161 Helige Ande, låt nu ske

 

1. Helige Ande, låt nu ske
undret, som väcker oss alla.
Låt Guds församling än få se
eld ifrån himmelen falla.
Oss ock ett styng i hjärtat giv,
stynget som blir vår själ till liv.
Helige Ande, hör oss.

2. Sanningens Ande, röj den nöd
som vi i hemlighet bära:
mänskan ej lever blott av bröd,
henne Guds ord måste nära.
Sänd oss en hunger runt kring jord
efter att höra Herrens ord.
Sanningens Ande, väck oss.

3. Helige Ande, låt din röst
högt om Guds gärningar tala.
Vittna för tron om korsets tröst,
krossade hjärtan hugsvala.
Visa oss Guds rättfärdighet,
låt oss få se hans salighet.
Helige Ande, fräls oss.

4. Kärlekens Ande, hand i hand
lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band,
hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår,
lär oss att bedja Fader vår.
Kärlekens Ande, led oss.

Text: Paul Nilsson 1933, 1936 (68, 70 år)

Musik: Melchior Vulpius 1609 (39 år)

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Denna bönepsalm har länge tillhört de mest sjungna pingstpsalmerna i vårt land. Stroferna 1-2 och 4 trycktes i Nilssons "Försök till kyrkopsalmer" 1933 (först med anslaget "Helige Ande, låt undret ske"), men omarbetades något och lades samman med strof 3 fr.o.m. psalmboksförslaget februari 1936. Anden tilltalas som "Helige Ande", "Sanningens Ande", "Kärlekens Ande". Och bönernas innehåll sammanfattas i strofernas avslutningsord: "hör oss", "väck oss", "fräls oss" och "led oss".

Psalmen kan också betraktas som en kort framställning av Andens verk i själen, i det som i kristen själavårdstradition kallats "nådens ordning", med allt ifrån kallelse och upplysning (v. 1-3) till pånyttfödelse, rättfärdiggörelse (v. 3-4) och helgelse (v. 4)

Melodin av Melchior Vulpius trycktes i Ein schön geistlich Gesangbuch (Jena 1609). Egentligen har textunderläggningen och därmed den rytmiska gestaltningen förändrats här i Sverige, men trots många försök har våra lärda kyrkomusiker inte lyckats reformera sångpraxis - kanske blev psalmen snabbt alltför insjungen i den "försvenskade melodiversionen" för att det skulle gå. Väl bekomme!

P Nilsson:

160 Guds Ande kom från himlen ned

1. Guds Ande kom från himlen ner.
Halleluja, halleluja!
Hans under runt omkring oss sker.
Halleluja, halleluja!

2. Han kom som himlens sändebud...

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1984 (43 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 355!

Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det passar bra att vi nu har en pingstpsalm av Grundtvig (eller t.o.m. två, se nr 643), eftersom han ofta beskrivits som pingstens store besjungare. Inte för att Grundtvig med sina 1500 psalmer (de flesta liksom denna skrivna i mycket mogen ålder) på något sätt försummade julens och påskens budskap, men för att få som han förmått att lyfta fram också den tredje av kyrkoårets stora högtider, den som kallats "kyrkans födelsedag".

Denna psalmtext är verkligen smittande glad och trots de tio stroferna inte över hövan lång eller svår (egentligen bara 20 textrader med 40 hallelujan utströdda däremellan). Inledningsraden är skriven i dåtid, men mycket snart är psalmen helt inriktad på pingstens under i nuet, på Andens verk hos oss i dag. Typiskt grundtvigskt men även äktlutherskt är också att författaren lyfter fram ordet, "Jesu röst", och sakramenten, "dopets ström", "nådens bord".

Den lika glada svenska melodin (som inte används i Danmark) är komponerad av Johan Alfred Ahlström, som bl.a. 1875-1890 var organist i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm och även arrangerat många Bellmanvisor.

Psalmen har med annan melodi redan tidigare funnits på svenska, i Metodistkyrkans psalmbok ("När pingstens dag begynte gry"), men det är i Jan Arvid Hellströms version den funnit vägen till nästan alla svenska samfund.

N F S Grundtvig:

J A Ahlström:

162 Som sol om våren stiger

1. Som sol om våren stiger
i makt mot himlens höjd,
och all naturen viger
till livets nya fröjd,
i själens riken Anden
går fram med vårens bud...

Text: Natanael Beskow 1919 (54 år), ngt bearb.

Musik: Svensk folkvisa / 1693 ("Den blomstertid nu kommer").

Denna vår- och pingstpsalm togs inte med i psalmbokstillägget 1921 (trots att den tryckts i 1920 års psalmboksförslag) men blev snabbt mycket sjungen när den 1937 kom in i psalmboken. Dels fanns det inte många direkta pingstpsalmer (om än åtskilliga om den helige Ande i allmänhet), dels var ju Den blomstertid-melodin välkänd och gärna sjungen.

Psalmens första hälft beskriver Andens verk med hjälp av två starka liknelser "som sol om våren stiger" och "som elden guldet renar". Den andra hälften är en bönepsalm. Först (i v. 4) är den egna själen i fokus, det egna behovet av rening och förening med Gud, men sedan (i v. 5-6) riktas blicken mot hela mänskligheten. Psalmen skrevs den bräckliga Versaillesfredens år 1919, och femte strofen talar om "hatets bann" som bara Guds Ande kan lösa, om att bara Guds Ande kan lära oss att "med skilda tungors ljud" bära fram "ett enigt lov" till den Gud som är "allas Far."

Knappt hade psalmen tagits in i psalmboken förrän andra världskriget bröt ut och på nytt gjorde bönen om himlasänd frid och försoning så smärtsamt aktuell. Och inte har den blivit överflödig i vår tid heller.

Natanael Beskow:

475 Nu stunden är kommen

1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,

den stund som bebådad är vorden,

då Anden sig sänker från himmelens höjd

att bygga Guds kyrka på jorden.

Vad tröst och vad trygghet det budet beskär,

att Hjälparen, sanningens Ande, är när,

som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp

få skåda Guds väldiga under.

Ej löftena glömts under tidernas lopp,

de vila på klippfasta grunder.

Med tungor av eld giver himmelen svar

på brinnande böner och suckan, som var

så tung under tvivlande stunder.

3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst

som bot i Jerusalem bjuder.

Det går likt ett styng genom tusende bröst,

när Petri förkunnelse ljuder.

Guds kyrka nu föds i den heliga stund,

och än står hon fast på sin eviga grund,

hur tiden än stormar och sjuder.

4. O människa, gläd dig och prisa din Gud,

som dig med sin Ande hugsvalar,

och var ej en träl under bokstav och bud,

när nåden från himmelen talar.

I ordet och bönen din hugnad du får

och mod i ditt hjärta, om vägen ock går

igenom de mörkaste dalar.

5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd

att väcka vårt domnade sinne!

Och giv att din sanning må bliva bekänd

och gömd uti hjärta och minne.

Försmäktar vår själ under ångest och strid,

låt komma din Ande med strömmar av frid,

där vi vår hugsvalelse finne.

Text: Olof Bergqvist 1932 (69 år), ngt bearb. - jfr Stora Nätpsalmboken nr 349!

Melodi: Svensk folkmelodi

Denna kraftfulla psalm av Luleå stifts förste biskop kom snabbt in i psalmboken (1937) men höll på att ramla bort 1986. På grund av förböner norrifrån blev den dock kvar. Om den blivit sjungen förtäljer dock inte historien. Jag är personligen osäker på om jag någonsin varit med om att sjunga den någon pingsthelg (det är väl möjligt, men i så fall på den gamla psalmbokens tid). 

Oscar Lövgren berättar: "Före sitt 70:e år hade Bergqvist aldrig försökt sig på psalmdiktning. Men på nyåret 1932, då han tänkte på att det inte fanns någon pingstpsalm i direkt anslutning till pingstundret, skrev han denna, som trycktes i Svensk Kyrkotidning 4/5 1932. Melodin är en gammal andlig folkmelodi, upptagen i Nils Svanfelts Sång- och Visbok 1936, till texten Ack, har du ej vilja att bliva brud. Anges vara andlig visa efter ett skillingtryck från 1956." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 51). 

Angående den äldre texten till folkmelodin (som i 1939 års koralbok anges vara från Östegötland!) kan anmärkas att den står som nr 108 i Sions Nya Sånger under rubriken "Några utvalda sånger av andra författare", andra än huvudförfattaren A C Rutström vill säga. Den sången består av ett 10 stofer långt "frieri" från vår Frälsares sida med ett jakande svar från bruden i vers 11. Och jag måste nog säga att den lite veka melodin passar bättre till "friarsången" än till Bergqvists mäktiga text. Exempelvis vers 3 kommer betydligt bättre till sin rätt genom en koral som Nystads. Men detta är förstås en ytterligt subjektiv synpunkt.

O Bergqvist

476 Gud, när du andas

1. Gud, när du andas över vår jord
förnyas den, dess ansikte lyser...

Text: Anders Frostenson 1974 (68 år)
efter en fransk refräng av Didier Rimaud 1969 (48 år)
Musik: Joseph Gelineau 1969 (49 år)

[Av upphovsrättsskäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En av psalmbokens vackraste texter. En riktigt skön pingstpsalm, eller kanske snarare Annandag Pingst-psalm, eftersom den dagens tema, Andens vind över världen, ordagrant återfinns i tredje strofen. Psalmen är också mycket lämplig på Heliga Trefaldighets dag, eftersom den är så "trinitariskt uppbyggd", varje strof återspeglar en av trosartiklarna.

Även melodin är underskön, bara man spelar och sjunger ut ordentligt, men den bör nog spelas i A-dur snarare än i C-dur om folk ska våga sjunga med.

Joseph Gelineau: