45 Jesus för världen givit sitt liv

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år).

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.

John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.

Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.

Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.

Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.

Lina Sandell: 

81 Herre, samla oss nu alla

 

1. Herre, samla oss nu alla

kring ditt dyra nådesord.

Likt ett vårregn låt det falla

på vårt hjärtas torra jord.

Värdes oss din Ande sända

och din eld ibland oss tända.

//: Mätta ljuvligt de elända,

Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara,

på den väg som till dig bär.

Gör vårt hjärta för dig stilla,

låt ej otron oss förvilla,

//: Herre, låt oss ej förspilla

nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden,

och vi får ej flera bud.

O, så hjälp oss nu att höra

vad vår själ kan saliggöra,

//: upplåt du vårt hjärtas öra

och förnim vårt böneljud ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Jfr Stora Nätpsalmboken nr 156.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

Sången trycktes första gången i Ahnfelts Andeliga sånger, 10:e saml. 1872. Den har kallats "den svenska frikyrklighetens predikstolspsalm", eftersom den före 1986 fanns i samtliga frikyrkors sångböcker (utom den romersk-katolska?) - men även i 1937 års psalmbok.

Psalmen är en bönepsalm som uttrycker både allvar och förväntan. Bildspråket om "ett vårregn" "på vårt hjärtas torra jord" gör den lite extra passande att använda under vårens och försommarens gudstjänster, och alldeles särskilt när det, som nu när jag skriver detta, faller ymniga vårregn. Men naturligtvis kan den även sjungas mitt i vintern. I sista strofen återklingar orden från Hebréerbrevet 3: "Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan".

Bradburys melodi togs inte med i 1939 års koralbok, där istället Wessnitzers 1600-talskoral föreslogs (med bortfallna repriser av textens slutrader). Den understryker i o f s psalmens allvar och den konstnärliga halten i Sandells psalm, som är fullt i klass med de mer klassiska psalmerna; rimflätningen är dessutom ovanligt avancerad (ababcccb). Men Wessnitzers koral sjungs ju ändå till flera andra texter. Bradburys melodi gör att de viktiga bönerna i strofernas slutrader upprepas och därmed betonas ytterligare.

Lina Sandell:

100 Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text: Lina Sandell-Berg 1870 (38 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870 (53 år)

En riktig missionspsalm, tillkommen med anledning av EFS:s alldeles nystartade mission i Abessinien (nuv. Etiopien). Det kom under 1869 in alarmerande rapporter om missionärer som mördats eller dött av sjukdom - eller överlevt men fått behov av vård. Plötsligt var bara en missionär kvar i tjänst. En av verserna i Lina Sandells text, som skrevs alldeles i början av 1870, löd därför från början: "Tänk särskilt i nåd på vår unga mission / bland faror och nöd i Kunama".

En annan vers syftade särskilt på de missionärer som mördats: "Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, / vad nåd, vad osägelig ära! / Så framgår ditt rike, o Fridsfurste god, / och så vill alltmer du oss lära / att nederlag ofta är seger." Idag har Mekane Yesus-kyrkan, den evangelisk-lutherska kyrkan i Etiopien, omkring 5 miljoner medlemmar och räknas som världens största lutherska kyrka...

Sången trycktes i Missions-Tidning nr 1 1870, och i nästa nummer trycktes Gunnar Wennerbergs melodi. I 1937 års psalmbok kom texten men inte melodin med (man försökte ersätta den med melodin till Vart flyr jag för Gud) - men sedan 1986 är text och melodi återförenade också i psalmboken!

Lina Sandell:

Gunnar Wennerberg:

184 Jesus kär, var mig när

1. Jesus kär,
var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr,
när natten skymmer,
Jesus kär,
var mig när.

2. Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och
i sorgen lika,
håll du mig
tätt vid dig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 400!

Musik: Tysk 1800-talet, alt. Henry Weman 1937 (40 år)

Denna sång trycktes tillsammans med flera andra älskade sandellsånger, bl.a. Jesus för världen, för första gången i 11:e upplagan Stockholms Söndagsskolförenings sångbok år 1888. Annars skrev ju Lina Sandell de flesta av sina sånger i ganska unga år, på 1850- och 1860-talen, men hon upplevde något av en "andra blomstringsperiod" som författare i slutet av 1880-talet, då ofta med inriktning på just sånger för barn och ungdom.

Psalmen är en enkel bönesång, som flera generationer har lärt sej utantill. Sången hör f.ö. till det fåtal som fanns med i nästan alla samfunds sångböcker redan före 1986. Men den räknas inte längre till den självklara "barnpsalmsrepertoaren" och inte heller sjungs den lika ofta av de vuxna. Att "mig" och "dig" i v. 2 så tydligt rimmar på "stig" har kanske bidragit till att sången upplevs lite ålderdomlig. Men annars känns den fortfarande innerlig och lika användbar morgon som kväll, eller "Under dagen" som rubriken i psalmboken nu lyder. I både gryning och skymning, i både glädje och sorg vill vi vara nära Jesus.

När sången första gången kom med i psalmboken, 1937, berövades den först sin väl insjungna melodi och fick istället (i 1939 års koralbok) en koral av domkyrkoorganisten i Uppsala, Henry Weman. Men folk fortsatte även inom Svenska kyrkans kretsar att gladeligen sjunga den melodi som nu äntligen fått hemortsrätt också i psalmboken. Jag tror faktiskt aldrig att jag en enda gång hört Wemans melodi sjungas, fast den egentligen inte heller är så dum, särskilt inte framförd i 4-stämmig kör.

Lina Sandell: 

190 Bred dina vida vingar

Alt koralvariant (OBS finns ej i psalmboken!):


"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna, från "Guds hydda den 30 aug 1860". Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Bliv du mitt allt i alla,

min visdom och mitt råd,

och låt mig alla dagar

få leva blott på nåd.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då inrimmet "två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. 

Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

L Sandell:

196 Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text: Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!).

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884. Gustav Burman har skapat ett modernare alternativ:

Lina Sandell:

207 En liten stund med Jesus

1. En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt!
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig.

2. En liten stund med Jesus,
när synden gör mig ve
och otron vill mig hindra
att blott på ordet se.
En liten stund med Jesus,
och bördan lyftes av
och faller från min skuldra
i Kristi öppna grav.

3. En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

4. En liten stund med Jesus,
vad frid den har med sig,
när kärlekslösa domar
av mänskor sårar mig.
Om missförstådd och sargad
från vänners krets jag går,
en liten stund med Jesus
dock helar alla sår.

5. En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra
på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan
av vilan i hans famn.

6. Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
- och allt, ja, allt är gott.

Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år) "A little talk with Jesus"

(En lätt bearbetad version finns i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

På svenska utgavs denna psalm för första gången 1879 i Lina Sandells poesikalender Korsblomman för år 1880. Den blev snart mycket omtyckt och togs in i många sångböcker, till den något decennium tidigare tryckta melodin från Ahnfelts sånger (som först blivit känd till den norska psalmen "Hos Gud är idel glädje"). Översättningen är mycket fri och det är inte att undra på om Lina Sandell betraktade sången som "sin egen", men anslaget är alltså hämtat från en engelsk författarinna (från Sheffield).

Texten är skriven i jag-form och uttrycker mycket personliga erfarenheter ("när missförstådd och sargad / från vänners krets jag går"), men har ändå gärna sjungits också som församlingssång. Någon har i andra strofen tyckt sej se en påverkan från John Bunyans berömda allegori Kristens resa: i den boken låter Bunyan nämligen pilgrimens tunga börda falla av vid korset och rulla ner i den öppna graven.

Psalmen hade i många frikyrkliga sångböcker länge anslaget "En stilla stund med Jesus", eftersom man inte ville betona stundens korthet (en andakt skulle ju gärna vara rejäl). Men poängen i sången, redan i det engelska originalet, är ju att betona hur redan en liten stund med Jesus har stor välsignelse med sej. För att då inte tala om en längre stund eller en hel evighet!

L Sandell:

249 Blott en dag

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872 (33, 40 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1872 (59 år)

"Blott en dag" har länge tillhört våra vanligaste begravningspsalmer, och är liksom den förra psalmen, Tryggare kan ingen vara, en av Lina Sandells absolut mest kända. Den skulle lika väl passa att sjunga som morgonpsalm, och den behöver nog användas bredare om den inte ohjälpligt ska förknippas med sorg och död. (Jag har varit med om att en kvinna känt sej tvungen att lämna lokalen när "Blott en dag" skulle sjungas, just för att den sjöngs vid hennes dotters begravning). Ändå är det ju en förtröstansfull och trosfrisk psalm, som många skulle må bra av att sjunga och begrunda oftare. T.ex. som morgonpsalm.

Oscar Lövgren berättar: "Sången förekommer första gången tryckt som sammanfattning och avslutning på en allegorisk framställning i Korsblomman för 1866, tryckt 1865. Där berättar L. S. om ett gammal väggur, som plötsligt stannat. Urtavlan gör en grundlig undersökning om orsaken. Det visar sig då att felet är pendelns. Och pendeln förklarar att han inte orkade mera, då han kom underfund med att han på 24 timmar måste svänga fram och tillbaka 86400 gånger. Urtavlan föreslog att han på försök skulle svänga fram och tillbaka sex gånger. Han gjorde så och förklarade att han inte gruvade sig för sex eller sextio gånger, utan för sex miljoner gånger. Urtavlan undrade om det inte var blott tanken på arbetet och inte arbetet som sådant, vilket vållade så stor oro. 'Fastän du i ett ögonbilck kan tänka dig de millioner varv du har att gå fram och tillbaka, fordras likväl endast ett varv i sänder av dig. Och hur ofta du än har att gå samma väg fram och åter, skall du dock alltid ha ett ögonblick för varje gång', menade urtavlan. Sedan pendeln betänkt sig erkände han riktigheten i detta resonemang och återtog sitt tålmodiga arbete. Så drar L. S. ur denna skildring ut lärdomen, att det är dåraktigt 'att tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommandes tyngd. Vi får inte mer än en dag, en timme i sänder att genomgå och för varje ny dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.' Så följer omedelbart hennes sång. Det förefaller troligt att hon hämtat allegorin om vägguret från en engelsk tidskrift. I varje fall kommer hennes uttryck 'Som din dag, så skall din kraft ock vara' från den engelska och inte från den svenska bibeln. Det heter nämligen i 5 Mos. 33:25: 'Thy shoes shall be iron and brass, and as thy days so shall thy strength be.' I det första trycket hade varje rad en stavelse mindre än vi nu är vana vid, alltså 'En dag, ett ögonblick i sänder, / vad tröst evad som kommer på' o.s.v. Ändringen kom genom Ahnfelts samling 1872, där också hans bekanta melodi infördes."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 605f.)

En annan ändring som tillkom 1872, och som ofta kommenterats på senare tid, var att raden "Han som har mer än modershjärta" (med anspelning på Jesaja 49:15) byttes ut mot "Han som bär för mig en faders hjärta". Det påstås att Lina Sandell nästan skrivit något feministteologiskt, men hon skrev ju faktiskt inte (som Carola sjunger på skivan Blott en dag) "Han som bär för mig en moders hjärta". Däremot är det sant att Lina Sandell på flera andra ställen liknat Gud vid en moder, och att männen i diverse sång- och psalmbokskommittéer inte alltid förstått att uppskatta (det f.ö. helt bibliska) bildspråket.

Lina Sandell:

O Ahnfelt:

248 Tryggare kan ingen vara

1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han förbliver.
Och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Text: Lina Sandell 1850 (18 år), 1856

Musik: Folkmelodi; lyssna till hur den sjungs vid laestadianskt sommarmöte i Dalarna 2010;  jfr även denna melodi till en sång ur 1700-talssångboken Sions sånger!

En av psalmbokens mest välkända psalmer är också en av Lina Sandells tidigaste, enligt traditionen skriven uppe i den gamla asken vid Fröderyds prästgård. "Tryggare kan ingen vara / än de kristnas lilla skara" hette det först. Då fanns också den här strofen: "Ej så trygg för ondskans pilar / Moses i sin kista vilar, / Noak ej i arken, medan / syndafloden härjar redan." Så trycktes den 1855 i samlingen Andeliga daggdroppar. Men den strök hon i nästa version något år senare och i Hemlandstoner (1863) trycktes den nya versionen till en annan melodi än den nu använda.

Den unge teckningsläraren Fredrik Engelke tog dock utan att fråga med sången i sin samling Lofsånger och Andeliga Wisor (1873), och tilldiktade dessutom fem nya strofer (sammanlagt fick den då 10!), varav en ("Se, han räknar håren alla") till Lina Sandells förtret även trängde sej in i många andra sångsamlingar och länge gällde för att vara hennes.

Engelke ska dock hållas räkning för en sak: det var han som hittade den perfekta melodin och som ändrade uttrycket "de kristnas lilla skara" till "Guds lilla barnaskara". Och båda dessa bidragit till att göra psalmen folkkär - om än den kanske på köpet lite väl mycket kommit att förknippats med småbarn (Guds barn får ju även vuxna vara) och vissa tider nästan blivit obligatorisk barndopspsalm. Den passar egentligen precis lika bra vid dop av vuxna, men av någon anledning tror jag inte att den brukar sjungas vid sådana tillfällen.

En del har reagerat mot sista versen: "Vad han tar och vad han giver." Gud ger, javisst, men tar han? Vid ett dop jag skulle spela på hade föräldrarna därför valt bort versen, och jag har hört liknande kritik från trosrörelsekretsar. Lina Sandell får dock understöd av Job, som mitt i sina inledande prövningar utbrast: "Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn" (Se Job 1:21). Och som för att påpeka att det inte är det minsta hädiskt eller orättvist mot Gud att säga så, tillfogas omedelbart därefter: "Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud". (I motsats till när han senare bl.a. förbannade sin födelsedag). Jfr Nils Bolanders psalm på detta tema, "Herren gav och Herren tog" (SvPs 562).

250 Är det sant att Jesus är min broder

1. Är det sant att Jesus är min broder?
Är det sant att arvet hör mig till?
O så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mig ängsla vill!

2. Han min broder - under över under -
större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

3. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
han har sagt: "Min Gud och eder Gud."
Gläds, min själ, med världars myriader,
att ock du har fått ett sådant bud!

4. O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mig ställer,
ger mig rätt till samma arv som han.

5. Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!


Text: Lina Sandell-Berg 1863, 1882 (31, 50 år), ngt bearb. 1986

Musik: Oscar Ahnfelt 1863 (50 år), alt. Andrew Lloyd Webber "Look at all my trials and tribulations (Last Supper ur Jesus Christ Superstar)"

Detta är en av de många tidiga Lina Sandell-sånger som inspirerades av en predikan av Carl Olof Rosenius. Det bibelställe som Lina Sandell framför allt utgår ifrån är Johannesevangeliet 20:17, där Jesus efter sin uppståndelse kallar lärjungarna "sina bröder" (jfr även Matteusevangeliet 12:48ff). Men Rosenius´ predikan, som tillsammans med Sandells sång publicerades i tidningen Pietisten i maj 1863, utgick ifrån Romarbrevet 8:17: "Men är vi barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar." En vers som återklingar också hos Lina Sandell: "Samma arv däruppe i det höga, / samma himmel, samme Gud och Far".

Några av de bearbetningar som gjordes 1986 har jag personligen lite svårt för. Lina Sandell skrev vad jag vet "Gud min broder! Under över under!" Så varför man ändrade till "Han min broder" har jag svårt att förstå. Och vem som hittade på att vi skulle glädjas med "världars myriader" vet jag inte - psalmbokens präktigaste nödrim? Om alla världars myriader gläds med oss över det gudomliga Broderskapet vet jag inte heller. Lina Sandell skrev faktiskt:

Han har sagt: "Min Fader, eder Fader.

Han har sagt: Min Gud och eder Gud.

O, min arma själ, är du ej glader

att ock du har fått ett sådant bud?

Men provinsialismen "glader" kunde psalmbokskommittén alltså inte tåla. I frikyrkopsalmboken Psalmer och Sånger vågar man dock låta Nils Frykman fortsätta sjunga: "Nu är jag nöjd och glader, / nu kan jag andas ut." Märkligt ;o). Frikyrkorna borde väl ha ändrat till: "Nu gläd er, myriader, / nu kan vi andas ut"?

En numera helt utesluten vers i Lina Sandells fina psalm är denna:

Fast jag aldrig tror det som jag ville,

är dock saken alltid lika sann.

Ej i tvekan jag min frid förspille,

då ju Jesus aldrig ljuga kan!

Lina Sandell:

O Ahnfelt:

260 Jag kan icke räkna dem alla

1. Jag kan icke räkna dem alla,

de prov på Guds godhet jag rönt.

Likt morgonens droppar de falla

och glimma likt dessa så skönt.

Jag kan icke räkna dem alla,

de prov på Guds godhet jag rönt.

2. Likt stjärnornas tallösa skara

de hava ej namn eller tal,

men stråla likt dessa så klara

jämväl i den mörkaste dal.

Likt stjärnornas tallösa skara

de hava ej namn eller tal.

3. Jag kan icke räkna dem alla,

men ack, må jag tacka dess mer!

Guds kärleks bevis må jag kalla

de under av nåd han beter.

Jag kan icke räkna dem alla,

men ack, må jag tacka dess mer.

Text: Lina Sandell 1880 (48 år)

Musik: Albert Lindström 1889 (36 år)

Lina Sandell satt och arbetade på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens bokförlag. Hon höll på med att redigera Barnens bilderbok, del II (1880). Hon skulle skriva korta texter till bokens bilder. En bild föreställde en pojke och hans syster. Pojken sitter på en stol med en griffeltavla i handen och försöker göra sina hemuppgifter i räkning. Storasystern står bredvid med armarna om pojkens axlar. Till den bilden skrev Lina Sandell först bara raden "Jag kan icke räkna dem alla!"

Men så kom hon att tänka på allt annat som inte kan räknas, vägas eller mätas, särskilt det största och värdefullaste som vi får. Och så fick hon inspiration till den psalm vi nu har i vår psalmbok (och som redan tidigare fanns i nästan alla samfunds sångböcker).

Andra strofen är dock inte helt bibelenlig. Det finns ju En, som faktiskt räknar stjärnorna, ja, t.o.m. har namn på dem alla, se Psaltaren 147:6: "Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn." Men i ett rent mänskliga perspektivet är det naturligtvis sant att stjärnorna är tallösa. (Astronomen Peter Nilson berättar om hur föregångaren Knut Lundmark halvt arbetade ihjäl sej med att försöka utarbeta ett kartotek över stjärnor och galaxer, en gigantisk "nebulosakatalog" som blev ett fiasko genom sin oöverskådlighet).

Lina Sandell:

276 Herre, med kraft ifrån höjden

Alt. koral av Joel Blomqvist (OBS finns ej i psalmboken!):



1. Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig.
Jag är så kraftlös och svag i mig själv.
Låt mig ej gå dit du ej kan gå med mig,
led mig till nådens och sanningens älv.

2. Stilla min törst med det levande vatten,
varav ej världen det ringaste vet.
Var mig en skinande eldstod om natten,
var mig en molnstod när dagen är het.

3. Var mig ett värn emot synden och flärden,
var mig ett fäste, där trygg jag kan bo.
Låt mig ej söka min glädje i världen,
låt mig ej söka i världen min ro.

4. Du är den flödande salighetsbrunnen,
du är den levande källan för mig.
Du är min glädje - av dig blev jag funnen,
allt jag behöver, det har jag i dig.

Text: Lina Sandell 1859 (27 år), ngt bearb.
Musik: Ur Ungdomsstjärnan 1901, alt. Lowell Mason (1792-1872)

Denna bönepsalm har många anknytningspunkter till Jesus' samtal med den samariska kvinnan vid Jakobs brunn, se Johannesevangeliet 4. Ö.h.t. är vattensymboliken genomgående. Andra strofen om eldstod och molnstod anknyter till 2 Moseboken 13:21-22: "Om dagen gick Herren framför dem i en molnstod för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldstod för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt."

Sista strofen bearbetades rätt rejält - och förtjänstfullt - innan den togs in i psalmboken. Ursprungligen slutade texten så här:

Det är min lycka att städs vara funnen,

dyraste Jesus, allenast i dig.

Texten har sjungits till olika melodier, men i 1986 års psalmbok används den melodi som från början publicerades i Ungdomsstjärnan till Conrad Björkmans text "Härliga lott att i ungdomens dagar" (även känd som "Härliga Lotta"). Här provar jag att även erbjuda en komposition av Joël Blomqvist som alternativ melodi.

Lina Sandell:

279 Lev för Jesus, intet annat

A-melodi:



Alt. koral (B-melodi):

1. Lev för Jesus, intet annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Giv dig helt, ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

3. Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå!
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.


Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år) - en något längre bearbetning av sången finns i Stora Nätpsalmboken nr 754.

Musik: Theodor Söderberg 1877 (32 år), alt. Herrnhaag 1740/Berlin 1786

Denna sång skrevs ursprungligen som en födelsedagshälsning till en ung släkting, och hade från början bra många fler verser. Sången trycktes första gången i Stadsmissionären den 29 november 1873. Melodin av Theodor Söderberg publicerades första gången i Sånger till Lammets lof 1877.

I den längre versionen syns tydligt hur Lina Sandell arbetar med effektfulla upprepningar av uppmaningarna "Lev för Jesus" och "Giv dig helt". Sången är verkligen uppfordrande och har tidigare ofta använts vid konfirmationer. Lina Sandell var verkligen själv ett föredöme i kristen tro och hängivenhet, så hon hade ju moralisk rätt att göra denna appell - även om den nog kan få fler än födelsedagsbarnet att undra vad vi har gett oss in på när vi blev kristna. Men det lite kravfyllda mildras av sista versens konstaterande: "vet att ingen / än förlorat däruppå." Och, naturligtvis, av slutraderna om den glädjefyllda himlaron.

Första strofens ord om "hjärtats första kärlek" alluderar på orden till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken 2:4: "Men det har jag emot dig, att du har övergivit din första kärlek."

Lina Sandell:

322 Jag är en gäst och främling

1. Jag är en gäst och främling,
som mina fäder här.
Mitt hem är ej på jorden,
nej, ovan skyn det är.
Däruppe bor min Fader
i härlighet och ljus,
där ville jag ock vara
uti min Faders hus.
Hem, hem, mitt kära hem,
ej finns en plats på jorden
så skön som du, mitt hem.

2. Däruppe bor min Jesus,
min Frälsare så huld,
som gick för mig i döden
och tog på sig min skuld.
Om glädjen blomsterströdde
vart steg jag här går fram,
jag skulle ändå längta
hem till Guds dyra Lamm.
Hem, hem, mitt kära hem...

3. Hur jordens blommor doftar
av friskhet och behag,
och hur dess fåglar sjunger
den sköna sommardag,
hur vänner dyra, kära,
så ljuvligt möter mig,
mitt hjärta ändå längtar,
o sköna hem, till dig.
Hem, hem, mitt kära hem...

4. Ty här på denna jorden
är synden med i allt
och ger åt allt det sköna
en främmande gestalt.
Fast den ej kan fördöma,
sen själv fördömd den är,
den kan mig ännu plåga,
men så den skall ej där.
Hem, hem, mitt kära hem...

5. Och snart, så ordet säger,
jag skall ock hinna dig.
Min Jesus själv skall komma
och hämta mig till sig.
Då skall jag salig skåda
vad här jag trodde på
och till min Jesu ära
den gyllne harpan slå.
Hem, hem, mitt kära hem...
Text: Lina Sandell 1868 (36 år) fritt efter John Howard Payne 1823 (32 år) "Home, sweet home"
Musik: Henry R Bishop 1823 (37 år)

Hör Marias enmansorkester på Sergels torg.

Den här psalmen är en direkt travesti på John Howard Paynes "Home, sweet home!" ur operan "Clari or The Maid of Milan" (1823), som Bishop komponerade musiken till. Det var inte alls ovanligt under 1800-talet att väckelserörelsens sångförfattare tog hand om nationalistiska eller lokalpatriotiska dikter och sånger - som ju blomstrade under detta sekel - och skrev om dem till kristna "hemlandssånger". Travesterade dem, alltså.

Det finns ett starkt stöd i Nya Testamentet för en dylik "antinationalism", se t.ex. Filipperbrevet 3:20: "Vi åter har vårt medborgarskap i himmelen." Samtidigt vill Lina Sandell värja sej för anklagelsen att se himmelen bara som en önskedrömd kompensation för jordiska lidanden. Hon vill betona att hur fint det än kan vara här på jorden - och det tycker hon verkligen, särskilt en skön sommardag eller i glada vänners lag - längtar hon ändå i djupet av sitt hjärta till det himmelska hemlandet. Främst p.g.a. att ingen synd, varken egen eller andras, då någonsin ska lägga sordin på stämningen.

Det är pilgrimsperspektivet i sin prydno: "Jag är en gäst och främling." Jfr Hebréerbrevet 11:13-16. Det är viktigt, men ska inte hindra oss att tacksamt njuta av det goda Gud ger på vägen. Tvärtom, det ska frigöra oss från girighet och avund - och till kärlekens tjänst.

Lina Sandell:

Henry Bishop: