*3 Helig, helig, helig

*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.

När den nya dagen gryr

vår lovsång till dig går.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig,

dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,

sjunga helgon alla,

sänka sina gyllne kronor

för din härlighet.

Ned för dig keruber

och serafer falla.

Du var och är

och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,

hög och otillgänglig

är din glans den klara

som ej syndigt öga ser.

Evig är din nåd,

din kärlek oförgänglig.

Allgod till stoftets barn

du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,

Herre Gud allsmäktig.

Över himlar, jord och hav

ditt herravälde når.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig.

Dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

Text: Reginald Heber 1826 (43 år), se hans engelska text på Hymnalonline.

Sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).

(Lyssna till Hillsong Uniteds version på Youtube - och Mormonska Tabernakelkören).

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861. Hör här den nederländske organisten Martin Mans´ härliga improvisation över denna koral:

R Heber:

J B Dykes:

24 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

53 Livets Ande, kom från ovan

1. Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan,
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än i dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Ifrån fäder och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
och till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4. Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 139

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år)

Detta är en mycket pregnant psalm, en av Eklunds yngsta (skriven då den desto äldre författaren var i 70-årsåldern). Det är en bönepsalm, som samtidigt är mycket undervisande.

Författaren "målar heliga gestalters rad" i Bibelns efterföljd. Gamla testamentets troshjälte Abraham nämns allra först. Den kristna kyrkans förste martyr Stefanus nämns sedan. Och så kommer Paulus, hedningarnas apostel som på ett särskilt utförligt sätt fick förkunna budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron, om "trons rättfärdighet" - läs särskilt Romarbrevet!

Ö.h.t. är detta en av mycket få psalmer i vår psalmbok som uttryckligen nämner Bibeln (annars talas ofta om Guds ord eller möjligen Skriften). Anden tilltalas i enlighet med äldre psalmtradition med många olika namn ("livets Ande", "kraftens Ande", "nådens Ande", "fridens Ande", jfr Helige Ande, låt nu ske).

69 Glad jag städse vill bekänna

1. Glad jag städse vill bekänna:

jag är döpt i Jesu namn!

Ingen tillflykt är som denna,

öppen står min Faders famn.

Ringa jordens skatter väga

mot det ena, att få äga,

klädd i dopets helga skrud,

nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma:

jag är döpt i Jesu namn.

Fadern all min skuld vill glömma,

föra till den trygga hamn

där mitt hjärta rening vinner

och min själ hugsvalan finner.

Mig i Jesu dyra blod

skänkes frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:

jag är döpt i Jesu namn.

Honom vill jag trogen vara,

vill ej ryckas ur hans famn.

Han från synden ren mig tvagit

och mig till sin egen tagit.

Honom jag, som han mig bjöd,

följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista,

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn.

Fader, tag mig i din famn.

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år) "Lasset mich voll Freuden sprechen", Johan Alfred Eklund 1910 (47 år), 1914 och 1917. Jfr den lätt bearbetade versionen i Stora Nätpsalmboken nr 182 "Glad jag ständigt vill bekänna".

Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år) - lyssna även till koralen på Dopguiden!

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Här har vi en rejäl doppsalm, som alltsedan 1986 dråpligt nog står både i den lutherska kyrkans psalmbok och i baptisternas Psalmer och sånger och i pingstvännernas Segertoner. Underliga äro Herrens vägar.

Satsen "Jag är döpt i Jesu namn!" (orig. "Ich bin ein getaufter Christ!") upprepas från början i varje strofs andra rad, som en lösen eller ett glädjerop. Men i fjärde och sista strofen kommer utropet istället i näst sista raden, och bildar psalmens avslutning tillsammans med bönen: "Fader, tag mig i din famn!"

Psalmen trycktes första gången i samlingen Evangelischer Nachklang, das ist, Neue geistreiche Gesange uber die ordentlichen Sonn- und Festtags-Evangelia aufs ganze Jahr 1718 och översattes till svenska 1910 av Johan Alfred Eklund, som dock bearbetade den ganska mycket i psalmboksförslagen 1914 resp. 1917.

E Neumeister:

72 Du sanna vinträd, Jesu kär

 

1. Du sanna vinträd, Jesu kär,

som dina trogna liv beskär

och livet näring giver,

giv mig, du ädla, friska stam

att jag ur dig må växa fram

och att i dig jag bliver.

Som grenen vissnar utan saft,

är dig förutan ingen kraft,

förutan dig är själen död

och bidar dom och evig nöd.

O Jesu Krist,

bevara mig,

bevara mig,

att jag förbliva må i dig.

2. O Fader, sanne vingårdsman,

som trädets grenar rensa kan,

att de må rikligt bära,

du göre mig från lustar ren,

att jag må bli en ädel gren,

min vårdare till ära.

Du hålle mig i ans och tukt,

att jag må giva mera frukt

och sist uti ditt rike bär

en frukt som oförgänglig är.

O Jesu Krist,

förläna liv

utav ditt liv

och evig nåd och hägnad giv.

Text: Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr bearbetningen i Stora Nätpsalmboken nr 195

Musik: Strassburg 1577

Denna psalm är en parafras på inledningen till Johannesevangeliets 15 kapitel och har både i nuvarande och föregående psalmbok placerats bland nattvardspsalmerna. Den är dock innehållsligt på intet sätt bunden till nattvardsfirandet - även om den passar väl i det sammanhanget - utan kan i ett bredare perspektiv ses som en brinnande bönepsalm och en kraftfull Kristuspsalm.

Några lättare bearbetningar föreslogs i revideringsarbetet inför 1986 års psalmbok (bl.a. "från all min ondska gör mig ren" i st f "du göre mig från lustar" i v. 2), men upphovsrättsinnehavarna medgav inga ändringar i några som helst Eklund-psalmer, så därför har vi på gott och ont (oftast på gott, tror jag trots allt) kvar de gamla eklundska vändningarna än i dag. Psalmer kan dock precis som vingrenar behöva ansas då och då, och själv tror jag att min bearbetning av psalmen (eller någon annan bättre bearbetning) skulle kunna hjälpa den att överleva längre in på 2000-talet. Jag har en känsla av att den tyvärr slutat sjungas.

191 Den dag du gav oss, Gud, är gången

1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2. När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3. Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4. Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.

Text: John Ellerton 1870 (44 år) "The day Thou gavest, Lord, is ended", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år)
Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år)

[Det återstår några år av copyrighten på översättningen, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna aftonpsalm kan inte utsättas för samma anklagelse som den tvåhundra år äldre Nun ruhen alle Wälder - att inte ta hänsyn till jordens rotation! Här är dess rotation tvärtom närmast ett huvudtema, som accentueras särskilt i andra och tredje strofen (ja, i det längre engelska originalet i ytterligare en strof!). Kristenhetens gudstjänstliv framställs som en helig skiftgång, där lovsången och bönen aldrig tystnar. Psalmen skrevs också för A Liturgi for Missionary Meetings (1870), alltså en "gudstjänstordning för missionärssamlingar", vilket ju kan förklara det synnerligen globala perspektivet.

Prästkollegan Schofields närmast dansanta melodi mötte länge ett visst motstånd från etablerade kyrkomusiker (den ansågs inte helt "kyrkligt värdig"), men har efterhand slagit igenom med obetvinglig kraft och till slut accepterats av de flesta. Den sjungs nu, liksom den globala texten, jorden och kyrkan runt. (Den enda tid och plats då den känns lite opassande är väl sommartid på Nordkalotten, då p.g.a. jordaxelns lutning inget "mörker sänkes kring oss ned" - hur mycket jorden än roterar).

John Ellerton:

Clement Cotterill Scholefield:

198 Likt vårdagssol i morgonglöd

1. Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3. Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1846 (63 år) "Som Forårssolen morgenröd", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)

Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. Emil Hartmann (i Dansk Salmebog), se nedan:

En påskpsalm lika mycket som en vårpsalm. (Grundtvig skriver ofta både och). Denna trycktes 1846 och skrevs troligen också någon gång däromkring. Eklunds översättning trycktes 1909 i Från kyrkosångens tider. Varför psalmen 1937 och även 1986 hamnade bland vårpsalmerna istället för bland påskpsalmerna förstår jag inte riktigt. Men om vi nu ibland har rätt mycket vårstämning i påskpsalmerna ska vi förstås också kunna ha mycket påskstämning i våra vårpsalmer!

En uppmuntringspsalm under själens och kyrkans vintertider är den hur som helst, och kan alltså med fördel sjungas redan under vårvintern (jfr "vinterpsalmen" De blomster som i marken bor!). Grundtvig har bl.a. genom denna psalm - och hela sin psalmdiktning f.ö. - inspirerat författaren Christian Braw till dennes "enmanspsalmbok" Vårvintersång (Artos 1993).

Grundtvig:

Söderblom:

203 Fram skrider året i sin gång

Alternativ melodi:
(OBS! Finns ej i 1986 års psalmbok till just denna psalm, däremot i 2002 års danska psalmbok!):



1. Fram skrider året i sin gång,
nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommartid.

2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består.

3. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar ej ändå.

4. Jag vet var glädjen har sitt hem,
när jordens prakt förgår.
Ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mig når.

5. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när döden råder här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.

6. Det liv, som fram ur graven går,
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår,
trots död och vintersnö.

Text: Caspar Johannes Boye 1833 (42 år) "Dypt haelder året i sin gang", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 464!

Musik: William Tans´ur ca 1734 (34 år), alt. "House of the rising sun". (I Danmark sjungs psalmen på melodin till Med tacksam röst och tacksam själ!).

Denna höstpsalm, en av de få vi har, trycktes första gången i Boyes "Aandelige Digte og Sange" (1833). Den översattes första gången till svenska 1858 av signaturen G.L.T., då den publicerades i tidningen Budbäraren nr 12 med anslaget "Djupt sjunker året i sin gång", och sedan något bearbetad i sångboken Pilgrimsharpan 1861. Även J A Eklunds översättning från 1911 hade från början samma anslag.

William Tans´urs mollmelodi passar väl till psalmens något dystra inledningsrader. Men den gör inte riktigt rättvisa åt den glädje som Boye sedan manar fram - ur evangeliet om Jesus´ födelse, död och uppståndelse. Eller också är detta bara en fördom - många av våra gladaste folkmelodier går ju i moll, och mycket beror naturligtvis på hur melodin framförs.

Psalmen innehåller som sagt mycket glädje. Men man kan inte säga att själva hösten, med dess härliga färger och rika skördar, blir föremål för tacksamhet. Den får istället utgöra den dystra kontrasten till det uppståndelsehopp som Boye vill förmedla.

Är kanske Paul Nilssons Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga höstens enda riktiga glädje- och tacksägelsepsalm?

William Tans´ur:

257 Pris vare Gud! Allena han

1. Pris vare Gud! Allena han
fullkomlig gåva skänker.
Han giva vill och giva kan
mer än jag ber och tänker.
Han dagens ljus från fästets höjd
allt levande förunnar.
Han bjuder livets sanna fröjd
ur nådens rika brunnar.
Allena han
den rätta glädjen giva kan.

2. Han gav mig av sin rikedom
mitt hem, mitt kall i tiden,
min arbetshåg, min egendom,
mitt mod i levnadsstriden.
Från år till år, från dag till dag
hans omsorg jag fått röna.
Jag älska lärt hans rikes lag,
hans tempelgårdar sköna,
hans sannings ord,
hans verk i himmel och på jord.

3. Att tacka dig, o Gud, mig lär.
Giv mig det barnasinne
som livets alla dagar bär
din trofasthet i minne.
Du älskar rikt och handlar stort:
ack, låt mig icke glömma
det goda du min själ har gjort,
men det i hjärtat gömma
och prisa dig
i dina gårdar innerlig.

4. O Gud, mitt fäste och min borg
i livets prövningsdagar,
giv att jag ej i syndig sorg
mot dina rådslut klagar,
men vandrar tålamodets stig,
om sårad fot än blöder,
där Jesus själv gått före mig
och där hans hand mig stöder.
En liten tid,
och du förlänar salig frid.

