32 O gläd dig, Guds församling, nu

1. O gläd dig, Guds församling, nu,
kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud
och sjunga allesamman...

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri 1536 (43 år), Anders Frostenson 1977 (71 år), 1986 (80 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 113 "Nu bör väl alla glädja sej"

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här, men en äldre version av samma psalm finns som nummer 345 i Svenska psalmboken: Var man må nu väl glädja sig]

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. 

Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm'." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964). Men 1986 kom psalmen här i Sverige med i den ekumeniska psalmboksdelen, och därigenom även i de romerska katolikernas psalmbok Cecilia!

Apropå jag-formen: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

Martin Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533):

33 O Jesus Krist, som mänska blev

1. O Jesus Krist, som mänska blev
att liv åt världen giva.
Det var din kärlek som dig drev,
vårt hopp du ville bliva...

Text: Olaus Petri 1526 (33 år) "O Jesu Krist, som mandom tog", Anders Frostenson 1986 (80 år), Ragnar Holte 1986 (59 år)

Musik: Wolfgang Dachstein, Strassburg 1525 (38 år), jfr Sibeliusakademins äldre version.

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Denna psalm påminner till både versmått och innehåll om Martin Luthers stora psalm Var man må nu väl glädja sig (se även O gläd dig, Guds församling, nu). Men om Luther-psalmen är skriven i "jag-form" är Petri-psalmen skriven i "vi- och du"-form. Egentligen är den en veritabel lovsång, även om det riktigt stora jublet ("Pris vare dig evinnerlig!") kommer fram först i sista strofen. Hela psalmen andas glädje och förtröstan.

Psalmen gavs ut i det första svenska psalmhäftet år 1526, samma år som Nya Testamentet kom i svensk översättning. Och eftersom den blev mycket sjungen genom århundradena togs den även in i 1695 års psalmbok som nummer 120 under rubriken "Om Christi mandoms anammelse". För 1814 års Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger gjorde Gudmund Jöran Adlerbeth en bearbetning, som ytterligare överarbetades av Johan Olof Wallin inför 1819 års psalmbok och även togs in i 1937 års psalmbok.

Men inför 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson och Ragnar Holte en bearbetning som går direkt tillbaka på originalet och putsade bort lite av "1800-talsdygdigheten". Bearbetningen torde höra till de både innehållsligt och formellt mest lyckade i 1986 års psalmbok. Men sjunger vi den?

Olaus Petri i form av Theodor Lundbergs staty utanför Storkyrkan:

Nedan återges psalmen i enlighet med originalversionen 1526 (nr 120 i 1695 års psalmbok):

O JEsu Christ som mandom tog
i rene jungfru lifwe/
Kärleken han tigh ther til drog/
Wårt hopp tu wille blifwa.
Tu såg wår synd och stora nödh/
Att oss stod före en ewig dödh/
Helwetit stod oss öpet.

Thet lätst tu tå förbarma tigh/
Kunde thet eij längre lida/
Att Diefwulen tog oss til sigh/
Ther om wille tu strida:
Gaf tigh så här i werlden nidh/
Och giorde oss en ewig frijd/
Medh tinom dödh och pina.

Och så sade tu oss thet til/
Wij skolom hafwa trona/
Ty tu äst både godh och mild/
Och wilt oss alla skona/
Om wij sättie wår troo ther på/
At thet skal medh oss wara så/
Som tu oss säger före.

Tu äst worden wår broder kär/
Oss til stoor prijs och ähra/
Och altijd wil oss wara när/
Hwad kan man meer begära?
Är thet oss icke til en stoor mohn?
Wår broder är Gudz ende Son:
Ho kan oss nu förderfwa?

Prijs ware tigh ewinnerlig/
Som oss then nådh bewiste/
At wij äre Gudz barn medh tigh/
O käre broder Christe!
Så må nu hwar man wara gladh/
Och prisa Gudh i allan stadh;
Han är wår käre Fader.

Och så här lyder Adlerbeths/Wallins version 1816/1819:
(=nr 49 i både 1819 års och 1937 års psalmböcker):

O Jesu Krist, som mandom tog
att liv åt världen giva,
din kärlek blott dig därtill drog,
vårt hopp du ville bliva.
Du såg vår synd och stora nöd:
oss förestod en evig död,
och helvetet låg öppet.

Då täcktes du förbarma dig
och kunde icke lida,
att mörkrets makt oss tog till sig;
du ville för oss strida.
Du kom till oss i världen ned,
beredde oss en evig fred
med dinom död och pina.

Därjämte sade du oss till,
att då vi hava trona,
Gud all vår synd förlåta vill
och oss för straffet skona.
Vi oss förlita däruppå,
när vi med lydigt sinne gå
den väg du föreskrivit.

Vår broder nu du vorden är,
oss till stor fröjd och ära.
Du vill oss alltid vara när
och oss allt gott beskära.
Vad rör oss världens hot och hån?
Vår broder är Guds ende Son.
Ho kan oss nu fördärva?

Pris vare dig evinnerlig,
som oss din nåd beviste!
Vi äro nu Guds barn med dig,
o Herre Jesu Kriste.
Så må nu var man vara glad
och prisa Gud i allan stad:
Han är vår käre Fader.

35 Din spira, Jesus, sträckes ut

Koralvariant i tretakt:  


1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.

2. Det barn som föds till dig man bär.
Till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år
din tröst allena gäller.

3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb. 1986

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år), jfr 1697 års koralbok nr 219

Psalmen om Kristi kungarike blev först publicerad i Prof-Psalmer från 1812 (publicerad tillsammans med Johan Olof Wallin) och därefter intagen i 1819 års psalmbok. Den är enligt uppgift av de endast tio svenska psalmer som redan före 1986 års psalmbok fanns med i samtliga svenska kristna samfunds psalmböcker (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990).

Andra strofen - som ofta citerats - slutade ursprungligen: "Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, / i sorgens hus, på plågans bädd / din tröst allena gäller." Men de flesta tyckte nog att psalmkommitténs bearbetning av strofen gjorde den redan folkkära texten ännu bättre.

F M Franzén:

37 Kristus är världens ljus

1. Kristus är världens ljus,
han och ingen annan,
född i vårt mörker...

Text: Fred(erick) Pratt Green 1968 (65 år) "Christ is the world´s light", övers. Britt G Hallqvist 1970 (56 år)

Musik: Paris 1681

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, med sin nästan 300 år äldre melodi, har snabbt "slagit igenom" i många länder och passar särskilt väl på Kyndelsmässodagen men lika gärna som lovsång under fastan ("sviken för pengar, dödad här, vår broder").

Den genomarbetade formen bygger mer på upprepningar än på rim, om än "other", "brother" och "Father" faktiskt rimmar hyggligt på engelska. "Kristus är världens" 1) "ljus", 2) "fred", 3) "liv"... och orden "ingen annan", "broder", "Fader" går igenom hela psalmen om än med lite olika betydelser beroende på sammanhanget. Sista strofen är en "ståvers", där hela Treenigheten lyfts fram.

På sätt och vis var nog psalmen ganska lättöversatt - de flesta rader ger liksom sej själva på svenska och utgjorde knappast någon utmaning för en översättare av Britt G Hallqvists kaliber, i alla fall inte sedan hon (klokt nog) bestämt sej för att strunta i att rimma. Den kanske knepigaste raden "No one can serve him and despise another" har något förändrats men ändå kongenialt blivit "Tillhör vi honom, älskar vi vår broder".

På ett ställe har hon dock valt att gå ifrån originalet ganska tydligt, och det är i fjärde strofens näst sista rad, där Green har "God-with-us our brother", som på svenska blivit "Gud, fördold ibland oss". Kanske inte helt motiverat - "Gud-med-oss, vår broder" eller "Gud-med-oss, Immanuel" hade ju faktiskt gått att sjunga på svenska. Men fint blev det ändå.

Green började skriva psalmer rätt sent, inemot pensionsåldern. Men eftersom han blev 97 år, hann han ändå med rätt många!

F P Green:

38 För att du inte tog det gudomliga

A-melodin:


B-melodin:


1. För att du inte tog det gudomliga
dig till en krona...

Text: Olov Hartman 1970 (64 år)

Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år) alt. Börge Ring 1975 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får texten och noterna till de båda melodierna inte publiceras här ännu].

Olov Hartmans ofta sjungna psalm är till stor del inspirerad av Filipperbrevet 2:5-11, som vissa tror kan ha varit en urkyrklig hymn med nu förlorad melodi. Särskilt under fastetiden men också under resten av kyrkoåret passar psalmen utmärkt väl som lovsång.

Angående melodialternativen sägs författaren själv ha sagt: "Jag förstår att Milvedens melodi är den kyrkomusikaliskt bättre, men Börge Rings melodi har jag tagit till mitt hjärta." (Cit. efter Ronnås: Våra gemensamma psalmer s. 36 (Verbum 1990)). Och så har nog de flesta känt, Milvedens a-melodi sjungs praktiskt taget aldrig. Vilket kanske är lite synd.

39 Jesus från Nasaret går här fram

1. Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid...

Text: Anders Frostenson 1935 (28 år)

Musik: Gustaf Nordqvist 1937 (51 år)

alt. av Jonas Gustafsson (finns ej i psalmboken).

[Av upphovsrättsliga skäl får hela texten inte publiceras här än]

Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...).

Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.

[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv starkt om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

45 Jesus för världen givit sitt liv

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år).

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.

John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.

Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.

Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.

Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.

Lina Sandell: 

43 Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste
övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär...

Text: Jakob Arrhenius 1691 (48 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år), jfr 1697 års koralbok nr 245, alt. melodi av Rikard Norén (1847-1922)
[Av upphovsrättsskäl kan resten av Hartmans bearbetning inte återges än]

'

Detta är, tillsammans med Jag lyfter mina händer, Jakob Arrhenius mest kända och älskade psalm, en av dem som funnits med i alla svenska psalmböcker alltifrån den karolinska. Den hämtar, vilket författaren redan från början uppger, sitt innehåll från Paulus och Romarbrevet 8:31-39.

Det är intressant att Arrhenius redan på 1600-talet kan sjunga om att "de flesta överger Jesus". Att Sverige till namnet var kristet och hade ett starkt inslag av påbjuden fromhet (och förbjudna invändningar) skapade långt ifrån alltid verklig efterföljelse. Man kan tänka på Jesus egna ord till lärjungarna i Johannesevangeliet 6:67: "Inte vill väl också ni gå bort?" Arrhenius´ psalm är, liksom Petrus´ ord den gången, ett svar på Jesus´ fråga.

Psalmen trycktes i Psalme-Profwer 1691 tillsammans med andra av samme författare.

Melodin publicerades i Odiae Sveticae 1674 (till Stämmer upp, I sångarinnor?) och är alltså väsentligt äldre än texten. Den har också kommit att användas till en mängd andra psalmtexter. Men fr.o.m. Haeffners koralbok 1820, var melodin sorgligt utjämnad (jämna 4/4-delar). Nu uppskattar vi åter 1600-talskoralens friskhet och lätthet. (Den har t.o.m. misstagits för att vara en s.k. folklig koral, en "dalakoral").

Så här såg Arrhenius text ut i originalversionen (som bibehölls ganska väl fram till 1986):

Jesus är min wän den bäste,
hwilkens like aldrig är;
skall jag då så med de fleste
öfwergifwa honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den, mig har så kär;
en skall wara bägges wilja,
alltid här och ewigt der.

Han har döden för mig lidit,
ingen skall fördömma mig:
hos sin Fader för mig bedit,
det mig gagnar ewiglig´.
Ho är då, som will förklaga,
den han sjelf utkorat har?
Ho will ifrån honom draga,
den han har i sitt förswar?

Jag är wiss och derpå liter,
hwarken lifwet eller död
mig ifrån min Jesus sliter:
englar, höghet eller nöd,
djuphet eller annat mera,
ware kommand´ eller när,
skall mig från Guds kärlek föra,
som i Jesu Christo är!

46 Låt mig få höra om Jesus

1. Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord,
sången som änglar i natten
sjöngo för herdar en gång:
Ära ske Gud i det höga,
frihet från bojornas tvång!
Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mig sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

2. Säg mig det åter och åter
hur på vår jord han gick kring
frestad, föraktad och ringa,
ägande själv ingenting.
Synderna mina dem bar han,
smärtorna tog han på sig,
redo att hela och hjälpa,
redo att uppoffra sig.
Låt mig få höra om Jesus...

3. Låt mig få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mig graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mig som han dog,
det var för mig som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mig få höra om Jesus...

Text: Fanny Crosby-van Alstyne 1880 (60 år), "Tell me the story of Jesus", Karl Larsson 1904 (36 år), ngt bearb.

Musik: John R Sweney 1880 (43 år)

Den här psalmen är en riktig rekapitulation av evangelierna, alltifrån start (jul) till mål (påsk). Den är också ett bra exempel på den typ av "refrängsånger" som blev vanliga på 1800-talet. Genom att en del av sångerna upprepades för varje strof, kunde även mindre sångvana och textförtrogna sjunga under åtminstone en del av sången. I det här fallet består refrängen dessutom av första strofens fyra första rader, som alltså upprepas hela fyra gånger.

Sången översattes 1904 av frälsningsofficeren Karl Larsson, och har i ungefär samma form tagits in i de flesta av vårt lands andliga sångböcker. Men rader som "Kärlek, o viska det åter" har bytts ut mot "O, vilket under av kärlek!" och "skriv på mitt hjärta" har blivit "skriv i mitt hjärta." Nå, det påverkar inte det gedigna innehållet, som alltså är en sammanfattning av hela evangeliet och ofta används i församlingarnas barn- och ungdomsarbete. Den finns även med i Nya Barnpsalmboken (Libris).

F Crosby:

44 O giv mig tusen tungors ljud

1. O giv mig tusen tungors ljud
att prisa Jesu nåd!
Han är min konung och min Gud...

Text: Charles Wesley 21 maj 1739 (31 år) "O for a thousand tongues to sing", övers. Arne Widegård 1982 (66 år)

Musik: Thomas Haweis (?) 1792 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Psalmen skrevs på årsdagen av Charles Wesleys frälsningsupplevelse och infördes i hans dagbok för denna dag, den 21 maj 1739. Den har där ett 20-tal strofer och inledningsstrofen är Glory to God and praise and love. Men det är i en förkortad form, med nuvarande inledningsstrof, som psalmen blivit känd och älskad, ja, i många år varit inledningshymn i de metodistiska psalmböckerna jorden runt.

Första tryckningen var i Hymns and Sacred Poems (1740). Första gången psalmen översattes till svenska var 1870 (Psalmer och Lofsånger), och sedan har den funnits med i åtskilliga frikyrkosångböcker - i lite olika översättningar.

Psalmen sjungs i den anglosaxiska världen vanligen till en melodi av Carl Glaser 1828, men även andra melodier förekommer, t.ex. den vi brukar använda i Sverige och som med rätt eller orätt tillskrivs Thomas Haweis.

C Wesley:

Th Haweis:

49 Det är sant att Jesus lever

1. Det är sant att Jesus lever,
att han är vår Broder här...

Text: Bo Setterlind 1971 (48 år)

Musik: Roland Forsberg 1971 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Enligt Bo Setterlind själv är denna psalm ett svar på Lina Sandells fråga i psalmen Är det sant att Jesus är min broder? Han ansåg det viktigt att få svara "Det är sant" och tillade: "Det är angeläget att tala om för dem som sjunger psalmen, att Herren verkligen har uppstått."

Bo Setterlind har i flera av sina psalmer insisterat på att få ha kvar sina talrika versaler. När Jesus kallas vår "broder" ska det enligt poeten ske med stort B, likaså när han kallas "friden". Annars har både bibelöversättare och psalmböcker i vår tid varit återhållsamma med versaler, t.o.m. när det handlar om vår Herre och Frälsare.

Setterlind har helst skrivit sina texter till redan kända melodier, t.ex. folkmelodier, eftersom han inte ville att texterna skulle blir obrukade p.g.a. otjänliga melodier. (Samma oro hade Anders Frostenson, som inte utan skäl ansåg att en stor del av sångerna i Psalmer och Visor förblev osjungna p.g.a. alltför krångliga nykompositioner). Men Roland Forsbergs melodi dög tydligen, även om psalmen nog uppriktigt sagt inte hör till de mest sjungna av Setterlinds psalmer (fast det beror kanske inte bara på melodin). Somliga har tyckt sej höra att även Roland Forsbergs melodi är en pendang till eller ett "svar" på ovannämnda Lina Sandell-psalm; att den ansluter sej fint till Oscar Ahnfelts melodi.

Text och melodi presenterades i alla fall för första gången tillsammans den 10 augusti 1971 på en psalmkonferens i Vadstena. John Ronnås skriver: "Deltagarna tyckte till en början att psalmen bar litet för mycket prägel av 1800-talets väckelsesång, men efter några genomsjungningar vann den allmänt gillande på konferensen." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1980)

Apropå den del av Jesu lidande som ännu inte fullbordats (v 3): jämför gärna med SvPs 102!

B Setterlind:

47 Säg, känner du det underbara namnet

1. Säg, känner du det underbara namnet
som till frälsning Gud oss gav,
vars lov har sjungits ut i hela världen...

Text och musik: Allan Törnberg 1935 (28 år)

Hör Seppo Sallinen spela melodin lite jazzigt.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Det är inte alltid en författare själv kan ana vilket av hans eller hennes verk som kommer att bli mest uppskattat. Denna sång, som Allan Törnberg gjorde både text och melodi till efter ett par år som pastor i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, betecknade han själv som ett hastverk utan högre kvaliteter. Men den har blivit författarens mest sjungna sång, mycket kanske beroende just på den spontana spänsten i texten och melodin, som båda trycktes i Sångens Härold nr 1 1936.

Texten bygger på Petrus-orden i Apostlagärningarna 4:12: "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta". Men också på t.ex. ord som Matteusevangeliet 12:21: "Hans namn ska ge folken hopp" och Romarbrevet 10:13: "Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad." Eller Uppenbarelseboken 22:16 "Jag är den klara morgonstjärnan."

48 Vilken vän vi har i Jesus

1. Vilken vän vi har i Jesus!
Trofast, kärleksfull och god...

Text: Joseph Medlicott Scriven 1855 (36 år) "What a friend we have in Jesus", 1857, övers. Eva Magnusson 1984 (60 år)

Musik: Charles Crozat Converse 1868 (36 år).

Hör psalmen på Youtube med "Ingemaromia".

Hör Mahalia Jackson sjunga "What a friend we have in Jesus" (eng. orig.).

Hör Lapp-Lisa sjunga "Tänk en sådan vän som Jesus" (äldre övers.)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Scriven var irländare och utbildad lärare, men emigrerade till Canada sedan hans blivande hustru omkommit just före den planerade vigseln. Han arbetade en tid som privatlärare, men även där förlorade han en fästmö som dog i lunginflammation. Han levde då som ogift, anslöt sig till Plymouthbröderna och ägnade sej livet igenom åt olika slags hjälpverksamhet.

Denna sång skrev Joseph Scriven till sin mor, och det dröjde ganska länge innan den publicerades. Det berättas att en granne som besökte honom av en händelse fick syn på texten och frågade om det var Scriven som skrivit den. Sedan Charles Converse slutligen tonsatt sången blev den efterhand mycket spridd och sjungen, och har under 1900-talet ansetts höra till de 10 mest älskade andliga sångerna.

Sången översattes första gången till svenska av Erik Nyström för Sånger till Lammets lof 1877. Då var anslaget "Tänk, en sådan vän som Jesus". Nuvarande anslag "Vilken vän vi har i Jesus" har funnits sedan 1919, då sången infördes i Metodistkyrkans Psalmbok under just denna rubrik (som ju är en mer ordagrann översättning av det engelska originalets anslag). Men nuvarande genombearbetade version är från 1984, gjord av Eva Magnusson.

Joseph Scriven:

345 Var man må nu väl glädja sig

Alt. koral:

1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Ändock jag var av synder full,
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar,
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod
han ville icke spara,
att för den dom mig förestod
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman,
uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande, sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri1536 (43 år), Olof Hansson Forssell 1816 (54 år). Se även Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, nu (Svps1986 nr 32 eller Stora Nätpsalmboken nr 113 Nu bör väl alla glädja sej

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm."

Det där om jag-form förresten: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

M Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533): 

348 Kristus, konung som hör hemma

1. Kristus, konung som hör hemma
hos vår Gud till evig tid,
du fick mänsklig kropp och stämma
och kom hit med tröst och frid...

Text: Johan Åström 1814 (47 år) "Kriste, som ditt ursprung leder", bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)Musik: Troligen svensk 1694/95
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm trycktes först i "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814 och kom fem år senare med i psalmboken. Då hade den hela nio strofer, men förkortades lika kraftigt som välbetänkt 1937 (till nuvarande fem strofer) och bearbetades kongenialt av Britt G Hallqvist 1983. 

Vi har därmed fått en betydligt mer användbar psalm än 1819, en som passar bra på såväl Jungfru Marie bebådelsedag som på Kristi förklarings dag, ja, nästan när som helst på kyrkoåret, eftersom den hör till de psalmer som sammanfattar nästan hela trosläran. Åström ansågs - liksom många av författarna bakom 1819 års psalmbok - anstucken av rationalistisk s.k. neologi (nyteologi), men man måste nog säga att han utifrån sina psalmer framstår som en synnerligen luthersk-ortodox teolog, inte minst i jämförelse med vår tids prestationer på området.

J. Åström:

347 En blomma uti öknen stod

1. En blomma uti öknen stod.
Den steg ur torra sanden.
Dess doft, liksom en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Guds Son det var. Han sanningen...


Text: Samuel Johan Hedborn 1813 (30 år) efter äldre förebild "Ich weiss ein Blümlein hübsch und fein" (tysk 1560, Peder Dåleman 1583), bearb. Augustin Mannerheim 1979 (64 år).
För en bearbetning i närmare anslutning till Hedborns version, se Stora Nätpsalmboken nr 99: När världens hopp förtvinat stod.   

Musik: Johannes Rhau 1589

När kunglige kanslisten Peder Dåleman översatte psalmen Ich weiss ein Blümlein hübsch und fein till svenska, kallades den "Een skiön Wijse om Gudz Son". Och det kan man verkligen kalla den! I 1695 års psalmbok var det i stort sett hans text som användes: "Jag vet ett blomster skönt och fint". Jämför med "Jag vet en blomma skön och blid", nr 196 i 1986 års finlandssvenska psalmbok. Blomman är här Jesus, som ju i bibeln beskrivs som en telning från Isais eller Davids rot, ja, i Jesaja 53:2 "som ett rotskott ur förtorkad jord".

När Samuel Johan Hedborn publicerade sin psalm om Guds härlighet i Kristus (tryckt 1813 i andra häftet av Hedborns Psalmer), utgick han alldeles tydligt från den äldre psalmen, men lät blomman i öknen symbolisera mänsklighetens förtvinade hopp istället för Jesus. Jesus blev istället källan som sprang upp i öknen och gav liv åt den förtvinade blomman, åt mänskligheten. En bild som också den har stark förankring i Bibeln. Finlandssvenska psalmboken har med även Hedborns version, se psalm 270: "När världens hopp förtvinat stod" , medan Augustin Mannerheim försökt smälta samman psalmerna. Fast förutom inledningen är det i praktiken Hedborns psalm vi har kvar.

Melodin vi använder är egentligen från början en tenorstämma (!) i Johannes Rhaus sättning av "Ich weiss mir ein Röslein" (en variant av den aktuella texten), utgiven 1589 i Gesangbuch. Auserlesene schöne Psalmen (Frankfurt am Main). Rytmen är nu återställd efter en utjämning i 1820 års och 1939 års koralböcker, men kanske psalmen - som var rätt känd och gärna sjungen i sin lugnare melodiform - blivit lite svår att hitta igen och känna igen efter att både anslaget och melodin förändrats på samma gång.

S J Hedborn:

351 Guds Lamm, dig hälsar skaran

1. Guds Lamm, dig hälsar skaran
av dem du återlöste.
Vi skådar segerfanan
du återtog från döden...

Text: Christoph Christian Sturm 1780 (40 år), Olov Hartman 1978 (72 år) - jfr den äldre översättningen nr 136: Du går, Guds Lamm, du rena
Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - än i Wallins översättning (se nr 136) och Olov Hartman gjorde därför den nyöversättning som vi har framför oss här. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

352 En vanlig dag när inget särskilt händer

Alt finsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

1. En vanlig dag när inget särskilt händer,
kan ge mig det som jag behöver mest...

Text: Anders Frostenson 1970, 1984 (64 år)
Musik: C Hubert H Parry 1904 (56 år), alt. Erkki Melartin, alt. "You raise me up"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Inget ont om C H H Parry, men hans melodi har verkligen inte gett Frostensons fina text något lyft - snarare är den ett sänke som bidragit till att psalmen aldrig slagit igenom. Att sjunga texten till "You raise me up"-melodin ger däremot en verklig aha-upplevelse: vilken underbar psalm! Men den går också utmärkt att läsa (högt eller tyst) som dikt vid gudstjänster och församlingsaftnar - eller hemmavid.

"En vanlig dag går Gud omkring på gatan" - så rakt beskriver Frostenson hur Jesus mötte och möter människor. Exemplen från evangelierna ger typiskt frostensonsk konkretion åt psalmen ("en vanlig dag gick synderskan till brunnen"), och utgör ett gott stöd för "bibelminnet". Annars är det ju ofta mest julens och påskens händelser som hamnar i fokus, men här har vi en bra psalm för "mellansöndagarna".

Slutorden "genom mig till andra ska du nå" är ett angeläget sändningsord från Frälsaren till oss som sjunger.

C H H Parry:

353 Han satte sig ner på stranden

1. Han satte sig ner på stranden
och skarorna kring honom var.
Och bruset från berget och vattnet
hans ord till de lyssnande bar...

Text: Anders Frostenson 1970
Musik: Roland Forsberg 1970

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här]


En av Frostensons många psalmer med blandade bilder ur Jesu liv, här bl.a. om bergspredikan, den samariska kvinnan och brödundret. Den är alltför sällan sjungen, trots att melodin hör till Roland Forsbergs lättillgängligaste. Prova gärna!

Som så ofta annars vill Frostenson även i denna psalm betona Närvaron och Närheten, aktualisera händelserna i evangelierna som något som rör våra liv idag. Orden "Allt är närhet" återkommer i alla de fyra stroferna ("närhet och vind", "närhet och våg", "närhet och makt" i vv. 1-3), i sista strofen förtydligat med sensmoralen eller mottot "Vår värld är hans värld".

Just sista strofen betonar Kristi allestädesnärvaro ("Han sitter på högra sidan om Fadern. Hos alla han är") men också hans särskilda närvaro i "ordet" ("hans röst vi förnimmer ur ordet") och vid "bordet" (där "han tjänande böjer sig ner"). Psalmen skulle faktiskt passa bra att sjunga som avslutningssång vid gökottan på Kristi himmelsfärdsdag. Liksom vid många andra tillfällen...

355 Jesus, du som själen mättar

1. Jesus, du som själen mättar,
bördor och bekymmer lättar,
allt jag söker finns hos dig...

Text: Johann Flittner 1661 (43 år), övers. Jakob Arrhenius 1691 (49 år) "Jesu, du som själen spisar", bearb. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1691, ngt bearb.,  jfr 1697 års koralbok nr 246!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Denna psalm utgavs först i Flittners Suscitabulum Musicum (Greifswald 1661). Arrhenius´ översättning utgavs 1691 i hans "Psalme-Profwer", där den svenska melodin också trycktes. Kompositören är okänd, även om Oscar Lövgren gissar på Arrhenius själv.

Psalmen är en av dem som försetts med "omkväde", i detta fall bönen "stanna alltid kvar hos mig" (i den äldre översättningen: "Bliv, o Jesu, städs hos mig"). Sista strofen är dock istället en bekräftelse av Jesu närvaro: "du som alltid blir hos mig."

Genom den bearbetning och förkortning som J A Hellström utförde har psalmen fortsatt vara en av de mer sjungna - melodin hör ju också till de allra käckaste från det svenska 1600-talet.