27 Du är större än mitt hjärta

Alt. koral:



1. Du är större än mitt hjärta,

du som allting kan och vet,

du som har i dina händer

Vintergatans hemlighet...

Text: Kerstin Anér 1946 (26 år) Musik: Roland Forsberg 1981 (42 år), alt. mel. (finns ej i psalmboken) av Bengt-Göran Sköld eller Örjan Andersson eller (finns i Psalmer och Visor) av Göte Strandsjö.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken fulltext eller noter publiceras här än]

Denna psalm tillhör tillsammans med I tro under himmelens skyar och Sorlet har dött den mycket sällsynta kategorin psalmer som är skrivna på 1940-talet. Och Kerstin Anér uttrycker verkligen "atomålderns" speciella våndor och tankar.

John Ronnås skriver i Våra gemensamma psalmer (Verbum 1990): "Hon har berättat att den [psalmen] skrevs i ett enda sammanhang. Hon hade en kväll 1946 deltagit i en diskussion om naturvetenskap, tro och livets mening. Samma kväll skrev hon psalmen, som ett uttryck för möjligheten av en sammanhållen kristen världsåskådning."

Anslaget (och slutet) bygger på 1 Joh. 3:20 ("om vårt hjärta fördömer oss..."). Och den Gud som är större än vårt hjärta och vet allt, är också "nära som en mor."

292 b Jublande lyfter vi här våra händer

1. Jublande lyfter vi här våra händer,
sjunger den glädje som enighet tänder...

Text: Fred Kaan 1972 (43 år), Kerstin Anér 1975 (55 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1981 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Se kommentaren till 292a. Robertsons melodi kräver en viss omdisposition av strofer resp. omkväde, men i övrigt är det exakt samma psalm.

333 Änglarna sjunger i himlen

1. Änglarna sjunger i himlen.
Halleluja!
Glädjen blir stor när Guds Ande väcker

och styrker vår tro.
//: Halleluja, halleluja! ://

2. Änglarna sjunger i himlen...

Text och musik: Paolo D Sosa 1958 (25 år). Sv. övers. Britt G Hallqvist 1984

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna och resten av texten inte publiceras här än]

Här har vi en av psalmbokens ganska få utomeuropeiska psalmer, en från Argentina i Sydamerika. Både text och musik är komponerade av Pablo D. Sosa 1958. När 1986 års psalmbok kom ut angavs psalmen vara skriven 1980, men den var alltså betydligt äldre (och psalmisten betydligt yngre) än så! 

Originaltonarten är F-dur, vilket gör att det sista "hallelujat" börjar ända uppe på tvåstrukna F, vilket nog i förstone kan te sej ansträngande för en normal "allsångare". Men författaren/kompositören ville verkligen fullt avsiktligt se till att hela församlingen (inte bara sopranerna/tenorerna) skulle utstöta ett litet glädjetjut just där. Och så slipper man gå ända ner till A i ostrukna oktaven (som barnröster helst ska slippa). Så testa gärna originaltonarten i nästa gudstjänst)!

Författaren/kompositören är född 1933, är både präst och musiker, och har varit lärare vid ett ekumeniskt teologiskt seminarium i Buenos Aires i Argentina. Psalmen översattes till svenska av Britt G Hallqvist 1984 och kom alltså direkt in i psalmboken utan att först ha varit med i Psalmer och Visor 76/82 eller liknande. 

Texten alluderar på den "glädje i himmelen" som Jesus talar om t.ex. i Lukasevangeliet 15, när det handlar om syndares omvändelse. Någon petimeter har påpekat att det aldrig i bibeln uttryckligen står att de okroppsliga änglarna verkligen kan sjunga (det lär överallt stå att ängeln eller änglaskaran "sade" något, aldrig att de "sjöng"), men å andra sidan uttrycks heller aldrig motsatsen, alltså att änglarna inte kan sjunga.

Så vi sjunger Sosas/Hallqvists psalm - med glädje.

398 Brödet är ett

1. Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla
här vid nattvardens bord...

Text: Jonas Jonson 1980 (41 år)
Musik: Per Harling 1980 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

J Jonson:

Denna psalm är, liksom t.ex. kvällspsalmen Innan natten kommer, en frukt av det nära samarbetet mellan Jonson och Harling på 70-80-talen, från början i samband med Jonsons föreståndarskap på Rättviks stiftsgård men också därefter. Psalmen har ett ovanligt "rättviseperspektiv" på nattvarden (jfr Olov Hartmans nattvardsbön om "ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet") som dock kan diskuteras utifrån det faktum att nattvarden egentligen är en förbundsmåltid för döpta kristna, och utifrån det faktum att aposteln Paulus varnar för ett ovärdigt ätande.

Perspektivet accentueras av att det ingår i själva refrängen: "Vi reser ett tecken, ett rättvisans tecken, / måltid delad med alla." Det är knappast fel att social rättvisa betonas i en psalm - det skulle snarast behövas i fler - men frågan är som sagt om "måltid delad med alla" är en riktig beskrivning av just nattvarden i ett internationellt och för den delen interreligiöst perspektiv.

Å andra sidan kan formuleringen försvaras utifrån synen på nattvarden som en himmelsk måltid, ett föregripande av "den stora nattvarden i himmelen", där alla som genom Guds nåd har nått målet får uppleva hur alla skiljemurar mellan föraktade och berömda, fattiga och rika, har brutits ner i Kristus. En försmak av det får vi onekligen i mässan. Och därför kan vi redan här sjunga: "Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, / tid då murar ska falla."

411 Gud har omsorg om vårt släkte

Alternativ melodi, "Det finns djup i Herrens godhet" (SvPs 285) OBS! Denna melodi anges ej till nedanstående text i 1986 års psalmbok, men anses av många vara mycket passande till denna vigselpsalm, mera insjungen som den är (och kanske även aningens mera lättsjungen?).


1. Gud har omsorg om vårt släkte,
han har sett vår ensamhet.
Han har skapat man och kvinna...

Text: Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Egil Hovland 1984 (60 år), alt. förslag här ovan: Tysk/Paderborn ("Det finns djup i Herrens godhet")

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna fina vigelpsalm har jag under mina kantorsvikariat aldrig varit med om att ett brudpar önskat, ens med hjälp av prästen. Däremot har jag själv valt den, inte på mitt eget bröllop men vid en vigsel där brudparet överlät åt mej att välja psalmer. Kanske man skulle ha använt den insjungna "Det finns djup i Herrens godhet"-melodin istället för Hovlands fina men föga originella? Kanske hade man behövt en populär insjungning på skiva för att psalmen skulle "slå igenom"?

Britt G Hallqvists text är ännu ett exempel på att de moderna bröllopspsalmerna i psalmboken är uttalat heteronormativa ("man och kvinna"), medan de äldre (från 1800-talet) använder det könsneutrala uttrycket "dessa två".

Psalmens avslutning ("mod och lust att tända ljus") har anklagats för att vara pryd ("tända ljus - bah!"), men det hade knappast varit möjligt att vara så mycket mer rakt på sak i en psalm. Eller vad tror du? Hade det varit bättre om det stått "mod och lust till kärleksbus"? :o)

E Hovland:

426 Hör du rösten

A-melodi:


B-melodi:

1. Hör du rösten?
Ser du mannen?
Där vid stranden står Johannes...


Text: Karl Sundén 1970 (28 år)
Musik: a) Ingmar Milveden 1970 (50 år)
b) Karl-Olof Robertson 1980 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En psalm som ligger i den verkliga psalmbotten, trots att den passar som hand i handske både på Johannes Döparens dag (Annandag Midsommar) och Tredje söndagen i advent. Kanske b-melodin (som så ofta) är den mer lättsjungna, men det hjälps inte: talet 426 står sällan på psalmnummertavlorna i vårt land.

Kanske är inte själva texten - av den unge Karl Sundén - så inspirerande heller. Men den orimmade dikten får in Johannes Döparens namn på ett stunsigt sätt, och varje vers har en refräng som lyder: "Tag hans rop om bättring till dig: Herren kommer snart." 

Och psalmen får nog ändå betraktas som ett rätt originellt och tematiskt välbehövligt tillskott till psalmboken, ett tillskott som redan från början hamnade lite i bakvattnet och därför sedermera slentrianmässigt betraktats som svårsjunget ("den har ju aldrig blivit sjungen", typ). Likt många nya psalmer har den kanske för få verser (fyra) för att melodin riktigt ska hinna "sätta sej" - sju-åtta verser av denna ringa längd hade inte varit fel.

Men våga prova!

Johannes Döparens huvud på ett fat:

(Från Skellefte landsförsamlings kyrka)

437 Till möten och brunnar

1. Till möten och brunnar
min kruka jag bär,
så många förkunnar
var sanningen är...

Text: Eva Norberg 1983 (68 år)
Musik: Daniel Helldén 1984 (67 år), alt. melodi (se nedan) A.H. 1987 (17 år), alt. 2 norsk folmelodi från Setesdal, alt. 3 dansk (?) koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken Daniel Helldéns noter eller resten av texten publiceras här än]

En suverän gestaltning av den berömda berättelsen i Johannesevangeliets 4 kapitel, till på köpet i jag-form! Det är alltså den samariska kvinnan som har fått ordet - och genom henne många sökare och finnare i hela kristenhetens historia! Härligt, Eva Norberg!

Melodin är inte svår, så egentligen förstår jag inte alls varför denna psalm hamnat i bakvatten. Den borde ju vara given åtminstone så snart som någon av söndagens texter handlar om den samariska kvinnan. Men den är fullt användbar även dessemellan. Sjung, bara sjung, så lär vi oss den! (Gärna i raskt 6/8-tempo!).
  

Alt. melodier från Danmark resp Norge (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):

Alt koral:

Eva Norberg:

510 Innan natten kommer

1. Innan natten kommer
vill jag tacka
för den dag du gav,

dem som jag mötte...


Text: Jonas Jonson 1978 (39 år), 1982
Musik: Per Harling 1981 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

J Jonson på äldre dagar:

Innan natten kommer har blivit en av våra mest sjungna kvällspsalmer. Författaren skriver (i Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Det är en gammal god böneordning att först tacka Gud för allt gott, sedan erinra sig människor som behöver vår förbön, be för hela skapelsen och alla som sörjer, är hungriga, fängslade, torterade, på flykt, sjuka eller döende. Till slut överlämnar man sig själv, andra människor och hela världen i Guds goda händer. Natten är den natt som nu kommer. Men den är också min egen död och hela världens slut.

Och psalmen är uppbyggd helt i enlighet med denna gamla goda böneordning. Från Stiftsgården i Rättvik (där Jonson var föreståndare på 1970-talet och där även kompositören Harling verkade i flera år) har sången spridit sej över landet, till en början främst via Kyrkans Ungdom och dess vishäften men fr.o.m. 1986 via psalmboken. Enligt Jonas Jonson själv lär den ha kommit in i psalmboken efter en undersökning av ungdomars favoritpsalmer.

Angående morgon- och aftonbön över huvud taget skriver författaren så här:

Vi sjunger morgonpsalm och kvällspsalm för att ta emot dagen och återlämna den. Det är som att andas in och andas ut. Alla behöver stanna till, tänka efter vad som hänt, sammanfatta sina erfarenheter, förvandla omsorgen till bön och lämna dagen bakom sig. Aftonbön är den bön som människor ber mest. (cit. efter Alla tiders sång, Verbum 1998, s. 151)

523 Kom nära, Gud, kom vila

1. Kom nära, Gud. Kom vila.
Ge mina händer ro.
Jesus Kristus möter oss...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)
Musik: Åke Kullnes 1980 (70 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna och resten av texten inte publiceras här än]

Ännu en "psalmbottenpsalm". Men den kan gott ha använts flitigt i enskild andakt. Den är vacker även utan att sjungas. Stroferna är som så ofta hos Lindgren byggda på upprepningar med endast små variationer - "Jesus Kristus möter oss" är ett stående inslag, men han har nya goda gåvor i varje strof.

Att en 70-åring komponerar koraler hör inte till det vanligaste - men Åke Kullnes gjorde den här året före sin död. Och även om den alltså knappast har slagit igenom är den alls inte svår - prova nynna den själv med hjälp av Jens Fredborgs pianospel här ovanför!

559 Tron sig sträcker efter frukten

1. Tron sig sträcker efter frukten,

när i blomning trädet går,

den ser skörden redan vitna...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)

Musik: Curt Lindström 1986 (40 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Trots tillkomsttiden är detta ingen av Frostensons "Kyrkovisor (för barn)". Den presenterades 

591 Det kan vi göra för rätt och för fred

1. Det kan vi göra för rätt och för fred:
vi kan be
och svara på vad andra ropar om och ber,
gå samman steg för steg och något sker...

Text: Brian Wren 1972 (36 år), Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1984 (66 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

B Wren:

602 Så länge solen värmer jorden

1. Så länge solen värmer jorden
och kornet kan få gro,
så länge ögon ännu lyser
av hopp och framtidstro,
så stiger vår lovsång till dig, Gud...

Text: Per Harling 1980 (32 år)
Musik: P Harling 1980 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

606 Det gungar så fint

1. Det gungar så fint

när han bär dig, mitt barn,
han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd

av det lenaste garn...

Text: Eva Norberg 1982 (67 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1982 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

617 Vi är ett folk på vandring

1. Vi är ett folk på vandring.
När vägen blir tröttsam och lång...

Text: Britt G Hallqvist 1981 (67 år)
Musik: Egil Hovland 1981 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

E Hovland:

 

627 Nu är livet gömt hos Gud

Alt. norsk koral (OBS finns ej i svenska psalmboken!):

1. Nu är livet gömt hos Gud.
Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i tyngsta sorg...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Roland Forsberg 1980 (41 år), alt. Anfinn Øien 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

"Var är Margareta nu?" frågade Svein Ellingsens yngsta dotter vid storasysterns grav. "Kroppen är gömd i jorden, men livet är gömt hos Gud", svarade han. Svaret blev till en psalm.  (Källa Vidar Kristensen, se under nr 872).

Svein Ellingsen: