86 O Guds kärlek, dina höjder

1. O Guds kärlek, dina höjder
ingen jordisk kärlek når...

Text ("Love Divine, all loves exelling"): Charles Wesley 1747 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)

Musik: Engelsk folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En av Charles Wesleys mest älskade sånger (han skrev ca 6000 totalt!) är "Love Divine" - som finns i flera olika versioner på svenska, t.ex. Erik Nyströms "Gudakärlek utan like". Sången utgavs 1747 i Hymns for those that seek, and those that have Redemption, och översattes första gången till svenska av Erik Nyström 1893. Anders Frostensons version från 1969 tar med de 8 första och de 12 sista versraderna, fördelade på 5 korta strofer.

Psalmen innehåller både hängiven lovsång och helgelseförkunnelse, med hela känsloskalan från förkrossad gråt till salig lovsång.

Ofta har en melodi av Jean Jacques Rousseau blivit använd, ibland även samma melodi som till Halleluja, sjung om Jesus, men här i vår psalmbok är det en engelsk folkmelodi som nyttjas (d.v.s. kompositören är okänd).

C Wesley:

88 Räds ej bekänna Kristi namn

1. Räds ej bekänna Kristi namn,
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn,
när allting annat flyr.

2. Blygs ej för Kristi ord, ty vet
att i det ordet bor
Guds kraft till frid och salighet
för var och en som tror.

3. Vik ej från Kristi kors. Det är
för världen dårskap blott,
men Herrens trogna finner där
en oförgänglig lott.

4. Bevara som din högsta skatt
vad Kristi kärlek gav.
I livets dag, i dödens natt
han är ditt ljus, din stav.

Text: Erik Natanael Söderberg 1911 (42 år)

Musik: William Croft 1708 (30 år)

Psalmen trycktes enligt Oscar Lövgren i Lyra och psaltare redan 1910. Hur som helst skrevs den under ungkyrkorörelsens genombrottstid och ger ett gott uttryck för den vilja till Kristus-bekännelse och evangelisation som genomsyrade den. Psalmen har också under 1900-talet ofta använts som konfirmationspsalm och stod i 1937 års psalmbok just under rubriken "Konfirmation". 

Den sjungs dock nog idag snarare, i den mån den alls sjungs längre, på den helige Stefanus dag, Apostladagen eller liknande högtider. (Skulle även passa på Alla helgons dag). Tyvärr anses den väl föråldrad - men vem skriver i så fall modernare texter på det här viktiga temat?

De tre första stroferna har ett likartat, "negativt" anslag: Räds ej, Blygs ej, Vik ej - och antyder att ett annat förhållningssätt är det vanligaste. Den fjärde strofen är däremot positivt formulerad: "Bevara som din högsta skatt / vad Kristi kärlek gav." Hela psalmen är kärnfull, pregnant och väl värd att lära utantill. Även utan att man fått den i läxa av prästen.

Natanael (Natan) Söderberg:

William Croft:

87 Våga vara den du i Kristus är

A-melodi:

B-melodi:

1. Våga vara
den du i Kristus är,
den i hans tanke,
den i hans kärlek...

Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)

Musik: A-mel: Roland Forsberg 1970 (31 år), 1986

B-mel: Torgny Erséus 1976 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs tillsammans med ett tiotal andra sommaren 1963 hos Josef Oliv på San Michele. De andra psalmerna har glömts, men denna har blivit kvar, med två melodier t.o.m., av vilka b-melodin (som vanligt!) i längden tagit över.

"Bli den du är!" är ett yttrande av Martin Luther som från början tillskrivs Aristoteles. I Luthers tankevärd blev det förstås just vad Frostenson formulerar: "den du i Kristus är." "Det anstår oss inte att göra oss mindre än vi är", kan man då också i all ödmjukhet säga med Edith Södergran.

Om bakgrunden till psalmen finns en liten historia. Under Frostensons konfirmationsläsning en sommar i början av 1920-talet blev en av kamraterna sjuk och dog. Frostenson berättar:

Han hette Holger Fältenborg. Var scout. Patrulledare. Vaken, djärv, hjälpsam, självklar. Orden "Var redo" på den runda metallglänsande söljan till hans bälte var ingen devis om hurtighet; för mig blev det ett fundament av samma slag som ordet lydnad, som jag sen mötte hos Oxfordgrupprörelsen. Holger var den jag skulle vilja vara. Jag var inte särskilt mycket tillsammans med honom. Men jag hade inom mig en längtan efter kontakt med honom, att nå ända fram. [---] Sommaren 1963 var mina två döttrar och jag gäster hos Josef Oliv på San Michele. Där skrev jag ett dussin psalmer. Den enda som blivit kvar är "Våga vara den du i Kristus är." Bilden av min scoutkamrat steg fram för mig. I psalmen kunde det ha stått: "Våga vara den Holger Fältenborg du är."

(Cit. efter Rune Pär Olofsson: "...och ett oändligt hem." (Skeab 1981)

Som i så många andra fall är det B-melodin av Erséus som är den melodi som verkligen sjungs.

91 Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Alt. koral:

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.

Du själv oss uppenbarar

den nåd som var av evighet,

som är och evigt varar.

Där nöd och sorg ett hjärta tär,

där någon tröst och råd begär,

du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,

de trötta och de gamla,

de sjuka, fattiga och små

du vill kring dig församla.

Av det i världen intet var

åt dig ett folk du utvalt har,

som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,

du löser träldomsbanden.

Där bland betryckta fram du går

Guds rike är för handen.

Du, Herre, själv dess spira bär,

när du mot oss barmhärtig är.

Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är

den som din kärlek tvingar,

den som ej tack och lön begär,

men tyst sitt offer bringar,

som går med glädje där du går,

och tacksam är att dig han får

i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,

som liv från ovan föder.

Den eld i din församling tänd

som av din kärlek glöder.

Oss alla hjälp, att vi förmår

vad vi av dig för intet får

med fröjd för intet giva.

Text: Ernst Lönegren 1912 (50 år), tr. 1916

Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (55 år) - alt. svensk utjämnad form, alt. Sara Frigell 2022

Denna psalm hör intimt ihop med Vårsta Diakonigård och skrevs till dess invigning den 19 september 1912 ("Vårsta Diakonissanstalt" hette det då). Fram till 1930 var Vårsta en filial till Ersta diakonisällskap, där Ernst Lönegren varit föreståndare innan han blev utnämnd till biskop i Härnösand och tog initiativet till Vårsta. I sin argumentation för behovet av detta nordliga diakonicentrum sa biskop Lönegren enligt vad han själv berättat: "Om ni har ert så älskade Ersta, skulle vi då ej kunna få ett lika vackert Vårsta?" Och så kom det fina namnet till!

Invigningspsalmen trycktes dock inte förrän 1916, i årsboken Febe, och togs 1921 med i Nya Psalmer under rubriken "Diakoni". Som "Diakonipsalmen" är den också känd. Skriven i traditionell psalmstil riskerar den lätt att glömmas bort av yngre generationer, men åtminstone till Vårstas 100-årsjubilem 2012 förutsätter jag att den plockas fram. Och den är väl värd att sjungas i 100 år till. I tredje strofen ljuder Jesus´ programförklaring i Nasarets synagoga: Lukas 4:18. Och i avslutningsraderna tonar Matteus 10:8 ("Ni har fått för intet, så ge också för intet").

Själv har jag ett fint minne knutet till denna psalm. När jag gjorde värnplikten började mina morföräldrar bli märkbart gamla och få svårt att klara sej själva i sitt stora hus på landet. Barnen började leta en servicelägenhet åt dem. En ledig sommarhelg i slutet av sommaren, medan de ännu bodde kvar i huset, var jag och hälsade på. Hallonen bakom vagnslidret var stora och mörkröda, och jag plockade in en mugg till oss var. Morfar och mormor orkade ju inte längre åka på gudstjänst inne i stan, så vi läste söndagens texter och sjöng några psalmer själva istället. Och när vi i den lite vemodiga situationen sjöng Ernst Lönegrens diakonipsalm tillsammans (även om mormor inte ansåg sej ha någon sångröst) upplevde vi alla tre att den gick rakt till hjärtat.

E Lönegren:

J Crüger:

89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre

1. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre,
av hjärtat sjunga ditt lov och pris...

Text: Hilaire Nkounkou 1970 (48 år), Olle Berglund 1974 (66 år)

Musik: Hilaire Nkounkou 1970 (48 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller musik publiceras här än]

Ett av de mest sjungna nyförvärven i psalmboken kommer från Afrika, närmare bestämt från Kongo-Brazzaville och Mansimou prästseminarium, där författaren och kompositören Hilaire Nkounkou länge var rektor. Psalmen är givetvis en fin prästvigningspsalm, men också en fin dop- och konfirmationspsalm eller sändningspsalm i vilken gudstjänst som helst.

Kongomissionären Olle Berglund översatte psalmen som först kom in i Herren lever. Där var refrängen lite annorlunda: "Gud låt mitt ord i mitt liv regera, / jag livets bröd vill ge." Men visst är även psalmbokens version en fin bön i anslutning till tredje bönen i Vår Fader.

Vid lanseringen i Europa ändrades tonen vid "få råda" i refrängen till en genomgångston mellan F och D. I originalmusiken hade få samma tonhöjd som rå, alltså ett D istället för ett E - prova spela så och känn hur det genast klingar mer "afrikanskt"! (7:de tonen i skalan används egentligen inte i kongolesisk femtonsteknik). Lite märkligt att vi alltså europiserade Nkounkous koral när vi samtidigt återställde engelska koraler av Dykes och tyska av Crüger till ursprungsversionerna...

92 Kärlek av höjden

1. Kärlek av höjden
värdes beskära,

lär oss att leva

helt till din ära.

Vida kring jorden

gånge din lära,

komme ditt rike.

2. Heligt och troget

lär oss att strida,

villigt och stilla

lär oss att lida,

seger och vila

lär oss att bida

sist i ditt rike. 

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna lilla korta, tvåstrofiga missionspsalm skrevs av en 20-åring, vilket gör Natanael Beskow till psalmbokens yngste manlige författare - bara "tjejerna" Annie Coghill och Lina Sandell är yngre. Psalmen trycktes först i Uppsala Studentmissionsförenings sångbok Missionssånger 1887 (Beskow var ordförande i sångbokskommittén och skrev då även flera andra sånger, t.ex. Ditt verk är stort, men jag är svag). Den togs sedan in i Nya Psalmer 1921 och så småningom 1937 års psalmbok och nästan alla samfunds sångböcker.

Psalmen är en bönepsalm och innehåller mycket på några korta rader. Båda verserna talar om "ditt rike", och Guds rike står verkligen i fokus. Första versen slutar med den s.k. andra bönen i Fader vår: "(Till)komme ditt rike" , och hela psalmen kan ses som en utveckling av denna bön.

Natanael Beskow:

Johann Cruger:

90 Blott i det öppna

1. Blott i det öppna
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du...

Text: Britt G Hallqvist 1972 (58 år) efter Johannes Kierkegaard 1971 (51 år)

Musik: Olle Widestrand 1974 (42 år), 1980

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

En liten fin psalm som passar bra året om, men inte minst strax efter påsk när vi läser om de instängda lärjungarna. "Ut i det fria / skall du med Herren gå".

Den är en ganska fri översättning av den danske diktarprästen Johannes Kierkegaards text (ej att förväxla med filosofen Sören), och den har fått en färgstark men lättsjungen melodi av den outtömligt kreative Olle Widestrand.

95 Ditt verk är stort, men jag är svag

1. Ditt verk är stort, men jag är svag
och lätt till jorden böjes.

Mig arme i din tjänst dock tag

om så din kraft upphöjes.

2. Mig ödmjukhet och kärlek giv

och trohet intill döden,

och låt mig gå med bud om liv

bland smärtorna och nöden.

3. Till evig tid jag hör dig till

och vill ej mer begära.

Så tag mig, led mig som du vill,

ditt namn, o Gud, till ära.

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år)

Musik: Tjeckisk 1576 / hos Michael Praetorius 1620 (39 år), jfr 1697 års koralbok nr 352!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Precis som Kärlek av höjden skrevs denna psalm ursprungligen för Uppsala Studentmissionsförenings sångbok. Och precis som den psalmen är även denna en pregnant bönepsalm och överlåtelsepsalm - lätt att lära, sjunga och bedja utantill.

Att två små sånger skrivna av en 20-åring 1885 mer än 50 år senare skulle tas in i psalmboken och mer än 100 år senare räknas som självskrivna i ännu en psalmbok - vem kunde ha anat det? Knappast Beskow själv i varje fall. Hans bön om att få "gå med bud om liv / bland smärtorna och nöden" uppfylldes dock - inte minst just genom hans psalmer!

Beskow:

Praetorius:

94 Du som av kärlek varm

1. Du som av kärlek varm
blödde för mig,
drag mig för varje dag
närmare dig.
Fyll du mitt hjärta så
att jag av kärlek må
offra med fröjd också
något för dig.

2. Du som i himlens höjd
beder för mig,
hjälp mig att se i tro,
Herre, till dig.
Giv att jag korset bär,
nöjd med vad du beskär,
redo att vittna här
något om dig.

3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mig,
att jag må varje dag
leva för dig,
lindra ett hjärtas sår,
söka ett vilset får,
göra varhelst jag går
något för dig.

4. Allt vad jag är och har
skänkte du mig.
Hjälp mig att helga det,
Herre, åt dig.
Och när jag utan brist
en gång dig ser till sist,
blir du, o Herre Krist,
allting för mig.

Text: Sylvanus Dryden Phelps 1862 (46 år) "Saviour, Thy dying love", Erik Nyström 1893, ngt bearb.

Musik: Robert Lowry 1871 (45 år)

Till författarens 70-årsdag skrev kompositören: "Det är värt att leva 70 år, även om man inte skulle kunna uträtta mer än att skriva en sådan hymn som Du som av kärlek varm. Och lycklig är den man, som kan skriva en sådan sång, vilken kommer att leva, även sedan dess författare gått bort." (Cit. efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 530, Gummessons 1964)

Psalmen trycktes första gången i Watch­man and Re­flect­or, vol. XLV, No. 11 (Bos­ton, Mass­a­chu­setts: 1864). Den började ursprungligen med raden: “Some­thing, my God, for Thee”.

Sylvanus D Phelps:

Robert Lowry:

93 Jesus, Guds Son, träd in i denna skara

1. Jesus, Guds Son, träd in i denna skara,
oss med din Ande hägna och bevara...

Text: Julius August Gottfried Disselhoff 1860 (?) (33 år), Robert Teodor Kihlberg 1879 (31 år), Paul Nilsson 1908 (42 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)

[För den äldre, för-frostensonska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 202: "Konung och Präst"]

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm har, liksom Din kärlek, Jesus, gräns ej vet, förknippats med invigningen av en gård med diakonal anknytning. Den sjöngs nämligen den 25 juli 1879 vid invigningen av ett nytt systerhem i Salem, alltså ett vilohem för diakonissor från diakonissanstalten Kaiserswerth, där Dissselhoff arbetade 1850-51 samt från 1855 och där han var föreståndare från 1864 till sin död 1896. Men i psalmboken anges psalmen - om än med frågetecken efter - vara skriven redan ett par decennier tidigare.

I varje fall hölls invigningstalet vid ovannämnda tillfälle med psalmens tema "Konung och Präst" som utgångspunkt - det handlade nämligen om prästkonungen Melkisedek i det gammaltestamentliga Salem på Abrahams tid (se 1 Mos. 14:17-24), som enligt Hebréerbrevet var en förebild till Kristus. Av den svenska tidskriften Olivebladets rapportering framgår att invigningstalaren betonat "huru Gud åt våra systrar, de gamla och trötta diakonissorna, såväl som åt de unga eleverna, byggt detta hus till en vederkvickelseort efter striden i hans tjänst samt till ett ställe för uppfriskande och stärkande av nya krafter till fortsatt kamp, vare sig under pilgrimsloppets mödofulla dagar eller i timman för en salig hemfärd." (Olivebladet sept/okt 1879).

Abraham möter Melkisedek:

I psalmens första vers förekom tidigare uttrycket "Låt detta hus ett tempel åt dig vara", vilket var det som fick Oscar Lövgren att förmoda att psalmen skrevs just för invigningstillfället i Salem. I varje fall passade den utmärkt väl den gången. Och enligt Lövgren står Kihlbergs översättning av psalmen redan i nämnda nummer av Olivebladet. Paul Nilsson bearbetade och förkortade den för sitt psalmboksförslag 1908 (samma år som söderhamnsprosten Kihlberg avled).

När Anders Frostenson bearbetade psalmen 1980 försvann inledningens hänsyftning på Melkisedek och Kristi dubbla (t.o.m. tredubbla, han är även Profeten) ämbeten. Kanske för att den inte av mindre bibelkunniga nutidssvenskar skulle missuppfattas som något slags ultrarojalistisk kungssång.

J Crüger:

99 Gud, vår Gud, för världen all

1. Gud, vår Gud, för världen all
högt din nåd förkunnas skall,
att du oss en konung gett
som är vår rättfärdighet.

2. Se, han kommer...

Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år) "O Gud! din rättwisa dom", efter Psalt. 72 ("av Salomo"), Johan Ludvig Runeberg 1867 (53 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)

Musik: Medeltida hymn, Martin Luther 1524 (41 år), alt. mel. i 1697 års psalmbok (svensk?)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än].

Detta är en psalm som hör till Spegels många psaltarparafraser - han gjorde en rimmad omdiktning av nästan varje psaltarpsalm men fick till sin besvikelse se de flesta ratade av den psalmkommitté som fastställde den slutliga psalmboken 1695. Denna psalm utgår från Psaltaren 72 som där anges vara av Salomo, och hade från början lika många verser som psaltarpsalmen (se nedan).

Psalmen ströks helt i 1819 års psalmbok, men 1879 kom den med i C. A. Cornelius´ Förslag till revision av den svenska Psalm-boken, och redan då hade psalmen fått det anslag, de inledningsrader, som den slutligen fick i både 1937 års psalmbok och 1986 års psalmbok. Sedan förkortades den av A. F. Runstedt och putsades lite extra innan den togs in i psalmboken.

Men i Finland bearbetades psalmen också för 1886 års psalmbok, och Anders Frostenson har här utgått mest från Runebergs version, jfr nuvarande finlandssvenska här.

Melodivalen har varit en "soppa". I 1939 års koralbok föreslogs samma melodi som till Herren gav och Herren tog, alternativt den till Lova Gud i himmelshöjd. Nu har psalmen fått samma melodi som Världens Frälsare kom här, precis som den har i Finland. Varför den fina melodin från 1697 års koralbok inte ansågs duga, vet jag inte.

Haquin Spegel:

Så här skrev Spegel 1694

(nr 71 i karolinska psalmboken av år 1695):

O Gud! din rättwisa dom
gif alltid konungenom,
och den stora konungs son,
som regerar i Sion;

att han förer folket dit
till en sann rättfärdighet,
hjelper de elända opp,
som till honom sätta hopp.

Låt ock bergen bära fred;
sänd rättfärdighet här ned
ifrån höjdene, att wi
måge glädjas deruti.

Ty den konung håller lätt
de elända folk wid rätt,
hjelper upp de fattige,
trycker ned försmädare.

Rätt så långt som solen går,
och wart månen skina får,
skall hans ära spridas ut
och hans lof bli utan slut.

Han nedkommer nådefull,
och så tyst, som regn på ull:
såsom blomstren fägring få
utaf daggens droppar små.

Äfwen blomstras av hans nåd
rättwishet och goda råd.
All wälsignad hjälp och tröst
warder af hans tron utöst.

Han har under sina magt
himmel, haf och jorden lagt;
werldens ändar fattar han,
och all´ haf han mäta kan.

Honom måste warje man
frukta, wörda i all´ land;
ja, den stolte sleka skall
stoftet af hans fotapall.

Sjelfwe de, som herrligt bo
i konungslig prakt och ro,
skola för hans äras skull
hafwa ospardt allt sitt gull.

Han skall ifrån Saba få
dyra offer; äfwen så
skall Arabien ifrån sig
sända skänker rikelig´.

Ja, de allramäktigste
skola låta ödmjukt se,
att han kungars konung är,
som med sitt ord allting bär.

Ty han frälsar ganska lätt,
skaffar den elände rätt,
och den intet bistånd har
tager han i sitt förswar.

Han anammar i sin wård
den, som werlden är för hård,
och han fängnar milt och wäl
en förtryckt och ängslig själ.

De som lida wåld och nöd,
de der utstå swåran död,
styrker han och gifwer mod
och will hämnas deras blod.

Nåd och hans barmhertighet
warar i all ewighet:
Honom bön ock offras skall
dag från dag wid andakt all.

Allting skall i trefnad stå
och en ljuflig framgång få;
såsom Libanon bär frukt,
och som gräset sprider lukt.

Hans namns ära och beröm
skall utflyta som en ström;
ty så wida solen skin´,
sträcker han ut makten sin.

Genom honom skall oss ske
frid och all wälsignelse.
Dess han ock stor wördning har
af den stora hednaskar´.

Lofwad ware Herren Gud!
Gud, som sina helga bud
fordom gaf åt Israel,
och förlöste honom wäl.

Lof och pris och herrlighet
ware Gudi städs´ beredt,
och all´ land hans ära se.
Amen, låt, o Gud! så ske.

97 Jag behövde en nästa

1. Jag behövde en nästa,
var du där, var du där?
Jag behövde en nästa,
var du där...

Text: Sydney Carter 1962 (47 år) "When I needed a neighbour", Anders Frostenson 1968 (62 år), 1984

Musik: Sydney Carter 1962 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än ]

Detta är en psalm som tydligt inspirerats av Domssöndagens texter, särskilt det Jesus säger i Matteusevangeliet 25:31-46 ("jag var hungrig, jag var törstig, jag var hemlös" o.s.v.). Sången är mycket uppfordrande och allvarlig, genom att frågan "var du där?" upprepas så ofta sången igenom, hela 16 gånger!

Som kontrast kommer Jesus´ 4-faldig konstaterande "jag är där" i avslutningsversen. Hur långt bort vi än reser är han där, men i detta fall inte bara genom gudomlig allestädesnärvaro i största allmänhet, utan i och genom "sina minsta bröder". Och Jesus´ namn nämns inte i hela psalmen, men genom att jämföra med Matteus 25 förstår vi att det är Jesus som ställer frågorna psalmen igenom.

Inte minst i samband med Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 slog sången igenom. Medvetandet om de globala klyftorna och den rika, ofta "kristna", världens ansvar inför Gud och människor hade då börjat växa sej stort, bl.a. just tack vare sångare som Sydney Carter.

F.ö. och apropå ingenting är detta den psalm i psalmboken som går allra högst - ända upp till tvåstrukna E på ett ställe i refrängen!

98 Ett vänligt ord kan göra under

1. Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand, som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning ifrån Herren Gud.

2. När tacksamhet vårt hjärta andas,
den tröttes börda lyftes av;
i sorgens kalk den glädje blandas,
som Kristus åt de sina gav.
En hjärtlig blick, ett tacksamt ord
välsignar brödet på vårt bort.

3. En bägare med vatten, given
för kärleks skull, till Guds behag,
den gåvan blir i himlen skriven,
den lönar Gud på domedag.
Vad här du gav i smått och stort,
det har mot Herren själv du gjort.

Text: Paul Nilsson 1933 (67 år)

Musik: Hamburg 1690

Denna psalm har liksom den långt senare skrivna Jag behövde en nästa en tydlig "domedagsprofil" - i denna psalm nämns t.o.m. domedagen uttryckligen! Men framställningen i denna psalm är genomgående positivt exemplifierande och uppmuntrande, endast indirekt rannsakande och uppfordrande.

Exemplet i tredje strofen om bägaren med vatten är hämtat från Jesus´ undervisning i det s.k. "utsändningstalet" i Matteus 10 (sista versen, v. 42). Psalmens slutord är en tydlig återklang av Jesus undervisning i Matteus 25: "Vad här du gav i smått och stort, / det har mot Herren själv du gjort." Men även inledningen är pregnant och slår an tonen direkt: "Ett vänligt ord kan göra under".

Man får ju kanske lov att säga att det är konsekvent av författaren att själv hålla en så vänlig och positiv ton psalmen igenom. Det hade ju varit ironiskt att låta alltför sträng när det just är de vänliga orden som prisas.

P Nilsson: 

96 Öppna mig för din kärlek

1. Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Roland Forsberg 1978 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Att Arne H Lindgren även efter sin död (1991) var i kär hågkomst, blev jag varse när jag 1992 flyttade till Lund för studier. En man på Klostergården (jag minns ännu hans namn) med uppenbara och oförnekade alkoholproblem, mötte mej flera gånger där jag gick med matkassen på vägen hem till studentlyan, och varje gång talade han om hur han saknade Arne H Lindgren, som nyligen hade dött.

Genom att Arne H i bl.a. Svart dagbok (1972) och Böner från Betesda (1975) hade torgfört egna problem av liknande slag som mannens på Klostergården, bröt han flera tabun och fick mångas förtroende för sin ärlighets skull. Kristna med alkoholproblem och psykiska problem, finns de? Har inte Jesus befriat dem från allt sådant?

Jo, de finns. Och det ska varken förnekas eller romantiseras. Men Arne H kunde liksom t.ex. Majken Johansson och Fredrik Arvid Bloom vittna om Jesus ur ett annat perspektiv än den mer "vällyckat" omvände: nämligen ur den alltjämt kämpande och ibland fallande men ändå fortsatt Jesus-efterföljande lärjungens perspektiv. Och inte minst de kunde frimodigt säga: "Världen behöver mig". Fast just som i denna psalm preciserat och förklarat så här: "Världen behöver din kärlek / strömmande genom mig." För ibland kan det nog av nåd bli så att Guds kärlek strömmar ut just genom (de egentligen mycket förargliga) sprickorna i lerkärlet...

Arne H Lindgrens grav på Norra Kyrkogården i Lund:

100 Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text: Lina Sandell-Berg 1870 (38 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870 (53 år)

En riktig missionspsalm, tillkommen med anledning av EFS:s alldeles nystartade mission i Abessinien (nuv. Etiopien). Det kom under 1869 in alarmerande rapporter om missionärer som mördats eller dött av sjukdom - eller överlevt men fått behov av vård. Plötsligt var bara en missionär kvar i tjänst. En av verserna i Lina Sandells text, som skrevs alldeles i början av 1870, löd därför från början: "Tänk särskilt i nåd på vår unga mission / bland faror och nöd i Kunama".

En annan vers syftade särskilt på de missionärer som mördats: "Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, / vad nåd, vad osägelig ära! / Så framgår ditt rike, o Fridsfurste god, / och så vill alltmer du oss lära / att nederlag ofta är seger." Idag har Mekane Yesus-kyrkan, den evangelisk-lutherska kyrkan i Etiopien, omkring 5 miljoner medlemmar och räknas som världens största lutherska kyrka...

Sången trycktes i Missions-Tidning nr 1 1870, och i nästa nummer trycktes Gunnar Wennerbergs melodi. I 1937 års psalmbok kom texten men inte melodin med (man försökte ersätta den med melodin till Vart flyr jag för Gud) - men sedan 1986 är text och melodi återförenade också i psalmboken!

Lina Sandell:

Gunnar Wennerberg:

102 Tung och kvalfull vilar hela

1. Tung och kvalfull vilar hela
världens nöd på Jesu hjärta,
och han kallar oss att dela
denna bördas tyngd och smärta...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år)

Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan text och melodi inte publiceras här]

Denna klassiska Frostenson-psalm utformades från början i fem fyraradiga strofer. Först senare slogs v. 1 och 2 resp. 4 och 5 ihop, och v. 3 utgick. Istället skapade Frostenson en helt ny tredjestrof: "Öster, väster, norr och söder".

Även om psalmen har ett "tungt och kvalfullt" anslag är den gärna sjungen i skilda sammanhang, och särskilt andra och tredje strofens inledningsrader har nästan fått ordspråksstatus. Läran om Jesu fortsatta lidande är inte så ofta uttryckt i våra psalmer, men har inte heller dömts ut som kättersk.

Det finns ett Jesus-lidande som bara han bar, i vårt ställe ("det kors som allt försonar"). Allt lidande är inte försonande, och vi kan inte ta på oss hela världens synd. Men det finns enligt NT verkligen också ett Jesus-lidande som vi får dela med honom och varandra. Det är detta sista Frostenson sjunger om. Och om broderskapet och solidariteten med varje människa i hela världen.

Gemenskapstanken är central i psalmen - men också den personliga gudserfarenheten: "En och en vi måste stiga / till det kors som allt försonar". Och Paulus´ ord i Efesierbrevet 2:10 om de beredda gärningarna klingar med: "Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem." (KB 1917)

Johann Crüger:

101 Vår store Gud gör stora under

HERRENS VERK

1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramla ner.
De starka hjältar fälla svärden
och fly till Gud, som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod
och sjunga sen: Vår Gud är god.

3. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla, alla som en man.
Att sova nu, det går ej an.

4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka
då andra riket taga in.
Låt också mig din nåd få smaka,
ja, låt mig evigt vara din.
Jag nu mig lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

5. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi få bud:
Se upp, se upp! Nu kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dig, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år)

Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joël Blomqvist (?)

Oscar Lövgren berättar om sången: "Den tillkom vid ett väckelsemöte i en bondstuga 1876. Stugan var till trängsel fylld med folk. Man sjöng och jublade, snyftade och grät om vartannat. En troende man, som hade gått lång väg för att få se och höra vad som förekom vid mötena, stod nere vid dörren. Han såg förvånad ut. Det var som ville han säga: Vad är detta för något? Frykman lade märke till honom och svaret kom som en blixt: Det är vår store Gud som gör stora under. Efter Frykman predikade en annan folkskollärare. Vid ett litet bord bakom denne satt Frykman och skrev sången." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp 214, Gummessons 1964).

Lövgren påpekar också att slutet av tredje strofen är lånat från Mose och Lamsens Wisor. Det är några rader ur den svenska översättningen av den pietistiske superintendenten Ludwig Andreas Gotters psalm Wachet auf, ihr faulen Christen: "O rusten eder som en man, / att sova nu det går ej an."

Sången översattes till engelska 1920 av Andrew L Skoog och Andrew T Frykman. I Norge tog Per Nordsletten melodin och anslaget, men gjorde en helt egen sång av det hela: Vår store Gud gör stora under, det största har han gjort med mej.

N Frykman:

414 Så långt som havets bölja går

1. Så långt som havets bölja går
och solen strålar sänder,
varhelst ett mänskohjärta slår...


Text: Carl Wilhelm Skarstedt 1861 (46 år), Lars Lindman 1980 (69 år). Se även Stora Nätpsalmboken nr 216 som har med alla fyra verserna!
Musik: Severus Gastorius o 1675 (28 år) efter koral av Werner Fabricius 1659 (26 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Den originelle prästen och professorn i kyrkohistoria (som bl.a. en långfredag predikade över ämnet "Galgfågeln som blev en paradisfågel") har nog lämnat sitt varaktigaste intryck i vår kyrka genom ovanstående frejdiga missionspsalm som först publicerades anonymt i "Christliga Missions-Sånger" 1861, därefter med författarens namn i Sionstoner 1889, i Nya Psalmer 1921 och slutligen i 1937 års psalmbok. 

Den är dock numera (sedan 1986) halverad jämfört med originalet och har därmed mist mycket av just sin originalitet. Däremot har den kanske blivit mer användbar som slutpsalm - som en slags "slutfanfar" - även om jag bara kan påminna mej att jag hört den sjungas en gång, nämligen i Skellefteå landsförsamlings kyrka våren 1990 under kyrkodagar med professor Carl Fredrik Wislöff från Norge som inbjuden talare.

Lars Lindman gjorde faktiskt sista versen något mer evangelisk genom sin utmärkta bearbetning från 1980. Där Skarstedt skrev att Kristus vunnit rättfärdighet "åt de sina" skriver Lindman att han vunnit den "åt hela världen", men båda är överens om att det är "i tron" som hans folk har fått "frid av hans barmhärtighet".

Melodin är den friska koral av den unge Gastorius som före 1986 mest användes till sommarpsalmen "En vänlig grönska".

C W Skarstedt:

413 Någon skall vaka i världens natt

 

1. Någon skall vaka i världens natt,
någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror...

Text: Svein Ellingsen 1975 (46 år)
Musik: Trond Kverno 1975 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten återges här än]

En innerlig bönepsalm och Kristus-psalm. En slags "kyrkans allmänna förbön" på vers. Men också en programförklaring från den bedjande, en önskan om att få "vaka med Kristus". Man kommer att tänka på Getsemane under skärtorsdagskvällen, där Jesus önskade att lärjungarna skulle vaka och be med honom under den sista svåra kvällen före hans korsfästelse, men där han ständigt fann dem sovande.

Psalmen har aldrig slagit igenom i Sverige, trots att den fått en av Kvernos mest lättsjungna melodier. I Norge har den använts flitigare, bl.a. som utgångspsalm vid norska kronprinsparets bröllop 24/8 2001 och som ingångspsalm vid minnesgudstjänsten i Oslos domkyrka 22/7 2012, ett år efter massakern på Utöya.

Kuriosum: Nummer 413 hade även slutpsalmen eller slutversen i den karolinska psalmboken 1697-1819, nuvarande psalmversen 77:6 "Herre, signe du och råde".

Svein Ellingsen:

Trond Kverno:

412 Ett Kristusbrev till världen

Alternativ melodi (SvPs57: "Sin enda grund har kyrkan") av S S Wesley. OBS! anvisas i koralboken ej till denna text, som dock i andra sångsamlingar knutits till Wesleys koral:


1. Ett Kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor...

Text: Anders Frostenson 1935 (29 år), 1972
Musik: Roland Forsberg 1968 (29 år), inofficiellt alternativ Samuel Sebastian Wesley 1864 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan Forsbergs musik och resten av Frostensons text inte publiceras här]

Denna psalm skrevs, liksom SvPs1986 nr 40 Kristus vandrar bland oss än, redan för 1937 års psalmbok, även om ingen av de två texterna kom in i psalmboken den gången. Och i motsats till Kristus vandrar bland oss än har denna psalm inte heller slagit igenom efter 1986, trots bearbetningen från 1972, då den togs in i EFS:s sångbok Sionstoner. Roland Forsbergs originella och fullt sångbara melodi har inte "lyft" texten, som nog trots allt kommit bättre till sin rätt med någon redan känd och insjungen melodi till dess mycket vanliga versmått - som t.ex. Wesleys.

Texten är ändå en av Frostensons starkaste, och man kan faktiskt med fördel framföra den som högläst dikt om man inte tror sej om att kunna sjunga den. Innehållsligt är titelradens bild hämtad från 2 Korintierbrevet 3:1-3, där Paulus talar just om "brev från Kristus", "på tavlor av kött och blod". Slutraderna är från "lilla bibeln", Johannesevangeliet 3:16: Så älskade Gud världen / att han den gav sin Son."