13 Min Gud, när jag betänker

1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mig,
vad nåd du städs mig skänker,
jag får ju allt av dig,
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dig, min Fader,
jag tackar dig, Guds Lamm.

2. Du döden för mig smakat,
du mina synder bar,
och över mig du vakat
i alla mina dar.
Vad hade av mig blivit
om du ej handlat så?
Om du ej nåd mig givit
jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig
och går till himmelen.
Jag njuter fröjd otalig
i Gud, min bäste vän.
Han själv skall mig bevara,
hans nåd är alltid ny,
och hotar någon fara
till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja
som har en sådan Gud?
Nej, hellre må jag börja
att höja lovets ljud.
Ja, Herren vill jag prisa:
hans nåd och trofasthet
skall bli min nya visa
uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb., jfr Stora Nätpsalmboken nr 10!

Musik: Ur Hemlandssånger 1877 (sign. "B")

Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger.

Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som både han själv och så många nyomvända värmlänningar kände vid denna tid.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.

Så här kan psalmen låta med moderna instrument på Hönökonferensen, men de olika textdelarna är hopfogade med musiken på ett lite märkligt sätt jämfört med psalmboken (jag vet inte hur de får till det egentligen):

N Frykman på äldre dagar:

29 Kärlek från vår Gud

Alt. koral (B-melodi):


1. Kärlek från vår Gud

flödar till oss ut

som en källa, frisk och ren.

I dess vatten klart,

stilla, underbart

glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvlig till oss ner.

Öppna blott din famn,

kom i Jesu namn!

Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

Text: Jens Nicolai Ludvig Schjørring juni 1854 (28 år) "Kjaerlighed fra Gud", övers. Sven Johan Ögrim (?) 1900, ngt bearb. 1986
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1876 (71 år) eller Henry S Thompson o 1850

Denna danska psalm om kärlek, ofta använd som vigselpsalm, har verkligen ett mycket romantiskt ursprung. Författaren, prästen Jens Schjørring, var i sin ungdom kaplan i Lyderslev på Stevn. Piga i prästgården där var lärardottern Marie Olsen (d. 1889), och då Jens en tid blev sjuk skötte hon om honom. De unga tu blev kära i varandra, och på våren 1854 förlovade de sej. Kort tid därefter, i juni, växte psalmen om kärleken fram. Schjørring berättar i minnesskriften över sin hustru ("Pastorinde Marie Schjørring):

"Sången är född i stillhet. Den är skriven till min Marie utan andra tankar än att den skulle bli henne till glädje, samt enkelt och rakt på sak uttala, vilka känslor som rörde sej hos mej under vår kärleks första möte och framväxt."

Det här med kärlek är inte alltid helt lätt att utreda. Man vill ju gärna skilja mellan Guds kärlek och vår kärlek (jfr 1 Johannesbrevet 4:10), samt mellan den "andliga" och osjälviska kärleken och den mera "sinnliga", jfr Anders Nygren: Den kristna kärlekstanken genom tiderna. Eros och Agape. I-II(1930-36). Schjørrings psalm har ibland setts som oklar här: är "kärlek från vår Gud" den kärlek Gud har till oss och visar mot oss, eller är det den gudagivna kärlek man och kvinna känner inför varandra?

Schjørring betonar själv Guds kärlek och den självutgivande agape-kärleken: "Det som förde oss tillsammans var vår längtan efter Guds kärlek och vår önskan att få tjäna Herren i hans församling." Det finns ingen anledning att misstro honom på den punkten. En djup själslig och andlig gemenskap är en god grund för ett äktenskap. Men det borde inte heller finnas någon anledning för en kristen att förneka Eros-inslaget: att även den i skapelsen gudagivna, fysiska attraktionen mellan en ung man och en ung kvinna förde Jens och Marie samman. Annars kunde han ju lika gärna ha gift sej med en from 80-årig gumma.

Brud och brudgum i Höga Visan (illustration från 1100-talet):

Ska man följa aposteln Paulus i Efeserbrevet 5:32 är äktenskapets hemlighet stor och syftar även på förhållandet mellan Kristus och kyrkan. Både själslig och fysisk förening, både mänsklig och gudomlig kärlek, kan alltså vara ett uttryck för Guds goda vilja och outgrundliga mysterium. Se t.ex. Höga Visan som ju helt uppenbart besjunger en kärlek med många erotiska inslag, men som samtidigt tolkats allegoriskt som syftande på kärleken mellan Gud och hans folk. (En sådan tolkning behöver inte förneka sångsamlingens uttryck för kärleks- och kroppsglädje, utan ger den bara en vidare dimension). Jämför Paulus ord i 1 Timoteusbrevet 4:4: "Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse: det blir rent genom Guds ord och genom bön." Alltså: Hela Guds skapelse - inkl attraktionen mellan man och kvinna - är i princip något gott och gudagivet, har visserligen smutsats och skadats genom synden (vilket ej är lika med sex), men renas och helgas på nytt genom Guds ord och bönen.

Den originella och livfulla andra strofen i Schjörrings psalm skildrar "kärleken från Gud" som en smyckad brud, som kommer oss till mötes. "Öppna blott din famn - kom i Jesu namn!" sjunger Schjørring. Annars skildras ju människan och församlingen i Bibeln och kyrkans teologi oftast som "bruden" som öppnar sin famn för den himmelske brudgummen, men här är rollerna ombytta, säkert under påverkan av den kärlek författaren upplever till och från Marie. Sången är en kallelse- och inbjudningssång, men det är ju heller ingen tillfällighet att den så ofta sjungits vid bröllop. Eros och Agape har här ingått en lycklig förening.

Så till slut några ord om melodierna. Dansken Hartmanns melodi är i Danmark så gott som allenarådande. Men även amerikanen Thompsons melodi, som i Sverige varit mycket vanligare, kom till oss via Danmark (dit den kommit genom mormonpredikanter!) och har ibland angivits vara en dansk folkmelodi. Den är en vismelodi som kallats Lilly Dale och skrevs till texten ´Twas a calm still night. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 623, Gummessons 1964).

J P E Hartmann: 

94 Du som av kärlek varm

1. Du som av kärlek varm
blödde för mig,
drag mig för varje dag
närmare dig.
Fyll du mitt hjärta så
att jag av kärlek må
offra med fröjd också
något för dig.

2. Du som i himlens höjd
beder för mig,
hjälp mig att se i tro,
Herre, till dig.
Giv att jag korset bär,
nöjd med vad du beskär,
redo att vittna här
något om dig.

3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mig,
att jag må varje dag
leva för dig,
lindra ett hjärtas sår,
söka ett vilset får,
göra varhelst jag går
något för dig.

4. Allt vad jag är och har
skänkte du mig.
Hjälp mig att helga det,
Herre, åt dig.
Och när jag utan brist
en gång dig ser till sist,
blir du, o Herre Krist,
allting för mig.

Text: Sylvanus Dryden Phelps 1862 (46 år) "Saviour, Thy dying love", Erik Nyström 1893, ngt bearb.

Musik: Robert Lowry 1871 (45 år)

Till författarens 70-årsdag skrev kompositören: "Det är värt att leva 70 år, även om man inte skulle kunna uträtta mer än att skriva en sådan hymn som Du som av kärlek varm. Och lycklig är den man, som kan skriva en sådan sång, vilken kommer att leva, även sedan dess författare gått bort." (Cit. efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 530, Gummessons 1964)

Psalmen trycktes första gången i Watch­man and Re­flect­or, vol. XLV, No. 11 (Bos­ton, Mass­a­chu­setts: 1864). Den började ursprungligen med raden: “Some­thing, my God, for Thee”.

Sylvanus D Phelps:

Robert Lowry:

100 Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text: Lina Sandell-Berg 1870 (38 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870 (53 år)

En riktig missionspsalm, tillkommen med anledning av EFS:s alldeles nystartade mission i Abessinien (nuv. Etiopien). Det kom under 1869 in alarmerande rapporter om missionärer som mördats eller dött av sjukdom - eller överlevt men fått behov av vård. Plötsligt var bara en missionär kvar i tjänst. En av verserna i Lina Sandells text, som skrevs alldeles i början av 1870, löd därför från början: "Tänk särskilt i nåd på vår unga mission / bland faror och nöd i Kunama".

En annan vers syftade särskilt på de missionärer som mördats: "Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, / vad nåd, vad osägelig ära! / Så framgår ditt rike, o Fridsfurste god, / och så vill alltmer du oss lära / att nederlag ofta är seger." Idag har Mekane Yesus-kyrkan, den evangelisk-lutherska kyrkan i Etiopien, omkring 5 miljoner medlemmar och räknas som världens största lutherska kyrka...

Sången trycktes i Missions-Tidning nr 1 1870, och i nästa nummer trycktes Gunnar Wennerbergs melodi. I 1937 års psalmbok kom texten men inte melodin med (man försökte ersätta den med melodin till Vart flyr jag för Gud) - men sedan 1986 är text och melodi återförenade också i psalmboken!

Lina Sandell:

Gunnar Wennerberg:

101 Vår store Gud gör stora under

HERRENS VERK

1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramla ner.
De starka hjältar fälla svärden
och fly till Gud, som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod
och sjunga sen: Vår Gud är god.

3. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla, alla som en man.
Att sova nu, det går ej an.

4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka
då andra riket taga in.
Låt också mig din nåd få smaka,
ja, låt mig evigt vara din.
Jag nu mig lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

5. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi få bud:
Se upp, se upp! Nu kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dig, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år)

Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joël Blomqvist (?)

Oscar Lövgren berättar om sången: "Den tillkom vid ett väckelsemöte i en bondstuga 1876. Stugan var till trängsel fylld med folk. Man sjöng och jublade, snyftade och grät om vartannat. En troende man, som hade gått lång väg för att få se och höra vad som förekom vid mötena, stod nere vid dörren. Han såg förvånad ut. Det var som ville han säga: Vad är detta för något? Frykman lade märke till honom och svaret kom som en blixt: Det är vår store Gud som gör stora under. Efter Frykman predikade en annan folkskollärare. Vid ett litet bord bakom denne satt Frykman och skrev sången." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp 214, Gummessons 1964).

Lövgren påpekar också att slutet av tredje strofen är lånat från Mose och Lamsens Wisor. Det är några rader ur den svenska översättningen av den pietistiske superintendenten Ludwig Andreas Gotters psalm Wachet auf, ihr faulen Christen: "O rusten eder som en man, / att sova nu det går ej an."

Sången översattes till engelska 1920 av Andrew L Skoog och Andrew T Frykman. I Norge tog Per Nordsletten melodin och anslaget, men gjorde en helt egen sång av det hela: Vår store Gud gör stora under, det största har han gjort med mej.

N Frykman:

148 Jesus Kristus är uppstånden

1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär.
Han vid Faderns högra sida
alla världars Herre är.
//: Se, han lever, se han lever,
han är alltid med oss här ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://

Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år) "Halleluja, he is risen", sv. övers. Erik Nyström 1893, bearb.

[För en översättning av v.2 som ligger närmare originalet, se Stora Nätpsalmboken]

Musik: P P Bliss 1876

Det är ganska märkligt att Bliss skrev denna underbara påskpsalm om liv och död under sitt sista år på jorden, efter bara ett par år som sångarevangelist på Moodys rekommendation och med till synes halva livet framför sej. Men sånger hade han redan skrivit många, vanligtvis som här både text och melodi. Och den 29 december 1876 förolyckades både han och hans fru i en fruktansvärd järnvägsolycka då en bro i Ohio rasade och hela tåget störtade ner.

Men deras bekännelse överlevde dem: "Jesus Kristus är uppstånden, / döden nu sin udd har mist. Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist." Bliss evangeliserar ännu med sin sång.

Andra strofens starka evangeliska innehåll är dock tyvärr ganska försvagat i den svenska psalmboken. Bliss sjunger där inte främst om Jesus som alla världars Herre utan som vår försvarare ("advocate"), och inte bara om att han alltid är hos oss men om att vi är rättfärdiggjorda i honom ("justified in Him are we"). Fast det är inte alltid lätt att översätta - hur gör man t.ex. rättvisa åt psalmens pregnanta, allittererande slutrad "living Lord and coming King"? Kanske just denna psalm faktiskt bör sjungas på originalspråket ibland?

Psalmen har redan tidigare funnits på svenska i flera olika versioner, t.ex. "Gud ske lov! Han är uppstånden!", "Sjung hans lov som är uppstånden" och "Sök ej Kristus i den boning". Den text som nu står i den ekumeniska psalmboksdelen utgår från den förstnämnda versionen, gjord av den outtröttligt verksamme översättaren Erik Nyström.

Philip Paul Bliss:

160 Guds Ande kom från himlen ned

1. Guds Ande kom från himlen ner.
Halleluja, halleluja!
Hans under runt omkring oss sker.
Halleluja, halleluja!

2. Han kom som himlens sändebud...

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1984 (43 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 355!

Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det passar bra att vi nu har en pingstpsalm av Grundtvig (eller t.o.m. två, se nr 643), eftersom han ofta beskrivits som pingstens store besjungare. Inte för att Grundtvig med sina 1500 psalmer (de flesta liksom denna skrivna i mycket mogen ålder) på något sätt försummade julens och påskens budskap, men för att få som han förmått att lyfta fram också den tredje av kyrkoårets stora högtider, den som kallats "kyrkans födelsedag".

Denna psalmtext är verkligen smittande glad och trots de tio stroferna inte över hövan lång eller svår (egentligen bara 20 textrader med 40 hallelujan utströdda däremellan). Inledningsraden är skriven i dåtid, men mycket snart är psalmen helt inriktad på pingstens under i nuet, på Andens verk hos oss i dag. Typiskt grundtvigskt men även äktlutherskt är också att författaren lyfter fram ordet, "Jesu röst", och sakramenten, "dopets ström", "nådens bord".

Den lika glada svenska melodin (som inte används i Danmark) är komponerad av Johan Alfred Ahlström, som bl.a. 1875-1890 var organist i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm och även arrangerat många Bellmanvisor.

Psalmen har med annan melodi redan tidigare funnits på svenska, i Metodistkyrkans psalmbok ("När pingstens dag begynte gry"), men det är i Jan Arvid Hellströms version den funnit vägen till nästan alla svenska samfund.

N F S Grundtvig:

J A Ahlström:

191 Den dag du gav oss, Gud, är gången

1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2. När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3. Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4. Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.

Text: John Ellerton 1870 (44 år) "The day Thou gavest, Lord, is ended", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år)
Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år)

[Det återstår några år av copyrighten på översättningen, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna aftonpsalm kan inte utsättas för samma anklagelse som den tvåhundra år äldre Nun ruhen alle Wälder - att inte ta hänsyn till jordens rotation! Här är dess rotation tvärtom närmast ett huvudtema, som accentueras särskilt i andra och tredje strofen (ja, i det längre engelska originalet i ytterligare en strof!). Kristenhetens gudstjänstliv framställs som en helig skiftgång, där lovsången och bönen aldrig tystnar. Psalmen skrevs också för A Liturgi for Missionary Meetings (1870), alltså en "gudstjänstordning för missionärssamlingar", vilket ju kan förklara det synnerligen globala perspektivet.

Prästkollegan Schofields närmast dansanta melodi mötte länge ett visst motstånd från etablerade kyrkomusiker (den ansågs inte helt "kyrkligt värdig"), men har efterhand slagit igenom med obetvinglig kraft och till slut accepterats av de flesta. Den sjungs nu, liksom den globala texten, jorden och kyrkan runt. (Den enda tid och plats då den känns lite opassande är väl sommartid på Nordkalotten, då p.g.a. jordaxelns lutning inget "mörker sänkes kring oss ned" - hur mycket jorden än roterar).

John Ellerton:

Clement Cotterill Scholefield:

207 En liten stund med Jesus

1. En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt!
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig.

2. En liten stund med Jesus,
när synden gör mig ve
och otron vill mig hindra
att blott på ordet se.
En liten stund med Jesus,
och bördan lyftes av
och faller från min skuldra
i Kristi öppna grav.

3. En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

4. En liten stund med Jesus,
vad frid den har med sig,
när kärlekslösa domar
av mänskor sårar mig.
Om missförstådd och sargad
från vänners krets jag går,
en liten stund med Jesus
dock helar alla sår.

5. En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra
på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan
av vilan i hans famn.

6. Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
- och allt, ja, allt är gott.

Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år) "A little talk with Jesus"

(En lätt bearbetad version finns i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

På svenska utgavs denna psalm för första gången 1879 i Lina Sandells poesikalender Korsblomman för år 1880. Den blev snart mycket omtyckt och togs in i många sångböcker, till den något decennium tidigare tryckta melodin från Ahnfelts sånger (som först blivit känd till den norska psalmen "Hos Gud är idel glädje"). Översättningen är mycket fri och det är inte att undra på om Lina Sandell betraktade sången som "sin egen", men anslaget är alltså hämtat från en engelsk författarinna (från Sheffield).

Texten är skriven i jag-form och uttrycker mycket personliga erfarenheter ("när missförstådd och sargad / från vänners krets jag går"), men har ändå gärna sjungits också som församlingssång. Någon har i andra strofen tyckt sej se en påverkan från John Bunyans berömda allegori Kristens resa: i den boken låter Bunyan nämligen pilgrimens tunga börda falla av vid korset och rulla ner i den öppna graven.

Psalmen hade i många frikyrkliga sångböcker länge anslaget "En stilla stund med Jesus", eftersom man inte ville betona stundens korthet (en andakt skulle ju gärna vara rejäl). Men poängen i sången, redan i det engelska originalet, är ju att betona hur redan en liten stund med Jesus har stor välsignelse med sej. För att då inte tala om en längre stund eller en hel evighet!

L Sandell:

221 Skynda till Jesus

1. Skynda till Jesus, Frälsaren kär.
Se, i sitt ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här,
ropande vänligt: Kom...

Text: George Frederick Root 1870 (50 år) "Come to the Saviour, make no delay", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 529. 
Musik: George F Root 1870 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

G F Root:

223 Jag vet en port

1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrn porten sluten bliver,
och kors och krona tag emot,
som Frälsaren dig giver.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden stå
läggs korset av, det tunga.
Oss livets krona skänkes då,
och Jesu lov vi sjunga.
O djup av nåd...

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år)

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

L Baxter:

249 Blott en dag

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1872 (59 år)

"Blott en dag" har länge tillhört våra vanligaste begravningspsalmer, och är liksom den förra psalmen, Tryggare kan ingen vara, en av Lina Sandells absolut mest kända. Den skulle lika väl passa att sjunga som morgonpsalm, och den behöver nog användas bredare om den inte ohjälpligt ska förknippas med sorg och död. (Jag har varit med om att en kvinna känt sej tvungen att lämna lokalen när "Blott en dag" skulle sjungas, just för att den sjöngs vid hennes dotters begravning). Ändå är det ju en förtröstansfull och trosfrisk psalm, som många skulle må bra av att sjunga och begrunda oftare. T.ex. som morgonpsalm.

Oscar Lövgren berättar: "Sången förekommer första gången tryckt som sammanfattning och avslutning på en allegorisk framställning i Korsblomman för 1866, tryckt 1865. Där berättar L. S. om ett gammal väggur, som plötsligt stannat. Urtavlan gör en grundlig undersökning om orsaken. Det visar sig då att felet är pendelns. Och pendeln förklarar att han inte orkade mera, då han kom underfund med att han på 24 timmar måste svänga fram och tillbaka 86400 gånger. Urtavlan föreslog att han på försök skulle svänga fram och tillbaka sex gånger. Han gjorde så och förklarade att han inte gruvade sig för sex eller sextio gånger, utan för sex miljoner gånger. Urtavlan undrade om det inte var blott tanken på arbetet och inte arbetet som sådant, vilket vållade så stor oro. 'Fastän du i ett ögonbilck kan tänka dig de millioner varv du har att gå fram och tillbaka, fordras likväl endast ett varv i sänder av dig. Och hur ofta du än har att gå samma väg fram och åter, skall du dock alltid ha ett ögonblick för varje gång', menade urtavlan. Sedan pendeln betänkt sig erkände han riktigheten i detta resonemang och återtog sitt tålmodiga arbete. Så drar L. S. ur denna skildring ut lärdomen, att det är dåraktigt 'att tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommandes tyngd. Vi får inte mer än en dag, en timme i sänder att genomgå och för varje ny dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.' Så följer omedelbart hennes sång. Det förefaller troligt att hon hämtat allegorin om vägguret från en engelsk tidskrift. I varje fall kommer hennes uttryck 'Som din dag, så skall din kraft ock vara' från den engelska och inte från den svenska bibeln. Det heter nämligen i 5 Mos. 33:25: 'Thy shoes shall be iron and brass, and as thy days so shall thy strength be.' I det första trycket hade varje rad en stavelse mindre än vi nu är vana vid, alltså 'En dag, ett ögonblick i sänder, / vad tröst evad som kommer på' o.s.v. Ändringen kom genom Ahnfelts samling 1872, där också hans bekanta melodi infördes."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 605f.)

En annan ändring som tillkom 1872, och som ofta kommenterats på senare tid, var att raden "Han som har mer än modershjärta" (med anspelning på Jesaja 49:15) byttes ut mot "Han som bär för mig en faders hjärta". Det påstås att Lina Sandell nästan skrivit något feministteologiskt, men hon skrev ju faktiskt inte (som Carola sjunger på skivan Blott en dag) "Han som bär för mig en moders hjärta". Däremot är det sant att Lina Sandell på flera andra ställen liknat Gud vid en moder, och att männen i diverse sång- och psalmbokskommittéer inte alltid förstått att uppskatta (det f.ö. helt bibliska) bildspråket.

Lina Sandell:

O Ahnfelt:

252 Hela vägen går han med mig

1. Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall med glädje jag det minnas:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb. 1986
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry:

259 Saliga visshet

För engelsk text och en oändlig musikslinga, se här!

1. Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn...

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1873 (53 år) "Blessed assurance", sv. övers. Karin Hartman 1984 (71 år)
Musik: Phoebe Palmer Knapp 1873 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det berättas att Fanny Crosby (blind sedan 6 veckors ålder) fick uppslaget till sången av kompositören Phoebe Knapp, som spelade den nykomponerade melodin för henne och frågade vad den sa henne. "Den säger 'saliga visshet!'", svarade Fanny och spann vidare på temat tills sången var färdig.

Av alla Fanny Crosbys omkring 8000 sånger (hon skrev i genomsnitt en sång var tredje dag!) hör denna till de allra mest levande och livskraftiga. Den sjungs gärna i de flesta samfund, både i Sverige och utomlands.

Att tron skulle kunna vara en visshet, inte bara en längtan eller en aning, är kanske inte riktigt "comme il faut" i vår skeptiska tid. Men det har både erfarenhetsstöd och bibelstöd, se t.ex. Kolosserbrevet 2:2 och Hebréerbrevet 11:1.

Psalmen har funnits i många olika svenska versioner, men nu är det Karin Hartmans som gäller.

Fanny Crosby:

Phoebe Knapp:

262 O sällhet stor

1. O sällhet stor som Herren ger

ren här på denna jord!

I kärlek han till barnen ser,

dem föder vid sitt bord.

Hans nåd är ny var dag och stund,

och evigt fast står hans förbund.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

2. Väl blir det mörker mången gång,

ej solen skiner jämt.

Väl får vi känna tidens tvång,

men ett är dock bestämt:

det blir ej mörkt i himmelen,

och resan, vad betyder den?

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

3. Bekymra er då inte mer

för hem och dagligt bröd.

Det är det ord oss Herren ger,

han är vårt säkra stöd.

Han är oss alla dagar när,

han oss och våra bördor bär.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

4. Är det så saligt redan här

att vara Jesu vän,

hur skall det då ej bliva där

en gång i himmelen!

Där får vi fröjdas var minut,

vår salighet tar aldrig slut.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb.

(En fullständigare text, också den lätt bearbetad, finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 687)

Musik: Ur Engelkes sånger 1871

En glad sång, en av Frykmans mest sjungna. Men inte okontroversiell för det: strofen om "det bästa vinet" (jfr Johannesevangeliet 2:10) har ifrågasatts och t.o.m. strukits, p.g.a. påstådd "ohöljd religiös egoism" (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 192). Tja, men i så fall är det en hel del verser i Nya Testamentet som också måste strykas. Så här skrev Frykman i den ursprungligen andra strofen:

Det är så gott att älska Gud,

som först har älskat oss,

så gott att vara Kristi brud

och slippa att förgås.

När världens fröjd en ände tar

har vi det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Jfr bearbetningsförslaget i Stora Nätpsalmboken 687:

Det är så gott att älska Gud,

som oss har älskat först,

så gott att vara Kristi brud

och slippa evig törst.

När världens fröjd en ände tar

har han det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Även i frikyrkliga, nykteristiska sammanhang har den strofen tidigare kritiserats för raden om vinet, trots den uppenbara bibelanknytningen. En vanlig bearbetning har varit den rent absolutistiska vatten-varianten "all världens fröjd en ände tar, / Guds källa flödar alltid klar".

Men även nuvarande tredje strofen ifrågasattes av många "kyrkliga" inför psalmboksrevisionen på 1980-talet, ungefär som andra strofen i Wallin-psalmen Befall i Herrens händer: "För lycka, bröd och ära / i denna värld ej strid", som ändrades till "För lycka, makt och ära / i denna värld ej strid." Man ansåg att det var orimligt att svältande människor inte skulle bekymra sej om eller få strida för rätten till bröd för sej och sin familj. Jodå, synpunkten är begriplig.

Men dels skriver Frykman sin sång bara 10 år efter de stora nödåren härhemma i Sverige (och var därmed förmodligen mer insatt i brödbristens problem än många nutida förståsigpåare), dels återger ju Frykman bara Frälsarens egen förkunnelse i Bergspredikan: "Gör er därför inga bekymmer; fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteusevangeliet 6:31). Så blev också strofen kvar, trots allt. Den har ju även sin motsvarighet i en strof ur en gammal kyrkopsalm (SvPs 243:3 "Bekymra dig inte för livet / nog får du ditt dagliga bröd"), som inte brukat kritiseras på samma sätt eller föreslagits till uteslutning.

Nils Frykman:

280 Jesus, min Herre, dig vill jag älska

1. Jesus, min Herre,

dig vill jag älska,
du som i döden

älskade mig.
//: Dig vill jag lyda,

dig vill jag tjäna,
giva mig villigt,

Herre åt dig. ://

2. Giv mig, o Jesus,

mer av ditt sinne,
gör mig barmhärtig,

ödmjuk och mild.
//: Giv mig mer kärlek,

mod att försaka,
djupt i mitt hjärta

prägla din bild. ://

3. Tag mina händer,

tag mina fötter,
öga och öra

tag, Herre kär.
//: Hela mitt hjärta

vill jag dig giva,
Jesus, min Herre,

din blott jag är ://


Text och musik: Joël Blomqvist 1879 (39 år) "Dyraste Jesus", ngt bearb. 1986

En överlåtelsepsalm, där både sinnen och kroppsdelar figurerar. Kroppskonkretionen i sista strofen ger liv åt hela sången, som har en mycket meditativ karaktär - om den inte sjungs för fort utan får ta sin tid. Upprepningarna av varje strofs andra hälft hjälper också till att dämpa tempot och öka andakten.

Sången är nästan förrädiskt vacker. För bönen är mycket radikal och kan därmed få oanade konsekvenser. Enligt kyrkans tro finns ju Gud och hör bön (hjälp!).

Både text och melodi trycktes ursprungligen i första häftet av Blomqvists sångsamling Fridstoner 1879.

279 Lev för Jesus, intet annat

A-melodi:



Alt. koral (B-melodi):

1. Lev för Jesus, intet annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Giv dig helt, ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

3. Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå!
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.


Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år) - en något längre bearbetning av sången finns i Stora Nätpsalmboken nr 754.

Musik: Theodor Söderberg 1877 (32 år), alt. Herrnhaag 1740/Berlin 1786

Denna sång skrevs ursprungligen som en födelsedagshälsning till en ung släkting, och hade från början bra många fler verser. Sången trycktes första gången i Stadsmissionären den 29 november 1873. Melodin av Theodor Söderberg publicerades första gången i Sånger till Lammets lof 1877.

I den längre versionen syns tydligt hur Lina Sandell arbetar med effektfulla upprepningar av uppmaningarna "Lev för Jesus" och "Giv dig helt". Sången är verkligen uppfordrande och har tidigare ofta använts vid konfirmationer. Lina Sandell var verkligen själv ett föredöme i kristen tro och hängivenhet, så hon hade ju moralisk rätt att göra denna appell - även om den nog kan få fler än födelsedagsbarnet att undra vad vi har gett oss in på när vi blev kristna. Men det lite kravfyllda mildras av sista versens konstaterande: "vet att ingen / än förlorat däruppå." Och, naturligtvis, av slutraderna om den glädjefyllda himlaron.

Första strofens ord om "hjärtats första kärlek" alluderar på orden till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken 2:4: "Men det har jag emot dig, att du har övergivit din första kärlek."

Lina Sandell:

562 Herren gav, och Herren tog

1. Herren gav och Herren tog,

solen sken och blixten slog...

Text: Nils Bolander 1933 (31 år)

Musik: Johan Fredrik Lagergrén 1871 (45 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Nils Bolander: 

622 Att ta farväl på riktigt sätt

1. Att ta farväl på riktigt sätt
från solens ljus, är aldrig lätt
för människan att lära...

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1845 (62 år), Sven Christer Swahn 1979 (46 år)
Musik: Land Lars Ersson (1827-1912) ur Dala-Harpan tr. 1914, alt. tysk koral, alt. Lars Nannestad Boisen (1803-75)

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än]

N F S Grundtvig: