44 O giv mig tusen tungors ljud

1. O giv mig tusen tungors ljud
att prisa Jesu nåd!
Han är min konung och min Gud...

Text: Charles Wesley 21 maj 1739 (31 år) "O for a thousand tongues to sing", övers. Arne Widegård 1982 (66 år)

Musik: Thomas Haweis (?) 1792 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Psalmen skrevs på årsdagen av Charles Wesleys frälsningsupplevelse och infördes i hans dagbok för denna dag, den 21 maj 1739. Den har där ett 20-tal strofer och inledningsstrofen är Glory to God and praise and love. Men det är i en förkortad form, med nuvarande inledningsstrof, som psalmen blivit känd och älskad, ja, i många år varit inledningshymn i de metodistiska psalmböckerna jorden runt.

Första tryckningen var i Hymns and Sacred Poems (1740). Första gången psalmen översattes till svenska var 1870 (Psalmer och Lofsånger), och sedan har den funnits med i åtskilliga frikyrkosångböcker - i lite olika översättningar.

Psalmen sjungs i den anglosaxiska världen vanligen till en melodi av Carl Glaser 1828, men även andra melodier förekommer, t.ex. den vi brukar använda i Sverige och som med rätt eller orätt tillskrivs Thomas Haweis.

C Wesley:

Th Haweis:

290 Herre, din dag var också lik

1. Herre, din dag var också lik
en vanlig arbetsdag.
Fast himlens härlighet var din...

Text: Charles Wesley 1739 (32 år), sv. övers. Arne Widegård 1979 (63 år)
Musik: Bates G Burt 1941 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är en verkligt vardagsnära psalm av Wesley, där andra strofen börjar: "Du som var timmermannens son / och kan min dag förstå..."

En härlig morgonpsalm är det också - som dock närmast förutsätter en levande morgonböns- och husandaktstradition för att någonsin komma till sin fulla rätt. Vid vissa morgonmässor och kyrkliga personalmöten kan det dock hända att den faktiskt sjungs som det var tänkt. Många som använder psalmboken vid sin egen enskilda andakt har nog också upptäckt den och bett igenom den.

För uttrycket "timmermannens son", se t.ex. Markusevangeliet 13:55. Nu menar vissa att det vore dålig teologi att acceptera den benämningen på Jesus ("Guds och Marias son" är vanligare). Men Josef tog ju faktiskt till sej Jesus som sin son (liksom Maria som sin hustru). Och då var ju Jesus det också - i juridisk/social mening, om än inte i biologisk.

Att det är en svensk metodistpastor som översatt den engelske metodistens psalm är f.ö. ytterst passande.

Charles Wesley:

Bates G Burt:

547 Vart flyr jag för Gud

PUBLIKANENS SKRIFTERMÅL

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och vänder mot jorden jag blickarna ner:
se där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O du som mig skapat, min Frälsare bliv,
mig led och mig styrk med din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv.
Din tröst låt med tårarna blandas.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.


Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Frans Michael Franzén 1814 (42 år), ngt bearb.
- alt. bearb. se Stora Nätpsalmboken nr 536

Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

En psalm utifrån Jesus´ berättelse om farisén och publikanen (tullindrivaren), där den senare utbrister: "Gud, var nådig mot mig syndare" (äldre form: Gud, var mig syndare nådig). En mycket allvarsmättad botstämning präglar psalmens tre första strofer, men de två sista uttrycker mer av hopp och förtröstan.

Ursprungligen hade psalmen rubriken "Publikanens skriftermål" och började "Ur djupen, ur syndenes grundlösa dy". Psalmen hade då 16 strofer, av vilka nummer 5, 7, 10, 15 och 16 bearbetades av Christopher Dahl och Frans Michael Franzén till den psalm vi har idag. I finlandssvenska psalmboken behölls fjärde (15:e) strofens anknytning till Psaltaren 51: "O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv / och tag ej ifrån mig din Ande".

Melodin är den "nordiska" folkmelodi som används till nästan alla psalmer med detta versmått i psalmboken. Den användes ursprungligen till Svedbergs psalm om de fåvitska jungfrurna ("Med himlen det blir som för tio jungfrur") som dock i 1986 års psalmbok försetts med en dalakoral. Även denna psalm kan förstås sjungas till dalamelodin.

O Kolmodin:

619 Jag går mot döden var jag går

 

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):

1. Jag går mot döden var jag går,
och snart skall den mig hinna.
Jag ej en dag, en timme får
där jag kan trygghet finna...

Text: Hans Adolph Brorson 1734 (40 år) "Jeg går i fare hvor jeg går", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år), 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 846
Musik: Gotha 1726, urspr. i dur, omformad till moll i sv. trad., jfr nr 452 i Haeffners koralbok 1820.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Amerikanskt melodival:


Norska koralbokens melodi:


Alt. melodi till en annan översättning av psalmen:


H A Brorson

615 Kom, vänner, låt oss hasta

1. Kom, vänner, låt oss hasta.
Snart faller natten på.
Och farligt är att rasta
i denna öken då.
Upp, låt oss fatta mod
i Andens kraft att vandra
till himlen med varandra.
Där väntar vilan god.

2. Vi viker ej från denna...

Text: Gerhard Tersteegen 1738 (41 år), sv. övers. 1741 "Kom, vänner! låt oss strida", bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här]

G Tersteegen:

642 Op, al den ting, som Gud har gjort

1. Op, al den ting, som Gud har gjort,
hans herlighed at prise!
Det mindste, han har skabt, er stort
och kan hans magt bevise.

2. Gik alle konger frem på rad
i deres magt og vaelde,
de maegted ej det mindste blad
att saette paa en naelde.

3. Det mindste graes jeg undrer på...


Text: Hans Adolph Brorson 1734 (36 år). Svensk översättning, se Stora Nätpsalmboken nr 70.
Musik: Tjeckisk 1576 / Michael Praetorius 1610 (39 år)

Psalmen publicerades i Nogle Psalmer om Troens Grund (1734) och hör alltså till Brorsons tidigaste psalmer. Den översattes på 1800-talet till svenska av prästen Johan Michael Lindblad och trycktes 1848 i hans Andeliga Sånger. I sin danska språkdräkt ingår den i 1986 års psalmbok som nummer 642, under rubriken "Psalmer på andra nordiska språk".

Till "Troens Grund" hör alltså enligt Brorson även trosbekännelsens s.k. första artikel, den om Gud Fader och skapelsen. Psalmen är en livlig lovsång till Skaparen, även om den inte mer än på något enstaka ställe vänder sej direkt till honom. Den kan också ses som en sommarpsalm.

Det finns en anekdot om att kung Kristian VI ska ha utnämnt Brorson till biskop i Ribe, då han fick veta att Brorson författat just psalmen Op, al den ting.

H A Brorson:

M Praetorius: