649 Herre Gud, ditt dyre navn og ære

1. Herre Gud, ditt dyre navn og ære
over verden høyt i akt skal være,
og alle sjele,
de trette træle,
alt som har mæle,
de skal fortelle din ære.

2. Gud er Gud, om alle land lå øde.
Gud er Gud, om alle mann var døde.
Om slekter svimler
- blant stjernestimler
i høye himler
utallig vrimler Guds grøde.

3. Høye hall og dype dal skal vike,
jord og himmel falle skal tillike,
hvert fjell, hver tinde
skal brått forsvinne,
men opp skall rinne,
som solen skinne
Guds rike!

Text: Petter Dass 1698 (51 år), Gustav Jensen 1909 (64 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Romedal

Petter Dass:

645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, Sua odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

647 Jag lyfter ögat mot himmelen (Mä silmat luon ylös taivaaseen)

1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.

1. Mä silmat luon ylös taivaaseen
ja yhteen käteni liitän.
Sua Herra, ystävä lapsien,
nyt hartain mielin mä kiitän.

2. Sua riemullista on ylistää,
ja mielelläni sen teenkin.
Ei sulta pieninkään unhoon jää,
vaan katsot myös vähäiseenkin.

3. Oi kiitos lahjoista, joita suot,
niin paljon hyvyttä riittää.
Ja aina iloa uutta luot,
en osaa kaikesta kiittää.

4. Mua suojaa sä, Isä armoinen
sun henkes voimalla vielä
ja tieni johdata taivaaseen,
iäiseen elohon siellä.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867

J L Runeberg:

644 Sun haltuus, rakas Isäni (Uti din nåd, o Fader blid)

1. Sun haltuus, rakas Isäni,
mä aina annan itseni.
Mun sieluni ja ruumiini
sä, Herra, ota suojaasi.

2. Mun sieluni ja ruumiini
sun omas ovat, Herrani.
Siis omas ota huomahas,
en pelkää sinun suojassas.

3. Sun, Isä, tahtoos tyytyen,
saa sydän levon suloisen.
Oot hädässä ja tuskassa
mun auttajani ainoa.

4. Sen uskon, rakas Isäni,
vaan muista heikkouttani,
sun lastas auta vaivassa,
suo ilo luonas taivaassa.

Text: Basilius Förtsch 1609, Eerik Cajanus 1701 (43 år)
Musik: Strassburg 1545
För svensk text, se nummer 240.

642 Op, al den ting, som Gud har gjort

1. Op, al den ting, som Gud har gjort,
hans herlighed at prise!
Det mindste, han har skabt, er stort
och kan hans magt bevise.

2. Gik alle konger frem på rad
i deres magt og vaelde,
de maegted ej det mindste blad
att saette paa en naelde.

3. Det mindste graes jeg undrer på...


Text: Hans Adolph Brorson 1734 (36 år). Svensk översättning, se Stora Nätpsalmboken nr 70.
Musik: Tjeckisk 1576 / Michael Praetorius 1610 (39 år)

Psalmen publicerades i Nogle Psalmer om Troens Grund (1734) och hör alltså till Brorsons tidigaste psalmer. Den översattes på 1800-talet till svenska av prästen Johan Michael Lindblad och trycktes 1848 i hans Andeliga Sånger. I sin danska språkdräkt ingår den i 1986 års psalmbok som nummer 642, under rubriken "Psalmer på andra nordiska språk".

Till "Troens Grund" hör alltså enligt Brorson även trosbekännelsens s.k. första artikel, den om Gud Fader och skapelsen. Psalmen är en livlig lovsång till Skaparen, även om den inte mer än på något enstaka ställe vänder sej direkt till honom. Den kan också ses som en sommarpsalm.

Det finns en anekdot om att kung Kristian VI ska ha utnämnt Brorson till biskop i Ribe, då han fick veta att Brorson författat just psalmen Op, al den ting.

H A Brorson:

M Praetorius:

645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, SUa odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

648 När får jag se dig, Frälsare kär (Oi Herra jos mä)

647 Jag lyfter ögat mot himmelen

1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.

1. Mä silmat luon ylös taivaaseen
ja yhteen käteni liitän.
Sua Herra, ystävä lapsien,
nyt hartain mielin mä kiitän.

2. Sua riemullista on ylistää,
ja mielelläni sen teenkin.
Ei sulta pieninkään unhoon jää,
vaan katsot myös vähäiseenkin.

3. Oi kiitos lahjoista, joita suot,
niin paljon hyvyttä riittää.
Ja aina iloa uutta luot,
en osaa kaikesta kiittää.

4. Mua suojaa sä, Isä armoinen
sun henkes voimalla vielä
ja tieni johdata taivaaseen,
iäiseen elohon siellä.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Rudolf Lagi

J L Runeberg: