8 Lova vill jag Herran, Herran

*1. Lova vill jag Herran, Herran,
ty han lyssnar till min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran,
dock min starkhet, sköld och tröst...



Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år) efter David Isaisson (Psalt. 28:6-9), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Fria psalmboken.
Musik: Nürnberg 1731

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Psalmen hade från början - i 1697 års psalmbok - hela åtta strofer och var en rimmad parafras på psalm 28 i Psaltaren (som anges vara av David).

Följaktligen inleddes även denna psalm med den förföljdes och utsattes perspektiv, med rop på rättsliga påföljder för dem som trots vänlig uppsyn skadar sin nästa. Ållon började sin psalm så här: När jag nu min bön utgjuter, / tig mig icke, Gud, min tröst!

Men den senare delen av psalmen - både Davids och Ållons - har en helt annan karaktär: psalmen övergår i lovsång och tack för bönhörelse: "Jag fick hjälp, därför fröjdar sig mitt hjärta." Eller: "Lova vill jag Herran, Herran, / ty han haver hört min röst.!

Fr.o.m. 1819 års psalmbok behölls bara dessa avslutande strofer, de med lovpsalmskaraktär, och Britt G Hallqvist har bearbetat dem något för 1986 års psalmbok.

137 Den kärlek du till världen bar

1. Den kärlek du till världen bar
ett evigt kors dig gav.
Din kärleks smärta bar du än
ut ur din öppna grav.

2. Men korset, där ditt liv förbrann...

Text: George Robson ca 1900 (52 år) "O Christ, Thy love to all the world", övers. Siri Dahlquist 1924 (35 år)

Musik: William Tans´ur 1734 (34 år)

Lyssna till psalmsång (psalmens första hälft) från Östra Ryd.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är lite ovanlig genom att den betonar Kristi fortsatta lidande för vår och världens skull ("din kärleks smärta bar du än / ut ur din öppna grav"), precis som den svenska psalmen Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta. Samtidigt betonar den att Jesus "vann oss livet med sin död" och i den bemärkelsen redan har fullbordat sin frälsnings- och försonings gärning.

Hela psalmen är formad som ett tilltal till Kristus, i början mer som tillbedjan, mot slutet som konkret bön om att få vandra med honom: "Giv oss din kärleks eld och lär / oss korsets väg att gå" och "O du som vann på korsets stam / vinn oss på nytt var dag").

Liksom föregående psalm ("Du går, Guds Lamm, du rena") tycks denna psalm mer känd och sjungen i Sverige än i sitt ursprungsland. Troligen mycket tack vare den vackra översättningen av Siri Dahlquist, som infördes i Metodistkyrkans tidning Svenska Sändebudet den 6 juli 1922.

Melodin av William Tans´ur publicerades första gången i A Compleat Melody (1724).

William Tans´ur:

149 Detta är den stora dagen

1. Detta är den stora dagen,
som oss Herren Jesus gav,
ljusets dag och glädjedagen,
som ej någon ände har...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Dieses ist der Tag der Wonne", Gustaf Ållon 1694 (48 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)

Musik: Nürnberg 1731 - i 1697 års koralbok angavs denna mollmelodi till psalmen (även till Lova vill jag).

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna påskpsalm hör till de som funnits i alla fyra officiella psalmböcker (1695, 1819, 1937 och 1986). Men längden har varierat: först nio strofer, sedan åtta och nu fem. Jag har inte lyckats hitta originaltexten med dess påstådda dramatik och gammaltestamentliga persongalleri (Simson, David och Daniel), men det är säkert riktigt att tidigare översättning inte riktigt gjort den färgstarka psalmen rättvisa. Inte nuvarande heller i så fall (vart tog Simson vägen?), men själva glädjeuttrycken har accentuerats av Frostenson.

Sista versen, "ståversen", är dock oförändrad alltsedan 1695 (så när som på att dativformen "Jesum" bytts ut mot "Jesus):

1695 års psalmbok nr 174

Denne är den stora dagen,
som oss Christus hafwer gjort;
mörksens förste är nu slagen,
nederlagd är helwet´s port;
dödsens mörker har förswunnit,
lifsens sol har nu upprunnit.

Hwar är nu, o död! ditt wälde?
Helwete, hwar är din kraft?
Ormen, som wår moder fällde,
hafwer Christus nederlagt;
honom med sin död förderfwat,
frid och seger oss förfärfwat.

Säll och salig är den stunden,
när wår Frälserman uppstod.
Satan blef i mörkret bunden,
dämpat wardt hans grymma mod.
Si! nu kunna fåren wara
ibland ulfwar utan fara.

Wi ha warit fjerran gångna
från det lif, som ofwan är.
Oss har döden hållit fångna
med sin grymma makt och här;
men wi äre fri´ den wånden,
medan Jesus är uppstånden.

Wi ha warit dödsens trälar,
wi ha warit mörksens barn,
Satan hade wåra själar
snärda i sin´ nät och garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormsens hufwud sönderkrossat.

Jude slägt! din otro spegla
uti dessa underting.
Utsätt wakten och besegla
grafwen med Pilati ring.
Christus går dock utan möda
genom stenen från de döda.

Hwässe döden sina tänder,
ryte satan utan tal:
bunden är hans magt och händer,
hämmadt är nu dödsens qwal.
Ho med Christo blir begrafwen,
uppstår under Christi glafven.

Låter oss nu wara glada,
fröjde sig hwar på sin ort;
nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort;
dödsens fruktan är fördrifwen
döden är uppswulgen blifwen.

Upp, min själ, min mun och tunga,
upp mitt hjerta och min röst,
till att prisa och lofsjunga
Jesum, som oss återlöst,
Jesum tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma.


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

203 Fram skrider året i sin gång

Alternativ melodi:
(OBS! Finns ej i 1986 års psalmbok till just denna psalm, däremot i 2002 års danska psalmbok!):



1. Fram skrider året i sin gång,
nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommartid.

2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består.

3. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar ej ändå.

4. Jag vet var glädjen har sitt hem,
när jordens prakt förgår.
Ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mig når.

5. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när döden råder här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.

6. Det liv, som fram ur graven går,
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår,
trots död och vintersnö.

Text: Caspar Johannes Boye 1833 (42 år) "Dypt haelder året i sin gang", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 464!

Musik: William Tans´ur ca 1734 (34 år), alt. "House of the rising sun". (I Danmark sjungs psalmen på melodin till Med tacksam röst och tacksam själ!).

Denna höstpsalm, en av de få vi har, trycktes första gången i Boyes "Aandelige Digte og Sange" (1833). Den översattes första gången till svenska 1858 av signaturen G.L.T., då den publicerades i tidningen Budbäraren nr 12 med anslaget "Djupt sjunker året i sin gång", och sedan något bearbetad i sångboken Pilgrimsharpan 1861. Även J A Eklunds översättning från 1911 hade från början samma anslag.

William Tans´urs mollmelodi passar väl till psalmens något dystra inledningsrader. Men den gör inte riktigt rättvisa åt den glädje som Boye sedan manar fram - ur evangeliet om Jesus´ födelse, död och uppståndelse. Eller också är detta bara en fördom - många av våra gladaste folkmelodier går ju i moll, och mycket beror naturligtvis på hur melodin framförs.

Psalmen innehåller som sagt mycket glädje. Men man kan inte säga att själva hösten, med dess härliga färger och rika skördar, blir föremål för tacksamhet. Den får istället utgöra den dystra kontrasten till det uppståndelsehopp som Boye vill förmedla.

Är kanske Paul Nilssons Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga höstens enda riktiga glädje- och tacksägelsepsalm?

William Tans´ur:

294 Välsigna, Herre, alla dem

 

1. Välsigna, Herre, alla dem
som bygger ett gemensamt hem.
Slut in dem, Gud, i ditt förbund...

Text: Jan Arvid Hellström 1983 (42 år) fritt efter Christoph von Pfeil 1746 (34 år) "Wohl einem Haus, da Jesus Christ"

Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

- jfr psalm nr 462 i 1986 års finlandssvenska psalmbok och nr 776 i Stora Nätpsalmboken!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm har funnits på svenska alltsedan 1911, då Johan Alfred Eklund översatte den för Förslag till reviderad psalmbok med anslaget "Välsignat är det hem förvisst / som har sitt allt i Jesus Krist". Men 1983 presenterade Jan Arvid Hellström två (!) nya varianter, varav den ena ("Välsignad vår gemenskap är / om Jesus bor och lever där") hamnade i finlandssvenska psalmboken och den andra i den rikssvenska (typiskt!). Och alla tre versionerna vore egentligen värda att stå i samma psalmbok, så fint kompletterar de varandra.

Ovanstående version är ju en bönepsalm för hem, folk och land och som sådan omistlig. Men den återger endast föga originalets speciella värderingar och vändningar, och är därför knappast att beteckna som en översättning, snarare som en fri omarbetning. Den avslutas med att vi ber Gud om att leda oss "på vår levnads stig / fram till vårt rätta hem hos dig" (obs att det här knappast är möjligt att sjunga "dej"!).

När det tyska originalet första gången trycktes var det i den s.k. Memminger Gesangbuch 1782, hela 36 år efter att den skrevs, men med författaren ännu kvar i livet. Den hade då överskriften "Älsklig bild av ett hem där man tjänar Herren" och angavs vara skriven 1746 på 1 sönd. efter trettondagen - man tror att författaren inspirerats av texten om Jesus vid 12 års ålder i templet (se Lukasevangeliet 2:41-52). Även Josua 24 och särskilt 24:15 tycks ha haft betydelse för originalversionen, i synnerhet dess avslutning.

356 Nämn mig Jesus, han är livet

1. Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.

2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.

3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.

4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.

5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden,
i ditt domslut fria mig.

Text: Matteus Gottfried Hehl o 1750 (45 år) "Sagt mir anders nicht als Jesum", sv. övers. Peder Håkansson Syréen 1826 (50 år), Wilhelmina Söderström 1907 (62 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

"Den artikel med vilken kyrkan står eller faller" kallade Martin Luther läran om rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus. Och ingen psalm i psalmboken uttrycker nog den läran så klart och pregnant som denna psalm, som skrevs av M G Hehl strax innan han vigdes till biträdande biskop för den herrnhutiska s.k. Brödraförsamlingen i Amerika.

Den hade ursprungligen en inledningsstrof "Sünder bin ich, ja das weiss ich", som ströks vid den första översättningen till svenska 1795, trol. utförd av Anders Dahlström, som detta år utgav Samling af Äldre och Nyare Sånger och Werser där psalmen fanns med. Sista strofen hade i denna samling ett särskilt nummer, och angavs i ett ex. av sångboken vara författad av Nikolaus Ludvig von Zinzendorf. Men boktryckaren Syréen sammanställde båda sångerna för Christelig Sång-Bok ("Syréens sånger") som han utgav 1826, och tillade strofen "Milde (Söte) Jesu, nådens källa". Östervålaprosten Johan Dillner återgav psalmen med någon liten bearbetning i Tillfällighetsstycken från landsbygden 1858.

I Johannes Johanssons Förslag till psalmbok 1907 togs sången med i en version av Wilhelmina Söderström ("Jesus Kristus, han är livet"), vars omarbetning främst berörde andra strofen. Den lydde tidigare så här (jfr Sionstoner 1935 m.fl. sångsamlingar): "Varken det att självfromt vandra, / sig med kunskap fylla opp, / eller det att lära andra / ger mig tillförsikt och hopp".

522 I Guds tystnad får jag vara

Alt. koral (OBS finns ej i Den svenska psalmboken!):

1. I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav...

Text: Jonas Jonson 1984 (45 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J Jonson:

Denna psalm behandlar Guds tystnad, inte som en frånvaro, inte som en "själens dunkla natt", utan som en omslutande närvaro i kärlekens förtroliga ordlöshet. Jämför Sefanja 3:17 i 1917 års översättning: "HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel."

Om psalmens tillkomst berättar författaren själv (i boken Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Den skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren. Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrev med tanke på retreater på S:t Davidsgården. Varje vers påminner om bibelord men också om mångas andliga erfarenheter.

Första strofen illustrerar gudsupplevelsen med ord som "klara rymder" och "en strand vid nådens hav", alltså raka motsatsen till trång och förkvävande religiositet. I andra strofen, om Guds kärlek, nämns rumsdimensionerna uttryckligen: "övar mig i barnets tillit, / prövar höjd och djup och bredd".

Ett bibelord som andra strofen alluderar på är t.ex. Efesierbrevet 3:14-19, där Paulus ber "att ni må vara rotade och grundade i kärleken, så att ni, tillika med alla de heliga, till fullo förmår fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap". (Jfr sången Jesu kärlek är så underbar).

Den tredje strofen - om Guds Ande - påminner om tidsdimensionerna: "ögonblickets närhet rymmer / allt som är och blir och var". Den fjärde påminner om gudsupplevelsens mysteriösa karaktär - "medan hemligheten djupnar" - men också dess djupt personliga karaktär, i motsats till exempelvis österländsk mystik: psalmen avslutas med att Fadern ömt viskar mitt namn.

542 Herre, dig i nåd förbarma

1. Herre, dig i nåd förbarma.
Hör ditt folk, som hjälp begär,
du som ömmar för de arma
och vår enda tillflykt är...

Text: Samuel Ödmann 1798 (48 år), Anders Frostenson 1979 (73 år), för en fullständigare version, se Stora Nätpsalmboken nr 540
Musik: Balthasar König? 1738 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En slags variant av "Litanian". En sjungen kyrkobön. För en fullständigare version, se Fria psalmboken. Psalmen togs, förutom in i wallinska psalmboken 1819, också in i en sångmässa som apostoliske vikarien Lorenz Studach i Katolska församlingen i Stockholm lät trycka 1836. Per Beskow skriver: "Detta torde vara första gången som en svensk luthersk psalmdiktare togs in i en katolsk psalmbok." Men den finns inte med i dagens romersk-katolska psalmbok, Cecilia från 2013.

Psalmen uppvisar, särskilt i sin längre form, en hög stilistisk och innehållslig kvalitet. En av våra stora bönepsalmer. Den vore värd att sjungas oftare, inte minst på Botdagen/Askonsdagen. Tror dock att den skulle vinna på att sjungas till en lättsammare melodi, t.ex. nedanstående - allvaret i texten förtas nog inte av det:

S Ödmann:

563 Se på himlens många fåglar

A-melodi:

B-melodi:


1. Se på himlens många fåglar,
hur de flyger i Guds famn...

Text: Göran Bexell 1971 (28 år)
Musik: Lars-Erik Ängeborn 1973 (24 år), B-mel. Herrnhut efter 1735/Berlin 1786

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken A-melodins noter eller resten av texten återges här än]

G Bexell på äldre dar:

586 Du o Gud är livets källa

   

1. Du, o Gud, är livets källa,
rik och ren och underbar.
Ur dess djup de flöden väller
varav allt sitt ursprung har...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1981
Musik: Nürnberg 1731

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

593 Bevara, Gud, vårt fosterland

1. Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess skydd i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Här ser vi vad oss mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
som är för oss vad denna är.

3. Här har ock våra fäder bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.

4. Och här skall våra barn också
en gång på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren, som vi bett.

5. Välsigna varje trofast själ
som vill vårt land av hjärtat väl.
Men slå de onda uppsåt ned
som hotar det och stör dess fred.

6. Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård
som sommardagg på rosengård.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.
Musik: Frankfurt am Main, Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år), alt. koral Edvard Grieg

(För ännu en alternativ melodi och mer nutidsanpassat strofurval, se Stora Nätpsalmboken nr 778)

Finska psalmbokens melodi (finns inte heller i vår psalmbok):

597 När stormen ryter vilt på hav

1. När stormen ryter vilt på hav
och böljan öppnar vitt sin grav,
kom till oss, du som hjälpa kan,
och var oss när, vår Frälserman.

2. Du näpser stormen, när du vill,
och lägger vågen lugn och still.
Så ger du ock vårt hjärta frid
i tron på dig, o Herre blid.

3. Låt ordets fyrbåk lysa klar,
att ingen bland oss vilse far
och lider skeppsbrott i sin tro,
till evigt men för själens ro.

4. O Jesus Krist, ditt dyra namn
vi lärde i vår moders famn.
Låt det få bli vår ankargrund
vid farors hot, i dödens stund.

5. Vår konung och vårt fosterland
vi nu befalla i din hand.
Till sist, när färden slutad är,
låt oss få samlas, där du är.

Text: Paul Nilsson 1914 (48 år)
Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

P Nilsson: