Visar inlägg med etikett Text 0400-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Text 0400-talet. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

*1 Gud, vår Gud, vi lovar dig





*1. Gud, vår Gud, vi lovar dig,
vi bekänner dig, o Herre.
Dig, som är till evig tid,
tillber ändlighetens släkten.
Hela jorden, hav och land,

ärar, Fader vår, ditt namn.

*2. Kerubim och Serafim...




Text: Te Deum 400-t., Ignaz Franz 1771 (52 år), Olov Hartman 1980 (74 år).
För en kortare version av psalmen, se Nils Johan Nordströms översättning i Stora Nätpsalmboken.
Musik:
Tysk-österrikisk Sagan 1772/Wien 1774.

[Av upphovsrättsskäl kan inte de övriga 8 stroferna av Olov Hartmans text återges här].

Psalmen ("Grosser Gott, wir loben dich") har kallats "Det tyska Te Deum" och utgavs första gången i "Die Christlich-Katolische Lehre in Liedern, d.i. Katechetische Gesänge zum Gebrauch der katholischen Schulen." Melodin av okänd samtida kompositör blev bl.a. publicerad i Katholisches Gesangbuch, Wien 1774.

Psalmen i Franz´ tappning översattes första gången till svenska på 1920-talet av baptisten Nils Johan Nordström, dock inte i sin helhet. Andra gången, 60 år senare, översattes den i en mer fullständig version av prästen Olov Hartman (1906-1982).

Hartman har egentligen mer utgått ifrån Te Deums originalversion än från Ignaz Franz´ bearbetning, så hans text är snarare en översättning från latinet än från tyskan. Men själva den rimmade strofformen och melodin är samma som Franz´.

Egentligen är tanken på att ge ut "den kristligt-katolska läran i visor" eller "kateketiska sånger" ganska luthersk - Martin Luther gjorde en psalm om buden, en om trosbekännelsen, en om Herrens bön, en om dopet och en om nattvarden. Och dessutom en psalm för varje större högtid i kyrkoåret. Så det är intressant att den romerske katoliken Ignaz Franz var inne på samma idé - och att vi tack vare honom fått en mer lättsjungen variant av Te Deum än både den gamla fornkyrkliga och Martin Luthers.

måndag 15 februari 2010

623 Låt gråten och klagan få stillna



1. Låt gråten och klagan få stillna,
och sörj ej som hopp inte funnes.
De älskade, de som oss lämnar
bereds genom döden för livet.

2. Vad säger Guds ord som är ristat...


Text: Aurelius Prudentius o 400 (52 år) "Iam maesta quisce querela" ur "Deus ignee fons animarum", ny svensk tolkning Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Medeltida / Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]