77 Hör hur tempelsången stiger

1. Hör hur tempelsången stiger
andaktsfull mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger,
hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar
och av hoppet sig hugsvalar.

2. O min själ, du skall dig svinga
till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga
bland de frälstas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud
gå i förväg hem till Gud,
medan du än, följd av sorgen,
irrar utom fadersborgen.

3. Dagar komma, dagar flykta,

håll dig vid Guds ord och säg:

det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg.

Hav din lust i detta ord,

som av ålder på vår jord

mänskors tröst och frid beredde

och till himmelen dem ledde.

4. Kristne, medan vi här vandra,

låtom oss på fädrens vis

fromma bedja med varandra,

glada sjunga Herrens pris.

Barnens liksom fädrens ljud

stige upp till samme Gud

att hans godhet nederkalla

över oss och över alla.

*5. Herre, signe du och råde

och bevare du oss väl.

Herre, ditt ansikt' i nåde

lyse alltid för vår själ.

Herre Gud, dig till oss vänd

och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande,

dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-4) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 5) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

Sista strofen, en omdiktning av den aronitiska välsignelsen, är den äldsta delen av psalmen. Jesper Svedbergs vers avslutade 1695 års psalmbok, liksom 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, liksom många generationers skoldagar, men har nu fått en mer anonym placering.

Av Wallins tilldiktade strofer (1819 började psalmen "Du som fromma hjärtan vårdar") har främst de två sista vunnit burskap ("Dagar komma, dagar flykta" med sin allusion på Psalt. 119:105 och "Kristne, medan vi här vandra" med sin generationsbild). I många sångböcker var det alltså de tre sista stroferna som verkligen togs med, jfr Stora Nätpsalmbokens version, medan man i psalmboken hade sju som sällan sjöngs rakt igenom.

Man får kanske betrakta versionen här i 1986 års psalmbok som en kompromiss: fem strofer anses överkomligt, och den förut tredje strofens anslag har ändrats från "Men när tempelsången stiger" till "Hör, hur tempelsången stiger", hedrats med förstaplatsen och därmed fått ge namn åt hela psalmen.

J Svedberg:

J O Wallin:

J Schop:

79 Gud är mitt ibland oss

Koralförspel:

Alt. koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken, men sjungs oftare i Tyskland m.fl. länder): 

1. Gud är mitt ibland oss.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Allt i oss må tiga
och åt Gud sin andakt viga...

Text ("Gott ist gegenwärtig"): Gerhard Tersteegen 1728 (31 år), Maria Arosenius 1931 (62 år), Natanael Beskow 1934 (69 år), Torsten Fogelqvist 1936 (56 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Jfr versionen i finlandssvenska psalmboken 1986!

Musik: Frankfurt am Main 1718, alt. Joachim Neander 1680 ("Wunderbarer König") 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här] 

Detta är nog den mest kända och spridda av bandvävaren (f.d. köpmannen) och mystikern Tersteegens 111 psalmer. Konstslöjdaren m.m. Maria Arosenius introducerade hans psalmer i Sverige genom att 1931 ge ut ett häfte med 25 psalmer (samt 18 tänkespråk) av T. som hon översatt till svenska. Av dessa psalmer togs ovanstående in i 1937 års psalmbok, efter viss finputsning av Beskow och Fogelqvist.

Det är en mycket högstämd psalm, med mycket av stämningen från Jesaja 6. Dess första verser ganska ofta använts som inledningspsalm vid gudstjänster på söndagar som inte har det sprittande jublets karaktär, utan är mer stillsamma och meditativa och/eller allvarsmättade. Den skulle dock kunna karaktäriseras som både bönepsalm och stillsam lovsång. I varje fall vänder den sej direkt till Gud i tillbedjan mer än många s.k. "ståpsalmer" gör.

G Tersteegen:

80 Hur ljuvt det är att komma

Alt. finsk koral, utan repriser (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



1. Hur ljuvt det är att komma

till Herrens tempelgård,

där trogna själar blommar

som liljor i hans vård!

Man ser hur skära kalkar

för Gud där öppna står

//: och himmelsk dagg dem svalkar,

att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet

att dem tillsammans se

i trohet och i renhet

åt Herren offer ge.

När de Guds lov upphöjer

på denna fridens ort

//: vem är väl då som dröjer

och stannar vid dess port? ://

3. Träd in att se och smaka

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka

med hans utvalda där.

Där ute lever flärden

så glädjelös och tom

//: ack, ringa fröjd ger världen

emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran

till mörker bort från dag.

Mitt ljus, det är av Herran,

min sol uppsöker jag.

Inför hans anlet klara

vill i hans hus jag bo.

//: Där är mig gott att vara,

där har mitt hjärta ro ://

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år), alt Toivo Kuula 1918 (35 år), se finlandssvenska psalmboken eller finska psalmboken: "On Herran temppelissä". I 1937 års psalmbok hänvisades till samma melodier som Jag lyfter mina händer.

Denna psalm vann snabbt bred anklang i de väckelsekretsar Runeberg tidigare kritiserat för världsfrånvändhet (jfr den berömda polemiken mot Lars Stenbäck i "Den gamle trädgårdsmästarens brev"). Det tycks ganska märkligt att Runeberg själv nu generaliserar ganska präktigt om livet utanför gudstjänsten: "därute lever flärden / så glädjelös och tom". Men dels gjorde psalmboksarbetet honom, enligt hans eget vittnesbörd, mer allvarligt kristen än tidigare. Dels är förebilden till denna psalm Psaltaren 84, där Koras söner anslår den lite polemiska tonen när de säger sej "hellre stå på tröskeln till Guds hus än bo i de gudlösas tält".

Psalmen har som sagt uppskattats även där man inte såg bygdekyrkan som "templet" par preference, och i nytestamentlig mening är ju de troende själva Guds tempel (1 Kor. 3:16-17). Men ser man psalmen som en lovsång över den kristna gemenskapen kring Guds ord mer än över vissa högtidliga lokaler, så går den utmärkt väl att förena med en nytestamentlig åskådning.

Efter många om och men tog sej Isidor Dannströms vackra melodi in i psalmboken. Den utgavs redan 1881 i häftet Sex andliga sånger med texter av Runeberg, och fanns snart till denna text i de flesta lågkyrkliga och frikyrkliga sångsamlingar. Men den ansågs i Svenska kyrkans sammanhang vara alltför solosångs- eller körsångsbetonad för att passa till församlingssång (jfr Waldemar Åhléns musik till En vänlig grönskas rika dräkt), trots att denna åsikt ständigt motbevisades ute i bönhus och kapell. Men så 1986, äntligen...

I Finland sjungs dock en koral av Tovio Kuula från 1918.

J L Runeberg i 50-årsåldern:

I Dannströms gravvård:

78 O Jesus Krist, dig till oss vänd

1. O Jesus Krist, dig till oss vänd,
din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör
och själv på livets väg oss för.

2. Låt våra läppar prisa dig,
din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ,
din sannings ord att lära väl.

3. Med änglarna vi sjunger här:
Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem
vår sång hos dig i himmelen.

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

Text: v. 1-3 Wilhelm II av Sachsen-Weimar(?) 1648 ("Herr Jesu Christ, dich zu uns wend"), v. 4 Gotha 1651, Johannes Gezelius d.y. 1695 (48 år), Per Olof Nisser 1983 (52 år), publ. med tillstånd.

Musik: Gochsheim 1628 / Redwitz 1628 / Görlitz 1648 - 

*Hör Johann Sebastians Bachs "Trio Super" (BWV 655) över denna koral 

Denna psalm fanns inte med i Jesper Svedbergs psalmbok från 1694, men hörde till de åtta nya som "psalmbokskommissionen" införde i 1695 års psalmbok (annars rensade man mest ut psalmer från den svedbergska editionen som hade 482 nummer, medan den slutliga psalmboken endast hade 413). "Tjänlig att sjunga då prästen går på predikstolen", skrev kommissionen om psalmen, som alltså är en typisk s.k. "predikstolspsalm".

Psalmen trycktes första gången i Lutherisch Hand-Büchlein av Johann Niedling 1648 (då utan fjärde strofen). Den har tillskrivits hertig Wilhelm II av Sachsen-Weimar (1598-1662) men Oscar Lövgren anser att den tanken "synes sakna stöd". Så vi får lämna frågan om författarskapet öppen.

Att åbobiskopen Johannes Gezelius d.y. skapade den svenska versionen står dock helt klart, liksom att Per Olof Nisser givit den dess nuvarande språkdräkt, nu när den enkla men omtyckta psalmen för fjärde gången i rad tas in i en ny svensk psalmbok.

Koralen har återförts till en mer rytmisk ursprungsversion, som också är den vanliga i Tyskland.

Så här lät psalmen i 1695 års psalmbok:

Herre Jesu Christ! dig till oss wänd,
din Helga And´ du till oss sänd:
med nåd och kraft du oss reger´,
och oss på lifsens wäg sjelf för!

Låt öppnas mun till ditt namns pris,
styre hjertan wår din Ande wis.
Öka wår tro, upplys wår själ,
ditt helga ord att lära wäl.

Till dess wi sjunge med Guds här:
helig, helig wår Herre är,
och skåde hans ansigte klar
i himla höjd bland englaskar´.

Ära ske Fadren och hans Son,
den Helge And´ i samma thron!
Den heliga Treenighet
ware stor pris i ewighet!

Och så här lät den 1819-1986:

O Jesus Krist, dig till oss vänd, 
din Helge Ande till oss sänd, 
vår andakt höj, vår suckan hör 
och oss på livets väg själv för. 

Upplåt vår mun till ditt namns pris, 
på oss din nådes kraft bevis. 
Förök vår tro, upplys vår själ 
ditt helga ord att lära väl, 

till dess vi sjunga med Guds här: 
Gud helig, helig, helig är, 
och saligt skåda ljusens Far 
bland änglaskaror uppenbar. 

Ära ske Fadern och hans Son, 
den helge And' i samma tron! 
Den heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet.

Johannes Gezelius d.y.:

81 Herre, samla oss nu alla

 

1. Herre, samla oss nu alla

kring ditt dyra nådesord.

Likt ett vårregn låt det falla

på vårt hjärtas torra jord.

Värdes oss din Ande sända

och din eld ibland oss tända.

//: Mätta ljuvligt de elända,

Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara,

på den väg som till dig bär.

Gör vårt hjärta för dig stilla,

låt ej otron oss förvilla,

//: Herre, låt oss ej förspilla

nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden,

och vi får ej flera bud.

O, så hjälp oss nu att höra

vad vår själ kan saliggöra,

//: upplåt du vårt hjärtas öra

och förnim vårt böneljud ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Jfr Stora Nätpsalmboken nr 156.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

Sången trycktes första gången i Ahnfelts Andeliga sånger, 10:e saml. 1872. Den har kallats "den svenska frikyrklighetens predikstolspsalm", eftersom den före 1986 fanns i samtliga frikyrkors sångböcker (utom den romersk-katolska?) - men även i 1937 års psalmbok.

Psalmen är en bönepsalm som uttrycker både allvar och förväntan. Bildspråket om "ett vårregn" "på vårt hjärtas torra jord" gör den lite extra passande att använda under vårens och försommarens gudstjänster, och alldeles särskilt när det, som nu när jag skriver detta, faller ymniga vårregn. Men naturligtvis kan den även sjungas mitt i vintern. I sista strofen återklingar orden från Hebréerbrevet 3: "Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan".

Bradburys melodi togs inte med i 1939 års koralbok, där istället Wessnitzers 1600-talskoral föreslogs (med bortfallna repriser av textens slutrader). Den understryker i o f s psalmens allvar och den konstnärliga halten i Sandells psalm, som är fullt i klass med de mer klassiska psalmerna; rimflätningen är dessutom ovanligt avancerad (ababcccb). Men Wessnitzers koral sjungs ju ändå till flera andra texter. Bradburys melodi gör att de viktiga bönerna i strofernas slutrader upprepas och därmed betonas ytterligare.

Lina Sandell:

402 Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder

VID RINGNING TILL GUDSTJÄNST

1. Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder.
Se, templets portar öppnar sig,
men snart...

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), se även Fria Nätpsalmboken!
Musik: Hamburg 1690

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm publicerades första gången 1814 i "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" och kom fem år senare in i psalmboken under rubriken "Vid ringning till gudstjänst". Den har väl vanligen sjungits efter sammanringningen, som inledningspsalm, och då särskilt vid de mest "väckande" söndagarna i kyrkoåret, t.ex. de trefaldighetssöndagar som tidigare hade rubriker som "Förspillda tillfällen" eller "Den angelägnaste omsorgen". Psalmen är ju allvarlig och väckande, som ett "memento mori" på vers - sensmoralen är ju att klockan kanske nästa gång klämtar för dej eller mej.  

Själv har jag under modern tid (2000-talet) endast varit med om att sjunga den vid två tillfälle, vid en högmässa i S:t Pauli kyrka i Göteborg 2011 och vid en kvällsgudstjänst i Härnösands domkyrka under Franzénjubileet 2022. Kanske anses den föråldrad - man vill väl hellre uttrycka gudstjänstens glädje än den begränsade nådatidens allvar - men nog borde någon psalmdiktare skriva en ny psalm på samma tema innan denna förpassas till kyrkosångens vindsförråd. Och nog är psalmens avslutning positiv så det förslår: "tro på hans nåd, så får du frid! / Och Gud som hör din bön och sång / välsignar då din kyrkogång."

F M Franzén:

401 Så skön en väg ej finns på jord

1. Så skön en väg ej finns på jord,
som den vi fått att vandra
till samme Herres hus och bord...

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909 (48 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 328, en sämre bearbetning än Hallqvists, men eftersom jag gjort den själv får jag lägga ut den!
Musik: David Wikander 1938 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än].

En sång om gudstjänstens glädje. Den påminner om Psaltaren 122 m.fl. psalmer och skulle kunna kallas en nutida "vallfartspsalm". Den skrevs ju också före bilismens och t.o.m. cyklismens genombrott, när man faktiskt ofta bokstavligen vandrade till kyrkan, ibland veritabla pilgrimsvandringar på flera timmar i ganska stora grupper. Den får, liksom "Fädernas kyrka", räknas till ungkyrkorörelsens portalpsalmer, men fick inte förrän efter nästan 30 år den idag självklara melodin av David Wikander (jfr Mozarts nedan).

Liksom i Bibeln blandas stoltheten över "templet" och gudstjänstlivet med ödmjukhet och bön ("En nåd det är" och "Fast din församling bristfull är"). Psalmen är såtillvida inte bara en psalm om gudstjänsten utan även om kyrkan och dess uppdrag i stort. En av de finaste nyförvärven i "Nya Psalmer" från 1921, förtjänstfullt bearbetad av Britt G Hallqvist 60 år senare (en av hennes bästa och stiltrognaste bearbetningar).

Här en koral av John Morén som publicerades till psalmen i ett tidigare koralboksförslag:

405 Hur fröjdar sig i templets famn

MORGONOFFER I HELGEDOMEN

1. Hur fröjdar sig i templets famn
mitt hjärta och min tunga!
Hur ljuvligt att den Högstes namn
ibland hans folk lovsjunga...

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år) efter Psalt. 92, bearb. Lars Lindman 1980 (69 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år), jfr Haeffners koralbok nr 326!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Ännu en helg och gudstjänst-psalm med inspiration från Psaltaren, till en av Burkhard Waldis klämmigaste psalmmelodier, tryckt i "Der Psalter" 1553 till texten "Herr Gott, wann du dein Volk Zion". Texten trycktes första gången 1813 i andra häftet av Franzéns och Wallins "Prof-Psalmer" och hade då rubriken "Morgonoffer i helgedomen". 

Att Lars Lindman förkortade psalmen jämfört med 1819 och 1937 har gjort den klart användbarare, och jag vet mej ha sjungit den åtminstone en gång i Luleå domkyrka. Annars har nog psalmen hamnat lite i bakvatten på senare år. Eventuellt upplevs den som en lite självgod deklaration av "de trogna" kyrkbesökarna. Men, som sagt, den är helt bibelgrundad och Waldis´ koral är i mitt tycke en av de finaste vi har.

Wallin:

404 Så skön och ljuvlig är

1. Så skön och ljuvlig är
din boning, Herre kär,
en öppen famn din kyrka,
där jag får tröst och styrka,
där jag av hjärtat prisar
den godhet du oss visar.

2. Min själ en fristad har...

Text: Haqvin Spegel 1694 (41 år) "O Huru liuflig är", efter Psalt. 84, bearb. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte återges]

Åtskilliga psalmer om gudstjänstens glädje och skönhet har hämtat inspiration från Psaltaren 84, men denna Spegel-psalm är i sin helhet en ren parafras på den gammaltestamentliga texten. Den är numera ganska förkortad, men i gengäld mer användbar. Även Jan Arvid Hellström gav konstruktiva förslag till bearbetning/förkortning, men det är som synes Britt G Hallqvist som står för den slutgiltiga versionen.

Att psalmen har samma melodi som adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud" är inte helt galet - båda festpsalmerna uttrycker ju glädjen över Mötet. Melodin finns nedtecknad i Schöne kurzweilige teutsche Lieder, som från början var profana kompositioner som bearbetats till koraler för kyrkligt bruk.

Haquin Spegel:

408 O gode Ande, led du mig

O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet.
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Du som av gudomsskötet går", ngt bearb, jfr Stora Nätpsalmboken nr 131
Musik: Strassburg 1545 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna strof var ursprungligen den åttonde i en ganska lång psalm under rubriken HELGELSEN: Den Helige Andes nåd (nr 150 i 1819 års psalmbok). Psalmen beskrev utförligt fast en smula torrt den s.k. "nådens ordning", alltifrån uppväckelsen och kallelsen till heliggörelsen och uppståndelsen. Hela redogörelsen riktar sej till den helige Ande ("av dig han har i faran skygd" o.s.v.), men först i sista strofen formar sej psalmen till en innerlig bön, den som blev kvar i både 1937 års och 1986 års psalmbok.

Psalmen trycktes första gången i 1814 års psalmboksförslag. Den sista raden löd ursprungligen "med helig vandel prisa" men bearbetades 1986 till nuvarande lydelse, där även lovsången i ord fick sin plats. Antagligen upplevdes det vackra ordet "vandel" som alltför föråldrat och obegripligt, trots stående uttryck som exempelvis "en oförvitlig vandel" eller för den delen "tvivelaktig vandel".

På den tiden man fortfarande använde s.k. "predikstolspsalmer" var den här lilla versen vanlig i det sammanhanget. Numera torde den nästan ha kommit ur bruk, trots sitt behändiga format. Men den är väl värd att återupptäcka och lära utantill. Jodå, längre är den inte än att man bör klara det.

J. Åström:

Johann Crüger:

406 Käre Jesus, vi är här

 

1. Käre Jesus, vi är här
för att livets ord få höra.
Öppna själv, o Herre kär,
nu vårt hjärta och vårt öra...

Text: Tobias Clausnitzer 1663 (45 år) "Liebster Jesu, wir sind hier", övers. Petrus Lagerlöf 1694 (46 år) "Hit, o Jesu, samloms vi", bearb./nyövers. Olle Nivenius 1984
Musik: Johann Rudolph Ahle 1664 (39 år), jfr 1697 års koralbok nr 235!

Lyssna till J. S. Bachs version av koralen (BWV 633)
alt. koral Johann Crüger 1636 enligt 1939 års koralbok (i bearb. av J C F Haeffner)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Den här fina bönepsalmen är med i sin fjärde svenska psalmbok på raken, men varken text eller melodi står att känna igen jämfört med de föregående upplagorna. Det är Olle Nivenius som har fört psalmen närmare originalet (från Altdorffisches Bet- und Gesangbüchlein 1663), åtminstone beträffande anslaget. Jag vet inte varför Petrus Lagerlöf tyckte att "Käre Jesus" ("Liebster Jesus") kändes så omöjligt att sjunga. Var det för intimt i stormaktstidens Sverige? (Varken pietister eller herrnhutare skulle under 1700-talet ha tvekat - de senare kunde ju t.o.m. säga "Söte Jesus").

Andra strofen löd tidigare på svenska: "Vårt fönuft förblindat är, /  mörker all vår själ betäcker / om din Ande ej är när..." och hade god täckning i originalet. Här har väl Nivenius snarare fjärmat psalmen från originalet - kanske tidstypiskt det också; vi vill inte sabla ner förnuftet för mycket i vår tid.

Psalmen passar utmärkt både som ingångs- som predikstolspsalm. Nuförtiden faller den senare ofta bort, samtidigt som prästen sällan bestiger predikstolen. Och någon bön i ambon kostar predikanten sällan på sej. Annat var det förr, då både en bönepsalm och en mer personlig prästbön (och ofta ett tyst Fader vår!) föregick predikan. Inte underligt då att psalmer som denna minskat i användning. Är det så illa att också bönen för gudstjänsten ö.h.t. därmed minskat i omfattning? 

Johann Rudolph Ahles friska originalkoral passar alldeles utmärkt väl till psalmen. Den fanns även tidigare i koralboken - i en något utjämnad version - men då till Franzéns doppsalm "Du som var den minstes vän." Nu har text och musik åter förenats - också här i Sverige. 

407 Salig, Jesus, är den stunden

1. Salig, Jesus, är den stunden
då du mitt ibland oss är.
Låt din blick i hjärtegrunden
präglas in och klarna där...

Text: Ernst Gottlieb Woltersdorf 1752 (27 år) "Das ist eine selge Stunde", sv. övers. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Preben Nodermann 1911 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Ernst Gottlieb blev aldrig mer än 36 år. Men som präst och barnhemsföreståndare hann han ändå uträtta mycket. Ovanstående psalm trycktes 1752 i andra samlingen av hans "Einige neue Lieder oder evangelische Psalmen". (="Några nya sånger och evangeliska psalmer"). 

Den översattes till svenska av Johan Alfred Eklund i "Från kyrkosångens tider" (tr. 1909). Och två år senare komponerades den svenska melodin (om än till en annan text) av domkyrkoorganisten i Lund, Preben Nodermann.

Psalmen är skriven utifrån evangeliet om Marta och Maria, vilket syns särskilt tydligt på slutet, här (som i 1986 års psalmbok) enligt Britt G Hallqvists nyöversättning från 1984: "Lär oss lyssna likt Maria / till det ord som gör oss fria. / Endast ett nödvändigt är: / välja dig och det du lär." 

P Nodermann:

409 Du kallar oss till kyrkan

 
1. Du kallar oss till kyrkan,
och därför är vi här...
 

Text: Liv Nordhaug 1979 (53 år), fritt efter Kurt Rommel 1967 (41 år) "Du hast uns Herr gerufen", övers. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Kurt Rommel 1967 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Det här är en riktig "härmsång", som alla borde ha lärt sej vid det här laget. Men jag vet mej bara ha sjungit den en enda gång, nämligen på 1990-talet i Storuman. Kanske är det ett antaget behov av någon märkvärdig försångare som avskräckt från användning. Men egentligen kan alla vara med och sjunga hela tiden - eller också låter man kvinnorna börja och männen "eka" eller "härma".

Metoden är utmärkt när det gäller inlärning av vilken psalm som helst. Någon börjar sjunga, exempelvis ur SvPs1986 nr 1: "Gud, vår Gud, vi lovar dig" - och resten av församlingen härmar både text och melodi, innan försångaren fortsätter: "Vi bekänner dig, o Herre". Bara man i förväg informerar om vilket sångsätt man tänker använda.

Som inledningspsalm vid gudstjänster, inte bara särskilda familjegudstjänster, borde den här psalmen ha en given plats. Men den ursprungligen tyska psalmen verkar som sagt ha haft svårt att ta sej in bland våra stampsalmer. Har någon erfarenhet av att sjunga den, så berätta gärna i kommentarsfältet nedan!

512 Det ringer till vila

"Aftonringningen" av Millet:

Klocktornet i Järvsö kyrka, vid vars invigning psalmen skrevs:

1. Det ringer till vila och veckan går ut.
Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådenes gåvor i nödenes tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
som bliver då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen hon längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dig och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge, så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du
mot mig var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud,
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.

Text: Johan Olof Wallin 1838 (59 år), "Järvsöpsalmen"
Musik: Ivar Widéen 1916 (45 år)

Om psalmens tillkomsthistoria kan man läsa på Järvsö församlings hemsida. Här ska bara konstateras att när denna wallinpsalm efter nära 100 år kom in i psalmboken (1937 års), så ströks andra versen - den om svetten (jfr 1 Moseboken 3!). Strofen kom dock 1986 till slut in i psalmboken.

Jag vet inte precis om psalmen sjungs så mycket idag. Helgsmålsfirandet verkar på avskrivning, utom i radio (där den så gott som aldrig sjungs). Men åtminstone i Järvsö hålls psalmen levande, och jag har även utanför Hälsingland varit med om att sjunga den i mindre sammanhang. Såväl i Byske i Västerbotten som i Karlstad i Värmland!

J O Wallin: