128 Vid Betlehem en vinternatt

1. Vid Betlehem en vinternatt
omkring en eld sig herdar satt.
Tätt mörkret står kring deras hjord,
de först av alla hör änglarnas ord...

Text: Engelsk julsång, "carol", från 1600-talet ("The first Noel"), Eva Norberg 1974 (59 år)

Musik: Engelsk 1833

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Detta är en av de engelska "carols" som, mycket tack vare Eva Norbergs fina översättningar i olika körhäften, blivit välkända även för svenskar under 1960- och 70-talet och därför kom in i psalmboken 1986. I allmänhet har de en återberättande karaktär, ofta med en avslutande, uttolkande sammanfattning.

Norbergs text följer den vanliga engelska versionen ganska nära, utom i slutstrofen, där den svenska texten återknyter till "Betlehemsstjärnans eviga ljus", medan den mest brukade engelska texten anknyter till både Skapelsen och Återlösningen:

Then let us all with one accord
Sing praises to our heavenly Lord
That hath made Heaven and earth of nought
And with his blood mankind has bought.
Noel, Noel, Noel, Noel
Born is the King of Israel!

Men i rättvisans namn ska tilläggas att det funnits bra många textvarianter, och att den gängse engelska psalmbokstexten kan vara "teologiskt förstärkt" jämfört med äldre versioner. Jag vet inte vilken version Eva Norberg utgått ifrån.

152 Kristus lever - underbara ord

1. Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever.

2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän.
Samma milda hjärta har han än,
Herren Kristus lever.

3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever.

4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.

Text: Selma Sundelius-Lagerström 1884 (25 år), ngt bearb.

- jfr Stora Nätpsalmboken nr 314, där psalmen har fem strofer.

Musik: Lowell Mason 1837 (47 år), ngt bearb.

S Sundelius:

L Mason:

Hymnologen Oscar Lövgren berättar någonstans att man för omkring 100 år sedan i frikyrkliga kretsar hade ett uttryck: "Är någon glad, må han sjunga med Nils Frykman; är någon sorgsen må han bedja med Selma Lagerström." (Jfr Jak. 5:14). Men nog måste man säga att hennes påskpsalm ovan är glad så det räcker!

Både den och hennes allvarligare bönesånger skrevs på 1880-talet, i relativt unga år, innan både hon och hennes make Johannes drabbades av psykisk sjukdom som i stor utsträckning förmörkade deras återstående liv. Ändå känns det som att hennes påskpsalm är relevant också för hennes 25 år på Vadstena hospital (hon kom ut endast några år före sin död): "Väl är mörkret stort här på vår jord" - o ja, sannerligen inte bara på hospitalen! - "men se: Kristus lever!"

Han som var och är de svagas vän.

I sin ursprungliga version har psalmen en väckelseappell som av någon anledning ansetts föråldrad och fått utgå. Men ingenting hindrar att vi återger den här:

Kristus lever! Vilsekomna själ,
var ej längre nu en världens träl.
Allt ännu för dig kan bliva väl:
Herren Kristus lever!'

Profeten Jesaja skriver ju: "Vi gick alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." (Jesaja 53).

230 Klippa, du som brast för mig

"EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN HELIGASTE BLAND TROENDE I VÄRLDEN"

1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

---

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

Text: Augustus Montague Toplady 1763 (23 år), tr. 1776 "Rock of Ages", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), bearb. 1936,1937, Britt G Hallqvist 1980 (66 år) - jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 579.
Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)

[Av upphovsrättsskäl kan v. 2-3 inte återges här]

Om denna psalm finns så många tillkomsthistorier att det knappast lönar sej att referera alla. Kanske ingen av dem är sann. Det är dock ett faktum att Toplady kraftfullt vände sej emot den metodistisk-wesleyanska läran om "Christian perfection", att en kristen redan i detta livet kunde uppnå fullkomlig helgelse och något slags syndfrihet (observera dock att John Wesley ingalunda trodde sej själv ha uppnått denna). Likaså är det ett faktum att psalmen, när den 1776 publicerades i marsnumret av Topladys tidskrift Gospel Magazine, försågs med rubriken "En bön i liv och död för den heligaste bland troende i världen."

Och ett annat faktum, och ett gott betyg åt Topladys teologiska motståndare, är att denna psalm, som skrevs i opposition mot metodistisk helgelselära, blivit älskad och sjungen även i världens metodistkyrkor! Liksom John Wesley tror sej inga sanna metodister själva ha blivit så helgade att de inte längre, inför den yttersta dagen och den yttersta domen, behöver be om Guds nåd och rening genom Jesu blod. Psalmen förenar kristna över hela världen (jfr mennonitkörens fantastiskt vackra insjungning i Youtube-klippet överst!) och har sjungits vid otaliga gudstjänster och inte minst begravningar i snart ett kvarts årtusende (bl.a. vid begravningen av den engelske premiärministern Gladestone, som f.ö. översatt hymnen till latin!). Den sista strofen har i vissa släkttraditioner sjungits som avslutande bön efter kistans nedsänkande i graven.

Psalmen bygger i huvudsak på 1 Korintierbrevet 10:4, där den klippa som gav vatten åt israeliterna i öknen identifieras med Kristus. Det "vatten och blod" som går fram från Jesus hjärta ("Guds Lamm") syftar på berättelsen i Johannesevangeliet 19:34 om hur en soldat stack upp Jesus sida med en lans, och hur både blod och vatten då rann ut. Att Jesus´ blod sonar världens synd vittnar hela Nya Testamentet om (inklusive Jesus själv, då han vid nattvardens instiftande säger: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många till syndernas förlåtelse" (Matteusevangeliet 26:28) Jfr 1 Johannesbrevet 1:7 och 2:2! Ö.h.t. har bilden av Jesus som den brustna klippan, där syndare kan få skydd, en lång tradition, och inte minst under 1700-talet var den mycket vanlig, främst inom greve Zinzendorfs herrnhutistiska rörelse.

Men att Toplady inte bara vill bli befriad från syndens skuld ("lagens hot") utan också från dess makt över honom, syns tydligt i originalet, där han talar om en "be of sin the double cure, / save me from its guilt and power!" Och just denna "dubbla kur" var ett av John Wesleys mest kända uttryck! Så han och Toplady stod kanske närmare varandra i sak än man kunde tro av den stundtals heta och ibland föga helgade teologiska duskussionen (Wesley lär en gång ha jämfört den med att slåss med sotaren)!

Tyvärr hör Britt G Hallqvists bearbetning av psalmen (föga diskret i v. 2-3) till hennes minst lyckade. Den har inte funnit vägen till nya generationer, och de äldre har inte känt igen den bönepsalm de ofta lärt sej utantill.

Den spruckna klippa vid Burrington Combe, som sägs ha inspirerat Toplady till psalmen:

Augustus Toplady:

Thomas Hastings på äldre dar:

552 O Jesus Krist, i dig förvisst

1. O Jesus Krist,
i dig förvisst
mitt enda hopp jag äger.
Till dig jag ber.
Min nöd du ser...


Text: Hans Christensen Sthen 1591 (47 år) "Du Herre Krist min Frelser est", sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik (inkl. sats): Erik Gabriel von Rosén 1832 (57 år), sedermera bearb. till 3-takt av dåv. komministern i Hanebo, Hjalmar Berner.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm publicerades första gången i skriften "En liden Vandrebog" 1591. Sigfrid Aronus Forsius översatte psalmen till svenska och den trycktes 1614 i hans "Andeliga Psalmer och Wijsor". I Forsius´ översättning togs den också in i den karolinska psalmboken 1695. I Wallins "Förslag till Svensk Psalmbok 1816" hade Wallin överarbetat psalmtexten, och i denna form infördes den i både 1819 års och 1937 års psalmböcker.

För 1986 års psalmbok gjorde dock Anders Frostenson en översättning direkt från det danska originalet, och därigenom blev psalmen mycket mer användbar också i vår tid. Den har väl inte blivit direkt folkkär, men jag minns att den sjöngs åtminstone en gång under min studietid i Lund, i S:t Laurentii kyrka.

Koralen är riktigt, riktigt fin, närmast i folkviseton. Det intrycket förstärktes nog när komminister Berner i Hanebo (Hälsingland) någon gång under 1800-talet omarbetade den till tretakt. Psalmen som helhet är väl värd att återupptäckas och sjungas.

E G von Rosén:

Hans Christensen Sthens emblem: