128 Vid Betlehem en vinternatt

1. Vid Betlehem en vinternatt
omkring en eld sig herdar satt.
Tätt mörkret står kring deras hjord,
de först av alla hör änglarnas ord...

Text: Engelsk julsång, "carol", från 1600-talet ("The first Noel"), Eva Norberg 1974 (59 år)

Musik: Engelsk 1833

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Detta är en av de engelska "carols" som, mycket tack vare Eva Norbergs fina översättningar i olika körhäften, blivit välkända även för svenskar under 1960- och 70-talet och därför kom in i psalmboken 1986. I allmänhet har de en återberättande karaktär, ofta med en avslutande, uttolkande sammanfattning.

Norbergs text följer den vanliga engelska versionen ganska nära, utom i slutstrofen, där den svenska texten återknyter till "Betlehemsstjärnans eviga ljus", medan den mest brukade engelska texten anknyter till både Skapelsen och Återlösningen:

Then let us all with one accord
Sing praises to our heavenly Lord
That hath made Heaven and earth of nought
And with his blood mankind has bought.
Noel, Noel, Noel, Noel
Born is the King of Israel!

Men i rättvisans namn ska tilläggas att det funnits bra många textvarianter, och att den gängse engelska psalmbokstexten kan vara "teologiskt förstärkt" jämfört med äldre versioner. Jag vet inte vilken version Eva Norberg utgått ifrån.

*147 Upp, min tunga, att lovsjunga

*1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.

Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år) "Pange lingua gloriosi proelium certaminis", sv. övers. Sigfrid Aron Forsius 1608 (38-58 år) "Upp min tunga att lovsjunga en berömlig kamp och strid", förkortad och bearbetad av Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 1986

Musik: Svensk 1693

Hovpoeten vid kung Sigiberts hov, Venantius Honorius Clementianus Fortunatus, var berömd för sitt tjusiga verssmide och räknas bl.a. som en av dem som införde rimmet i diktkonsten. På så vis har han haft stor betydelse även för nutida schlagertexter. Efter att ha fått starka andliga intryck av den 10 år äldre drottningen och nunnan Radegunda i Poitiers, blev han alltmer inriktad på andlig diktning och upphöjdes i 70-årsåldern till biskop i just Poitiers.

Någon gång i samma veva diktade han även ovanstående passionshymn med tio strofer om Kristi lidande. I svensk form blev det först 11 strofer (förutom Forsius hade även Gustaf Ållon arbetat med texten i 1695 års psalmbok). Men fr.o.m. 1819 fanns endast 4 kvar, och då var det plötsligt en ren påskpsalm! Wallin hade bearbetat strof 1, 10 och 11 ur 1695 års psalmbok (nr 157), men den andra strofen i ovanstående text, så stark och så evangelisk, verkar den för neologi och dygdelära så misstänkte psalmdiktaren ha formulerat helt själv: "Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet."

Wallin kunde vara betydligt mer kristlig och luthersk än många nyläsare trodde. Och om än många saknade 8 strofer ur "Upp min tunga", måste man snart medge att psalmen blev betydligt flitigare sjungen och lättare lärd i sin förkortade form.

Så här skriver Gustaf Wingren (1910-2000) om psalmen: "Tvivlet på påskbudskapet finns hos varje människa, även hos predikanten själv, och i hela församlingen: påskfirandet erbjuder oss kanske ett tillfälle att slå hål på religiösa schabloner och blotta verklighet. Ofta är det psalmerna som slår hål på ödsligheten, särskilt 106 [Upp min tunga i 1937 års psalmbok, skr. anm.], som går utanpå allt i psalmboken, främst därför att våra fel (=Adams fel) och Kristi renhet etiskt binds ihop på rekapitulationslärans klassiska vis: v. 2 "Han fullgjorde vad vi borde" och v. 3 "Nu är helat vad vi felat." (Tro i en tid av tvivel, Verbum 1995, s. 102).

Den klämmiga melodin är av okänd svensk kompositör, känd från 1693 och första gången tryckt i 1697 års koralbok.

Venantius Fortunatus: 

158 Till himlen Herren Jesus for

Alt. koral:



1. Till himlen Herren Jesus for.
Halleluja (halleluja).
Han nu hos Gud, sin Fader, bor.
Halleluja (halleluja).

2. På korset med sin bittra död...

Text: Hos Bartholomäus Gesius 1601 "Gen Himmel aufgefahren ist", efter Caelos ascendit hodie fr. 1500-talet, Laurentius Jonae Gestritius d. 1598 "Uppfaren är vår Herre Krist", Anders Frostenson 1977

Musik ("Gen Himmel aufgefahren ist"): Melchior Franck 1627 (47 år), alt. svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publicera här än]

Denna himmelsfärdspsalm har gammal hävd i vårt land. Det stämmer säkert att Frostenson gjorde dagens version självständigt utifrån den latinska och/eller tyska förlagan, men till psalmens svenska historia hör även härnösandsherden Lars Jonssons översättning (utgiven av sonen 1619 och nummer 176 i 1695 års psalmbok), som finns återgiven här nedan. Därför anger jag även hans namn (tidsenligt latiniserat) här ovanför.

Psalmen är tydligt tvådelad: den första delen är i huvudsak dogmatisk och uttrycker den andliga innebörden i Jesus´ lidande, död och himmelsfärd. Den andra delen bygger i huvudsak (se t.ex. uttrycket "ni galileiska män"!) på änglarnas ord till lärjungarna enligt Apostlagärningarna 1. Eftersom de nio stroferna är så korta (egentligen "tvåradingar" med några inströdda hallelujan) är psalmen egentligen inte längre än de flesta andra, men den kan om man så önskar delas upp så att man sjunger del 1 (v. 1-5) i gudstjänstens inledning och del 2 (v. 6-9) till avslutning. Sista versen är en "doxologi", lovprisning till den treenige Guden.

Francks melodi trycktes i Melchior Francks Rosetulum musicum, das ist, Neues musicalisches Rosengartlein 1628, men b-melodin har i allmänhet använts här i Sverige (även efter 1986).

Så här såg den första svenska textversionen ut (enligt Göteborgspsalmboken 1650, med obetydliga ändringar intagen som nummer 176 i 1695 års psalmbok):

Vppfaren är wår HErre Christ
Alle Alleluja.
Till Ährones Fader förwist.
Alle Alleluja.

Then med then bittra Korsens dödh
Alle Alleluja.
Vthströök Werldzens Synder så snödh
Alle Alleluja.

Oss arma älskade han så
Alle Alleluja.
Som hade måst i Döden gå
Alle Alleluja.

Ty är han nu sin Fader lijk
Alle Alleluja.
Regerandes i Himmelrijk
Alle Alleluja.

Och för oss arma Syndare
Alle Alleluja.
Är han en godh förmyndare
Alle Alleluja.

Hörer j Galileske Män
Alle Alleluja.
Hwad see j vp i Himmelen
Alle Alleluja.

Såsom HErren hädan vpfoor
Alle Alleluja.
Kommer han hijt medh Ähra stoor.
Alle Alleluja.

I thenna stora Segers frögd
Alle Alleluja.
Loffsjungom Gudh i Himmels högd
Alle Alleluja.

Prijs skee then helga Trefaldigheet
Alle Alleluja.
Loffsjungom Gudh i Ewigheet
Alle Alleluja.

240 Uti din nåd

1. Uti din nåd, o Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik.

Text: Basilius Förtsch 1609 "Herr Jesu Christ, in deine Hand", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Strassburg 1545

(För dalakoral från Lima och Transtrand, se Stora Nätpsalmboken nr 617: I dina händer, Fader blid).

En enkel och i Sverige mycket sjungen bönepsalm är denna, som från början vände sej till Jesus ("Herr Jesu Christ, in deine Hand"), men som i Håkan Magnusson Ausius´ version istället knyter an till Jesus´ egen överlåtelsebön på korset: "Fader, i dina händer överlämnar (befaller) jag min ande", det sista av hans s.k. "sju ord på korset" (Lukasevangeliet 23:46). Även denna psalm passar bra i dödsberedelsen, men lika gärna vid sänggåendet, uppstigandet eller det gemensamma andakts- och gudstjänstfirandet.

Psalmen är ett slags "tvillingpsalm" till Se, Jesus är ett tröstrikt namn - psalmerna har samma melodi och författare ("föräldrar"), och de är lika gamla och lika långa. Båda har också funnits med i alla de fyra officiella rikspsalmböcker som Svenska kyrkan har givit ut (1695, 1819, 1937, 1986), ovanstående psalm dessutom i ganska oförändrat skick.

324 Med lust och glädje tänker

Sommarkoralen i lite friare tolkning:

1. Med lust och glädje tänker
jag på den sommartid,
då Gud de sina skänker
en evig ro och frid...

Text: Johann Walther 1552 (56 år) "Herzlich tut mich erfreuen" fritt efter en majvisa med samma namn, sv. övers. Petrus Johannis Gothus(?) 1602 (66 år) "Migh giör stoor lust och glädie", bearb. Axel Fredrik Runstedt 1911 (50 år) "Med lust och glädje tänker" och Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Musik: Svensk folkvisa 1693 "Den blomstertid nu kommer" (jfr nr 412 i Vallerius´ koralbok från 1697), alternativt en Michael Praetorius-koral - lyssna nedan:

 

Jesus sa till sina lärjungar - efter att ha talat om "tidens tecken" inför både Jerusalems förstörelse och världens slut: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att Guds rike är nära." (Lukasevangeliet 21:29ff).

Johann Walther, kapellmästare och sångmästare, tog fasta på Frälsarens tal om den yttersta tidens prövningar som en vårflod och knoppsprickning (ja visst gör det ont!) inför Den Stora Sommaren - en annan Jesusliknelse talar om en förlossning (Joh. 16:21 Matt. 19:28) - och byggde sin himmelsvision kring en tysk "majvisa" som började just Herzlich tut mich erfreuen / die fröhlich Sommerzeit, / all mein Geblüt verneuen / der Mai viel Wollust geit.

Denna psalm översattes 1602 och publicerades i Petrus Johannis Gothus´ översättning av Martin Mollers Manuale de praeparatione ad mortem (ung. Manual för dödsberedelsen), tr. i Rostock 1604. Den togs in i 1695 års psalmbok som näst sista psalm (nr 412) och hade då hela 31 strofer! I 1819 års psalmbok togs den inte med alls, men i A F Runstedts betydligt förkortade bearbetning återkom den i 1937 års psalmbok. Britt G Hallqvist bearbetade (men förkortade inte) psalmen ytterligare inför nuvarande psalmbok.

Psalmen är kanske vår vackraste "himmelspsalm". Och nog är det som sej bör att den i varje fall här i Sverige sjungs till samma melodi som "Den blomstertid nu kommer". Det innebär inte att den tyska koralen är dålig. Men den svenska melodin ger oändligt mycket mer sommarkänsla. För en svensk.

514 Det gamla år förgånget är

1. Det gamla år förgånget är,
ett nytt i stället kommer här.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid...

Text: Jacob Eberdt 1601 (52 år) "Das alte Jahr ist nun vergahn", Jesper Svedberg 1694 (41 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år), jfr Det gamla året är förbi.
Musik: Medeltida processionssång / Nürnberg 1524

Det här är alltså inte, vilket många tror, samma psalm som "Das alte Jahr vergangen ist" (den koral som Bach gjort en så berömd bearbetning av), utan en liknande med en ytterligare rad per stof. Jacob Eberdt var professor i hebreiska, etik och teologi vid universitetet i Frankfurt an der Oder, och hans nyårspsalm publicerades 1601 i Bartholomäus Gesius´ Geistliche Deutsche Lieder. 

Jesper Svedberg översatte psalmen till svenska och den kom med i 1695 års psalmbok. Johan Olof Wallin bearbetade psalmen betydligt, men Karl-Gustaf Hildebrand hoppade över Wallin och gick direkt till Svedberg i sin bearbetning för 1986 års psalmbok. En mycket passande psalm för nyårsböner och liknande.

644 Sun haltuus, rakas Isäni (Uti din nåd, o Fader blid)

1. Sun haltuus, rakas Isäni,
mä aina annan itseni.
Mun sieluni ja ruumiini
sä, Herra, ota suojaasi.

2. Mun sieluni ja ruumiini
sun omas ovat, Herrani.
Siis omas ota huomahas,
en pelkää sinun suojassas.

3. Sun, Isä, tahtoos tyytyen,
saa sydän levon suloisen.
Oot hädässä ja tuskassa
mun auttajani ainoa.

4. Sen uskon, rakas Isäni,
vaan muista heikkouttani,
sun lastas auta vaivassa,
suo ilo luonas taivaassa.

Text: Basilius Förtsch 1609, Eerik Cajanus 1701 (43 år)
Musik: Strassburg 1545
För svensk text, se nummer 240.