23 Tack, gode Gud, för allt som finns

1. Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja...

Text ("Solsången"): Franciscus ("Frans") av Assisi 1220-talet (40-årsåldern), Olov Hartman 1979 (73 år)

Musik: Köln 1623

En av de första dikterna på italienska språket är Fransiscus Solsång ("Il Cantico del Sole"), även kallad "Cantico della Creature" (Skapelsens sång). Enligt traditionen sägs den ha framförts för allra första gången vid Fransiscus´ dödsbädd 1226, då i varje fall strofen om syster Död sägs ha varit nyskriven, men det är förstås inte gott att veta när sången egentligen skapades - att den är av Fransiscus själv förnekar dock ingen. Den anknyter delvis till Psaltaren135 och 147.
Psalmen översattes till svenska av Jan-Eskil Löfkvist 1967 med anslaget Allt, Herre, lyder dina bud, nr 353 i Psalmer och Sånger från 1987. Olov Hartmans översättning från 1979 är dock fullständigare/längre.

Så här låter den på italienska:

Altissimu onnipotente bon signore. Tue so le laude la gloria e l onore et onne benedictione. Ad te solo altissimo se konfano. Et nullu homo ene dignu te mentouare.
Laudato sie mi signore cum tucte le tue creature spetialmente messor lo frate sole. Lo quale iorno et allumini per loi. Et ellu e bellu e radiante cum grande splendore. de te altissimo porta significatione.
Laudato si mi signore per sora luna e le stelle. In celu l ai formate et pretiose et belle.
Laudato si mi signore per frate uento et per aere et nubilo et sereno et onne tempo. Per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato si mi signore per sor acqua. La quale e multo utile et humile et pretiosa. et casta.
Laudato si mi signore per per frate focu. Per lo quale ennallumini la nocte. Ed ello e bello et iucundo et robusto et forte.
Laudato si mi signore per sora nostra matre terra. La quale ne sustenta et gouerna. Et produce diuersi fructi con coloriti fiore et herba.
Laudato si mi signore per quelli ke perdonano per lo tue amore. Et sostengo infirmitate et tribulatione. Beati quelli ke l sosterranno in pace. Ka da te altissimo sirano incoronati.
Laudato si mi signore per sora nostra morte corporale. Da la quale nulla homo uiuente po skappare. Guai a cquelli ke morrano ne le peccata mortali. Beati quelli ke trouara ne le tue sanctissime uoluntati ka la morte secunda nol farra male.
Laudate et benedicete mi signore et rengratiate et seruiteli cum grande humilitate.

Fransiskus:
(Detalj ur fresk av Cenno di Pepo (Cimabue) från 1278 ca i Basilika San Fransesco i Assisi)

José de Riberas målning av Frans 1643 (alltså mer än 400 år efter den avbildades död...:

Mr Bean har ju inte lätt med den här koralen:

113 Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text: v. 1-2 Mainz 1585 ("Es ist ein Ros entsprungen"), v. 2 bearb. Michael Praetorius 1609 (38 år), v. 3-4 hos Fridrich Layriz 1844 (36 år), övers. Thekla Knös 1867 (52 år), ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599, arr. Michael Praetorius

Denna psalm trycktes för första gången 1599 i Köln i Alte Catholische Kirchen-Gesänge. Den har då hela 23 strofer, och utgår ifrån både Jesaja 11 och Lukas 1-2 ; hela julevangeliet alltifrån bebådelsen återberättas. Eftersom den redan då kallades "gammal kyrkosång" (1605: "gammalkatolsk") kan den mycket väl ha medeltida ursprung.

Melodin presenterades alltså tillsammans med texten 1599, men 10 år senare publicerade Praetorius i sin Musae Sioniae en körsättning som blivit mycket omtyckt och som gjort att han ibland tillskrivits även själva melodin (som alltså dock är äldre). Han hade också bearbetat strof 2 så att psalmen blev accepterad även bland s. k. protestanter.

I originalet är det jungfru Maria som är rosenbusken som bär fram blomman Kristus. Thekla Knös, som 1851 som första kvinna fått Svenska Akademins stora pris för ett versepos om Ragnar Lodbrok, följde Praetorius´ version som gör psalmen mer kristocentrisk genom att redan från början låta Kristus vara också själva "skottet" (jfr Upp. 22:16). De strofer hon tog med från den tyske hymnologen Layriz´ version är ju också tydligt evangeliska. Samtidigt låter Knös - också det i god luthersk anda - Maria finnas kvar som "jungfrun rena".

År 1943 kom det även en nationalsocialistisk version av psalmen, som varken betonade Maria eller Jesus, utan folkgemenskapen. Den sjungs dock knappast längre. Se vidare tyska Wikipedias artikel.

T Knös:

M Praetorius:

332 Guds härlighet oss styrka ger

1. Guds härlighet oss styrka ger
och glädje och uthållighet
att lovsjunga:
Halleluja!...

Text: Anders Frostenson 1981 (75 år)
Musik: Köln 1623
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Detta är en av Frostensons senaste och ståtligaste psalmer (de flesta skrev han på 30-talet och 50- till 70-talen). Melodin, som många förknippar med engelske Mr Beans olycksaliga kyrkbesök, används också till Fransiscus Solsång (SvPs1986 nr 23) och har snart 400 år på nacken (kompositör okänd). Psalmen är, som så ofta hos våra främsta psalmdiktare, fullkomligt impregnerad av bibelcitat och -allusioner, här främst från Paulusbreven, kanske särskilt breven till efesierna och kolosserna.

Psalmen är alltså en av Frostensons nyaste och bästa, men har kanske mest sjungits vid mycket högtidliga tillfällen i katedralsammanhangen - där den mäktiga melodin kommer till sin rätt i orgeltoners brus och inte omedelbart associeras till den som psalmsångare alldeles förfärlige Mr Bean...