492 Vi tackar dig så hjärtelig

1. Vi tackar dig
så hjärtelig,
o Gud, vår käre Fader.
Du stärkt oss väl...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En klassisk morgonpsalm, nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Men eftersom vi har mer bråttom på morgnarna nu än förr (eller?) så har vi bara sex verser kvar av de tidigare tio stroferna. Psalmen infördes första gången i "Manuale 1686 med Til-Ökning".

Liksom så många morgonpsalmer är detta en innerlig böne- och tacksägelsepsalm som tar upp de flesta böneämnena i Herrens bön (Fader vår), kanske särskilt fjärde bönen om vårt dagliga bröd i alla dess former (jfr Martin Luthers förklaring till fjärde bönen).

Så här lät psalmen tidigare (i 1819 och 1937 års psalmböcker):

Vi tacka dig
Så hjärtelig',
O Gud och Fader käre,
Att vi så väl
Till kropp som själ
Helbrägda, styrkta äre.

Särdeles att
I denna natt
Vi ock fått trygge sova
Och nu förmå
I ditt hus gå
Dig gladelig att lova.


Vi bedje än,
Att du igen
Oss må i dag bevara
Och med din makt,
Din änglavakt,
Oss hjälpa i all fara.

Upplys vår själ
Och lär oss väl
Din helga vilja känna,
Att vi i dag
Till ditt behag
Må håg och gärning vända.

Vårt kött förvisst
Och världens list
Vill oss till synd bedraga;
Men var oss när,
Oss tillflykt lär
Vid Jesu kors att taga.

Vi give dig
Lydaktelig
Båd liv och själ i händer;
Ty vad du vill
Oss skicka till
Oss visst till välfärd länder.

Vår överhet
Med trofasthet
Vi dig ock nu befalle:
Giv henne ro
Och låt oss bo
I frid och hugnad alle.

Låt vattunöd
Och ond bråd död,
Krig, pest och hunger vika
Från detta land.
Räck fadershand
Till fattiga och rika.

Giv allom nåd
Och goda råd,
Som land och stad regera.
Att allt går rätt
Och på ett sätt
Som länder till din ära.

Hjälp var för sig
Så kristelig
Sitt kall på jorden sköta,
Att vi också
Varandra må
I himlens glädje möta.

H Spegel:

544 Min synd, o Gud, mot dina bud

Alt. koralversion (Bach) - OBS! finns ej i psalmboken!



1. Min synd, o Gud,
mot dina bud
är mig så tung att minnas,
och ingenstans
en hjälp jag kan
i denna världen finna.

2. Om än jag går
i dagar, år,
ja, längst till världens ände...

Text: Martin Rutilius(?) 1604 (53 år) och 1613 (62 år) "Ach Gott und Herr", alt. förf. Johann Major 1613 (49 år), sv. övers. 1673, Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Hymnologen Oscar Lövgren skriver om denna psalm (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 489 f.):

Anges i Den svenska psalmboken 1937 vara av okänd tysk författare. En del forskare framhåller dock som troligt att Johann Major (Gross) är dess diktare. Första gången den nämnes är som avslutning på en predikan som Major höll i stadskyrkan i Jena söndagen den 2 juni 1613. Den 29 maj hade ett fruktansvärt oväder dragit fram över Weimar. Människor och boskap omkom under den svåra översvämningen. Följande söndag hölls sorg- och tröstepredikningar i kyrkorna. Major, som var pastor och superintendent i Jena, talade i stadens kyrka. Han slutade med orden: "Bed med David: Herre, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse (Psalt. 38:1) samt Tag mig nu åter så att jag får vända åter, du är ju Herren, min Gud. Ty sedan jag har vänt mitt sinne ångrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning slår jag mig på länden; jag både blyges och skämmes." (Jer. 31:18-19). Sist följer psalmversen: "Men skall så ske att straff och ve / på synden måste falla, / så risa här och lisa där / och mig till bättring kalla." 

Predikan gjorde ett starkt intryck på åhörarna. Denna "Gedenck und Erinnerungs Predigt", som begynnelsen till den långa titeln lyder, utkom 1613 i tryck. I första upplagan finns endast en strof, den nys anförda, medtagen. Men i andra upplagan samma år förekommer de sex första stroferna. Först i ett psalmtryck från 1627 förekommer psalmens alla tio strofer. Johann Major (1564-1654) var från 1605 pastor och superintendent i Jena samt från 1611 även professor där.

Också Martin Rutilius (1550-1618), präst i Teutleben och Weimar, har ibland tillskrivits denna psalm. Men detta tycks bero på att han, som helt saknade poetisk begåvning, skrivit av psalmen i ett autografiskt album och satt sitt namn under. Men dylika avskrifter undertecknade med avskrivarens namn har ända in i vår tid varit ganska vanliga och bevisar inte Rutilius´ författarskap. Då förefaller det troligare att Major skrivit åtminstone en del av psalmen. Den svenska översättningen förekommer först i Then Swenska Psalm-Booken, utgiven i Åbo 1673. Mel. finns i sin äldsta form hos Johann Jeep i dennes Geistliche Psalmen, tryckt i Nürnberg 1607. Det är dock okänt vem som komponerat den.