*5 Nu tacka Gud, allt folk

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):





*1. Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting, som han
gör med oss allesamman...

Text: Martin Rinckart 1630 (44 år), 1636, "Nun danket alle Gott", övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1983 (72 år)
Musik: Leipzig (M. Rinckart?) 1630, 1631, Johann Crüger 1647, jfr 1697 års koralbok nr 305!
Hör Johann Sebastian Bachs lek med koralen.
[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Denna tacksägelsepsalm (Nun danket alle Gott) publicerades först 1636 i Rinckarts Jesu Herzbüchlein, men skrevs troligen till 100-årsminnet av den Augsburgska bekännelsen, som i Kursachsen firades 25-27 juni 1630.

Första strofen bygger i sitt ursprungsskick på Syraks bok 50:22, som Rinckart ofta lär ha läst vid måltiderna: "Och nu, prisen honom som är Gud över allting, honom som allestädes gör stora ting, som från moderlivet leder vår levnad uppåt, och som handlar med oss efter sin barmhärtighet." (Syraks och Rinckarts ord om "moderlivet" försvann dock i den senaste svenska bearbetningen). Hans psalm kallas också i de första utgåvorna Bordsvisa efter måltiden, men den har sedan använts betydligt bredare än så och funnits med i de flesta svenska psalm- och sångböcker ända fram till våra dagar.

I Jesper Svedbergs och karolinska psalmbokens version lät psalmen så här:

Nu tacker Gud, allt folk!
med hjertans fröjd och gamman,
för stora ting dem han
gör med oss allesamman:
den af wårt moderslif,
allt intill denna stund,
oss mycket godt har gjort,
och än gör margelund´.

Den nåderike Gud,
han oss ock här förläne,
att wi med hjertans fröjd
i frid städs´ honom tjene:
och Herren, stor af nåd,
han ware alltid blid;
oss ware Herren när
nu och i ewig tid.

Pris ware dig, o Gud,
o Fader, Son och Ande!
Högtlofwad, store Gud,
af oss i allo lande,
som utaf ewighet
en enig Gud förwisst
har warit, är och blir.
Fräls oss, o Jesu Christ!


M Rinkart:

104 Gläd dig, du Kristi brud

1. Gläd dig, du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

2. En åsna honom bär...

Text: Dansk 1632, övers. 1642, Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 239.
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Här har vi en riktig adventsklassiker som funnits med ända sedan den karolinska psalmboken. Den trycktes 1632 i Danmark, i Anders Rasmussen Gryderups Psalmebog: Fryd dig, du Christi Brud. På svenska trycktes den för första gången 1642 i Tree Sköna Andeliga Historiske Wijsor, och togs i ungefär det skicket in i 1695 års psalmbok (se texten i karolinska psalmboken nedan).

Melodin togs upp till den "världsliga" texten Venus, du und dein Kind i Regnarts Schöne kurzweilige teutsche Lieder (1574). Bartholomäus Gesius var den förste som använde melodin som koral. Enligt Oscar Lövgren finns det en osäker uppgift om att en välönskningsvisa till konung Sigismund 1598 skulle ha haft Regnarts melodi.

Hursomhelst är det en skön adventspsalm som även ibland har använts på Palmsöndagen. Det inbjudande draget är framträdande: "Låt hjärtat öppna sig! / Bjud Kristus hem till dig!" Anslagets "Kristi brud" syftar på den kristna församlingen, men efter Knutbymorden 2004 och uppståndelsen kring den s.k. Kristi brud i Knutby, var det en del som tyckte att psalmen inte gick att använda än på ett tag. Men nu är det nog fritt fram igen, även om begreppet säkert kan behöva förklaras.

Kuriosa: Britt G Hallqvists varsamma bearbetning återinförde åsnan i vers två. (Mellan 1819 och 1986 stod det: "En krona han ej bär, som dock en konung är").

Så här lät psalmen på 1600-talet:

Fröjda dig, du Christi brud!
Emot din Herra och Gud:
Förhanden är hans nåde,
som de profeter spådde.
Hosianna, heder och ära
skall denna wår Konung wara.

En åsna honom bär,
som dock en Konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
dock kan han döden twinga.
Hosianna, heder och ära...

Han är saktmodig och god,
både i sinne och mod:
salighet har han att föra;
det skall hans brud tillhöra.
Hosianna, heder och ära...

Låt upp din´ portar widt,
Christum bjud hem till dig:
han aktar hos dig gästa,
din salighet till bästa.
Hosianna, heder och ära...

Gack ut af din paulun
och se en gladlig syn:
här rider ärones Konung;
Gläd dig, du dotter Sion!
Hosianna, heder och ära...

Strö qwistar på hans wäg
och spar din´ kläder ej:
bekänn dig uppenbarlig´
ty werlden är så farlig.
Hosianna, heder och ära...

Din´ barn stora och små
skola göra likaså;
den ganska hedna skara
skall sjunga utan fara:
Hosianna, heder och ära...

325 I hoppet sig min frälsta själ förnöjer

1. I hoppet sig min frälsta själ
förnöjer,
i tron jag till ett evigt väl
mig höjer,
ty jag betänker
att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

2. Med honom salighetens stig
jag funnit,
och himlaarvet han åt mig
har vunnit.
När jag insomnar
han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

3. Som fågelen vid ljusan dag
sig gläder,
så glad i ljusets rike jag
inträder.
Vid änglasången
och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

4. Och högre, klarare än gull,
än solen,
min själ skall skina ärofull
för stolen.
Den gode Guden
iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

5. En evig, oförgänglig fröjd
det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd
mig giver,
där Jesu vänner
med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

6. Ack, att jag dit ur sorg och strid
må komma,
där Gud församlar i sin frid
de fromma!
Min Jesus vände
snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

7. Beredd håll mig, o Jesus Krist,
att vänta
din ljuva ankomst, när du sist
vill hämta
ur tåredalen,
från jordekvalen,
din brud till dig i ljusa fröjdesalen.


Text: Elle Andersdatter (?) tr. 1639 "Eya mit Hierta ret inderlig jubilerer", sv. övers. Olaus Forsselius 1668, Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
- jfr nr 639 Mitt hjärta vidgar sig överfullt av glädje

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi,  jfr nr 487 i Haeffners koralbok från 1820 och nr 411 i Vallerius´ koralbok från 1697

Denna danska psalm trycktes första gången i Tuende aandelige Vjser 1639, ett litet enkelt skillingtryck. I grunden bygger den på Psaltaren 45 och Uppenbarelseboken 21. Och år 1668 finns den översatt till svenska, tryckt i Manuale Eller Een Ny Handbook. I den formen togs den 30 år senare in i psalmboken. Men Johan Olof Wallin gjorde 1819 en ganska kraftig bearbetning och förkortning av texten, och det är hans bearbetning vi har här ovan. (Jämför den danska förkortningen Eja min sjael ret inderlig sig fryder).

I 1937 års psalmbok fanns dock som nummer 598 den längre versionen (14 verser) också med, något bearbetad. Att psalmen tillskrivits en viss Elle Andersdatter (i övrigt okänd) beror på att originalet är ett s.k. akrostikon, där strofernas begynnelsebokstäver bildar just detta namn. Man tänker sej nu dock att det lika gärna kan ha varit en herre som skrivit psalmen men tillägnat den damen Elle A!

Fast är det ändå inte troligare att en kvinna faktiskt skrivit den och med tidsenlig tillbakadragenhet "dolt sej" i begynnelsebokstäverna? Hade en man skrivit psalmen hade vi väl troligen känt till vem det var? (Med tanke på männens åtminstone dåförtiden ringare blygsamhet...). Och varför ska hursomhelst just Elle ha ett frågetecken efter sitt namn, när Johan Possieth inte har något efter psalmen Ett, Jesus, än påminner jag, trots att författaruppgiften om honom också enbart grundar sej på att psalmen i sin ursprungliga längre version bildar hans namn som akrostikon? (Och trots att Oskar Lövgren i sitt Sång- och psalmlexikon (Gummessons 1964) räknar upp fyra skäl till att Possieths författarskap är "mycket tvivelaktigt" (sp. 538))!

Wallins version är kort och käck, Hartmans lika kort men innerligare. Men kan du få tag i psalm 598 i 1937 års psalmbok, så läs och sjung den versionen istället. Himmelspsalmer ska vara långa!

Förresten! Här och här är den! Och här i av mej bearbetad version med nästan återställt akrostikon!

452 O Jesus kär, vad har väl du förbrutit

1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

Text: Johann Heermann 1630 (45 år) "Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna psalm ingår i Heermanns Devoti Musica Cordis, Haus- und Herzmusik från 1630. Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp. 284) bygger texten delvis på en medeltida prosatext. Den svenska översättningen av J A Eklund trycktes i hans Psalm och Sång 1910. 

Psalmen är en bön eller ett samtal med Frälsaren, en slags korsvägsandakt med flera retoriska frågor. Den är högstämd men ändå innerlig, och har i originalet hela 15 verser (se nedan!). Den har varit mycket användbar under de passionsandakter som tyvärr blivit allt färre på senare år - nu sjungs den nog bara på Femte söndagen i fastan och Långfredagen.

Crügers melodi trycktes 1640 i Neues vollkömliches Gesangbuch Augsburgischer Confession. Den hör till kompositörens bästa och används även till Wallin-psalmen "Var är den vän" och i Finland även till Topelius-psalmen "Saliga de som ifrån världens öden." I mer utjämnad form gjordes den känd genom Matteuspassionen, i Johann Sebastian Bachs sättning.

J Heermann:

488 Ljus av ljus, o morgonstjärna

1. Ljus av ljus, o morgonstjärna,
Kristus, sanna ljus och dag,
nu vi ser den solen gärna
framgå efter ditt behag...

Text: Martin Opitz 1634 (37 år) "O Liecht geboren aus dem Liechte", sv. övers. Johannes Christierni Melartopaeus 1664 (15 år före sin död), Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En bönepsalm som passar både vid kyrkoårets slut (där den är placerad i psalmboken), som morgonpsalm i största allmänhet och på Kyndelsmässodagen i synnerhet. En andra strof som utförligt beskriver hjärtats mörker är numera borttagen, vilket gjort att psalmen nu oftare sjungs i sin helhet. Tidigare började man ofta i den allmänna gudstjänsten sjunga fr.o.m. tredje versen "Låt din Andes morgonstrimma".

Psalmen publicerades 1634 i "Zehen Psalmen Davids" - men vilken av Davids psalmer denna ska motsvara har jag inte lyckats lista ut (hjälp mej gärna!). Melartopaeus gav vid översättningen till svenska 30 år senare psalmen en något annorlunda strofform. Wallin överarbetade texten 1814, men Hildebrand använde inte den wallinska versionen utan återgick till den 150 år äldre texten.

Inledningsorden alluderar på nicenska trosbekännelsens ord om Kristus, Sonen: "Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, av samma väsen som Fadern."

Avslutningsstrofen "Låt vår lampas olja brinna" passar särskilt väl till Söndagen före Domssöndagen och berättelsen om de tio jungfrurna. Den har också ofta sjungits separat vid kyrkoårets slut, som kort och klämmig avslutningspsalm med en brinnande bön.

M Opitz:


J Schop:

545 O Jesus, rik av nåd

1. O Jesus, rik av nåd,
nu på ditt bud och råd
jag frambär mitt bekymmer,
den skuld som hjärtat tynger...

Text: Johann Heermann 1630 (45 år), sv. övers. Lorentz Springer 1676 (41 år) "Varthän skall jag dock fly", Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år), alt. svensk 1697

Det här är en av Frostensons bästa bearbetningar. Den äldre svenska versionen var nästan obrukbar, och både förkortningen och språkomgörningen har givit psalmen goda överlevnadsmöjligheter. Hoppas jag, för jag har bara varit med om att sjunga den en (!) gång på de över 30 år som gått sedan 1986 års psalmbok kom. Botpsalmer är väl inte längre så populära (om de någonsin varit det), men åtminstone vid nattvardsgångar tycker man att den så väl bearbetade psalmen alltfort kunde få sin användning.

Melodin är ju välkänd och populär, samma som till adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud". Så det kan inte vara den som ligger psalmen i fatet. Särskilt den sista strofen har hursomhelst tidigare sjungits mycket i vårt land, ofta till avslutning av gudstjänsten eller sammankomsten eller kanske aftonbönen. Den löd dåförtiden så här (och Frostenson har behållit det mesta av just den här strofen):

Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp, att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist det liv får njuta
som ingen död skall sluta.

J Heermann:

639 Mitt hjärta vidgar sig överfullt

1. Mitt hjärta vidgar sig överfullt av glädje,
jag lyss till Guds evangelium som säger,
att Kristus frälsat
dem döden fängslat
och fört förgängelsens arma trälar
till frihet.

2. Jag vet snart väntar mig...

Text: Olov Hartman 1980 (74 år) efter Elle Andersdatter 1639 och Olaus Forsselius 1668
- jfr nr 325 I hoppet sig min frälsta själ förnöjer
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]