188 Så går en dag än från vår tid

"ANDAKT OM AFTONEN"

1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mej,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dej,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text: Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år) "Nun sich der Tag geendet hat", sv. övers. Johan Olof Wallin 1814 (35 år)

Musik: Adam Krieger 1656 (22 år), bearb. - jfr nr 434 i Haeffners koralbok 1820

För ursprunglig version av text och melodi, se här.

Under sin studietid i Wittenberg omdiktade Johann Friedrich Herzog en 15 år gammal kärleks- eller bröllopsvisa som Adam Krieger nyligen utgivit i sina Neue Arien (1667). Herzog behöll anslaget (i stort sett första strofen) men tilldiktade åtta strofer under rubriken "Andakt om aftonen", och hans text blev så småningom mer känd än Kriegers.

Cristoph Friedrich Neander omarbetade sången i sina Geistliche Lieder (3 uppl. 1779), och det är troligen Neanders version som Wallin utgick ifrån i sin starkt förkortade översättning ovan. Denna publicerades första gången i Wallins Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger av år 1814, och har sedan oförändrad bibehållits i såväl 1819 års, 1937 års som 1986 års psalmböcker.

Kriegers melodi behölls dock i något stiliserad form. Psalmen har i Sverige ofta sjungits på samma melodi som morgonpsalmen Din klara sol går åter opp, till vilken den är något av en "pendang" (samma versmått och samma antal strofer). Båda blev efter 1819 flitigt använda i husandakten och många lärde sej dem utantill i både hem och skola.

Ibland har det sagts att barn skulle bli uppskrämda av versen om "det stilla dödens bud". Och därför inte våga somna. Men som jag minns psalmen från min egen barndom utstrålade den enbart trygghet och vila trots den mörkaste av skuggor, ungefär som spiritualen "Både natt och dag" ("All night, all day"), som också, i en längre version, har en liknande avslutningsstrof. Om än det ur mänsklig synvinkel värsta skulle ske, tillhör jag ändå Herren. Jämför Romarbrevet 14:8, som psalmstrofen bygger på. Och i gammal kristen tradition betraktades varje sänggående som en slags förövning inför den sista vilan, den som i samma tradition också kallats "sömn".

Astrid Lindgren har berättat att hennes föräldrar Hanna och Samuel August Eriksson avslutade i stort sett varje dag av sitt gemensamma liv - även den sista - med denna psalm. Den sjungs även som avslutning på husförhöret i Emil i Lönneberga-filmatiseringen. Jonas Gardell alluderar på psalmens inledningsord i sin boktitel Så går en dag än från vårt liv och kommer aldrig åter.

En folkmelodi (från Dalarna?) till psalmen kan avlyssnas nedan:

J O Wallin:

A Krieger:

441 Jesus, djupa såren dina

 

Koralen i något friare tolkning:
       

1. Jesus, djupa såren dina,
dina kval, din bittra död,
som för min skull du fick lida,
ger mig tröst i all min nöd...

Text: Johann Heermann 1644 (59 år), Erik Norenius 1675 (40 år), Anders Frostenson 1983 (77 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 285) trycktes denna psalm år 1644 i tredje upplagan av "Devoti musica Cordis" och är inspirerad av en meditation från medeltiden, där det står: "Herre Jesus Kristus, dina heliga sår är min tillflykt i alla anfäktelser. Om någon ond tanke faller mej in, tar jag min tillflykt till Jesu sår. Om satasn lägger försåt för mej, flyr jag till min Herres innerliga barmhärtighet, och han måste då vika ifrån mig." 

Den svenska översättningen publicerades 1675 i samlingen "Gudfruchtighetens öfning vthi Gudeliga Songer om Jesu lidande."

Melodin är ursprungligen en fransk folkmelodi, som trycktes 1551 i "Psaumes octante trois de David."

J Heermann:

503 Så har nu denna dag

AFTONSÅNG

1. Så har nu denna dag
alltefter Guds behag
sitt mål för färden nått
och natten, sömnens vän...

Text: Samuel Columbus 1674 (32 år), ur Odae Sveticae, sång nr 10 "Alt efter Guds Behag", bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år), jfr Så har då denna dag
Musik: Gustaf Düben d. ä. 1674 (50 år), jfr nr 370 i Vallerius´ koralbok 1697 och nr 440 i Haeffners koralbok 1820 eller folkmelodin nedan med Agnethe Christensen.

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte återges här än]

Kyrkoherdesonen från Husby i Dalarna skrev en hel del andliga sånger, men en enda kom in i karolinska psalmboken och är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken (inte många psalmer förunnat)! Kanske den inte längre är så särskilt sjungen ens vid enskild andakt - "avklädningsstrofen" (4) känns ju ganska privat, om man säger så. Men nog skulle man töras sjunga den tillsammans vid en kvällsmässa?

Att döma av antalet folkliga koraler har psalmen varit sjungen och älskad i äldre tid. Men den "officiellt sanktionerade" koralen är den av Gustaf Düben d.ä., som nu efter utjämningen i Haeffners koralbok 1820 är restaurerad till ganska ursprungligt skick.

Ursprungligen publicerades alltså denna psalm i "Odae Sveticae" 1674 och hade där, för jämförelses skull, följande lydelse:

1.
Alt efter Guds behag
Så hafwer thenna dag
Sin ändtlig ända nått,
Och natten sömnens wän
Har åter nu igen
I ljusets rum upstått.
2.
Tu höga Himlamagt,
Som nedre jordens tragt
Med tina himlablosz
Förandrar underlig
Sjelf oföränderlig,
Wik aldrig tu från osz.
3.
Wår ögon gå igen,
En himmelsk Änglawän
Förordna tu åstad,
Som håller trogen wård,
Och stänger fastan gård
Omkring wår hwilostad.
4.
Min kläder klädes af,
Min synd, o Gud begraf,
I Christi sidosår:
Så skall min skröplighet
Bli wänd i härlighet,
När jag af jord upstår.
5.
Hur hjertelig skal jag sen,
Från alla synder ren,
Uti en härlig skrud
Lofsjunga tig som ock,
Tå jag i synden låg
War mig en nådig Gud.

Dalakoral:

525 Mitt hjärta, fröjda dig

DAGLIG UPPMUNTRAN TILL ANDAKT

1. Mitt hjärta, fröjda dig,
må själ och sinnen röras.
Låt andakt av din bön
allt upp i himlen höras...

Text ("Wohlauf, mein Herz, zu Gott"): Johannes Olearius 1665 (54 år), Gustaf Ållon 1694 (48 år), Ragnar Holte 1985 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än. För den äldre svenska texten, se här!]

Denna psalm publicerades första gången 1665 i Olearius´ "Christliche Betschule" och sedan i hans "Singelust" under rubriken "Daglig uppmuntran till andakt". Gustaf Ållon översatte den för 1694 års svedbergska psalmbok, och den kom även med i 1695, 1819, 1937 och nu 1986 års.

En gärna sjungen psalm, som i sekler fungerat just som en "daglig uppmuntran till andakt", som rubriken löd i Olearius´ "Singenlust". Det är alltså en psalm som, särskilt med Crügers härliga melodi, väcker både "Singenlust" och "Betenlust" (lust till både sång och bön).

J Olearius:


J Crüger:

620 Herre Gud, för dig jag klagar

Originalkoralen ur 1697 års koralbok (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

Alternativ modern tonsättning (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

1. Herre Gud, för dig jag klagar:
vad mig plågar natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar,
det är fruktan för din lag,
mot vars bud jag ständigt gått,
tills jag fyllt mitt syndamått.
Domen skrämmer mig allt värre,
se till min förtvivlan, Herre.

2. Mina plikter jag försummat...

Text: Lars Johansson (Lasse Lucidor) tr. 1685, Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), se även melodin i 1697 års koralbok, red. Harald Johansson Vallerius, nr 406 Herre Gudh, för tigh jagh klagar

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Lasse Lucidor:

J H Schein:

J Crüger:

635 En gång dö och sedan domen

1. En gång dö och sedan domen
är oss alla förelagt.
När vår kropp till jord är kommen
skall vår själ, så Herren sagt,
naken inför honom stå
och sin dom för evigt få...

Text: Emund Gripenhielm 1674 (52 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Genève 1551, jfr även nr 405 i 1697 års koralpsalmbok!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]