Visar inlägg med etikett Vaksamhet - kamp - prövning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vaksamhet - kamp - prövning. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

265 Ingen hinner fram till den eviga ron




SÅNG OM ELDIGT BEMÖDANDE
ATT VINNA EVIG SÄLLHET

1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2. Hindren äro många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
övergiv världenes brunnar.
Lyd ej deras röst som ropa: följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåde den skatten visst ger,
sträva därefter i trona.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.


Text: Lars Linderot 1798 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svenska folkmelodier


I 1937 års psalmbok fanns det massvis av psalmer som hade samma nummer som i föregående psalmbok, 1819 års psalmbok. I nuvarande psalmbok finns det bara en psalm som har samma nummer som i den tidigare, nämligen denna psalm (som inte fanns med i 1819 års psalmbok).

Det är en riktig "väckelsepsalm" och den grundar sig på Jesus ord i Luk 13:24 "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många ska försöka ta sej in utan att lyckas." Kanske också Matt 11:12 har föresvävat författaren: "Sedan Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sej det med våld".

I andra strofen återklingar profeten Jeremias´ ord om de usla brunnarna (se Jeremia 2:13) och Salomos varningar för dåligt sällskap (Ordspråksboken 1:10ff). I strof tre återklingar Jesus´ ruskiga berättelse om mannen utan bröllopskläder (se Matteus 22:11). Sista strofen är både inbjudande och väckande - avslutningen låter hela den gudomliga Treenigheten träda fram för att rädda den sovande människan ur fördärvet.

Psalmen trycktes första gången 1798 i Karlskrona tillsammans med sånger av andra författare i ett häfte som kallades Fem Andeliga Wisor. Sången har i Linderots sångbok (utg. 1815) rubriken "Sång om eldigt bemödande att vinna evig sällhet".

Den nu mest använda melodin förekommer i novembernumret av J A Josephsons musiktidskrift Zion 1870 med uppgiften att den är "meddelad såsom den sjunges i Skåne". Jag bifogar även en annan folkmelodi, som fanns med som alternativ i 1939 års koralbok och som i Norge - dit den bohuslänske prästen Linderots undervisning också nådde - är standardkoral till denna psalm (i en norsk melodivariant). "Ingen vinner frem" heter den f.ö. på norska och är insjungen av bl.a. Sissel Kyrkjebö:




Lite psalmkuriosa: I sin bok "Löpsedeln och insidan" (Norstedts 1994) berättar Bo Strömstedt om hur diktaren Bengt Anderberg sjöng denna psalm när han cyklade i motvind och uppförsbacke på sin hemö Bornholm. För att egga sej till ytterligare krafttag. Pastor primarius Olle Nystedt berättar i sina memoarer om hur han vid programuppläggningen inför ett stort kyrkligt möte i Stockholm protesterade mot den otillräckliga rasten inför en gudstjänst genom att säga att man i så fall finge börja med psalmen "Ingen hinner fram".

266 Säg mig den vägen




Alt. melodi:


1. Säg mig den vägen som drager till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mig det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
"Kära själ, jag råder dig",
svarar Jesus, "uppsök mig".

2. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
pärlan som heter vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

3. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världenes Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.



Text: Lars Linderot 1811 (49 år)
Musik: Svensk folkmelodi



[För en mer fullständig version av psalmen, se Stora Nätpsalmboken nr 545]


Ännu en väckelsepsalm av Linderot (jfr SvPs 265). Och även här finns återklanger från Bergspredikan, jfr t.ex. första strofen med Matteusevangeliet 7:7 och 7:14! Andra versen alluderar på Jesus' berättelse i Matteusevangeliet 13:45-46, om köpmannen som hittar en dyrbar pärla och säljer allt han äger för att kunna köpa den. Psalmen som helhet kan också associeras med Gamla Testamentets kärleksdrama Höga Visan, som också handlar mycket om att söka och finna, och där bruden genomgående kallar sin älskade "min vän" (jfr v. 3).

Men psalmen här är egentligen bara en liten del av en mycket längre psalm (15 verser!), som när den utgavs i Andeliga Sånger och tillfällighets-Verser (1815) hade rubriken "Sång om själens fråga efter vägen till Jesum". Men allra först gavs den, tillsammans med en annan sång, ut som skillingtryck samma år som författaren avled (Twenne Andeliga sånger, Göteborg 1811). I ingen av samlingarna finns någon särskild melodianvisning, och sången har också kommit att sjungas på ett par olika folkmelodier (alltså melodier med hittills okänd kompositör).

L Linderot:
Bildresultat för Lars Linderot bilder

268 Hur underlig är du i allt vad du gör



1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.

4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.


Text: Emil Gustafson 1886 (24 år), ngt bearb.
Musik: Ur Hjärtesånger 1895, alt. John Morén


Christina Imsen sjunger en delvis annorlunda variant av Hjärtesångers melodi:


Ja, nog är Gud underlig ibland, och det är bra att vi har en psalm som vågar uttrycka det (obs att psalmens första hälft närmast har formen av en dialog med Gud, jfr slutet av Jobs bok!). Emil Gustafson skulle nästan kunna kallas "en svensk Job", eftersom hans lantbruksstudier i unga år fick avbrytas p.g.a. sjukdom; han uppnådde sedan inte ens 38 års ålder. Men hans skrifter och "Hjärtesånger" har blivit till uppbyggelse och tröst för många, och hela hans korta liv blev en uppfyllelse av apostelns ord i 2 Korintierbrevet 1:3-7.

En del sångboksutgivare verkar ha tyckt att Emil Gustafsons gudstilltal är för vanvördigt, och ändrat anslaget till "Hur underligt, Herre, är allt vad du gör". Men i den officiella bibelöversättningen som ännu gällde på Gustafsons tid (den s.k. Karl XII:s bibel) stod det fortfarande att ett av vår Frälsares och Herres namn är "Underlig", se Jesaja 9:2 i Karl XII:s översättning.

Andra strofen - som ju ska föreställa Herrens "svar" - anknyter på Jesus ord till Petrus, när denne protesterar mot att Jesus tänker tvätta hans fötter: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare ska du fatta det" (Johannesevangeliet 13:7).

I min fars hembygd i norra Västerbotten omkom en ung, lovande predikant i en bilolycka på 1950-talet. Och när man dämpat talade om dödsfallet med varandra, var det någon som nämnde tredje strofen i ovanstående sång ("Mångtusende vagnar...") och stilla tillfogade: "Det kanske kan vara en folkvagn också." Jag vet även att sången ca 30 år senare sjöngs vid minnesstunden efter ett par från min hemstad Luleå, som även de dött i sviterna efter en bilolycka. Så kan en sång, som skrevs en bra bit före bilismens genombrott, få en särskild aktualitet och en särskild själavårdande funktion i en ny tid. (Strofen alluderar ju f.ö., vilket synes i följande strof, på profeten Elias och hans himmelsfärd, se 2 Kungaboken 2 och bilden nedan).

Elias himmelsfärd:
















Femte strofen alluderar på "Moses och Lammets sång", som den återges i Uppenbarelseboken 15:3:
"Stora och underbara är dina gärningar,
Herre Gud, du Allsmäktige.
Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung."
(Svenska Folkbibeln)

Emil Gustafson:

267 Bed för mig, Herre kär



1. Bed för mig, Herre kär.
Se till mig ner.
Modfälld och trött jag är...


Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1980 (74 år)
Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år), alt. Lowell Mason, se nedan (OBS! anges ej i psalmboken för denna psalm):



[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller Lindberg-noter publiceras här än]


Denna innerliga bön om förbön skrevs med utgångspunkt i Romarbrevet 8:34, Hebréerbrevet 7:25, 9:24, samt Lukasevangeliet 22:31-32 (v. 3: "såsom för Petrus du / bad i hans nöd").

Psalmen hör till de Frostenson-psalmer som fanns med redan i 1937 års psalmbok och som författaren själv sedan bearbetade inför 1986 års psalmbok (så blev han också nära 100 år gammal!). Språket har förts närmare nutidssvenskan, men samtidigt försvann en del klangliga skönhetsvärden i t.ex. andra strofen:

Bed att min tro ej släcks,
bed att mitt högmod stäcks,
bed att min kärlek väcks...

Fast det är klart: hur många vet idag vad man gör när man "stäcker" något? (I o f s ett fint gammalt s.k. arvord). En synonymordbok på nätet ger följande ersättningsord: stoppa, hejda, stävja, hindra, hämma, lamslå, gäcka, omintetgöra - fast de rimmar förstås inte lika bra på "släcks" och "väcks".

Psalmen har nog inte blivit så sjungen som den förtjänar, ens under Stilla veckan, då den verkligen skulle sitta som gjuten. Oskar Lindbergs mollmelodi är visserligen mycket fin, men har inte givit texten någon "skjuts". Jag tror faktiskt att psalmen, som ju finns med i den ekumeniska psalmboksdelen, skulle vinna på att prövas med Lowell Masons mer insjunga melodi (se ovan), i varje fall tills folk har upptäckt texten.

Och psalmen borde absolut sjungas vid någon passionsandakt per år (i den mån sådana fortfarande förekommer). Samt vid enskild andakt när livet bokstavligen känns för djävligt, d.v.s. när vi upplever att "detta är mörkrets stund", eller, som Frostenson tidigare sjöng, att "nu råder mörkrets makt" (utifrån samma bibelord i Lukasevangeliet 22:53).

Vi behöver be både vår Frälsare och varandra om förbön; varje idé om att klara alla prövningar själva är utslag av andligt högmod. 

A Frostenson:
Anders Frostenson som ung präst

O Lindberg:
Oskar Lindberg

269 Sorgen och glädjen



Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen
de vandrar tillsamman,
medgång och motgång
här tätt följes åt.
Skyar med solsken...


Text: Thomas Kingo 1681 (47 år) "Sorrig og glaede de vandre til hobe", sv. övers. Oskar Wågman 1913 (64 år), Gustav Thorsell 1934 (47 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
(För den äldre, för-hallqvistska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 701)
Musik: Svensk folkmelodi, alt. dansk folkmelodi


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En helt allmänmänsklig erfarenhet av den jordiska lyckans växlingar (jfr den s.k. barnabönen Gud som haver med dess "Lyckan kommer, lyckan går") kombineras här med det kristna himmelska perspektivet. Varje vers i psalmen avslutas - liksom förhoppningsvis våra enskilda liv? - i den himmelska världen, som ensam "är av salighet full".

Psalmen ingår i andra delen av Kingos sångsamling Aandeligt Sjungekor (tr. 1681). Den kan alltså mycket väl vara skriven tidigare än 1681 (dock inte tidigare än 1674, då samlingens första del trycktes). Därmed är den något yngre än den samtide diktarens Lasse Lucidors såväl till innehåll som till form mycket närbesläktade visa Skulle jag sörja, då vore jag tokot (som ofta i Sverige sjungits till samma melodi!).

På svenska har den vad jag vet inte funnits före 1900-talet (rätta mej gärna!). Den version vi nu har är resultatet av flera översättares samfällda ansträngningar (se ovan), men upphovsrätten tillfaller just nu (2011) helt Britt G Hallqvists ättlingar (övriga medverkande har nämligen varit döda i över 70 år).

Den gamla svenska folkmelodin (i liknande form känd från bl.a. Pilgrimsharpan 1862) är starkt förknippad med psalmen här i vårt land - men i Danmark och Norge sjungs psalmen till helt andra tongångar.

Thomas Kingo:
Thomas kingo.jpg

270 När ingen ljusning alls jag finner



1. När ingen ljusning alls jag finner,
när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp, försvinner...


Text: Ernst Moritz Arndt 1818 (48 år) "Wenn aus dem Dunkeln ich mich sehne", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Georg Neumark 1641 (20 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm om trosvisshet och förtröstan mitt i mörkret och prövningen trycktes första gången 1819 i Arndts samling Von dem Wort und von dem Kirchenliede och översattes första gången till svenska av Johan Alfred Eklund för psalmboksförslaget 1911 ("När ingen dager ögat skådar"). I det skicket kom den också in i 1937 års psalmbok.

För 1986 års psalmbok gjorde Jan Arvid Hellström en helt ny översättning på mer nutida svenska. Den vackra melodin av Neumark behölls då, och den passar bra till både form och innehåll, som inte ligger långt från Neumarks egen psalm Min själ, låt Gud i allt få råda.

E M Arndt:

G Neumark:


272 Nu gläd dig, min ande, i Herran




EN TRÖSTEPSALM

1. Nu gläd dig, min ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud.

2. Som allting för intet han gav dig,
så allting han ännu dig ger.
Den börda du bar tog han av dig,
nu intet kan skada dig mer.
Så får du ej tveka och dröja.
Ditt huvud du dristigt må höja,
och himmelen öppen du ser.

3. Ser ögat Guds himmel den klara,
och bär du i hjärtat hans frid,
då trygghet du har i all fara
och mod för var stundande strid.
Ja, villigt ditt liv kan du mista
och glad kan du ge till det sista
din kraft i din kallelses id.

4. När friden ett hjärta bevarar,
stor rikedom får det och makt.
Det räknar ej längre och sparar,
står ej om sitt eget på vakt.
Det frestaren bjuder att vika
och källor att flöda så rika
i lidandets brännheta trakt.

5. Men såsom den jagade hinden,
som ej änger rast eller ro,
men räds för vart prassel av vinden
och själv ej sin räddning kan tro,
så värnlöst är människans sinne,
när icke på djupet därinne
Guds frid och hans salighet bo.

6. Vet, hela Guds frid du behöver,
om hjärtat skall provet bestå,
och hela Guds himmel däröver
sitt skyddande valv måste slå.
Här duger ej dela och tveka.
Hur vågar ditt hjärta du neka
att hela sin rikedom få?

7. Vi ängsliga gå, och betryckta,
på vakt kring vårt nedgrävda pund.
Vi sitta med dörrarna lyckta,
en räddhågad lärjungarund,
då Herren oss väntat att finna
därute, där striderna brinna,
i manligt och troget förbund.

8. Som örnar med vingfjädrar unga
att stiga mot himmelens höjd,
som hjältar att mäktiga ljunga
och sjunga om seger med fröjd:
till sådana ting har oss alla
vår väldige Gud velat kalla.
Med mindre han icke är nöjd.

9. Kom, himmelske Fader, var när mig:
all kraft utav dig är ett lån.
Om du icke lyfter och bär mig,
var tager jag vingar ifrån?
Jag vet ju du aldrig kan svika,
men att jag från dig ej må vika,
o Fader, sänd till mig din Son.

10. O Jesus, den frid som vi alla
begära, blott finnes hos dig.
I mörker vi famla och falla,
så snart du ej lyser vår stig.
Min tro är en flämtande gnista,
din segrade än i det sista.
O Herre, så tro du för mig.

11. Din Helige Ande du sände,
som allt vad oss felar beskär,
han styrke mig i mitt elände,
han vise mig dig som du är.
I ångest, i vanmakt och smärta
han säge mitt klentrogna hjärta
att, Herre, du än är mig när.


Text: Einar Billing 1922 (51 år)
Musik: Tysk(?) 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

I 1937 års psalmbok förekommer ett par psalmer av i tjänst varande biskopar (Bengt Jonzon som också skrivit en psalm där hade då ännu inte efterträtt biskop Bergqvist i Luleå). Båda biskoparnas efternamn börjar på "B", Bergqvist och Billing, och bådas psalmer börjar på "Nu": Nu stunden är kommen, o saliga fröjd av lulebispen Bergqvist och ovanstående psalm, Nu gläd dig, min ande, i Herran av västeråsbispen Billing. Båda psalmerna sjungs till "glada mollmelodier" och är präglade av ovanlig poetisk och innehållslig lyftning. Båda psalmerna är också "solitärer", skrivna av mogna män som inte har fler psalmer än dessa i psalmboken.

Särskilt Billings psalm är i sin nuvarande form ett helgjutet poetiskt mästerverk (om än den faktiskt från början bestod av 12 strofer, varav en mindre lyckad plockades bort), en psalm som gärna kunde få sjungas i sin helhet lite oftare; jag har faktiskt bara varit med om det i ett laestadianskt sammanhang i Hertsökyrkan i Luleå på 1980-talet samt vid ett "psalmmaraton" i Missionskyrkan i Bollnäs hösten 2007 (och ett dito i EFS-kyrkan i Njutånger hösten 2016!).

Psalmen bygger på orden i Filipperbrevet 4:7: "Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus." Dessa ord hade även bildat stommen i biskop Billings s.k. herdabrev vid tillträdet 1920, eftersom de fått så stor betydelse för hans tro och tänkande. Han hade även önskat kunna klä sina tankar kring detta i poetisk form, men först under ett avkopplande besök hos svågern i Vikmanshyttan utanför Hedemora lyckades han göra det. Psalmen trycktes i den kristna kulturtidskriften Vår Lösen den 15 februari 1922 under rubriken "En tröstepsalm".

Många har sett Billings psalm som ett enda stort antiklimax: Den börjar i jubel och nästan apostolisk trosfrimodighet, och slutar i ett så ömkligt tillstånd att författaren inte ens tror sig om att kunna - tro. "Min tro är en flämtande gnista, / din segrade än i det sista, / o Herre, så tro du för mig." Vad är nu detta?

Man kommer att tänka på den aktade lekmannapredikanten Gabriel Andersson i Burvik (1843-1937), som en gång yttrade att en kristen ska växa som "korompa", nämligen neråt. D.v.s. den verkliga helgelsen, tillväxten i tron och kärleken (som genom Guds nåd verkligen bör och ska ske) kommer, om det går rätt till, inte att yttra sej enbart i tilltagande förmögenheter utan också i tilltagande ödmjukhet och beroende av Guds nåd. Som väckelseprästen Rutström uttryckte det på 1700-talet: "Men mer och mer jag finner / mitt djupa syndafall / ju närmare jag hinner / till Jesu fotapall."

Och då blir bönen och beroendet av Herren desto innerligare, beroendet av honom som enligt profeterna är "nära dem som har en ödmjuk och förkrossad ande". Har psalmboken ö.h.t. en skönare bön till den heliga Treenigheten än de tre sista stroferna av denna psalm? Här, ja just här, blir den i långa stycken allvarligt uppfordrande psalmen verkligen vad rubriken anger - en sann tröstepsalm.

Einar Billing:

onsdag 17 februari 2010

564 Till dig jag ropar, Herre Krist




1. Till dig jag ropar, Herre Krist,
ditt ansikte jag söker.
Giv mig en tro som fast och viss
min bundna själ förlöser.
Jag sätter all min lit till dig...


Text: Johannes Agricola ca 1526 (32 år) "Ich ruf zu dir, Herr Jesu Christ", sv. övers. 1562, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Wittenberg 1529, jfr 1697 års koralbok nr 281

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


Johannes Agricola:

566 Vaka, själ, och bed



Preludium:
Koral:



1. Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran:
sådan är hans sed...

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1979 (73 år)
Musik: Adam Drese? 1698 (78 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än -

565 Gå varsamt, min kristen



Alt. dalakoral från Rättvik (finns ej i psalmboken):


1. Gå varsamt, min kristen,
giv akt på din gång.
Den vägen är smal och
den porten är trång
som leder till livet,
och de är så få
som finner den vägen
och vill på den gå.

2. Den måste man varsamt...


Text: Olof Kolmodin 1742 (52 år), Anders Frostenson 1977 (71 år)
- en fullständigare version av psalmen finns som nr 707 i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Norsk-svensk folkmelodi, alt. dalakoral från Rättvik.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

568 Seger giv, du segerrike





1. Seger giv, du segerrike.
Konung, till din kamp oss vig.
Ingen man i provet svike,
när du för ditt rikes krig...


Text: Gottfried Arnold 1697 (31 år) "O Durchbrecher aller Bande", sv. övers. Nils Ahnlund 1936 (47 år)
Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (50 år), alt. koral hör nedan:




G Arnold:

Nils Ahnlund:

569 Tänk på honom som var frestad



1. Tänk på honom som var frestad
såsom du i alla stycken,
honom som vid korset fästad
drack för dig den bittra drycken.
Ren och helig, han allena
kunde frälsning oss förvärva,
att vi, heliga och rena,
skulle paradiset ärva.

2. Upp, min själ, att korset bära...


Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Johann Crüger 1649 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


J O Wallin:

J Crüger:
File:Praxis-Pietatis-Melica.jpg

571 Förbida Gud, min själ



1. Förbida Gud, min själ,
med hopp och tålamod.
Till slut han hjälper väl,
ty han är mild och god.
När sina barn han prövat har,
han dem ur luttringselden tar,
ger för den kalk de tömma fått
ett rågat fröjdemått.

2. Så har han alltid gjort,
så är hans hjärtelag...


Text: Okänd svensk författare ca 1733, Olle Nivenius 1983 (69 år)
Musik: Svensk 1700-talet

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

570 Fördolde Gud, som tronar i det höga



1. Fördolde Gud, som tronar i det höga,
du helige, ej har ett mänskoöga
dig skådat än i härlighetens skrud.
I otillgängligt ljus du bor och bliver,
och när din vilja du tillkännagiver,
föraktar världen dina bud.
Fördolde Gud.

2. Fördolda råd, i vilket Gud oss leder!
Vad än som sker, vårt bästa han bereder
och goda gåvor ger ur sitt förråd.
I urtids dagar Fadern på oss tänkte,
och till en Frälsare sin Son han skänkte,
som kom med sanning och med nåd.
Fördolda råd.

3. Fördolda tröst, som all vår nöd betvingar,
när nådens ord oss ljus och ledning bringar
och ger sin frid åt ett förkrossat bröst.
Det tröstar mig när jag min skuld begråter,
det gör mig viss att du, o Gud, förlåter.
Hur ljuv är ej för mig din röst!
Fördolda tröst.

4. Fördolda liv, som av Guds Ande födes
och inte dör, när annat allt förödes.
Det livet även mig, o Herre, giv.
Du ädla liv, dig äger Jesu vänner,
de Faderns barn som världen inte känner.
Kom till mig in, hos mig förbliv.
Fördolda liv.

5. Fördolda skatt, du pärla enda rena.
Från tidig morgon och till kvällen sena
jag söker dig som gör mitt hjärta glatt.
I dig en evig rikedom jag vinner,
som skall bestå när världens glans försvinner.
Du skingras ej i dödens natt.
Fördolda skatt.

6. Fördolda tid, jag bidar dig i hoppet,
då alla trogna som fullbordat loppet
får skåda Jesus efter slutad strid.
När för du mig min Frälsare till möte,
när når min själ sin vila i hans sköte
och smakar evighetens frid?
Fördolda tid.



Text: Johann Eusebius Schmidt 1714 (44 år) "Verborg'ner Gott, du wohnst in einem Lichte", sv. övers. Carl J E Hasselberg 1927 (69 år)
Musik: David Wikander 1937 (53 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]


"Det var julen 1937, den sista julen far levde. Han satt med oss i salen och sjöng med sin djupa basstämma sin psalm som han just fått med i 1937 års psalmbok. Det var psalmen 352, 'Fördolde Gud, som tronar i det höga'.

- Det är en svårsjungen melodi, sa han, det är egendomligt att de tog just den psalmen, jag skickade in flera andra på förslag." (Naima Hasselberg i boken "Min far var präst", EFS-förlaget 1965, sid. 81).

572 Ängsliga hjärta



Alt. koralversion:



1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap,
ännu han lever, densamme han var.

2. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
städse dig leder - är detta ej nog?

3. O vilka under helgonen äro:
leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.

4. Vandra i trone, se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

5. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har!
Även den timma
tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.


Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)


C O Rosenius:
 

O Ahnfelt:


573 Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga






1. Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga.
Är den en ängel sänd ifrån min Gud...


Text: Erik Sjöberg (Vitalis) 1824 (30 år) "Vi skulle jag ej möta glad min plåga", bearb. Olle Nivenius 1981 (67 år)
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]


574 Jesus, tänk på mig





1. Jesus, tänk på mig
medan dagens timmar skrider.
När jag sjuk och maktlös är,
endast ett...



Text: Rudolf F E Zetterquist 1936 (31 år), ngt bearb.
Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]


R Zetterquist på äldre dagar:


O Lindberg:
Bildresultat för Oskar Lindberg bilder

575 Min själ, låt Gud i allt få råda

Preludium:


Koral:


1. Min själ, låt Gud i allt få råda,
han vet ditt väl, han känner dig.
Han är din hjälp i all din våda,
på orons dag är han din frid...


Text: Georg Neumark 1641 (20 år), Olov Hartman 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 593
Musik: G. Neumark 1641, jfr J.S. Bachs koralförspel BWV 642, alt. 1697 års koralbok nr 288

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]


G Neumark: