252 Hela vägen går han med mig

1. Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall med glädje jag det minnas:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb. 1986
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry:

277 Så tag nu mina händer

1. Så tag nu mina händer
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.
Ditt barn i nåd ledsaga,
min väg är svår.
Jag vill ett steg ej taga
där du ej går.

2. Ja, låt mitt arma hjärta
en gång få ro,
åt dig i fröjd och smärta
sig helt förtro,
och låt ditt barn sig luta
intill ditt bröst
och sina ögon sluta
och finna tröst.

3. Får jag ej strax förnimma
ditt starka stöd,
jag ser dock målet glimma
ur natt och nöd.
Så tag då mina händer,
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.

Text: Julie von Hausmann tr. 1862 (37 år) "So nimm denn meine Hände", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1917 (53 år)
Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år), eller alternativ "solomelodi".

Denna psalm är skriven bl.a. utifrån orden i Rut 1:16. Det syns tydligare i det tyska originalet, där första strofen slutar: "Wo du wirst geh'n und stehen, da nimm mich mit." Psalmen kan kallas "överlåtelsepsalm" eller "pilgrimspsalm" och passar bra även som begravningspsalm.

Julie von Hausmann hade länge sysslat med sångdiktning (ofta tidigt på morgonen), när en av hennes väninnor 1862 visade en del av hennes sånger för kyrkoherde G Knak. Han tyckte särskilt om denna sång, och bad om tillåtelse att publicera den i samlingen Maiblumen (1862). Johan Alfred Eklund översatte den för 1917 års psalmboksförslag, och det är den versionen vi har här, men även andra hade tidigare översatt den till svenska.

Melodin av Friedrich Silcher komponerades ursprungligen till folkvisan Wie könnt ich ruhig schlafen och trycktes i hans Zwölf Kinderlieder (12 barnsånger), häfte III, 1842. De årtal som i psalmboken anges för text resp. melodi avser alltså i bägge fallen tryckåren - ingenting hindrar att båda i verkligheten skapades åtskilliga år tidigare.

Hör här så fint nederländarna sjunger! Och här kommer en helt annan version med annan melodi:



 . 

Julie von Hausmann på äldre dagar:

Friedrich Silcher:

300 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Robert Lowry på äldre dar:

299 Ur djupet av mitt hjärta

 

1. Ur djupet av mitt hjärta
min längtan till dig går,
Jerusalem,
Guds stad, mitt hem...

Text: Hans Adolph Brorson 1764 (70 år) "O Helligånd, mit hjerte", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 841!
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1859

(OBS! Noterna är återgivna enligt Ahnfelts sånger, ej enligt koralbokens omotiverat utjämnade version - i Youtubeklippet - som dock går utmärkt att sjunga parallellt)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När denna Brorsonpsalm (en av hans sista, tr. 1765 i Doct. Hans Adolph Brorsons Svanesang, "Svanesangen") introducerades i Sverige via Ahnfelts sånger, var det i en betydligt utvidgad 10 versers version av Clara Ahnfelt ("I djupet av mitt hjärta"). När psalmen till slut kom in i psalmboken var det i en halverad variant av Clara Ahnfelts version. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en direktöversättning av de tre strofer av psalmen som även finns i Den danske salmebog 2003. Högst begripligt och på många sätt motiverat.

Samtidigt var ju Clara Ahnfelts strof "Jo, du mig visar vägen" ett bra svar på frågan i andra strofen - kopplingen till den tredje känns nu, liksom i den danska versionen, lite otydlig. (Jfr Clara Ahnfelt-delen av psalmen som jag ställt samman i Nät-Sionstoner med anslaget Se målet härligt lyser!). Och Frostensons/Ahnfelts apostrofering av "Jerusalem" i första strofen saknar motsvarighet i originalet, där Brorson faktiskt åkallar den Helige Ande.

Psalmen är en ganska originell "pilgrimsvandrarsång" med sitt genomgående sjöfararperspektiv (med "roder och ankare"). Men på 1850-talet med dess begynnande våg av utvandringar till Amerika torde den ha känts högaktuell, och bilden av "överfart", med livet som en sjöresa, är än i dag mycket verkningsfull.

Fast ur 1986 års psalmbok vet jag mej bara ha sjungit psalmen vid ett enda tillfälle: vid en kvällsmässa på Mellansels folkhögskola våren 2009. (Ur Sionstoner med dess Clara Ahnfelt-version desto fler gånger).

Melodin är ett kapitel för sej. Den jämnades ut i 1939 års koralbok (som så många andra melodier från 1800-talet) men restaurerades tyvärr inte 1987. Danska psalmboken - som också nyttjar Ahnfelts sånger-melodin - har visserligen behållit dess rörliga, närmast gungande karaktär även i andra och sista raderna (jfr noter ovan), men även där gjort vissa "redaktionella ändringar" (det första "Besset" har t.ex. ändrats till ett Ess). Så vi har både i Danmark och Sverige samma melodi till psalmen, men har på ömse sidor om Sundet ändrat den på varsitt vis. Jag anbefaller en återgång till 1859 års version ovan - vad var det för fel på den?

Brorson:

298 Gud, ditt folk är vandringsfolket

1. Gud, ditt folk är vandringsfolket.
Själv du mitt ibland oss går...

Text: William Williams 1745 (28 år), "Arglwydd, arwain trwy'r anialwch", eng. övers. Guide me, o Thou great Redeemer, sv. övers. Anders Frostenson 1976 (70 år)

Musik: John Hughes 1905 (32 år) - lyssna till hur psalmen kan sjungas i Swansea, Wales!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Walesaren Williams skrev sin psalm efter fem års prästtjänst i anglikanska kyrkan, där han samarbetade tätt med den fyra år äldre väckelsemannen Daniel Rowland. Han publicerade psalmen i sin samling Alleluia (1745).

Men efter att Peter Williams (1722-1796) översatt psalmen till engelska (tr. 1771) tog William Williams första strofen av denna översättning och översatte eller nydiktade ytterligare tre strofer (enligt Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 766). I så fall skulle psalmens tillkomsthistoria vara väsentligt mer "komplicerad" än vad som vanligen framgår i våra psalmböcker.

Liksom i t.ex. SvPs nr 278 ("Frälsare, tag min hand") är referenserna till israeliternas ökenvandring talrika ("bröd från himlen", "låt kristallklar källan strömma", "eldstod under natten", "starka klippa", "på andra sidan" o.s.v.)

Psalmen har funnits översatt till svenska i ca 150 år, först med anslaget "Led mig, Herre Gud allsmäktig", senare "Herre, du som vägen känner" och nu senast "Gud, ditt folk är vandringsfolket". John Hughes vackra koral från början av 1900-talet har så småningom blivit allenarådande. (OBS dock att melodistämman egentligen ska ligga kvar uppe på tvåstrukna C under hela den näst sista versraden!).

Psalmen sjöngs både vid prinsessan Dianas begravning 6/9 1997 och vid sonens, prins Williams, bröllop den 29/4 2011.

William Williams: 

297 Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.


Text: Bernhard Severin Ingemann augusti 1850 (61 år) "Dejlig er jorden", övers. Cecilia Bååth-Holmberg 1884 (27 år)

Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Detta är en av psalmbokens absolut mest välkända psalmer, ja, en av dem som många svenskar kan utantill. Så kär och insjungen är själva ordalydelsen, att det 1986 inte gick att i sista strofen byta ut "Änglar den sjöngo" mot "Änglarna sjöng den" (sången). Trots att verbformen och ordföljden då skulle bli både begripligare och trognare mot originalet, där det heter just att "englene sang den"!

Psalmen skrevs på sensommaren 1850, då lektor Ingemann fick besök av kyrkoherden Johannes Ferdinand Fenger, som hittat psalmen Schönster Herr Jesu i marsnumret av en tysk missionstidskrift. Där uppgavs den vara en "korsfararhymn" från 1200-talet, och Fenger önskade en text med närmare anknytning till korsfarar- och pilgrimsmotivet.

Lyckligtvis fylldes psalmen inte av någon våldsförhärligande riddarromantik, utan snarare tvärtom: det är en mycket fridfull pilgrimsstämning som genomsyrar texten. Oscar Lövgren påpekar: "Den folkförsoningens freds- och fridston som färgar hymnen, hängde väl också samman med det krig som denna sommar pågick mellan Danmark och Preussen. Efter det blodiga slaget vid Isted 25.7.1850 skrev Ingemann: 'Gud give nu, att den stora fiendskapen måtte ha förblött och en rättfärdig fred vara tillkämpad.'" Och den psalm han skrev senare samma år lät han sluta med orden: "Frid över jorden Herren bjöd". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 315).

Psalmen "Dejlig er jorden" publicerades samma år i tidskriften Dansk Kirketidende (den 8 september). Den unga svenska folkhögskoleläraren Cecilia Bååth-Holmberg (sju år yngre än psalmen) hörde den första gången sjungas i Seljord i norska Telemarken och samtidigt med berättelsen om denna upplevelse publicerade hon sin översättning av psalmen (C. B-H. i Folkhögskolebladet 15 nov. 1884). Texten översattes något decennium senare även av Erik Nyström, men den översättningen slog aldrig igenom.

I övriga Norden är psalmen placerad bland julpsalmerna (väl framför allt p.g.a. tredje strofen), men i Sverige bland pilgrimspsalmerna (här sjungs den kanske mest vid begravningar). Den hör dock till våra mest användbara psalmer, och kan lika gärna sjungas exempelvis en vacker sommardag eller en stilla höstkväll.

B S Ingemann:

C Bååth-Holmberg:

302 Min framtidsdag är ljus och lång

1. Min framtidsdag är ljus och lång,

den räcker bortom tidens tvång,

där Gud och Lammet säll jag ser

och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,

i himlen är det i förvar.

Och under prövotiden här

min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!

Nu slipper jag att ängslig gå.

För mig han alltid sörja vill,

vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ

och sjunger lycklig: allt är väl.

Jag vandrar trygg vid Faderns hand,

han leder mig till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mig

att leva mera helt för dig

den lilla tid jag har igen

på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb.

Musik: Nils Frykman 1883

Denna sång trycktes med både text och melodi i tidningen Sanningsvittnet den 8 nov. 1883. Den är förmodligen författarens mest kända och den första strofen står på författarens gravsten i Minneapolis (både på svenska och översatt till engelska, "I have a future all sublime").

Det är en klassisk "hemlandssång", skriven mitt i livet samma år som Frykman tog avsked från sin lärartjänst och på heltid började ägna sej åt predikoverksamhet, framför allt i hemsocknen Sunne. Utkomstmöjligheterna blev förstås mer osäkra, men Frykman är full av förtröstan: "för mig han (Gud) alltid sörja vill, / vad än som här må stöta till". (Fem år senare blev han kallad till pastor i en Chicago-församling och en av de många utvandrarna från Värmland vid den här tiden).

Sången är tydligen skriven just under en predikoresa i Värmland. Ett av barnen i hemmet han gästade har berättat så här om sångens tillkomst: "Då vår gäst en stund lämnats ensam, hörde vi honom spela. Jag blev nyfiken och smög mig innanför dörren. Jag såg honom då stående spela ett kort stycke, varefter han återvände till skrivbordet och skrev något på ett papper. Sedan han en stund fortsatt därmed, ömsom spelande och ömsom  skrivande, tycktes han ha fått sitt arbete färdigt. Innan han lämnade vårt hem, sjöng han och spelade för första gången sången: 'Min framtidsdag är ljus och lång - -.'  Någon tid därefter fann man både text och melodi i Sanningsvittnet." (Cit. efter Feldt. Oscar: Psalm- och sångförfattare i Sionstoner, EFS-förlaget 1944, s. 210).

Fokus ligger på evighetshoppet och lovsångstonen är tydlig. Men den femte, mer dämpade strofen - som f.ö. med fördel kan sjungas a capella - är en mycket nyttig "hitsidesbön" om att lära sej leva mer för Jesus den tid som återstår här på jorden.

Nils Frykman:

301 Hur ljuvligt det är att möta

1. Hur ljuvligt det är att möta
på väg till Jerusalem
en återlöst syskonskara
när ensam man vandrar hem...

Text: Kirsten D Aagard Hansen december 1871 (21 år), 1873, sv. övers. Jakob Byström 1898 (41 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 829 "Så ljuvligt det är att möta"
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år) "Når solen ganger til hvile"

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm om den kristna gemenskapen skrevs under intryck av väckelsen i norska Vikedal 1871, när den unga Kirstens far var kyrkoherde där. Efter viss bearbetning trycktes psalmen, som ursprungligen hade sju strofer, i Bibelbudet i Stavanger 1873. Den översattes av Jakob Byström och trycktes i Kalendern Betlehem 1899 (tr. 1898). Även andra översättningar till svenska finns, bl.a. en av Oscar Lövgren. Men Catharina Broomé utgick från Byströms översättning när hon skapade psalmbokens version 1984.

Psalmen har många anknytningspunkter till Bibeln; själv kommer jag främst att tänka på Efesierbrevet 4:3-5 och 1 Korintierbrevet 12:27. Psalmen är något av församlingsgemenskapens "Höga Visa" i vår psalmbok - i en tid då gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan minskar katastrofalt och församlingar slås samman så att gudstjänstfirande blir ännu sällsyntare än förut. Det är som om Hebréerbrevet 10:25 återklingade i Kirsten Hansens text: "Låt oss inte överge våra sammankomster..." - fast mer som en lovsång än som en förmaning. "Det finns inga ord för glädjen / som Andens gemenskap ger."

“Hur många gånger har jag inte varit med i den stora sjungande skaran som vandrat till och från dessa möten. Vacker och upplyftande ljöd sången i den stilla luften.” Så skriver Kirsten Dorothea Aagaard Hansen om gudstjänstgemenskapen före och efter mötena i sin ungdoms Vikedal. (Återgivet efter Valborg Lindgärde i Ordets kraft - Nordic Women's Literature )

Melodin är av Sophie Dedekam och psalmen som helhet är alltså skapad av två unga damer i 20-årsåldern. En för våra psalmer inte helt vanlig bakgrund!

S Dedekam:

303 Det finns en väg till himmelen

1. Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem...

Text: Bo Setterlind 1972 (49 år)
Musik: Folkmelodi upptecknad i Sköldinge av Nils Dencker

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

Detta är definitivt Bo Setterlinds mest sjungna och älskade psalm, där varje ord liksom understryks av den vackra folkmelodin från Sköldinge. Det är en slags väckelsepsalm från 1970-talet med både traditionella vändningar om "en väg till Guds Jerusalem" och modernare tonfall: "den börjar här, den börjar nu".

Tredje strofens "tvivla ej, allenast tro" är egentligen Jesus´ ord till Tomas i Johannesevangeliet 20:27b. (Även Jakobsbrevet 1:6 uttrycker en liknande uppmaning). Strofens rimtäta slutrad "det går en bro från tro till ro" är en positiv version av Jesaja 7:9b: "Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro" (1917 års övers.)

Bo Setterlind:

616 Med alla Herrens fromma

1. Med alla Herrens fromma
jag till den staden går,
där livets träd i blomma
vid ljusets källa står...

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år) "Snart ligger bojan krossad", bearb. Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J O Wallin:

617 Vi är ett folk på vandring

1. Vi är ett folk på vandring.
När vägen blir tröttsam och lång...

Text: Britt G Hallqvist 1981 (67 år)
Musik: Egil Hovland 1981 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

E Hovland:

 

615 Kom, vänner, låt oss hasta

1. Kom, vänner, låt oss hasta.
Snart faller natten på.
Och farligt är att rasta
i denna öken då.
Upp, låt oss fatta mod
i Andens kraft att vandra
till himlen med varandra.
Där väntar vilan god.

2. Vi viker ej från denna...

Text: Gerhard Tersteegen 1738 (41 år), sv. övers. 1741 "Kom, vänner! låt oss strida", bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här]

G Tersteegen: