27 Du är större än mitt hjärta

Alt. koral:



1. Du är större än mitt hjärta,

du som allting kan och vet,

du som har i dina händer

Vintergatans hemlighet...

Text: Kerstin Anér 1946 (26 år) Musik: Roland Forsberg 1981 (42 år), alt. mel. (finns ej i psalmboken) av Bengt-Göran Sköld eller Örjan Andersson eller (finns i Psalmer och Visor) av Göte Strandsjö.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken fulltext eller noter publiceras här än]

Denna psalm tillhör tillsammans med I tro under himmelens skyar och Sorlet har dött den mycket sällsynta kategorin psalmer som är skrivna på 1940-talet. Och Kerstin Anér uttrycker verkligen "atomålderns" speciella våndor och tankar.

John Ronnås skriver i Våra gemensamma psalmer (Verbum 1990): "Hon har berättat att den [psalmen] skrevs i ett enda sammanhang. Hon hade en kväll 1946 deltagit i en diskussion om naturvetenskap, tro och livets mening. Samma kväll skrev hon psalmen, som ett uttryck för möjligheten av en sammanhållen kristen världsåskådning."

Anslaget (och slutet) bygger på 1 Joh. 3:20 ("om vårt hjärta fördömer oss..."). Och den Gud som är större än vårt hjärta och vet allt, är också "nära som en mor."

166 Sorlet har dött

 

För noter till Daniel Olsons koral från 1965 här ovan, se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 122!

Alt. koral: [OBS! Följande koral finns inte angiven till denna text i 1986 års psalmbok, dessutom är texten i klippet en äldre version än den som står i psalmboken]


1. Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel...

Text: Olov Hartman 1947 (41 år), 1968

Musik: Daniel Olson 1965 (67 år),  alt. Lars-Åke Lundberg

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken resten av texten eller några noter publiceras här]

Tillsammans med föregående psalm är denna ett "måste" på Kristi Förklarings dag. Den anknyter fint till nästan varje vers i evangeliet och framställer med stor inlevelse den sjungande församlingen själv som medagerande på förklaringsberget ("hyddor vi ville här åt himlen bygga"). Men "ett är nödvändigt, nu och för beständigt: / Jesus allena".

Psalmen avslutas med en "doxologi", en lovprisning till den treenige Guden, som är tänkt att sjungas stående av församlingen.

Psalmen har minst tre melodier - från början sjöngs ofta samma "tidegärdsmelodi" som till psalmen "Morgonens rodnad över bergen brinner". Sedan kom Daniel Olsons fina, klassiska och ändå nyskapande koral, den som står i nuvarande koralbok (se överst här ovan). Men även Lars Åke Lundberg har gjort en fin melodi till psalmen, lite mer visartad men också den mycket värdig och kongenial med den meditativa texten.

"Sorlet har dött" är tillsammans med Du är större än mitt hjärta och I tro under himmelens skyar en av endast tre "40-talspsalmer" i psalmboken. Just efter utgivandet av 1937 års psalmbok gick psalmförfattandet lite i stå här i Sverige, innan den stora förnyelsen kom på 50- och 60-talen, bl.a. genom Kyrkovisor. Dock står sej även 40-talspsalmerna bra.

225 Jesus är ute och söker

1. Jesus är ute och söker.
Vem skall han finna i dag?
Vem skall i dag honom svara...

Text: Anders Frostenson 1943 (37 år), 1984
Musik: Karl-Erik Svedlund 1943 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Här har vi en av de ytterst få psalmer i psalmboken som skrevs under 1940-talet! Det var som om psalmskrivandet, inte minst Frostensons eget, avstannade när 1937 års psalmbok väl var utgiven och man inte längre kunde hoppas på snar publicering och insjungning av nyskrivet material.

Men när Anders Frostenson och hans fru, pingstvänsdottern och f.d. mongolietmissionären Ulla Lidman, m.fl. hade väckelsemöten i Gustav Vasa-kyrkan i Stockholm, då behövdes det nya sånger och Anders Frostenson satte igång igen. Tonsättare var i regel Karl-Erik Svedlund från Filadelfiaförsamlingen, som Ulla Lidman-Frostenson tidigare tillhört. Den sång som hade största förblivande livskraften är denna, "Jesus är ute och söker".

Gustav Vasa kyrka:

Psalmen är ju dels en väckelsepsalm av klassiskt snitt, dels en typisk frostensonpsalm i sin betoning av hur Jesus genom sitt ord och sin Ande vandrar bland oss nu, är närvarande nu. Inte bara för 2000 år sedan. Jämför med 30-talspsalmerna Jesus från Nasaret går här fram och Kristus vandrar bland oss än.

Typiskt Frostensonskt är också att psalmtexten arbetats om flera gånger, senast 1984 inför publiceringen i psalmboken. Men melodin har hela tiden varit densamma.  

Det som i klassisk predikotradition kallats "det saliga bytet" uttrycks i denna psalm på nytt: "Han sin förlåtelse ger dej / när du din synd honom ger." Och sista strofen ger ord åt den som blivit nämnd vid namn av den sökande Frälsaren: "Herre, åt dej jag mej ger."

Här följer en mer ursprunglig version - med dess styrkor och svagheter. Kan vara intressant att jämföra - vad har blivit bättre under bearbetningarna och vad har eventuellt gått förlorat?

Istället för psalmdiktarens porträtt lägger jag här in ett porträtt av hans inspirerande och aktiva hustru, missionären och väckelsepredikanten Ulla Lidman-Frostenson (under hennes tid som riksdagsledamot på 50-talet):

228 I tro under himmelens skyar

1. I tro under himmelens skyar
har fäderna skördat och sått,
och än genom städer och byar
går väckelseropet de fått...


Text: Göran Widmark 1945 (35 år)
Musik: Emil Törnvall 1902 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

"... och än genom Torne älvs byar
går väckelseropet de fått."

Så heter det i den ursprungliga versionen - för även om Göran Widmark inte själv var från Tornedalen tjänstgjorde han där en tid på 40-talet. Älvdalen är en språklig och kulturell enhet, och den konstgjorde riksgräns som av militära skäl drogs mitt i Torneälven år 1809 (med undantag för Torneå stad som idag faktiskt ligger på samma sida älven som Haparanda!) har folk genom tiderna tagit mycket lätt på. Att ta med sej tobaksvaror och andra varor från ena byhalvan till den andra har många t.ex. haft svårt att se som brottslig "smuggling". Inte heller den laestadianska väckelsen har känt några riksgränser, utan bidragit till att hålla samman folken på Nordkalotten även efter freden i Fredrikshamn.

Under Andra världskriget och inte minst i dess slutskede, under det s.k. "Lapplandskriget", fick dock den artificiella gränsen plötsligt en mycket påtaglig betydelse, då de retirerande tyskarna i norra Finland brände ner byarna på finska sidan, medan deras svenska motsvarigheter stod orörda kvar. Finska Pello bränt, svenska Pello orört. Juoksenki bränt, Juoksengi orört. Naturligtvis tog många från finska sidan sin tillflykt till grannarna på svenska sidan, men de forna tyska vapenbrödernas hämnd satte djupa spår, både materiellt och själsligt. 





Med dessa omvälvande händelser i färskt minne får tornedalingarna Göran Widmarks psalm att sjunga: Än går genom Torne älvs byar, inte härjande arméer, utan väckelseropet som fäderna fått! Och i de brända grannbyarnas tid sjunger han djärvt om "den eld som vår Frälsare tände", den som inte ska släckas utan "föras från vän och till vän". 

Ursprungligen hade psalmen endast tre strofer (nuv. v. 1, 2 och 4), där sista strofens "I tro under himmelens skyar / vi vandra i fädernas spår" korresponderade med första strofens "I tro under himmelens skyar / ha fäderna skördat och sått". Psalmen kulminerade då i den laestadianska och allmänkristna bekännelsen till "syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod." 

Författaren berättar (i Luleå stiftsbok 1970):

Verserna 1, 2 och 4 skrev jag en kväll i januari 1945 i Neder Kukkola (ett par mil norr om Haparanda), där jag bodde hos ett par verkligt goda vänner, Maja och Vigert Lundström. Vi hade haft gudstjänst i skolan, och jag kände mig så glad och tacksam under den; jag tror vi var flera, som förnam, att Guds egen gode Ande på ett särskilt sätt var med oss den där aftonen.

Men efter "uruppförandet" några dagar senare, i Övertorneå prostgård den 14 januari 1945 (då det varit missionärsvigning i högmässan), anmärkte biskop Bengt Jonzon att psalmen också borde ha en vers om missionen. Så tillkom v. 3. Ytterligare några dagar därefter fick författaren brev från predikanten Martin Lampinen i Juoksengi, som menade att psalmen som allt rätt Guds ord borde "sluta i himmelen". Och Widmark tillfogade lydigt  en femte strof. Även den är mycket vacker, men omkvädet hänger lösare efter den, särskilt när det som i vissa psalmböcker introduceras med ett kolon; det kan då verka som om "den sällsamt nya sången" i himmelen vore: "Än räckes Guds frälsning..." (Källa: Luleå stiftsbok Från bygd och vildmark 1970, återgivet efter Olle Nivenius: Psalmer och människor, Verbum 1991, s. 41-42).

Några ord i första strofen har alltså ändrats jämfört med originalet, och även andra strofen har med författarens goda minne bearbetats (av EFS:s sångbokskommitté inför Sionstoner 1972): där stod det tidigare "kring sockenkyrkans altar / han samlar än sitt folk, / kring helga nattvardsbordet, / en evig kärleks tolk." Eftersom nattvard ju även firas på annat håll än "kring sockenkyrkans altar´").

Psalmen skrevs till en äldre melodi av den finländske prästmannen Emil Törnwall, en melodi som särskilt i Finland varit känd till Eric Bergquists sång "Jag har inga sorger i världen" och sånggenmälet "Nog har jag väl sorger i världen".




E Törnwall:

381 Gud har en famn

 

1. Gud har en famn, en stor, stor famn,
och där han sluter in...

Text: Sam Perman 1957 (65 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år) - lyssna till psalmen på Dopguiden.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Denna doppsalm för barn skrevs mot slutet av Salomon (Sam) Permans långa tid som domprost i Lule under 40- och 50-talen. Den blev allmänt känd genom Kyrkovisor 1960, alltså något år efter författarens död, och då till tonsättaren Lars Edlunds glada valstaktsmelodi.

Psalmen är en tydligt barnanpassad doppsalm, bl.a. med många upprepningar av ordet "stor" - "en stor, stor famn", "en stor, stor bok", "en himmel stor, ja, stor", "din kärlek, Gud, är stor, ja, stor".

Kan inte låta bli att föra vidare en anekdot som rör Sam Perman (som f.ö. vigde samman min frus morföräldrar). Vid sin pensionering efterträddes han som domprost i Luleå av sedermera biskopen Stig Hellsten. Då var det någon som sa: "Tidigare hade vi i Luleå stift en domprost per man (Perman). Nu har vi helst en (Hellsten)".

451 När över Kidrons bäck du går

1. När över Kidrons bäck du går,
jag vill dig, Herre, be,
att jag dig stilla följa får...

Text: Hagbard Isberg 1940 (60 år)
Musik: Adam Krieger 1657 (23 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Den här psalmen publicerades för första gången i "Psalmer och sånger för barn" (1940). Men idag uppfattas den nog inte som någon barnpsalm utan som en ganska "vuxen" passionspsalm. En riktig skärtorsdagspsalm - och sjungs den över huvud taget i vår tid är det nog just den dagen i kyrkoåret. 

Melodin till kvällspsalmen "Så går en dag än från vår tid" passar mycket bra till denna bönepsalm - eller egentligen främst återberättande psalm. En psalm där vår bön i första resp. sista strofen handlar om att i någon mån få följa Jesus på hans lidandesväg och därigenom "fostras till att bli stark på bönens helga mark". I Getsemane.

För den som läst C S Lewis roman "Häxan och lejonet" går associationerna lätt till Lucys och Susans vandring med Aslan fram mot Stenbordet. Och till deras förundran över Aslans bedrövelse och synbara svaghet. "Din förr så mäktiga gestalt, / nu böjd av världens ve"...

Adam Krieger:

Alt melodi ("House of the rising sun")

509 Av goda makter underbart bevarad

1. Av goda makter underbart bevarad,
det främmande och nya väntar jag.
Guds nåd är ny var afton och var morgon.
Han väntar oss i varje nyväckt dag.

2. Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna.
som du i mörkret tände världens ljus,
så för du här din mänsklighet tillsammans
och är på vägen moln och eld och Gud.

3. När nu till stillhet allt omkring oss sjunker,
du låter nya klanger växa fram.
vi hör den sång som alla världar sjunger,
i hopp och tillit ropar de ditt namn.

Text: Per Olof Nisser 1973 (42 år) efter Dietrich Bonhoeffer 1944 (38 år). Publ. med tillstånd.

För en mer direkt översättning från originalet "Von guten Mächten", se Stora Nätpsalmboken nr 442.

Musik ("Intercessor"): Charles Hubert Hastings Parry 1904 (56 år)
 

Denna psalm är egentligen en jul- och nyårshälsning från Dietrich Bonhoeffer till fästmö, föräldrar och syskon, bifogad i ett brev till fästmön den 19 december 1944:

„Von guten Mächten treu und still umgeben,
behütet und getröstet wunderbar,
so will ich diese Tage mit euch leben
und mit euch gehen in ein neues Jahr.“

Bonhoeffer fortsätter i sitt brev till fästmön: Så har jag fortfarande inte ett ögonblick känt mej ensam eller övergiven. Du och mina föräldrar, ni alla, vänner och elever, ni är alltid helt närvarande. [...] När det i den gamla barnvisan om änglarna heter "två som mig täcker, två som mig väcker", så är detta bevarande morgon och kväll genom goda osynliga makter något som vi vuxna idag inte behöver mindre än barnen. (Cit. och övers. efter Tyska Wikipedias Bonhoeffer-sida)

Bonhoeffers text blev känd och älskad efter 1945 och tonsatt upp till 50 gånger, bl.a. av Joseph Gelineau 1971, Siegfried Fietz 1971 och Kurt Grahl 1976. Ibland har sista strofen använts som refräng, ibland, som här, använts som inledningsstrof.

I vår psalmbok, till Nissers rätt fria texttolkning, används en ganska stram, äldre melodi av Hubert Parry, en melodi som haft svårt att riktigt slå igenom och därmed inte heller underlättat själva psalmtextens spridning på vårt språkområde.

D Bonhoeffer:

Charles Hubert Hastings Parry: