136 Du går, Guds Lamm, du milda

1. Du går, Guds Lamm, du rena,
oskyldiga och milda,
att oss med Gud förena
som förr från Gud var skilda.
Ditt hjärta bär vår sveda,
att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesus!

2. Du såg de hårda banden,
de fasansfulla öden.
Bedrövad var dig anden,
bedrövad intill döden.
Ditt eget kval du kände,
men tyngre vårt elände.
Pris vare dig, o Jesus!

3. Att kunna oss välsigna
du låter dig förbanna.
De tyngda skuldror digna,
blod droppar från din panna.
Den kalk, som vreden rågar,
du ensam tömma vågar.
Pris vare dig, o Jesus!

4. Fast änglars legioner
din bön kan nederkalla,
fast över himlatroner
ditt ord förmår befalla,
du villig bojan tager
och tålig bördran drager.
Pris vare dig, o Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat,
min synd mig nu förlåter.
Befriat och försonat
mitt hjärta lever åter.
Mitt hjärta jag dig giver
och din för evigt bliver.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år) "Sieh, Gotteslamm, wir fallen", sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Du går, Guds Lamm, du rena", ngt bearb. 1986. (Jfr Olov Hartmans nya översättning "Guds Lamm, dig hälsar skaran", SvPs1986 nr 351)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Wallins på många sätt förtjänstfulla översättning från 1816 lever i det stora hela kvar än i dag, men några rader i första strofen har flyttats om och något litet bearbetats. Andra strofen har bearbetats också innehållsligt. Wallin översatte: "men rörd av vårt elände, / du kvalen snart ej kände." För att inte de kval Jesus faktiskt kände skulle bagatelliseras, ändrades raderna 1986 till: "ditt eget kval du kände, / men tyngre vårt elände."

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - och Olov Hartman gjorde därför en nyöversättning som också finns i psalmboken: Guds Lamm, dig hälsar skaran. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

351 Guds Lamm, dig hälsar skaran

1. Guds Lamm, dig hälsar skaran
av dem du återlöste.
Vi skådar segerfanan
du återtog från döden...

Text: Christoph Christian Sturm 1780 (40 år), Olov Hartman 1978 (72 år) - jfr den äldre översättningen nr 136: Du går, Guds Lamm, du rena
Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - än i Wallins översättning (se nr 136) och Olov Hartman gjorde därför den nyöversättning som vi har framför oss här. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

453 O du som för vår frälsnings skull

 

"HANS BLOD KOMME ÖVER OSS!" 
(Matt. 27:25)

O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.

Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

Denna psalmvers är nu medtagen i tredje psalmboken på raken. Men i de två första - där psalmen bägge gångerna hade nummer 88! - fanns en inledningsstrof som lydde:

Jerusalem, i överdåd 
föraktar du Guds kärleksråd 
och ler åt Kristi pina. 
Guds Israel, med gudlöst mod 
du manar över dig hans blod 
och över barnen dina. 
Och över dig det komma skall. 
Se dina stolta murars fall 
och gack att, flyktig och förspridd, 
från tid till tid kring jordens vidd 
bevittna, ho den Herren var, 
som korset bar, 
och se i vem du stungit har! 

Det är klart att psalmen både estetiskt och tematiskt lidit av halveringen - hur Jesu död och blod kan komma över oss till både dom och frälsning, fall och upprättelse framhävs ju mycket tydligare i originalet. Jesus varnade ju själv ofta för följderna av att avvisa honom, både här i tiden och evigheten. Jerusalems förstöring finns med i fonden också i evangelierna.

Men visst är det ett stort problem att den strukna strofen, om än i verkningsfull anslutning till ett bibelord, så ensidigt pekar ut judarna som de som "stungit" Kristus - var det inte snarare romarna eller egentligen, genom vår synd, vi alla? Och liksom adventspsalmens slutstrof "Jerusalem är öde" kan ju ovanstående strof även upplevas som föråldrad i en tid när det judiska folket i så pass stor utsträckning återvänt från diasporan till en förhoppningsvis ljusnande framtid i Israel.

Kan man meditera över Matteusevangeliet 27:25 och den tidigare första strofen med sitt eget och hela svenska folkets övermod i åtanke, så väl bekomme. Det finns för den verkligt fromme något allvarligt manande, ja, självrannsakande i strofen, men för övrigas skull var det nog ett riktigt beslut att utesluta den ur psalmboken.

Bönen i vers två, den återstod vi nu har av psalmen, bör en kristen dock utan alla reservationer kunna instämma i.