B-melodiformen:
1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.
2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.
3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.
4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.
5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.
6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden.
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Nicolaus Selnecker / Johann Crüger 1649 (51 år), jfr 1697 års koralbok nr 342!
En klassisk kvällspsalm skriven enligt ett klassiskt mönster. Bön om förlåtelse - och total överlåtelse inför det temporära "utslocknandet". Men Runeberg har lyckats variera temat på ett också poetiskt lyckligt sätt, och rimmet världen/huvudgärden torde han vara ensam om i psalmboken.
Psalmen är enligt Oscar Lövgren t.o.m. "präglad av stark personlig hängivenhet." Den som föga from ansedde Runeberg misstänktes annars länge "masstillverka" psalmer för alla möjliga områden och stämningar.
J L Runeberg:
Nikolaus Selnecker:
Johann Crüger:
