202 De blomster som i marken bor

 

1. De blomster som i marken bor

kan aldrig själen glömma...

Text: Harry Martinson 1973 (69 år)

Musik: Erland von Koch 1974 (64 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Denna psalm av den utsökte naturlyrikern Harry Martinson skulle i mina öron lika gärna kunna sjungas en dyster november- eller januarihelg. Den presenterar sej ju som en själens erinran, som ett memorandum i "själens vinterdagar", då "sommarns hagar" behöver manas fram i "vinterns långa själanöd". Och då vi "djupt i minnet" kan få "skåda Gud i evig sommarskrud".

Men psalmen sjungs nog faktiskt bara på sommaren, som omväxling till de äldre sommarpsalmerna. Erland von Kochs melodi påminner lite grann om Waldemar Åhléns till En vänlig grönska, samtidigt som den, liksom Martinsons text, är djupt originell. I vart fall har den inte avskräckt från användning.

Harry Martinson:

Erland von Koch: 

484 De heliga i landet

1. De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
Det går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.

2. De heliga i landet...

Text: Olov Hartman 1977 (71 år)
Musik: Erland von Koch 1979 (69 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

En typisk "psalmbottenpsalm" för Alla helgons dag. Sjungs i princip aldrig (eller har ni några exempel?). Och Hartman får väl skylla sej själv p.g.a. sitt "kyrieleisande" och sin ibland lite väl mystiska mysticism: "De heliga i landet / de lever i en natt / vars mörker heter Gud..." Vad blev det av Jakobs ord: "Gud är ljus, och intet mörker finns i honom"? Är det Johannes av Korset och "själens dunkla natt" Hartman tänker på? Men det blir lika konstigt som Eggehorns "mörklagda hamn" (SvPs1986 nr 256)

Annars är psalmen rätt fin: alla strofer utom den sjunde och sista börjar likadant ("De heliga i landet") men avslutas lite olika, förutom med "Kyrieleis" (v. 1 o 3) också med det mer välbekanta "Halleluja" (v. 2, 6 o 7) och "Kom, Herre, kom" (v. 4-5) - närmast motsvarande bibelns "Maran ata" som det inte skulle förvåna mej om Hartman hade med i en ursprunglig version.

Bibel- och bekännelseallusionerna är som vanligt när det gäller Hartman många ("det går från djup till djup", "de går från kraft till kraft", de "träder fram för Gud till sist med segerkrans", "o ljus av ljus"). 

Melodin är en av Erland von Kochs bästa. Det är bra att psalmen har sju strofer ur den aspekten att man då faktiskt hinner lära sej melodin (många av de nya psalmerna är för korta för att man ska kunna göra det!). Men rent textligt tror jag psalmen skulle vinna på att förkortas så att man behöll endast v. 1-2 och 5-7.

Erland von Koch: