70 O Jesus, än de dina

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dig se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Dock vill du här på jorden

bland oss ock stiga ner.

För oss ett offer vorden,

dig själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Dig, Jesus, än vi höra

i dessa dyra ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dig höra till.

6. Dig vilja vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du när oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år), ngt bearb. 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 192

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569

Da Vincis målning Nattvarden:

När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".

Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.

Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.

Alternativ norsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

F M Franzén:

175 Den signade dag

Psalmbokens koral:
 

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Och så här sjunger Artur Erikson:


Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!) - och så är det alltså Anders Nybergs originalkomposition ;o), se hans kommentar nedan:



Här en dalakoral från Boda:



Här en från Äppelbo:



Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora (finns inte i psalmboken) i några moderna utföranden.



1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ned till oss komma,
den lyser så blid med allt klarare sken,
oss alla till glädje och fromma.
Må Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevara.

2. Den signade dag...

Text: Nordisk dagvisa, handskr. ca 1450, bearb. Johan Olof Wallin 1812 (33 år) och Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Medeltida nordisk folkmelodi / Köpenhamn 1569, jfr 1697 års koralbok nr 354, alt. koralvariant från Mora, uppt. efter Pers Karin Andersdotter (Finn Karin), Risa, Mora (1834-1912), alt. koralvariant från Malung alt. från Öjebyn, upptecknad efter en inspelning med bröderna Konrad och Axel Björkman, Öjebyn, f. 1900 resp. 1902 i Roknäs, inspeln. gjord av Märta Ramsten, svenskt visarkiv 1975 (kär psalm har många melodier).

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna morgonpsalm har av ålder benämnts "den kristliga dagvisan", vilket fått forskare att spekulera i huruvida det funnits en hednisk dagvisa, kanske med samma melodi rentav, som denna psalm var avsedd att ersätta. Men vi vet inte hur gammal den är - äldsta handskriften är från 1450 ca, från Vadstena kloster, men texten kan givetvis vara betydligt äldre. Eller också inte. Hur som helst har psalmen varit omtyckt, inte minst som julottepsalm (varje julotta sjungs den enligt uppgift fortfarande i Rättviks kyrka), och dess popularitet märks inte minst av det stora antal melodier psalmen förärats genom seklen. Snart sagt varje socken har haft sin egen, i varje fall i Dalarna (se ovan).

Men psalmens tar upp betydligt mer än julevangeliet: dess många strofer täcker både kyrkoåret och människolivet rätt väl - man kunde kalla den en kortkurs i kristen tro (inkl. en del demonologi), liksom t.ex. den nyare julottepsalmen Var hälsad och adventspsalmen Gå Sion. Den innehåller också rätt betagande naturlyrik, och man kan förstå att den, förutom vid julottorna, även gärna sjungits vid morgonbönerna i hemmen. Helt eller delvis.

Här följer den karolinska psalmbokens version av psalmen:

Den signade dag, som wi nu här se
af himmelen till oss nedkomma,
han lyser för oss ju längre och mer,
oss allom till glädje och fromma.
Gud! låt oss ej ske i denna dag
hwarken skam, last, synd eller wåde.

Den signade dag, den signade tid,
wår Herres födelsetimma,
då kom der ett ljus af himmelen ned,
så widt öfwer werlden att skina;
det lyser för oss ewinnerlig´,
nu och förutan all ända.

Gud Fader, Son och den Helige And´,
med all´ sin englars skara,
beware oss i dag och i alla stund
för djefwulens falska snara:
för all den afund han till oss bär,
wårt lif och själ till stor fara.

Det heliga kors, wår Herre sjelf bar,
för wår skuld, icke för sina,
det sätter jag i dag mot djefwulens skar´,
och menar Guds wärdiga pina;
det blodet som uppå korset utrann,
det utplånar synder mina.

Om alla de träd och gräs uti mark
de hade båd´ stämma och tunga;
om foglar och djur de kunde än starkt
med englaröster utsjunga:
förmådde de aldrig tillfyllest Guds Son,
wår Frälsare Jesum lofwa.

En liten fogel han flyger så högt,
och wädret det lyfter hans wingar,
han lofwar sin Gud, är lustig och nöjd,
när han öfwer bergen sig swingar!
Så göra ock strömmar som rinna sin wäg,
långt under de dälder och lundar.

Dagen han är nu aldrig så lång,
wi måste ju aftonen wänta:
lifwet det ändas med dödsens twång,
ho de kan rättslig´ betänka:
wi blifwe utburne och grafwen görs trång,
oss följer ingen annan ände.

Ack, gifwe det Gud, wi hade så tjent
i werldene, oss till råde,
det wi Guds Son så wäl hade känt,
att wi icke miste hans nåde;
när werlden hafwer sin rygg till oss wändt,
att wi få en ewig glädje.

När wi skole till wårt fädernesland,
och skiljas wid detta elände,
befalle wi Gud wår själ uti hand,
till himmelen henne uppsände:
Gud Fader, Son och den Helige And´,
han gifwe wårt mål en god ände!

(1695 års psalmbok nr 354)

I Danmark sjungs "den nordiska dagvisan" till en koral av C E F Weyse från 1826:

185 O Kriste, du som ljuset är

1. O Kriste, du som ljuset är,

dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

2. Till tröst för alla är du satt...

Text: Christe, qui lux es et dies, före 534 (har ibland rent av tillskrivits Ambrosius från 300-talet), tysk övers. Wolfgang Meusslin 1526 (29 år) "Christ der du bist Tag und Licht", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Christe! som ljus och dagen är", bearb. före 1937 samt av Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Medeltida hymnmelodi / tysk bearbetning 1568

Den tyska översättningen av den omkring 1500 år gamla latinska hymnen lär Wolfgang Meusslin (sedermera reformert teolog) ha utfört redan som munk i Lixheim, där han börjat studera Luthers skrifter och året efter psalmens författande helt lämnade klostret (1527). Inte bara bibeln utan också mängder av gamla fornkyrkliga hymner översattes vid denna tid till folkspråken - tanken var ju att hela församlingen skulle kunna stämma in med själ och hjärta.

Snart fanns hymnen även på svenska. Så som nedan såg den ut i 1695 års psalmbok, där den svenska texten ganska nära följer den tyska förlagan, även denna med sju strofer:

Christe! som ljus och dagen är,
der mörkret ej kan blifwa när;
Guds Faders ljus det skin i dig,
och allestäds bewisar sig.

Allom till tröst är du uppsatt;
thy wakta oss i denna natt,
att wi må i dig hafwa ro,
och alltid trygge sammanbo.

Den swåra sömn tag oss ifrå,
att fienden oss ej skada må.
Låt ock wårt kött så warda späkt,
att det ju gör, som dig är täckt.

Till sömn wår´ ögon gifwa sig,
wårt hjerta wake dock till dig;
beskärme oss din högra hand,
och löse af wårt syndaband.

O Herre! låt dem icke få
sin wilje, som oss eftergå;
du hafwer ju löst oss igen
från döden med din blod, så ren.

O Herre! tänk ock deruppå,
att djefwulen will oss nederslå;
du är worden wår själatröst,
hjelp dem du hafwer återlöst.

Gif, Gud! det som wi bedje om,
genom din Ande och din Son.
Du är en sann Treenighet,
och regerar i ewighet.

Oscar Lövgrens uppgift i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, att psalmen inte skulle ha funnits med i den karolinska psalmboken är alltså felaktig. Däremot stämmer det att den inte kom med i den wallinska, och i nyare tid återkommer den först i Severin Cavallins Förslag till revision av Swenska Kyrkopsalmboken 1882 och i psalmbokstillägget Nya Psalmer 1921. Därefter har den åter varit en etablerad i vårt land, numera liksom under medeltiden nära förknippad med Tidegärden.

I 1921 års psalmbokstillägg Nya psalmer och i 1937 års psalmbok såg texten ut som nedan - som synes ganska grundligt bearbetad jämfört med Olaus Petris text även om ingen bearbetare anges (och Britt G Hallqvists version är knappast oberoende av denna, särskilt inte beträffande första strofen):

O Kriste, du som ljuset är,
dig kan ej mörker bliva när.
Vi skåda upp i tron till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt.
Beskydda oss i denna natt,
att vi i dig må hava ro
och i din hägnad trygga bo.

När våra ögon sluta sig,
låt själen njuta frid i dig.
Ditt ljus oss alltid lyse så,
att vi i synd ej sova må.

Du frälste oss från synd och skuld
med korsets död, o Jesu huld.
Du vorden är vår själatröst:
så hjälp dem som du återlöst.

Gud, Fader, Son och Ande, bliv
oss alltid när och nåd oss giv.
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Wolfgang Meusslin:

390 Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör

A-melodi:

B-melodin av Åhlström:
 

1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ, och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord.

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Lik Petrus jag på villans stig
förnekade och glömde dig,
men du ej glömde mig.
Din blick mig fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Nu detta hjärta aldrig mer
dig, Herre Jesus, överger,
du mina tårar ser.
Jag går så gärna dit du går
och bär ditt kors i dina spår.

5. Ett enda mig nödvändigt är:
att hålla dig av hjärtat kär
och tro vad du mig lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

6. Dig själv du åt de trogna bjöd,
du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

7. Vad gagnar mig allt jordiskt väl,
om jag tar skada till min själ
och blir en världens träl?
I döden det som drömmen far.
Den nåd du ger skall bliva kvar.

8. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dig jag sätter all min tro,
hos dig jag finner ro.
Med dig jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. Jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 190!
Musik: Tysk folkmelodi i version från Köpenhamn 1569 (hos Haeffner i utjämnad form, jfr 1697 års koralbok nr 282!), alt. Olof Åhlström 1825 (69 år) som ej finns hos Haeffner, i varje fall inte i 1820 års upplaga..

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa skulle vara långa och räcka några "duklag". Den hade länge en stark ställning och sjöngs under 1900-talets välbesöktare nattvardsgudstjänster ofta i nummerordning (som SvPs1937 nr 189) efter Franzéns "O Jesu, än de dina" (SvPs1937 nr 187) och Luthers "Jesus Kristus är vår hälsa" (SvPs1937 nr 188) - mera sällan hann man fram till Spegels "Vår Herre Jesu Kristi död" (SvPs1937 nr 190).

Psalmen är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del. T.ex. har Maria vid Jesu fötter försvunnit och därmed kopplingen till strofen "Ett enda mig nödvändigt är").

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men denna komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

Wallin: