Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
1. Herre Gud, ditt dyre navn og ære over verden høyt i akt skal være, og alle sjele, de trette træle, alt som har mæle, de skal fortelle din ære.
2. Gud er Gud, om alle land lå øde. Gud er Gud, om alle mann var døde. Om slekter svimler - blant stjernestimler i høye himler utallig vrimler Guds grøde.
3. Høye hall og dype dal skal vike, jord og himmel falle skal tillike, hvert fjell, hver tinde skal brått forsvinne, men opp skall rinne, som solen skinne Guds rike! Text: Petter Dass 1698 (51 år), Gustav Jensen 1909 (64 år) Musik: Norsk folkmelodi från Romedal Petter Dass:
1. Ack, saliga dag som i hoppet vi bidar, då världen är vorden Guds rike till sist, då mänskornas släkte förlossningen funnit...
Text: Natanael Beskow 1886 (21 år), tr. 1887 i Missionssånger Musik: Waldemar Rudin 1888 (55 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Oskar Lövgren skriver: "Psalmen har blivit föremål för olika tolkningar. Den har ibland uppfattats som ett uttryck för en optimistisk tro på att Guds rike skulle komma genom en gradvid skeende inomvärldslig utveckling. När B. någon gång på 1930-talet tillfrågades, om psalmen syftade på Guds rikes inbrytande i denna världen eller i den tillkommande, svarade han, att en dylik frågeställning inte existerade för den 21-årige studenten. Utan hans vetskap och till hans ledsnad strök kyrkomötesutskottet 1936 strofen Han kommer, han kommer den dag som vi bida. Säkert var det en missuppfattning av psalmen som avgjorde strofens öde liksom psalmens placering under rubriken 'Uppståndelsen, domen och det eviga livet.' Den optimistiska framstegstro från det utvecklingstroende 1880-talet, som man tyckte sig finna i denna psalm, kunde man efter allt som skett fram till 1930-talet inte acceptera för psalmboken. Man må dock besinna att psalmen skrevs för en missionssångbok och att det är aktuella missionstankar det gäller. Strålarna som skådas på morgonens sky och dagningen på höjderna syftar utan tvivel på de glädjande underrättelser, som nu en gång efter annan kom från missionsfälten."
(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 54f).
I 1986 års psalmbok kom den uteslutna strofen tillbaka, så att vi nu i stort sett har den unge Beskows originalversion av texten (frånsett några ändringar av verbformer o dyl.).
Den genommusikaliske teologiprofessorn Waldemar Rudin skapade den vackra koralen till Beskows psalm. Som ett kuriosum kan dock nämnas att psalmen, med ytterst små anpassningar av melodin, även kan sjungas till följande psalms koral, En herrdag i höjden.
1. En herrdag i höjden är vorden besluten av Konungen uti det himmelska land, att han skall hitkomma med mång sinom tusen och kalla till doms både kvinna och man, med änglarnas röst, de trogna till tröst, men svidande styng i de otrognas bröst.
2. Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona, och att vi din nåd ej förlustiga gå. O räck oss din hand, vår Frälsareman, och för oss till himlens lycksaliga land.
Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718
Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson
Denna psalm är skriven av okänd författare och hade från början sex strofer, av vilka den första och den sista finns med i psalmboken. Förutom i trycket från 1718 förekommer den i ett skillingtryck från Gävle 1783 med titeln "Trenne öfwer måtten Wackra och upbyggeliga sånger."
Ja, vacker och uppbygglig är nog denna psalm. Men samtidigt oerhört allvarlig. Det gamla "domssöndagsperspektivet" med både himmel och helvete i blickfånget är väl bevarat i dessa två korta strofer, där den andra strofens innerliga bön till Frälsaren ändå ingjuter visst hopp inför evigheten. "O, räck oss din hand..."
Melodin är en svensk folkmelodi, som Arvid August Afzelius tog med i sin Afsked af Svenska Folksharpan 1848, då till en sorgesång som Afzelius författat vid Karl XIV Johans död. Sättningen i våra koralböcker är av Jacob Axel Josephson och publicerades i musiktidningen Zion 1869. Som ett kuriosum kan nämnas, att psalmen också kan sjungas på närmast föregåendes melodi, Waldemar Rudins till Ack saliga dag.
1. Vakna upp! en stämma bjuder som mäktig och högtidlig ljuder till alla gravars djup en gång. Vakna upp! Stå upp, ni döda, som glömma tidens vedermöda i dödens dvala, stum och lång. Guds röst till eder sker, ty natten är ej mer, dagen kommer! Den sista dag, den största dag. Han kommer efter Guds behag.
2. Jord och hav och himlar bäva och Herrens änglar nedersväva. Han kommer, Människones Son. Djupen öppnas, bergen falla och Adams barn församlas alla med hopp och fruktan kring hans tron. Här bliver fröjd och gråt: han skall dem skilja åt som en herde. De trogna då sin krona få, men bort de onda måste gå.
3. Jesus, mig din ankomst gläder, där jag i dina fotspår träder på törnestig, av sorger böjd. Törnet byter du i palmer och sorgerop i glädjepsalmer; så skådar jag min grav med fröjd. När efter mödan trött en stund jag sovit sött i dess skugga du väcker mig så nådelig till evig frid och fröjd hos dig.
Denna psalm är egentligen i huvudsak en Wallin-psalm - och det är i varje fall inte Nicolais psalm "Wachet auf!" annat än beträffande koralen och själva anslaget. Jämför med Britt G Hallqvists översättning av Nicolai-psalmen, som också den finns i vår nuvarande psalmbok!
Man kan säga att dessa två psalmer - Wallins resp. Nicolais - tillsammans väl speglar de två huvudaspekterna av Domssöndagen och Kristi återkomst. Wallins (efter Klopstock) version har mer av allvarsaspekten ("men bort de onda måste gå") och Nicolais mer av glädjeaspekten ("till festen ilar folket nu"). Eller egentligen är den förra psalmen (ovanstående) en psalm för själva Domssöndagen, medan den andra med sina referenser till evangeliet om jungfrurna (se Matteusevangeliet 25) passar bäst söndagen före.
I vilket fall som helst har båda psalmerna Nicolais "kungliga" melodi. Nu i en "återrytmiserad" form (en utjämnad form sjungs fortfarande ibland till Höga Majestät).
Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.
Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Denna psalm är byggd på Jesus´ liknelse om de tio jungfrurna i Matteusevangeliet 25. Men den är inte berättande i vanlig mening, utan snarare dramatiserande; psalmen placerar oss i händelsernas mitt och tilltalar oss som vore vi jungfrurna: "Se till att oljan räcker, / vår brudgum kommer snart."
Förhoppningsvis tillhör vi de visa...
Psalmen är rejält förkortad, ja, halverad i den senaste svenska versionen av Hildebrand. /Om det är för att oljan inte ska ta slut förtäljer inte historien). Om den sjungs oftare för det vet jag inte, men den sitter i varje fall som gjuten på Söndagen före domssöndagen.
Texten publicerades första gången år 1700 prick i författarens samling Evangelia melodica, das ist: Geistliche Lieder und Lobgesänge, nach den Sinn der ordentlichen Sonn- und Festtages Evangelien. Den översattes till svenska av Carl David af Wirsén för psalmboksförslaget 1889, och kom i den formen in i 1937 års psalmbok.
1. Med himlen det blir som för tio jungfrur, när tiden för festen var inne. Hos fem sig förrådde vår tröga natur, vårt dåsiga, syndiga sinne. Gud nåde oss syndare alla!
2. De övriga fem lär oss vakta vår tid... Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Himmelriket liknas widh tijo jungfrur", bearb. Bo Setterlind 1983 (60 år) - för alternativ bearbetning seStora Nätpsalmboken nr 880. Musik: Efter en folkmelodi från Dalarna
1. Jag vet mig en sömn i Jesu namn, när döden mitt timglas tömmer. Mig redes en bädd i jordens famn, så moderligt den mig gömmer. Min själ är hos Gud i himmelrik och där sina sorger glömmer.
1. En gång dö och sedan domen är oss alla förelagt. När vår kropp till jord är kommen skall vår själ, så Herren sagt, naken inför honom stå och sin dom för evigt få... Text: Emund Gripenhielm 1674 (52 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) Musik: Genève 1551, jfr även nr 405 i 1697 års koralpsalmbok! [Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