5. När nya himlar och ny jord,
o Fader, du bereder,
till glädjen vid ditt rikes bord
din Son de trogna leder.
Hans Ande fridens ande är,
förlossar dem som lida.
Så låt oss glada vandra här
och sist i hoppet bida
fullkomlig fröjd
hos dig, vår Gud, i himlens höjd.
Text: Johan Alfred Eklund 1914 (51 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds text, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Denna psalm är grundad på Jakobsbrevet 1:7, där det står: "Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." De tre första stroferna överflödar av tacksamhet och lovsång, med många exempel på tacksägelseämnen (mitt hem, mitt kall, hans sannings ord, hans verk m.m.). De är ett uttryck för verkligt levande lutherdom, med glädje över vardagens uppgifter och över Guds goda skaparvilja.

Men så kommer fjärde strofen som realistiskt nog tar upp även "livets prövningsdagar". Och så mynnar psalmen ut i den femte strofen om "nya himlar och en ny jord" med evig och salig frid. Eklunds sammanfattning av alltsammans blir: "Så låt oss glada vandra här, / och sist i hoppet bida / fullkomlig fröjd / hos dig, vår Gud, i himlens höjd."

Psalmen trycktes första gången i Förslag till psalmbok 1914 - när Världskriget stod för dörren...

277 Så tag nu mina händer

1. Så tag nu mina händer
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.
Ditt barn i nåd ledsaga,
min väg är svår.
Jag vill ett steg ej taga
där du ej går.

2. Ja, låt mitt arma hjärta
en gång få ro,
åt dig i fröjd och smärta
sig helt förtro,
och låt ditt barn sig luta
intill ditt bröst
och sina ögon sluta
och finna tröst.

3. Får jag ej strax förnimma
ditt starka stöd,
jag ser dock målet glimma
ur natt och nöd.
Så tag då mina händer,
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.

Text: Julie von Hausmann tr. 1862 (37 år) "So nimm denn meine Hände", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1917 (53 år)
Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år), eller alternativ "solomelodi".

Denna psalm är skriven bl.a. utifrån orden i Rut 1:16. Det syns tydligare i det tyska originalet, där första strofen slutar: "Wo du wirst geh'n und stehen, da nimm mich mit." Psalmen kan kallas "överlåtelsepsalm" eller "pilgrimspsalm" och passar bra även som begravningspsalm.

Julie von Hausmann hade länge sysslat med sångdiktning (ofta tidigt på morgonen), när en av hennes väninnor 1862 visade en del av hennes sånger för kyrkoherde G Knak. Han tyckte särskilt om denna sång, och bad om tillåtelse att publicera den i samlingen Maiblumen (1862). Johan Alfred Eklund översatte den för 1917 års psalmboksförslag, och det är den versionen vi har här, men även andra hade tidigare översatt den till svenska.

Melodin av Friedrich Silcher komponerades ursprungligen till folkvisan Wie könnt ich ruhig schlafen och trycktes i hans Zwölf Kinderlieder (12 barnsånger), häfte III, 1842. De årtal som i psalmboken anges för text resp. melodi avser alltså i bägge fallen tryckåren - ingenting hindrar att båda i verkligheten skapades åtskilliga år tidigare.

Hör här så fint nederländarna sjunger! Och här kommer en helt annan version med annan melodi:



 . 

Julie von Hausmann på äldre dagar:

Friedrich Silcher:

283 Med Jesus fram i de bästa åren

1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dig Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga,
som söka lyckan i Kristi vård,
bland män som jubla och barn som sjunga
sitt hosianna i tempelgård!
Men bytes äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!

Text: Johan Alfred Eklund påsken 1909 (46 år)

(en lätt bearbetad version utan plurala verbformer finns som nr 737 i Stora Nöätpsalmboken)
Musik: Otto Nordlund 1937 (49 år)
 

Den här psalmen halkade in i den ekumeniska psalmboksdelen på "ett bananskal", när en annan psalm i sista rundan lyftes ut och det blev en plats ledig. Men visst är den värd att sjungas av alla kristna i vårt land - en underbar exposé över Jesus liv, alltifrån besöket i templet vid 12 års ålder till lidandet, döden och uppståndelsen några årtionden senare. Se även Birgitta Sarelins fina kommentar!

"Med Jesus fram" är den s.k. ungkyrkorörelsens uppbyggligaste psalm, skriven påsken 1909 inför det planerade "studentkorståget" och uppläst av författaren vid "Huskvarnamötet" samma år. Den trycktes också 1909 i Eklunds samling Från kyrkosångens tider. Men den klämmiga melodin av pianisten och domkyrkoorganisten i Karlstad Otto Nordlund fick psalmen inte förrän nästan tre decennier senare, vilket väl gjorde att den mer chauvinistiska Fädernas kyrka (också skriven av Eklund 1909) istället blev ungkyrkorörelsens kampsång nr 1.

286 Kom, helige Ande, från höjden

Preludium:


Koral:



1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned,
ty världen är andelös vorden.
Dig sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bida med längtan den saliga tid,
då kämpande folk varda bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4. Kom, Ande, från Kristus,
från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
O, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (70 år), 1936, ytterligare ngt bearb i Fria psalmboken.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds text, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Om den här psalmen har hymnologen Emil Liedgren sagt så här: "På sätt och vis är väl denna hymn till Anden i en 'andelös' värld den mest aktuella av alla våra psalmer. Den skall för sena släkten vara ett vittnesbörd om hur det kändes att leva i 1930- och 1940-talets Europa."

Det var en mycket orolig 70-årig karlstadsbiskop, som i yngre dagar själv haft föga demokratiska ideal, som skrev den här psalmen i ett alltmer brutalt 30-talsklimat. Sedan den kommit med i 1937 års psalmbok blev den ju bara mer och mer aktuell och sjöngs flitigt under författarens återstående livstid. När han dog på sitt sommarställe Skärmnäs den 23 augusti 1945 var Andra världskriget visserligen över, men "den saliga tid / då kämpande folk varda bröder" lät ännu vänta på sej. Och än idag känns bönen angelägen, om än psalmen inte längre tillhör de mest sjungna.

Psalmen trycktes i Eklunds psalmboksförslag 1934, men såg då inte riktigt ut som idag. För att kunna sjunga den till ovanstående koral behövde psalmen nämligen bearbetas något, vilket skedde 1936.

321 Det dukas i himlarnas rike ett bord

Alt dalakoral (OBS finns ej till just denna psalm i 1986 års psalmbok):

1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike.

2. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike.

3. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

4. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år) "Der mange skal komme fra øst og fra vest", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)

(En mer fullständig version finns i Stora Nätpsalmboken 913).
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214!

En psalm om det stora gästabudet som Jesus berättar om i Lukasevangeliet 14:15-24. Anslaget påminner i originalet om Mandis Sandberghs "De kommer från öst och väst", och är hämtat från Jesusorden i avsnittet just innan, Lukasevangeliet 13:29: "Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike."

Psalmen trycktes första gången i Landstads Kirke-Psalmebog 1861. J A Eklund översatte psalmen till svenska. Hans översättning publicerades i Psalm och Sång 1910 och sedan i Nya Psalmer 1921, men den togs inte med i 1937 års psalmbok.

Landstad skrev 1858 så här: "För mig går det så, att när vi kommer tillsammans för att tillbedja, sjunger vi helst en botpsalm. Jag tror också att vi gör rätt i detta, så länge vi är här i denna världen." Och varje strof i originaltexten till ovanstående psalm slutar med den botfärdiges bön, en version av den s.k. Jesus-bönen: "Förbarma dig över oss, Jesus."

J A Eklund valde att som omkväde istället använda en av Jesus´ bordsgrannars replik: "Säll den som har rum i Guds rike." Det må då vara. Men när de ursprungliga v. 2-3 helt uteslöts då psalmen togs in i 1986 års psalmbok (jfr Stora Nätpsalmboken), förlorades mycket av psalmens "fröjda er med bävan"-karaktär (jfr Psaltaren 2:11). Som annars förstärkts av den sublima mollmelodi som är känd från botpsalmen Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag.

Jag hoppas att de uteslutna stroferna kan återkomma vid en framtida psalmboksrevision - men risken är väl att psalmen då istället utesluts helt. Det är inte riktigt tidsenligt att antyda en risk att gå evigt förlorad:

Dit kommer ej den, som sitt eviga väl 
vill köpa med tanke och vilja, 
som menar sig själv kunna frälsa sin själ 
och själv sig från synderna skilja. 
Säll den som har rum i Guds rike! 

Men ordet om nåden det kallar oss än 
och ljuder med makt över landen. 
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män, 
när kallelsens tid är förhanden! 
Säll den som har rum i Guds rike!

Landstad:

340 Guds väg i dunkel ofta går

1. Gud väg i dunkel ofta går,
fördold men underbar.
I havens djup vi se hans spår,
på stormens sky han far.

2. I outgrundlighetens schakt
än gömd hans tanke är,
men strålar fram en gång med makt
som solen klar och skär.

3. Försagda helgon, fatten mod!
Ur moln, där åskor gå,
skall snart hans rika kärleksflod
välsignande er nå.

4. Tron icke ögats matta syn,
tron det som tro blott ser:
bakom en mulen himmels bryn
Guds fadersöga ler.

5. Blind otro kan blott vilse gå
och klandra vad Gud gör.
Han själv vill lära oss förstå
de vägar han oss för.

Text: William Cowper 1774 (43 år) "God moves in a mysterious way", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (71 år)
Musik: William Croft 1708 (30 år), alt. lyssna på Youtube-klippet nedan: 



Detta är något av en engelsk motsvarighet till den svenska psalmen Hur underlig är du i allt vad du gör. Men om den svenske författaren främst led av kroppslig sjukdom, var den engelske drabbad av långvarig själssjukdom. Och när han efter en bättre period på 8 år, då han varit inneboende i prästgården i Huntingdon, stod i begrepp att gifta sej med den nyss avlidne kyrkoherdens goda hustru Mary Unwin, bröt själssjukdomen ut på nytt. Han tänkte nu (1773) t.o.m. ta sitt liv med den synnerligen överspända motiveringen att han "efter Abrahams exempel skulle företa en utomordentlig akt av lydnad och offra inte en son utan sig själv."

Men efter att ha räddats undan sin dåraktiga plan, enligt somliga källor av en droskkusk som låtsades köra vilse när Cowper ville ner till Themsen för att dränka sej, fick författaren själsstyrka och självbesinning nog att skriva denna fina psalm som idag sjungs över stora delar av världen. Den trycktes 1774 och översattes första gången till svenska 1859 för Pilgrims-Sånger ("På underbara vägar går"). Psalmbokens översättning är från J A Eklunds psalmbokförslag 1934, utförd av utgivaren själv.

(Cowper fick leva ända till år 1800 och gav ut flera uppskattade hymnsamlingar tillsammans med den berömde kyrkoherden i Olney, förre slavskepparen John Newton).

W Cowper:

W Croft:

439 Det går ett tyst och tåligt lamm

 

1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år) "Ein Lämmlein geht und trägt die Schuld", sv. övers. Carl David af Wirsén 1889 (47 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525, jfr Haeffners koralbok nr 242!

Psalmbokens längsta psalm, som genom sin blotta tyngd och längd åskådliggör "den tunga färden", alltså den färd som Jesus, Guds Lamm, måste gå fram till korset. Det är sällan man sjunger den i hela sin längd, men vid välbesökta nattvardsgudstjänster i fastetid liksom vid passionsandakter där den kan sjungas växelvis med textläsningarna går det alldeles utmärkt.

Innehållsligt/tematiskt bygger psalmen framför allt på Johannesevangeliet 1:29 ("Se Guds Lamm!") och Jesaja 53:4-7 (om lammet som är tyst inför dem som klipper det).

Psalmen trycktes första gången 1647 i Crügers Praxis pietatis melica. Till svenska överfördes den av Carl Davis af Wirsén för Förslag till reviderad psalmbok (1889). Vi har den nu i den form som Johan Alfred Eklund gav den i Psalm och sång (1910) och Förslag till psalmbok (1917). 

Melodin är enligt Oscar Lövgren möjligen komponerad av en viss M. Greiter. Den är hur som helst tidigast känd genom Strassburger Kirchenamt (1525). Se Lövgren, Oscar: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, spalt 231.

P Gerhardt:

448 Lyssna, hör, du höga himmel

1. Lyssna, hör, du höga himmel,
lyssna, hör, du änglakor,
människa i världens vimmel,
lyssna, hör, varhelst du bor:
psalmen ifrån fädrens år
över Jesu läppar går,
och hans tack för nådens tider
tonar, innan själv han lider.

2. Himlens sång, den evigt rena,
Jesu, på din tunga låg,
när du, att med Gud oss ena,
fram mot offerdöden såg.
Adam drevs med vredens ris
under gråt från paradis.
Paradisets portar åter
under lovsång du upplåter.

3. Stäm nu in, du arma hjärta,
du min tunga, du min själ,
sjung en lovsång om den smärta,
som dig blev till evigt väl.
Jesu lovsång bliva må
det mitt hjärta tröstar på,
den skall bära mig i nöden
och till sist förjaga döden.

4. Sjung, min själ, låt världen höra
lovsång även under nöd.
Ljuvt det klinge för mitt öra:
makten togs från synd och död.
Prisa honom som med sång
gick mot lidandet sin gång.
Sjung i tron, och du får fara
sist med sång till himlar klara.

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)
Musik: Genève 1551 

Detta är en av Kingos s.k. passionspsalmer, 17 stycken med sammanlagt 209 verser, avsedda att sjungas under fastetiden. Denna psalm utgår från de lakoniska orden om Jesu lovsång i Matt. 26:30. Den publicerades i första delen, den s.k. Vinterparten, av Kingos psalmbok 1689. Översättningen av J A Eklund trycktes 1909 i "Från kyrkosångens tider".

Psalmen är en ovanlig fastepsalm såtillvida som den betonar glädjen och lovsången mer än lidandet. Annars vet vi ju vilken ångest Jesus kom att känna i örtagården senare samma kväll. Men Kingo som också skrivit psalmen Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans har inga problem med att också betona frimodigheten och frivilligheten i Jesu offerdöd för oss - med utgångspunkt i den lilla, ofta förbisedda notisen om att Jesus och lärjungarna även denna kväll sjöng den s.k. Lovsången (de avslutande, jublande psaltarpsalmerna).

I en del församlingar där man inte hann eller ville introducera 1937 års psalmbok redan till första advent 1937 (den blev stadfäst först 26 november), utan istället införde den fastlagen 1938, blev det just denna psalm som fick inleda gudstjänsten och bruket av den nya psalmboken.

Melodin är, liksom till alla Kingos övriga passionspsalmer, samma melodi som till "Jesus, djupa såren dina".

T Kingo:

452 O Jesus kär, vad har väl du förbrutit

1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

Text: Johann Heermann 1630 (45 år) "Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna psalm ingår i Heermanns Devoti Musica Cordis, Haus- und Herzmusik från 1630. Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp. 284) bygger texten delvis på en medeltida prosatext. Den svenska översättningen av J A Eklund trycktes i hans Psalm och Sång 1910. 

Psalmen är en bön eller ett samtal med Frälsaren, en slags korsvägsandakt med flera retoriska frågor. Den är högstämd men ändå innerlig, och har i originalet hela 15 verser (se nedan!). Den har varit mycket användbar under de passionsandakter som tyvärr blivit allt färre på senare år - nu sjungs den nog bara på Femte söndagen i fastan och Långfredagen.

Crügers melodi trycktes 1640 i Neues vollkömliches Gesangbuch Augsburgischer Confession. Den hör till kompositörens bästa och används även till Wallin-psalmen "Var är den vän" och i Finland även till Topelius-psalmen "Saliga de som ifrån världens öden." I mer utjämnad form gjordes den känd genom Matteuspassionen, i Johann Sebastian Bachs sättning.

J Heermann:

456 Höga kors, du enda ädla

Alt. gregoriansk melodi (OBS! Står ej i psalmboken!):

Alt. palestrinisk melodi (OBS! Står ej i psalmboken!):


1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Text: Venantius Fortunatus (530-609) "Crux fidelis" ur Pange lingua, sv. övers. Johan Alfred Eklund (1864-1945)

Musik: Darmstadt 1698, alt. Giovanni Pierluigi da Palestrina (1525-1594)

När 1986 års psalmbok kom, innehöll den inte bara nyskrivna psalmer av t.ex. Frostenson och Hallqvist. Även fornkyrkliga psalmer av Ambrosius och Fortunatus tillkom, t.ex. denna som tillhör samma sångsvit som den sedan 1600-talet etablerade "Upp min tunga". Biskop Johan Alfred Eklund översatte många sådana psalmer för sitt psalmboksförslag 1934, men inte många kom in i 1937 års psalmbok, däremot i Adell/Peters´ Den svenska tidegärden (1944). Så "Höga kors" har sjungits i många mindre sammanhang under halvseklet innan den äntligen kom in också i psalmboken.

Hymnen anknyter till berättelsen om kopparormen i 4 Moseboken 21, där räddningen låg i att se på den upphöjda kopparormen. Jesus säger ju också själv i Johannesevangeliet 3, att han måste upphöjas "som Moses upphöjde ormen i öknen", så anknytningen mellan kopparormsstången och korset har stark biblisk motivering.

Den idag gängse koralen är över 1000 år yngre än texten, och Palestrinas över 900 år. Möjligen - fast inte säkert - är den gregorianska musiken någorlunda samtida med texten.

Venantius Fortunatus:

Giovanni Pierluigi da Palestrina:

495 I öster stiger solen opp

(Solens yta 12 januari 2007)

1. I öster stiger solen opp
och sprider guld på sky.
Hon stiger över bergets topp,
bestrålar stad och by.

2. Hon kommer från den fagra kust,
där paradiset låg.
Hon ger de gamla liv och lust
och fröjdar barnens håg.

3. Hon hälsar oss ännu så skönt
från Edens morgon klar,
där livets träd stod evigt grönt,
där livets källa var.

4. Hon hälsar oss från livets hem,
där upp en stjärna rann,
Guds ljus, som över Betlehem
för österns vise brann.

5. Och stjärnorna, de buga sig,
när dagens sol går opp,
den sol, som oförliknelig
har bådat världens hopp.

6. Du solars sol från Betlehem,
hav tack och lov och pris
för varje glimt från ljusets hem
och från ditt paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1837 (48 år), Johan Alfred Eklund 1912 (48 år)
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år), alt. C E F Weyse (hör nedan).

Psalmen trycktes första gången 1837 i "Morgen-Sange for Børn" som utgavs med tanke på morgonandakterna vid Sorø akademi, där Ingemann var lektor.

Den översattes 1912 av Johan Alfred Eklund och fick en svensk koral 1938 av Oskar Lindberg - jag vet inte varför C E F Weyses, som sjungs så vackert i Danmark, inte ansågs duga här.

Som så många psalmer skrivna för barn passar denna utmärkt väl även för vuxna. Man kan väl om Ingemanns psalm säga detsamma som psalmen om solen att "den ger de gamla liv och lust / och fröjdar barnens håg."

Psalmen betonar, precis som föregående psalm, hur den härliga sol vi ser också lyste över Eden och Betlehem, men förfaller fördenskull inte till soldyrkan utan åkallar i sista strofen vår Frälsare under benämningen "du solars sol från Betlehem".

B S Ingemann:

O Lindberg:

502 Vi tackar dig, o Herre Krist

Alternativ melodi:



1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
Amen.
 
Text: Nicolaus Selnecker 1578 (48 år), sv. övers. 1610, Johan Alfred Eklund 1912, 1934
Musik: Hymnmelodi från 300-talet

Den här kvällspsalmen har levat länge utanför psalmboken; den fanns varken i den wallinska eller den eklundska. Eklund gjorde dock en språklig bearbetning inför 1937 års psalmbok och 1986 var tiden tydligen inne att återbörda psalmen.

Sammanhanget psalmen "överlevde i" var Den svenska tidegärden. Liksom Mannströms morgonpsalm "Morgonens rodnad" blev denna psalm insjungen och i någon mån populär genom att den användes som avslutning på otaliga aftonböner eller "completorier".

I Jesu namn går vi till ro.

N Selnecker: