647 Jag lyfter ögat mot himmelen (Mä silmat luon ylös taivaaseen)

1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.

1. Mä silmat luon ylös taivaaseen
ja yhteen käteni liitän.
Sua Herra, ystävä lapsien,
nyt hartain mielin mä kiitän.

2. Sua riemullista on ylistää,
ja mielelläni sen teenkin.
Ei sulta pieninkään unhoon jää,
vaan katsot myös vähäiseenkin.

3. Oi kiitos lahjoista, joita suot,
niin paljon hyvyttä riittää.
Ja aina iloa uutta luot,
en osaa kaikesta kiittää.

4. Mua suojaa sä, Isä armoinen
sun henkes voimalla vielä
ja tieni johdata taivaaseen,
iäiseen elohon siellä.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867

J L Runeberg:

*3 Helig, helig, helig

*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.

När den nya dagen gryr

vår lovsång till dig går.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig,

dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,

sjunga helgon alla,

sänka sina gyllne kronor

för din härlighet.

Ned för dig keruber

och serafer falla.

Du var och är

och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,

hög och otillgänglig

är din glans den klara

som ej syndigt öga ser.

Evig är din nåd,

din kärlek oförgänglig.

Allgod till stoftets barn

du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,

Herre Gud allsmäktig.

Över himlar, jord och hav

ditt herravälde når.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig.

Dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

Text: Reginald Heber 1826 (43 år), se hans engelska text på Hymnalonline.

Sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).

(Lyssna till Hillsong Uniteds version på Youtube - och Mormonska Tabernakelkören).

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861. Hör här den nederländske organisten Martin Mans´ härliga improvisation över denna koral:

R Heber:

J B Dykes:

19 Du för vars allmaktsord

1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

Text ("Thou, whose almighty word"): John Marriott 1813 (33 år), August Michael Posse 1887 (29 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1868, alt. Felice de Giadini (1716-1796, OBS finns ej i psalmboken), se nedan:

Sången är skriven av prästen John Marriott i Warwickshire, och den är en äkta lovpsalm, riktad till den Treenige Guden: Skaparen, Frälsaren och Hjälparen. Samtidigt är den en bönepsalm och en missionspsalm. Vid 1800-talets början, när psalmen skrevs, hade ju William Carey och andra inspirerat till världsmissionens återupptagande, och både missions- och bibelsällskap bildades i rask takt.

Det är därför inte att undra på att August Posse, en av grundarna till Uppsala studentmissionsförening, översatte just denna psalm för missionsföreningens sångbok Missionssånger, som utgavs 1887. Men eftersom han avled Trettondedag Jul 1887 hade han mest troligt översatt den redan under föregående år.

August Posse hade själv tänkt gå ut som missionär, men då han så hastigt avled gick hans syster Hedvig Posse ut som missionär i hans ställe.

Det finns minst tre koraler till denna psalm, dels Dykes´ i psalmboken, dels Giadinis ovan och dels Gustav Petterssons i finlandssvenska psalmboken.

J B Dykes:

45 Jesus för världen givit sitt liv

1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mig giv!
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år).

Musik: Fredrik August Ekström 1860 (49 år)

Denna sång tillhör den senare delen av Lina Sandells författarskap, men är en av hennes mest kända och älskade. Den publicerades första gången i Stockholms Söndagsskolförenings sångbok (11:e uppl. 1888) och är alltså från början avsedd särskilt för barn. När den togs in i 1937 års psalmbok placerades den också, precis som Tryggare kan ingen vara (som dock alls inte skrevs som "barnpsalm"), under rubriken "Barn". Idag uppfattas den som en psalm lika mycket för vuxna, även om den fortfarande är ett stående inslag i de olika "barnpsalmböcker" som förlagen ger ut.

John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) anser att psalmen, trots positivt känsloladdade ord som "öppnade ögon", "o vilken kärlek" och "upp till ditt barn" är rent svårbegriplig för barn. Han säger att "psalmen har fungerat som barnpsalm trots barnens kanske totala brist på förståelse för innehållet." Detta trots att Stockholms Söndagsskolförening uttryckligen hade beslutat sej för "att endast upptaga sånger, fullt lämpade för barnets fattningsförmåga". Fast barn på 1880-talet hade kanske bättre fattningsförmåga än 100 år senare? Definitivt var de bättre utbildade i ämnet kristendom.

Men visst - ett ord som "förlossa" har nu kommit mer ur bruk och därmed blivit svårbegripligare. Om "frestarens garn" är mer begripligt än "djävulens garn" (som Lina Sandell faktiskt skrev) kan dock diskuteras - de som putsade psalmen inför inträdet i psalmboksfinrummet 1937 utförde förmodligen inte ändringen av begriplighetsskäl, utan mest för att raden skulle låta lite mindre skrämmande.

Per Harling har i sin bok om Lina Sandell (Ett ögonblick i sänder, Libris 2003) helt riktigt påpekat att psalmen ganska väl följer Martin Luthers förklaring till andra trosartikeln i hans Lilla katekes. När han däremot tror att psalmen är utformad som polemik mot Waldenströms försoningslära, kan det knappast vara riktigt. Det finns knappast något i denna sång som Waldenström inte skulle ha kunnat instämma i, och den har också gärna sjungits i Svenska Missionsförbundet. Man skulle med större fog - om än lika obekräftat - kunna anta att Lina Sandell medvetet utformat sången för att inte driva polemik utan få ingång i alla kristna läger.

Ekströms melodi skrevs redan 1860 till Klockorna, en text av honom själv: Klockorna klämta, hör deras ljud". Den har även använts till Eva Kylanders mer spridda sång Härlig är kvällen (som även sjungs i Madicken). I 1939 års koralbok fanns av någon anledning en alternativ melodi av Karl Wärnström (1876-1952), men den torde sällan eller aldrig ha kommit till användning.

Lina Sandell: 

48 Vilken vän vi har i Jesus

1. Vilken vän vi har i Jesus!
Trofast, kärleksfull och god...

Text: Joseph Medlicott Scriven 1855 (36 år) "What a friend we have in Jesus", 1857, övers. Eva Magnusson 1984 (60 år)

Musik: Charles Crozat Converse 1868 (36 år).

Hör psalmen på Youtube med "Ingemaromia".

Hör Mahalia Jackson sjunga "What a friend we have in Jesus" (eng. orig.).

Hör Lapp-Lisa sjunga "Tänk en sådan vän som Jesus" (äldre övers.)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Scriven var irländare och utbildad lärare, men emigrerade till Canada sedan hans blivande hustru omkommit just före den planerade vigseln. Han arbetade en tid som privatlärare, men även där förlorade han en fästmö som dog i lunginflammation. Han levde då som ogift, anslöt sig till Plymouthbröderna och ägnade sej livet igenom åt olika slags hjälpverksamhet.

Denna sång skrev Joseph Scriven till sin mor, och det dröjde ganska länge innan den publicerades. Det berättas att en granne som besökte honom av en händelse fick syn på texten och frågade om det var Scriven som skrivit den. Sedan Charles Converse slutligen tonsatt sången blev den efterhand mycket spridd och sjungen, och har under 1900-talet ansetts höra till de 10 mest älskade andliga sångerna.

Sången översattes första gången till svenska av Erik Nyström för Sånger till Lammets lof 1877. Då var anslaget "Tänk, en sådan vän som Jesus". Nuvarande anslag "Vilken vän vi har i Jesus" har funnits sedan 1919, då sången infördes i Metodistkyrkans Psalmbok under just denna rubrik (som ju är en mer ordagrann översättning av det engelska originalets anslag). Men nuvarande genombearbetade version är från 1984, gjord av Eva Magnusson.

Joseph Scriven:

57 Sin enda grund har kyrkan

 

1. Sin enda grund har kyrkan
i Kristus, Frälsaren.
Hon är hans egen byggnad,
den nya skapelsen...

Text: Olov Hartman 1981 (75 år) efter Samuel John Stone 1866 (27 år), "The Church´s one foundation".

Musik: Samuel Sebastian Wesley 1864 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Samuel Sebastian Wesley, som personligen kunde vara ganska bitsk och av en präst i Exeter t.o.m. kallades "the most to be avoided man I ever met with", har tonsatt denna den kristna enhetens höga visa (om man nu inte räknar 1 Korintierbrevet 12-13 förstås). Och bra blev det gjort. Psalmen är betydligt mer lättsjungen nu än 1937, vilket beror både på den välformade texten - den som Hartman bearbetat så fint - och Wesleys mjuka melodi.

Precis som Ignaz Franz och Martin Luther hade Stone ett klart pedagogiskt syfte med sina psalmer. Och på 1860-talet skrev han ett antal psalmer över olika delar av trosbekännelsen, till tjänst åt sin församling, psalmer av vilka det i huvudsak är ovanstående text om kyrkan som bevarats och gjort sin författare känd.

S J Stone:

S S Wesley:

81 Herre, samla oss nu alla

 

1. Herre, samla oss nu alla

kring ditt dyra nådesord.

Likt ett vårregn låt det falla

på vårt hjärtas torra jord.

Värdes oss din Ande sända

och din eld ibland oss tända.

//: Mätta ljuvligt de elända,

Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara,

på den väg som till dig bär.

Gör vårt hjärta för dig stilla,

låt ej otron oss förvilla,

//: Herre, låt oss ej förspilla

nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden,

och vi får ej flera bud.

O, så hjälp oss nu att höra

vad vår själ kan saliggöra,

//: upplåt du vårt hjärtas öra

och förnim vårt böneljud ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Jfr Stora Nätpsalmboken nr 156.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

Sången trycktes första gången i Ahnfelts Andeliga sånger, 10:e saml. 1872. Den har kallats "den svenska frikyrklighetens predikstolspsalm", eftersom den före 1986 fanns i samtliga frikyrkors sångböcker (utom den romersk-katolska?) - men även i 1937 års psalmbok.

Psalmen är en bönepsalm som uttrycker både allvar och förväntan. Bildspråket om "ett vårregn" "på vårt hjärtas torra jord" gör den lite extra passande att använda under vårens och försommarens gudstjänster, och alldeles särskilt när det, som nu när jag skriver detta, faller ymniga vårregn. Men naturligtvis kan den även sjungas mitt i vintern. I sista strofen återklingar orden från Hebréerbrevet 3: "Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan".

Bradburys melodi togs inte med i 1939 års koralbok, där istället Wessnitzers 1600-talskoral föreslogs (med bortfallna repriser av textens slutrader). Den understryker i o f s psalmens allvar och den konstnärliga halten i Sandells psalm, som är fullt i klass med de mer klassiska psalmerna; rimflätningen är dessutom ovanligt avancerad (ababcccb). Men Wessnitzers koral sjungs ju ändå till flera andra texter. Bradburys melodi gör att de viktiga bönerna i strofernas slutrader upprepas och därmed betonas ytterligare.

Lina Sandell:

82 Gud, se i nåd till dessa två

Alt. melodi av Rudolf Lagi (finns ej i rikssvenska men i finlandssvenska psalmboken):


1. Gud, se i nåd till dessa två,
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd, o Herre, hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

3. Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård;
behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem
och bli en gäst i deras hem,
att stilla fröjd och ljuvlig ro
med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig,
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.
Välsigna oss och giv oss nåd.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Loys Bourgeois/Strassburg 1543, bearb. Johann Baptista Serranus (Seeger) 1567 (27 år), alt. Rudolf Lagi 1867 (44 år), jfr psalm 235 i finlandssvenska psalmboken.

Denna psalm har under 1900-talet haft en mycket stark ställning som bröllopspsalm i både Sverige och Finland. Dock med olika melodier. Den har karaktären av en församlingens bön för brudparet i samband med vigsellöftena.

Den tredje strofen är en ibland välbehövlig påminnelse om att livet inte, och allraminst äktenskapet, är någon dans på rosor. (Inte Runebergs eget äktenskap med Fredrika Tengström heller). Behöver man inte just påminnas om det, så kan det ändå kännas skönt med en bekräftelse - hårda prövningar är inte unikt. Men vi får ändå önska och be om "stilla frid och ljuvlig ro".

Melodin är samma som till "Se Jesus är ett tröstrikt namn". I Finland används dock en melodi av finländaren Rudolf Lagi, som jag och min hustru Anna-Karin använde till psalmen på vårt bröllop i Backens kyrka nyårsaftonen 2001.

Runeberg i 50-årsåldern:

139 Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
inför mitt sinne står.
Där utstod Jesus för vår skull
en kamp så tung och svår...

Text: Edward Payson Hammond 1866 (35 år) "My Jesus, I would ne´er forget", sv. övers. Carl Boberg 1895 (36 år), Karin Hartman 1984 (71 år)

Musik: Asa Hull 1866 (38 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".

Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var deras vanliga "utflyktsplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).

Det finns flera svenska översättningar av psalmen, men Karin Hartman valde att utgå ifrån Carl Bobergs översättning (som i sin tur utgick från en norsk översättning, Hin time i Getsemane) men också från själva det hammondska originalet. Det är en typisk "refrängsång", där halva texten är en upprepning av omkvädet: "Jag glömmer ej Getsemane, / där Jesu kamp jag sett. / I nattens bön hans vilja blev / med Faderns vilja ett."

P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.

Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.

Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.

 

171 För alla helgon, som i kamp för tron

Alt. koral:

1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!

Text: William Walsham How 1864 (40 år) ("For all the saints"), sv. övers. Nathan Söderblom 1911 (45 år)

Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)

Denna ståtliga allhelgonahymn publicerades första gången 1864 i "Hymns for the Saints Day, and other Hymns." Nästan ett halvsekel senare översattes den till svenska av Nathan Söderblom och trycktes på Allhelgonadagen (1.11 1911) i tidskriften Vår lösen. Så tidigt på seklet hade sedan med tända gravljus till allhelgona ännu inte slagit igenom i Sverige och dagen var heller inte allmän helgdag.

Men psalmen Söderblom översatt var den blivande konung Gustav VI Adolfs dåvarande hustrus, kronprinsessan Margaretas, älsklingspsalm. Och sedan hon hastigt avlidit den 1 maj 1920, gravid med sitt sjätte barn, sjöng församlingen den i Storkyrkan vid hennes begravning. Sannolikt bidrog detta till att psalmen året därpå togs in i psalmbokstillägget Nya Psalmer.

Psalmen betonar i hög grad pilgrimsmotivet och kunde lika gärna ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen". Dess uppfordrande innehåll påminner starkt om inledningen av Hebréerbrevet 12. Fjärde strofen är ett exempel på rent retorisk invokation (jfr "O Maria, lär mig dina sånger" eller "Vi hyllar er, sanningens vittnen") och ska inte uppfattas som någon oevangelisk åkallan av helgonen.

Kronprinsessan Margareta (1882–1920). Fotografi från 1910-talet.

Walsham How:

Joseph Barnby:

Ralph Vaughan Williams:

189 Bliv kvar hos mig

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text: Henry Francis Lyte 4/9 1847 (54 år) "Abide with me", sv. övers. Oscar Mannström 1920 (45 år)

Musik: William Henry Monk 1861 (38 år)

Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.

Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.

Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.

En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).

H F Lyte i yngre dagar:

W H Monk på äldre dagar:

211 Jesus kär, gå ej förbi mig

1. Jesus kär, gå ej förbi mig.
Låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mig förbi.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli.
Och då andra du välsignar,
gå ej mig förbi.

2. Låt ock mig vid nådatronen
finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad,
Herre, lär mig tro.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

3. Blott på din förtjänst jag kommer
och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger,
fräls mig som jag är.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

4. Du är all min glädjekälla,
mer än liv för mig.
Vad i himlen, vad på jorden
har jag utom dig!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

Text: Fanny Crosby van Alstyne 1868 (48 år) "Pass me not, o gentle Saviour", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. 1962
Musik: William Henry Doane

Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."

Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".

Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.

Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi. 

Fanny Crosby:

William Henry Doane:

250 Är det sant att Jesus är min broder

1. Är det sant att Jesus är min broder?
Är det sant att arvet hör mig till?
O så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mig ängsla vill!

2. Han min broder - under över under -
större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

3. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
han har sagt: "Min Gud och eder Gud."
Gläds, min själ, med världars myriader,
att ock du har fått ett sådant bud!

4. O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mig ställer,
ger mig rätt till samma arv som han.

5. Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!


Text: Lina Sandell-Berg 1863, 1882 (31, 50 år), ngt bearb. 1986

Musik: Oscar Ahnfelt 1863 (50 år), alt. Andrew Lloyd Webber "Look at all my trials and tribulations (Last Supper ur Jesus Christ Superstar)"

Detta är en av de många tidiga Lina Sandell-sånger som inspirerades av en predikan av Carl Olof Rosenius. Det bibelställe som Lina Sandell framför allt utgår ifrån är Johannesevangeliet 20:17, där Jesus efter sin uppståndelse kallar lärjungarna "sina bröder" (jfr även Matteusevangeliet 12:48ff). Men Rosenius´ predikan, som tillsammans med Sandells sång publicerades i tidningen Pietisten i maj 1863, utgick ifrån Romarbrevet 8:17: "Men är vi barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar." En vers som återklingar också hos Lina Sandell: "Samma arv däruppe i det höga, / samma himmel, samme Gud och Far".

Några av de bearbetningar som gjordes 1986 har jag personligen lite svårt för. Lina Sandell skrev vad jag vet "Gud min broder! Under över under!" Så varför man ändrade till "Han min broder" har jag svårt att förstå. Och vem som hittade på att vi skulle glädjas med "världars myriader" vet jag inte - psalmbokens präktigaste nödrim? Om alla världars myriader gläds med oss över det gudomliga Broderskapet vet jag inte heller. Lina Sandell skrev faktiskt:

Han har sagt: "Min Fader, eder Fader.

Han har sagt: Min Gud och eder Gud.

O, min arma själ, är du ej glader

att ock du har fått ett sådant bud?

Men provinsialismen "glader" kunde psalmbokskommittén alltså inte tåla. I frikyrkopsalmboken Psalmer och Sånger vågar man dock låta Nils Frykman fortsätta sjunga: "Nu är jag nöjd och glader, / nu kan jag andas ut." Märkligt ;o). Frikyrkorna borde väl ha ändrat till: "Nu gläd er, myriader, / nu kan vi andas ut"?

En numera helt utesluten vers i Lina Sandells fina psalm är denna:

Fast jag aldrig tror det som jag ville,

är dock saken alltid lika sann.

Ej i tvekan jag min frid förspille,

då ju Jesus aldrig ljuga kan!

Lina Sandell:

O Ahnfelt:

263 Det är saligt på Jesus få tro

SÖNDAGSSKOLBARNENS SÅNG

ATT INLÄRAS UNDER SEPTEMBER MÅNAD

1. Det är saligt på Jesus få tro,

och att vara Guds barn blott av nåd.

Det blir härligt hos Jesus få bo

och där prisa hans trofasta råd.

//: Gud ske lov, Gud ske tack,

atta hans salighet även är min ://

2. Det är saligt att samlas i tro

omkring ordet till bön och till sång.

O hur härligt det blir vid Guds tron

att få stå bland de frälsta en gång!

Gud ske lov...

3. Det är saligt att tro, fast vi än

ej fått skåda vår Frälsare kär.

Men en gång skall han komma igen,

vi får se honom såsom han är.

Gud ske lov...

Text: Andreas Fernholm 1875 (35 år)

Musik: Joseph Philbrick Webster 1867 (48 år)

När denna psalm första gången publicerades (i Tidens tecken nr 17 1877) angavs den vara "Söndagsskolbarnens sång att inläras under september månad." Den var alltså i första hand tänkt för söndagsskolan, men har sjungits av alla åldrar och i många olika samfund. En salighetens och tacksamhetens höga visa: Gud ske lov att hans salighet även är min!

Varje strof avhandlar dels saligheten här på jorden, dels saligheten som väntar i den himmelska världen. Sista strofen anknyter till apostelns ord om att "vi vandrar i tro och inte i åskådning." (2 Kor. 5:7)

Kuriosa: Andra strofen bearbetades 1986 ytterst, ytterst lite. Den bestämda artikeln "-n" i första radens sista ord plockades bort, eftersom raden blivit (ö-)känd i formen "Det är saligt att samla citron". Vilket också blivit titeln på en mycket rolig bok av Birgitta Rudberg (Libris 2003), som handlar om hur olika psalmer blivit missförstådda genom åren.

Melodin är den J P Websters skrev på stående fot till den lika hastigt diktade sången "In the sweet by and by" ("Till det härliga land ovan skyn", också den mycket sjungen i Sverige) och som använts även av Joe Hill till hans parodi "You get pie in the sky when you die".

275 Led, milda ljus

1. Led, milda ljus,

i dunkel, dimfylld värld.
Led du mig fram.
Mörk natten är,

långt från mitt hem min färd...

Text: John Henry Newman den 16 juni 1833 (32 år) "Lead, kindly light", sv. övers. Berndt David Assarson 1922 (30 år) och Hjalmar Alner 1936 (58 år), bearb. Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), ngt bearb.

[Alternativ översättning, se Stora Nätpsalmboken 835].
Musik: Charles Henry Purday 1860 (61 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Denna psalm skrevs dråpligt nog ombord på en lastbåt, i Bonifaciossundet mellan Korsika och Sardinien. Newman, hans betjänt och en av hans goda vänner var på väg hem till England via Marseille, efter en lång studieresa i medelhavsländerna.

Oscar Lövgren berättar:

"När de båda vännerna vistades i det inre av Cicilien [sic!], blev N. offer för en mycket allvarlig febersjukdom. Hans tjänare fruktade, att han skulle dö, och bad att få veta hans sista önskan. N. efterkom tjänarens önskan men tillade samtidigt med eftertryck: 'Jag skall inte dö, ty jag har inte syndat mot ljuset.' När han senare tillfrågades, vad han menade med sitt tal om ljuset, svarade han att han inte ens för sig själv kunnat klargöra den saken. I slutet av maj lämnade de båda vännerna de inre delarna av Cicilien och begav sig till Palermo. N:s tankar var ständigt sysselsatta med den uppgift som väntade honom i England. Först efter tre veckors väntan på båtlägenhet kunde de gå ombord på en lastbåt, destinerad till Marseille. Men en hel vecka fick de i Bonifaciussundet ligga overksamma på grund av stiltje. Under hela resan hem sysslade N. med att skriva vers och under den prövande väntan i Bonifaciusssundet diktade han 16.6.1833 angivna hymn, som får ses mot bakgrunden av hans erfarenhet under resan och hans själsliga belägenhet." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 447)

Psalmen kom i tryck under 1834 och översattes 1893 till svenska av Erik Nyström och Carl Boberg. En annan översättning utfördes 1922 av Berndt David Assarson och ytterligare en 1936 av Hjalmar Alner. De båda sistnämnda sammanfördes och bearbetades 1937 av Torsten Fogelqvist, innan psalmen s.å. kom in i psalmboken.

I Sverige har psalmen vanligen sjungits till melodin av C H Purday, men den ansågs för simpel för att komma med i 1939 års koralbok, där man istället hade en melodi från 1937 av Oskar Lindberg. Men nu är ordningen återställd!

H Newman:

300 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Robert Lowry på äldre dar:

312 Städse på Sion jag tänker

1. Städse på Sion jag tänker,
härliga, himmelska land!
Glashavet gnistrar och blänker,
sätter mitt hjärta i brand.
Bortom det glittrande ljuset...

Text: Thomas Ball Barratt 1903 (41 år) "Her fra mit Zion jeg skuer", sv. övers. Richard Edhelberg 1910 (35 år)
Musik: Charlotte Alington Barnard ca 1864 (34 år) "Take back the heart that you gavest", jfr "Give of your best to the Master".

Oscar Lövgren berättar: "Sången skrevs på våren 1904 [sic!]. Bakgrunden till den var hans tolvåriga dotter Sussies sjukdom och död.Vid denna tid bodde B. med sin familj högt uppe vid Grefsen. De kunde där se ut över hela Oslo [jfr bilden ovan från Holmenkollen, skr. anm.]. Uppenbarelsebokens framtidssyner, den bedårande utsikten över staden, åsynen av den älskade dotterns sjukdom och död har på ett säreget sätt samverkat vid sångens tillblivelse. Helt plötsligt stod den poetiska synen klar för diktaren."

Vid den här tiden var den blivande "norske pingstledaren" Barratt i 40-årsåldern och metodistpastor i Oslo sedan nästan 20 år tillbaka. Sången är alltså skriven före hans s.k. andedop i Los Angeles 1906 och pingstväckelsens genombrott i Norge vid årsskiftet 1906-07. Men under hela sin pastorstid, ja, ända sedan 18-årsåldern då han höll sin första predikan, hade han både skrivit, översatt och tonsatt en mängd sånger, och samlingen Evangeliske Sanger utkom redan 1887.

Den svenska översättningen av denna psalm utfördes av Richard Edhelberg och trycktes första gången i Svenska Tribunen 16/2 1910.

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 38f).

T B Barratt:

C Alington Barnard: