645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, Sua odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

114 Stilla natt

1. Stilla natt,

heliga natt,

allt är frid,

stjärnan blid

skiner på barnet i stallets strå

och de vakande fromma två.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

2. Stora stund,

heliga stund!

Änglars här

slår sin rund

kring de vakande herdars hjord,

rymden ljuder av glädjens ord:

Kristus till jorden är kommen,

eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt,

heliga natt!

Mörkret flyr,

dagen gryr.

Räddningstimman för världen slår,

nu begynner vårt jubelår.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

Text: Joseph Mohr 1816 (24 år) "Stille Nacht", Oscar Mannström 1915 (40 år), Edvard Evers 1917 (64 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år)

Musik: Franz Gruber 1818 (31 år), 1838

En av Franz Grubers handskrifter med arrangemang av musiken:

Inte nog med att detta är en av världens mest sjungna julpsalmer - även dess tillkomsthistoria är legendarisk. Men förmodligen just legend-aktig; det är till stora delar svårt att veta vad som är fakta. Huruvida det var just råttornas fel att orgeln i Oberndorf var tyst julen 1818 (om den nu var tyst), ska vi t.ex. låta vara osagt - och kom det, som det sagts, en orgelbyggare ända från Zillertal för att reparera den var det i varje fall knappast bara fråga om en trasig luftbälg.

Hursomhelst hade prästen Joseph Mohr en julsångstext och en idé om att låta gitarren få ersätta orgeln. Organisten i Oberndorf, Frans Xavier Gruber, berättade själv 1854, alltså 36 år senare, följande - och det är nog den enda del av psalmens historia som vi torde kunna vara ganska säkra på:

Det var den 24 december 1818, som den dåvarande hjälpprästen herr Joseph Mohr vid den nyupprättade församlingen vid S:t Nicolaikyrkan i Oberndorf (nära Arnsdorf) överräckte en dikt till kyrkans organist, Franz Gruber (som vid tillfället också var skollärare i Arnsdorf), med begäran att han skulle sätta en passande melodi till dikten för två solostämmor, kör och gitarrackompanjemang. Denne uppfyllde redan samma afton den musikaliske prästens bestämda önskan och gav honom den enkla komposition som under julnatten sjöngs med mycket bifall.

Enligt Grubers redogörelse var det inte kantorn utan prästen som spelade gitarr till sången - Mohr sjöng dessutom tenorstämman medan Gruber tog basen. Enligt en vida spridd uppgift (som inte härrör från Gruber) skulle orgelreparatören från Zillertal (om det nu fanns någon) ha blivit mycket förtjust i sången och fått en avskrift med sej hem när han var klar med orgeln. Sången skulle enligt denna version ha blivit ännu mer populär i Zillertal än i Oberndorf, och därför en längre tid uppgivits vara "folkvisa från Zillertal" eller "från Tyrolen" - vilket tydligen är sant - tills Frans Gruber upplyste om det rätta förhållandet.

Men det är annars svårt att avgöra vad som är folklore - en del betvivlar t.o.m. att det var något särskilt fel med orgeln; en gitarrlåt kan man ju vilja ha ändå. Jag har t.o.m. sett antagandet att den gitarrintresserade liturgiförenklaren Mohr avsiktligt skulle ha saboterat orgeln, men då är vi definitivt inne på spekulationer!

Det vill synas som om åtminstone själva texten i huvudsak skrivits redan ett par år tidigare än julaftonen 1818 - år 1995 hittades nämligen en handskrift av sången där Mohr själv daterat texten till 1816. Men åtminstone musiken är enligt Gruber en julaftons verk. (Och Mohr kan ju faktiskt ha mints och/eller skrivit fel årtal...). Att vi av någon anledning sjunger refrängens inledning en ters högre än Gruber tänkte sej må väl vara hänt.

Idag kan man se "Stilla natt-muséet" i Stilla-natt-staden", gå med i "Stilla natt-sällskapet" m.m. Psalmen har översatts till mer än 44 språk, och spelade en viktig roll i "julefreden" 1914, som en av de julsånger soldaterna på bägge sidor kunde bäst utantill.

Läs vidare professor Synnöve Clasons understreckare i Svenska Dagbladet 24 december 2002: "Stilla natt en psalm för vår tid"

Joseph Mohrs handskrift från 1820-talet:

Sentida porträtt av Joseph Mohr:

Franz Gruber:

Torsten Fogelqvist som skapade den slutgiltiga svenska versionen:

113 Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text: v. 1-2 Mainz 1585 ("Es ist ein Ros entsprungen"), v. 2 bearb. Michael Praetorius 1609 (38 år), v. 3-4 hos Fridrich Layriz 1844 (36 år), övers. Thekla Knös 1867 (52 år), ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599, arr. Michael Praetorius

Denna psalm trycktes för första gången 1599 i Köln i Alte Catholische Kirchen-Gesänge. Den har då hela 23 strofer, och utgår ifrån både Jesaja 11 och Lukas 1-2 ; hela julevangeliet alltifrån bebådelsen återberättas. Eftersom den redan då kallades "gammal kyrkosång" (1605: "gammalkatolsk") kan den mycket väl ha medeltida ursprung.

Melodin presenterades alltså tillsammans med texten 1599, men 10 år senare publicerade Praetorius i sin Musae Sioniae en körsättning som blivit mycket omtyckt och som gjort att han ibland tillskrivits även själva melodin (som alltså dock är äldre). Han hade också bearbetat strof 2 så att psalmen blev accepterad även bland s. k. protestanter.

I originalet är det jungfru Maria som är rosenbusken som bär fram blomman Kristus. Thekla Knös, som 1851 som första kvinna fått Svenska Akademins stora pris för ett versepos om Ragnar Lodbrok, följde Praetorius´ version som gör psalmen mer kristocentrisk genom att redan från början låta Kristus vara också själva "skottet" (jfr Upp. 22:16). De strofer hon tog med från den tyske hymnologen Layriz´ version är ju också tydligt evangeliska. Samtidigt låter Knös - också det i god luthersk anda - Maria finnas kvar som "jungfrun rena".

År 1943 kom det även en nationalsocialistisk version av psalmen, som varken betonade Maria eller Jesus, utan folkgemenskapen. Den sjungs dock knappast längre. Se vidare tyska Wikipedias artikel.

T Knös:

M Praetorius:

115 O Betlehem, du lilla stad

Ursprunglig melodi (dock ej med i psalmboken):


1. O Betlehem, du lilla stad,
hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn,
när skaparundret sker...

Text: Anders Frostenson 1976 efter Phillips Brooks 1868 (33 år) "O little town of Bethlehem"

Musik: Engelsk folkmelodi, alt. Lewis Henry Redner 1868 (37 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

Efter amerikanska inbördeskrigets slut gjorde Philadelphia-prästen Brooks en årslång resa genom Europa och Mellanöstern, där han bl.a. besökte just Betlehem vid juletid 1865. Han skrev i ett brev:

Efter en sen middag, tog vi våra hästar och red till Betlehem. Bara omkring två timmar senare kom vi till staden, som ligger på den ostligaste delen av en rad kullar, omgiven av terrasserade trädgårdar. Det är en vacker stad, bättre byggd än några andra som vi har sett i Palestina. Före mörkrets inbrott red vi ut ur staden till det fält där det sägs att herdarna såg stjärnan [sic!]. Det är ett inhägnat stycke mark med en grotta (alla Heliga Platser är grottor här), där de konstigt nog lokaliserar herdarna. Historien är absurd, men någonstans på de fält vi red igenom måste herdarna ha varit. Medan vi passerade, höll herdarna fortfarande vakt över sin hjord eller ledde dem hem till fållan.

I september 1866 var Brooks tillbaka med många upplevelser och intryck att smälta, och inte förrän 1868 tillkom hans numera världsberömda Betlehem-psalm, skriven för hans hemförsamling, Heliga Trefaldighets i Philadelphia. Psalmen trycktes första gången i programmet för söndagsskolans julgudstjänst 1868, och sjöngs med melodi av kyrkans organist Lewis Redner, som berättat:

När julen 1868 närmade sej, berättade mr Brooks för mej att han hade skrivit en enkel liten julsång till söndagsskolans julgudstjänst, och han bad mej göra en melodi till den. Den enkla musiken skrevs i stor hast och under stor press. Vi skulle träna den följande söndag. Mr Brooks kom till mej på fredag och sa: "Redner, har du funderat ut den där musiken än?" Jag svarade "nej", men sa att han skulle få den på söndag. På lördagskvällen var min hjärna helt förvirrad vad gäller melodin. Jag tänkte mer på min söndagsskollektion än på musiken. Men jag väcktes ur sömnen sent den kvällen av att höra en ängel viska i mitt ära, och jag rev åt mej en bit notpapper och klottrade ner melodin som vi nu har den. Och på söndag morgon fyllde jag i övriga stämmor innan jag gick till kyrkan. Varken mr Brooks eller jag trodde någonsin att texten eller musiken skulle överleva julen 1868. Min minnesbild är att Richard MacCauley, som på den tiden hade en bokhandel på Chestnut Street, tryckte sången på lösblad till försäljning. Och dr Huntington, kyrkoherden i All Saints´ Church i Worcester, frågade om lov att trycka den i sin söndagsskolsångbok, och det var han som gav melodin namnet "Saint Louis".

Doktor Huntingtons söndagsskolångbok gavs ut 1874. På 1880-talet började sången tas in i vanliga församlingssångböcker, och 1892, året före Brooks´ död, togs den in i hans eget samfunds psalmbok och spreds senare över världen. Men så sent som julen 1941 kände Winston Churchill inte igen den när han firade jul i Washington med kompanjonen Franklin D Roosevelt:

På juldagen gick presidenten och jag i kyrkan tillsammans. Den enkla gudstjänsten skänkte ro åt min själ och jag sjöng med i de kända psalmerna. En av dem, "O little town of Bethlehem", hade jag dock inte hört förr.

Eller kan det ha berott på melodin att Churchill inte kände igen psalmen? Redners melodi fick ju konkurrens, särskilt i Storbritannien men även i hans egna amerikanska episkopalkyrka, av den engelska folkmelodi som vi nu har i vår svenska psalmbok.

Källa:

Louis F Benson: Studies of Familiar Hymns, First Series (Philadelphia, Westminster Press 1924)
Churchill: Andra världskriget III, Skoglunds 1950, s. 706)

Första strofen i författarens manuskript:

Foto av Phillips Brooks (men så här gammal var han alltså inte när han skrev sången):

Lewis H Redner (som var ungefär så här gammal när han komponerade sin melodi):

112 Världens Frälsare kom här

1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Text: Aurelius Ambrosius 300-talet ("Veni Redemptor Gentium"), Martin Luther 1524 (41 år) "Nun komm, der heiden Heiland", Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 659) 

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius (som tillskrivs många fler). Den betraktas som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Ambrosius ansåg (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt".

Inte tillhör den precis de mest sjungna julsångerna i vårt land, men den har ändå en grundmurad ställning som den äldsta psalmen i vår psalmbok. Sedan 1986 har vi i och för sej ännu en psalm av Ambrosius, Tack Fader för den dag du gav, som kan vara minst lika gammal. Men den har fått en modernare översättning; här är det fortfarande wallinska psalmbokens ålderdomligt klingande version som gäller.

Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:

116 Nu tändas tusen juleljus

1. Nu tändas tusen juleljus

på jordens mörka rund.

Och tusen, tusen stråla ock

på himlens djupblå grund.

2. Och över stad och land i kväll

går julens glada bud

att född är Herren Jesus Krist,

vår Frälsare och Gud.

3. Du stjärna över Betlehem,

o, låt ditt milda ljus

få lysa in med hopp och frid

i varje hem och hus.

4. I varje hjärta armt och mörkt

sänd du en stråle blid,

en stråle av Guds kärleks ljus

i signad juletid.

Text och musik: Emmy Köhler 1898 (40 år)

Denna folkkära julaftonspsalm trycktes första gången i Lina Sandells årskalender Korsblomman för 1899 (try. 1898) och togs under 1900-talet in i otaliga folkskol- och söndagsskolsångböcker, ja, även församlingssångböcker. Men inte förrän 1986 i psalmboken. Se även artikel på Wikipedia.

Andra strofen innehåller en klar bekännelse till Jesus´ gudomlighet. Annars är det dogmatiska innehållet inte särskilt framträdande, däremot inledningens ljustema (där stjärnorna på himmelen beskrivs som motsvarigheten till våra levande ljus) och de två sista strofernas innerliga bön, formellt till Betlehemsstjärnan (!) men reellt till Kristus (som ju enligt Uppenbarelseboken 22:16 säger: "Jag är den klara morgonstjärnan." En bön om en stråle av Guds kärleks ljus i varje "armt och mörkt" hjärta.

Denna psalm är en av de relativt sällsynta där text och musik är skapade av samma person. Ett helgjutet konstverk, som utan tvekan blivit både välkänt och folkkärt. Vilket bekräftas t.o.m. av punkgruppen Ebba Gröns chockerande travesti för att bl.a. uppmärksamma de hemlösas situation: "Nu släckas tusen mänskoliv."

E Köhler:

117 När Jesusbarnet låg en gång

 
1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

Denna julpsalm tillkom, precis som O du som ser, o du som vet, under det läsår som göteborgslärarinnan Oterdahl tagit tjänstledigt och vistades i Uppsala för att "leva studentliv utan att vara student". En kollega hade önskat en julpsalm för barn, och Oterdahl ställde upp.

Det lite ovanliga med psalmen är att författaren både anlägger barn- och julkrubbeperspektivet ("alla barnen tänker då / på barnet där i stallets strå)", och samtidigt så starkt betonar vår Frälsares vuxenblivande. Kanske ingen annan psalm i psalmboken så tydligt refererar till Lukasevangeliet 2:52 "Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor."

När hymnologen Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) tycker sej skönja påverkan från Luther-psalmen Från himlens höjd jag bringar bud, är det nog han själv som låter sej påverkas av den gemensamma melodin. Några särskilda likheter utöver själva jultemat och barnvänligheten kan jag nämligen inte se.

J Oterdahl:

M Luther:

118 Fröjdas, vart sinne

1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, huru ljusen

brinna i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära åt Herren Gud!

Vitt över jorden

ljuder de orden,

änglarnas glädjebud.

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), v. 4 bearb. 1986 (alternativ bearb., se Stora Nätpsalmboken).

Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år)

Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:

Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ack, bliv hos mig!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och evinnerlig!

Och nuvarande slutstrof löd från början:

Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära ske Jehova!

Ljude de orden

vitt över jorden,

amen, halleluja!

Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.

Nils Frykman:

123 Lyss till änglasångens ord

1. Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!
Nyfött barn vår konung är,
frid åt människor han bär...

Text: Charles Wesley 1739 (32 år) "Hark! how all the welkin rings / glory to the King of Kings", bearb. George Whitefield 1753 (39 år) "Hark! The herald angels sing" och Martin Madan 1760 (36 år), sv. övers. Britt G Hallqvist 1976 (62 år)

Musik: Felix Mendelssohn-Bartholdy 1840 (31 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Charles Wesley skrev omkring 6500 psalmer under sitt liv (i genomsnitt mer än två i veckan!), men alla har naturligtvis inte varit lika livskraftiga. En del har också gjorts om ganska kraftigt, ibland redan under hans livstid. T.ex. denna text.

I Wesleys Hymns and sacred poems (1739) fanns julpsalmen "Hark! how all the welkin rings", som Wesley ville skulle sjungas på den koral vi idag använder till Livet vann, dess namn är Jesus. Men Whitefield gjorde om anslaget och lite till 1753. Och William H Cummings anpassade drygt 100 år senare en melodi av Mendelssohn i hans Festgesang (som skrevs till Johan Gutenbergs minne!) till Wesleys/Whitefields julsång - varmed han väsentligt bidrog till att göra psalmen till en av "The Great Four Anglican Hymns".

Även Eva Norberg gjorde en översättning av samma psalm ("Lyssna, mänsklighet, och hör"), men det blev Hallqvists som togs in i psalmboken. Att Jesus är sann Gud betonas i inledningsraderna - som också utgör omkväde till varje vers - men samtidigt betonas att han verkligen blivit sann människa, inkarnerats, "delar all vår lust och nöd / mellan födelse och död". Översättningen är fin, men jag rekommenderar att man också går till den både längre och djupare engelska texten - och mediterar vidare över julevangeliets under.

Charles Wesley:

Felix Mendelssohn-Bartholdy:

121 När juldagsmorgon glimmar

1. När juldagsmorgon glimmar,

jag vill till stallet gå.

//: Guds Son i nattens timmar

där vilar uppå strå ://

2. Välkommen hit till jorden

i signad juletid!

//: Du är vår konung vorden

som ger oss ljus och frid ://

3. Till dig vårt lov vi höjer,

du barn i krubban där,

//: och våra knän vi böjer

för dig, o Jesus kär ://

Text: Abel Burckhardt 1845 (40 år), övers. 1851 (G Berggren?), bearb. 1906

Musik: Okänd (tysk före 1819)

Detta är en julsång som mycket länge sjungits i Sverige, ända sedan folkskolläraren G Berggren i Kalmar lät trycka den i Jönköping (i nr 13-14 1851 av Andelig Örtagård för barn). Den togs fem år senare även med i Betty Ehrenborg-Posses Andliga sånger för barn, häfte II (1856) och har ofta felaktigt tillskrivits henne.

Vad beträffar stroferna 2-3 skiljer psalmbokens version sej ganska betydligt från den äldre söndagsskolversionen. Den nyare versionen publicerades 1906 i Sjung svenska folk, men vem som har gjort den är inte känt (Alice Tegnér?). Den fysiska rörelsen i första strofen ("till stallet gå") kompletteras här i sista strofen med "våra knän vi böjer". Talet om synd är borta och sången har mer lovsångskaraktär.

Melodin är tysk och känd åtminstone sedan 1819, då den användes i Jena till texten Wir hatten erbaut. (Samma sång sjöngs 1949 då den västtyska författningen antogs). Melodin användes även av Johannes Brahms i Akademisk festouvertyr.

124 En jungfru födde ett barn idag

Alt. koralvariant från Skåne:




1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst;
vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo:
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som Herren är i Davids hus.
Si, ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text: v. 1 latinsk sång från 1300-talet ("Dies est laetitiae"), tysk folkvisa från 1400-talet ("Der Tag, der ist so Freudenreich"), Olaus Petri (?) 1530, Johan Olof Wallin 1818? Jämför Stora Nätpsalmboken nr 245 och 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 20: "Ett barn har fötts till vår jord i dag".

Musik: Böhmen 1410/1531, alt. koral från Finland

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 605) samtidigt som du kan följa med i noterna!

I sitt psalmhäfte från 1530 skriver Olaus Petri som överskrift till denna psalm: "En lovsång utdragen ur Skriften, Lukas 2, som man må sjunga i församlingen i juletid, med noterna till Dies est laetitiae". En sorts bibelvisa, alltså. (Olaus Petri har bakat ihop vers 2 ur den latinska texten och vers 2-4 ur den tyska texten).

När Johan Olof Wallin bearbetade texten för 1819 års psalmbok, gjorde han det i så arkaiserande stil att många tror att texten fortfarande är Olaus Petris original, som dock är ganska annorlunda, se Wikisource (en mer nuspråklig version finns i finlandssvenska psalmboken). I psalmböckerna har Wallins namn som regel inte heller satts ut vid denna psalm, men jag vet att uppmärksamma "nyläsare" på 1800-talet reagerade mot att det inte längre stod "nu äre vi frälste alla" utan det mer återhållsamma "nu frälsning bjuds åt alla".

De åldriga språkformerna kan nog ha bidragit till att psalmen nu tycks vara på utgående här hemma (OBS: den sjöngs dock som slutpsalm så sent som vid julottan 2012 i Forsa, Hälsingland!). Den togs heller aldrig in i någon av frikyrkornas eller de lågkyrkliga väckelserörelsernas sångböcker, även om den 1986 märkligt nog hamnade i den ekumeniska psalmboksdelen! Det är ju dock fråga om en rask och glad psalmmelodi utan "medeltidsvibbar", och då kan väl även språket få vara just så folkligt som Olaus Petri från början gjorde det. Särskilt som ändå knappast någon längre kan Wallins version utantill. I finlandssvenska psalmboken finns en alternativ bearbetning på ett mer nutida språk, där dock den saliga jungfrun tyvärr helt försvunnit ur texten.

Visst är psalmen, oavsett form, väl värd att bevara och sjunga med stor glädje, gärna tillsammans med kyrkokören som får föreställa "den himmelska härskaran"! Det har skrivits (se fotnoten på engelska här nederst!) att Luther tyckte så mycket om denna psalm, att han ansåg den vara inspirerad (underförstått av den helige Ande).

Melodin har tidigast påvisats i en handskrift i Prag från 1410 (just till texten Dies est laetitiae, jfr den engelska notskriften nedan). I svensk tradition har melodin ombildats till tretakt, men i Haeffners koralbok var det faktiskt blandad taktart (de fyra första raderna i varje strof i tretakt, resten tvåtakt).

Olaus Petri som staty utanför Storkyrkan i Stockholm:

126 Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,

så var Guds välbehag.

Det föddes av en jungfru skär,

Guds Son det barnet är.

Här vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,

av pärlor prydd och klar,

så vore den dock alltför klen

till säng åt dig allen.

Dock vilar du i ringhet klädd

på fattigdomens bädd.

Välkommen var, o Herre kär!

Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år)

Musik: Tysk (?) folkmelodi

(Det ska alltså i strof 2 - obs Jörgen Edman! - heta "till SÄNG åt dig allen" - men visst, världen är kanske alltför klen som lovSÅNG också).

Ovanstående text är egentligen nästan bara en hopfogning av några strofer ur föregående psalm (Från himlens höjd jag bringar bud), fast med texten i huvudsak enligt den wallinska versionen från 1817.

En kortversion av Luthers julpsalm, alltså, som nog blivit betydligt mer känd än långversionen. Särskilt i vårt land där den under 1900-talet kommit in i många skolsångböcker och barnkörböcker innan den slutligen (1986) togs in i psalmboken.

M Luther:

125 Från himlens höjd jag bringar bud

Alt. koralvariant:

1. Från himlens höjd jag bringar bud
till jordens folk från Herren Gud.
Jag ropar ut med frid och fröjd
ett glädjebud från himlens höjd.

2. Ett barn är fött på denna dag.
Så var Guds råd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Guds egen son det barnet är.

3. Vår Herre Kristus är Guds Son...

Text ("Vom Himmel hoch"): Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, Johan Olof Wallin 1817 (38 år), Alf Henrikson 1982 (77 år)

Jfr alternativ övers. i Stora Nätpsalmboken: Från himlen kommer jag med bud

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs som ett slags julspel och hade från början rubriken: "Barnasång för julen om det lilla Jesusbarnet." Första delen av psalmen skulle sjungas av en person som föreställde ängel, och sedan säger herdarna (barnen) beslutsamt att de vill gå till Betlehem för att titta. Slutligen sjunger alla "Välkommen var" o.s.v.

Den första svenska översättningen (av Olaus Martini) behåller julspelsanslaget, men Wallins omarbetning 1817 gav psalmen en högtidligare "tempelkaraktär". Bönen i v. 13 om att Jesus ska göra sej en säng (ty. "Bettlein") i sångarens bröst ändrades exempelvis till "Gör dig ett tempel i mitt bröst." Den raden finns kvar än i dag, även om Alf Henrikson försökt återföra psalmen närmare originalet, t.ex. genom att första versen nu åter är en ängels replik.

Man kan se att Luther inspirerats av en gammal "kransvisa" från 1300-talet, som användes vid ringlekar och kranssmyckningar:

Ich komm aus fremden Landen her
und bring euch viel der neuen Mär,
der neuen Mär bring ich so viel,
mehr denn ich euch hier sagen will.

Och första gången Luthers julpsalm trycktes (1535 i Klugs sångbok) var det just med denna kransvisas melodi. Två år senare provades en annan, men i Val. Schumanns Geistliche Lieder 1539 trycks äntligen den melodi vi nu använder, som anses vara av Luther. Troligen är både text och melodi äldre än de årtal som anges i psalmboken, som alltså här avser tryckår.

Martin Luther: 

134 Gläns över sjö och strand

Alt. koral från 1939 års koralbok (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!)

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följer dig gärna,
strålande stjärna,

strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,

natt över Sion.
Borta vid västerrand

slocknar Orion.
Herden, som sover trött,

barnet som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,

3. gånga från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem,

ljuva och friska:

"Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem."

Barnen och herdarna 
följer dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.

Text: Viktor Rydberg 1891 (63 år), ngt bearb. av A.T. 1893

Musik: Alice Tegnér 1893 (29 år), alt. Ivar Widéen 1916 (45 år)

I sin sista roman, Vapensmeden (1891), målar Viktor Rydberg en sommaridyll "På mäster Gudmunds brygga", där ovanstående dikt ingår. Det är vapensmeden Gudmunds dotter Margit som sjunger den under en roddtur på Vättern, medan hon spelar på harpa. (Ganska långt från de isbelagda vidderna på Youtube-filmen ovan, alltså). Enligt professor Martin Lamm utgjorde Rydbergs roman "blott en ram för en följd poetiska tavlor, växlande med formsköna dikter och djuptänkta sanningar" (Lamm: Viktor Rydberg, 1900). Och det enda i denna roman som riktigt lever in på 2000-talet är nog dikten om Betlehems stjärna, i varje fall dess två första strofer, som nu hör till den stående julrepertoaren.

Psalmens har en poetisk skönhet men är dock i sak något förvirrande (den var ju heller aldrig skriven som psalm). Istället för de vise männen från österns länder blir det i denna sång barnen markens herdar som ser en stjärna "i öster" (inte "sett hans stjärna i Östern" KB 1917 eller "sett hans stjärna gå upp" NT 81) och som följder den, "sökande Eden", fram till "lustgårdens glindrande stängsel", där armar och läppar (barnets eller dess moders?) möter dem till omfamning och kyss - och till en viskning: "Stjärnan från Betlehem / leder ej bort, men hem". (En upprepning av satsen från första strofen).

Tredje strofen är dock en icke oäven allusion på 1 Mos. 2-3 om Edens lustgård och det syndafall, som slutade med att Gud stängde lustgården för människorna. I Jesus sträcker Gud sina armar emot oss och öppnar paradiset på nytt. När vi kommer till honom kommer vi hem.

Det förtjänar att påpekas att det helt och hållet är Alice Tegnérs förtjänst att denna dikt finns i psalmboken. Redan under Rydbergs livstid, ett par år efter att Vapensmeden kommit ut, bearbetade hon och tonsatte dikten så att den fick fyra likformiga strofer - vilket i allmänhet är en förutsättning för att en sång ska gå att använda som församlingssång. I denna form gavs den ut i Sjung med oss, mamma, häfte 2, år 1893, och blev snabbt spridd och välkänd.

Alice Tegnér har berättat att när sången första gången skulle sjungas för Viktor Rydberg, som liksom familjen Tegnér var bosatt i Djursholm, samt inspektor vid skolan i Djursholm, var hon ”orimligt nervös” eftersom hon ändrat i texten. När hon efter framförandet frågade Rydberg om han tagit illa upp av hennes ändringar, svarade han: ”Kära fru Tegnér, ändra hur mycket ni vill. Nu förstår jag att en dikt blir aldrig folkets egendom, förrän den sjunges.” (Palmborg, Stina (1945). Alice Tegnér. Stockholm: Natur & kultur. Sid. 155 ff.)

Tack vare den popularitet sången på detta sätt fick i skolor och hem, blev den aktuell för 1937 års psalmbok. Men den togs inte in bland julpsalmerna utan under rubriken "Barn". Och den fick, ännu märkligare, inte behålla Alice Tegnérs melodi (som alltså följt den ända sedan Rydbergs dagar), utan fick två nyare koraler av Ivar Widéen resp. Oskar Lindberg, som ingen av dem klarade konkurrensen med Alice Tegnérs melodi utan snabbt kom att tillhöra "koralbokens dödkött", även om åtminstone Widéens melodi idag framförs ibland som kör- eller solostycke. 

I 1986 års psalmbok togs Alice Tegnérs klassiska melodi äntligen in - utan alternativförslag. Men då var hon själv död sedan över 40 år tillbaka.

Viktor Rydberg:

Alice Tegnér:

297 Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.


Text: Bernhard Severin Ingemann augusti 1850 (61 år) "Dejlig er jorden", övers. Cecilia Bååth-Holmberg 1884 (27 år)

Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Detta är en av psalmbokens absolut mest välkända psalmer, ja, en av dem som många svenskar kan utantill. Så kär och insjungen är själva ordalydelsen, att det 1986 inte gick att i sista strofen byta ut "Änglar den sjöngo" mot "Änglarna sjöng den" (sången). Trots att verbformen och ordföljden då skulle bli både begripligare och trognare mot originalet, där det heter just att "englene sang den"!

Psalmen skrevs på sensommaren 1850, då lektor Ingemann fick besök av kyrkoherden Johannes Ferdinand Fenger, som hittat psalmen Schönster Herr Jesu i marsnumret av en tysk missionstidskrift. Där uppgavs den vara en "korsfararhymn" från 1200-talet, och Fenger önskade en text med närmare anknytning till korsfarar- och pilgrimsmotivet.

Lyckligtvis fylldes psalmen inte av någon våldsförhärligande riddarromantik, utan snarare tvärtom: det är en mycket fridfull pilgrimsstämning som genomsyrar texten. Oscar Lövgren påpekar: "Den folkförsoningens freds- och fridston som färgar hymnen, hängde väl också samman med det krig som denna sommar pågick mellan Danmark och Preussen. Efter det blodiga slaget vid Isted 25.7.1850 skrev Ingemann: 'Gud give nu, att den stora fiendskapen måtte ha förblött och en rättfärdig fred vara tillkämpad.'" Och den psalm han skrev senare samma år lät han sluta med orden: "Frid över jorden Herren bjöd". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 315).

Psalmen "Dejlig er jorden" publicerades samma år i tidskriften Dansk Kirketidende (den 8 september). Den unga svenska folkhögskoleläraren Cecilia Bååth-Holmberg (sju år yngre än psalmen) hörde den första gången sjungas i Seljord i norska Telemarken och samtidigt med berättelsen om denna upplevelse publicerade hon sin översättning av psalmen (C. B-H. i Folkhögskolebladet 15 nov. 1884). Texten översattes något decennium senare även av Erik Nyström, men den översättningen slog aldrig igenom.

I övriga Norden är psalmen placerad bland julpsalmerna (väl framför allt p.g.a. tredje strofen), men i Sverige bland pilgrimspsalmerna (här sjungs den kanske mest vid begravningar). Den hör dock till våra mest användbara psalmer, och kan lika gärna sjungas exempelvis en vacker sommardag eller en stilla höstkväll.

B S Ingemann:

C Bååth-Holmberg:

427 Ringen I klockor, ja ringen

1. Ringen, I klockor,
ja, ringen i midnattens timma.
Glimmen, I stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimma.

Frid till vår jord

kommer med himmelens ord.

Ära ske Herren i höjden!

2. Julen är kommen 

med ljusning till hjärtan som bäva.

Ned över barnet i krubban

nu änglarna sväva.

Barnet från Gud

bringar oss saliga bud.

Ära ske Herren i höjden!

3. Sjungen och spelen och jublen

och klappen i händer,

mänskobarn alla 

i jordens mångtaliga länder.

Fött är i dag

barnet, till Faderns behag.

Ära ske Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1856 (73 år) "Kimer, I klokker", Emilia Ahnfelt-Laurin 1879 (47 år), Natanael Beskow 1936 (71 år). Jfr nyöversättningen "Klinga ni klockor" i Nätpsalmboken för barn.
Musik: Stralsund 1665 alt. dansk av Henrik Rung (OBS finns ej i 1986 års psalmbok):

 


N F S Grundtvig:



En dansk julpsalm (av många) som kom in i den svenska psalmboken 1937 men inte kom riktigt till sin rätt förrän julottorna på många håll började ersättas av julnattsgudstjänster, då den plötsligt passade som hand i handske med sitt tal om kyrkklockor som ringer i "midnattens timma". Men inte tycker jag att psalmen innehållsligt hör till Grundtvigs bästa julpsalmer - då föredrar jag absolut Det ringer nu till julens fest. Ändå uttrycker den äkta, i god mening barnslig julglädje på bästa grundtvigskt maner: "dansa och klappa i händer".

Den danska koralen av Rung följde inte med över sundet, och det hade kanske varit svårt att lära svenska folket en helt ny julmelodi. Eller inte - vi har ju lärt oss mängder av engelska julkoraler de senaste decennierna. Den tyska koral som nu används är i varje fall känd sedan tidigare - men den  känns å andra sidan inte så särskilt julaktig.

Nåja.