / låt aldrig bliva från oss vänt" är fortfarande kvar.

Att Nyårsdagens gudstjänst (Åttondedag Jul) om Jesus-namnet alltmer sällan firas när den inte infaller på en söndag torde ha bidragit till att psalmen kommit ur bruk. (Den är genom sitt anslag mindre passande som en nyårsaftonsbön). Men den är absolut en festligt klingande högtidspsalm, inte minst tack vare Nicolais koral, och som bönepsalm inför det kommande året har den få motsvarigheter.

Jesper Svedberg:

Philipp Nicolai:

634 Vredens stora dag (En dag skall uppgå)

1. En dag skall uppgå för vår syn,
all världen till förfäran,
när Herren visar sig i skyn
med alla sina änglar.
Och allt som finns på denna jord...

Text: Bartholomeus Ringwaldt 1582, 1586 efter sekvensen Dies irae, sv. övers. Lorentz Springer 1676 (41 år), bearb. Olov Hartman 1978
- alt. version se Stora Nätpsalmboken nr 377

Musik: Wittenberg 1529